Adventskalender, nu kör vi!

1 december imorrn! Och det betyder glögg, pepparkakor, julmust, knäck, lussebullar. Fast egentligen har jag tjuvstartade med allt detta!
Men något man inte får tjuvstarta med är adventskalendern! Förra året delade jag med mig av ett julklappstips varje dag fram till julafton. I år tänkte jag istället dela med mig av något stämningsfullt, mysigt, roligt eller spännande julaktigt varje dag. Jag lägger upp adventskalenderinlägget varje dag klockan 7.00 så att man kan få lite julstämning på väg till jobbet. För dem som har ett jobb att åka till och som gör det efter klockan 7 alltså. Annars kan man ju kolla på det lite när man vill.

Om man är nyfiken på mina julklappstips från förra året så kan man klicka på ämnet julklappstips i kolumnen till höger.

Jag har också införskaffat en helt fantastisk teadventskalender, men mer om den senare. Den förtjänar ett helt eget inlägg!

- Posted using BlogPress from my iPad

Dagens dikt

De små tingen

Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet --
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma --
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.

av Karin Boye

om Hobbiten - boken alltså

Nu är det exakt 4 veckor kvar!

Till vad, kanske man undrar? Tills betygen ska vara satta?

Jo, det stämmer. Men en mycket trevligare händelse som inträffar den 12 december 2012 är:

Sverigepremiären av The Hobbit!

Detta har jag väntat på i flera år! Utan att överdriva! Det kändes som att dagen aldrig skulle komma, och när det hade närmat sig lite mer så sköt de upp premiärdatumet (två gånger till och med om jag inte missminner mig)!

Men nu är den snart här! Dagen som jag och 100 000-tals andra människor runt om i hela världen har väntat på.

Jag bestämde mig för länge sedan att läsa om The Hobbit innan filmpremiären. Den version jag valde att läsa den här gången blev Hobbiten - eller bort och hem igen som är översättningen av Erik Andersson och John Swedenmark (verser) som kom 2007. Det finns två andra översättningar till svenska. Den mest kända är Britt G. Hallqvists översättning från 1962, Bilbo - en hobbits äventyr. Men innan den kom Hompen - eller en resa dit och tillbaks igen som översattes av Tore Zetterholm (1947). 

Lite kuriosa om denna översättning: Det var den allra första översättningen av något av Tolkiens verk! Men Tolkien gillade inte alls översättningen. Bl.a var han emot att man hade ändrat Hobbit till Hompe. 

- Mr Tolkien, I so totally agree! 

Bilbo hette dessutom Bimbo. I say no more... 

Källa + ytterligare kuriosa: The Tolkien Gateway

Jag har läst Hallqvists översättning när jag var liten, och originalet, The Hobbit, or There and Back Again, för nästan 10 år sedan. Men Hompen har jag aldrig läst. Även om jag inte tror att den står sig så väl rent översättningsmässigt så skulle jag vilja läsa den eller åtminstone hålla i den eller åtminstone se den. För ett par år sedan hittade jag ett exemplar på Tradera, men eftersom jag var student då bjöd jag bara 600 kr. Det kändes inte motiverat att lägga mer än så på en bok som jag redan hade läst. Reservationspriset var nog minst det tredubbla, så det blev inget köp för mig den gången. Men om det är någon som skulle råka ha ett exemplar av denna utgåva är jag naturligtvis väldigt intresserad! Och när jag ändå är inne på det, så söker jag också efter denna utgåva: 

Bilbo, illustrerad av Tove Jansson!

Men vad tycker jag om boken?

Jo, jag tycker att den är helt underbar! Den skiljer sig rätt mycket från Sagan om ringen-trilogin. Hobbiten är en barnbok medan Ringen-trilogin är skriven för vuxna. Och det märks. Hobbiten är mycket mer av en saga. Det är en mörk historia på sina håll, men inte alls lika domedagsaktig som Ringen-trilogin. I Hobbiten använder sig Tolkien ofta av direkta tilltal, något som helt saknas i Ringen-trilogin (förutom kanske i förordet). 

Dock var det en hård nöt för stackars Bilbo, som aldrig hade något med vatten att göra om han kunde undvika det. Ni kan förstås svaret, kan jag tänka mig, eller kan gissa det lätt som aldrig det eftersom ni sitter hemma i lugn och ro och inte får tankarna störda av hotet att bli uppäten. (s. 77)

Tolkien använder sig också av ett berättande där vi läsare ibland får en liten glimt av vad som komma skall innan personerna i boken får det. 

Han gissade så gott han kunde och kröp iväg en bra bit tills han plötsligt fick handen på en liten ring av sval metall som låg på tunnelns golv. Det var en vändpunkt på hans bana, men det visste han inte. (s. 70)

(Och vi som läser boken mer än 70 år efter utgivning vet förstås precis vad denna ring ska komma att betyda... ) Man kan tycka att det dödar spänningen att få veta vad som ska hända innan det gör det, men det är snarare tvärtom. Vi får veta att något ska hända, men inte exakt vad och det bygger upp spänningen snarare än dödar den. 

Båda dessa berättargrepp gör att boken känns mer barnboksaktig. Något annat som gör boken till en perfekt barnbok upptäckte jag när jag provade att läsa lite högt. Boken är perfekt för högläsning! Jag vet inte vad som gör det, men språket liksom flödar fram över sidorna! Detta betyder dock inte att språket är barnsligt. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg är Hobbiten full av ålderdomliga ord och språkliga strukturer. I love it, så klart!

En annan av mina favoriter bland barnböcker-som-lika-väl-kan-läsas-av-vuxna är Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende. På omslaget till den finns detta fina omdöme:

Sven Lindqvist i DN:
- Världens bästa bok! sa min elvaårige vän.
- Varför det?
- Läs en bit var som helst, sa hon. Läs det här: "Vad är en stjärnstund för något?" undrade Momo. 

Detta lilla citat tänkte jag på när jag läste Hobbiten. Man kan slå upp vilken sida som helst och mötas av helt fantastisk berättarkonst! 

Nästa morgon vaknade Bilbo med solens första strålar i ögonen. Han for upp för att se vad klockan var, och gå och sätta på tevatten - och fann att han inte alls var hemma. Så han satte sig och önskade förgäves att han kunde tvätta händer och borsta tänder. Mycket riktigt blev det inte tal om det, och inte te eller rostat bröd eller sidfläsk till frukost, bara kallt fårkött och kall kanin. Och sedan var det dags för en ny färd. (s. 109)

Eller ett annat uppvaknande:

När Bilbo slog upp ögonen undrade han om han hade det, ty det var lika mörkt som när han blundade. (s. 70)

Mitt betyg på Hobbiten av J.R.R. Tolkien: 5/5 

Musik, dans, scouter och spioner

5 filmer såg jag i oktober, om jag inte missminner mig.
Här kommer ett litet omdöme om dem:

Alla säger I love you (1996) 
Vi såg den på min filmklubb. Jag gillade att den var så typiskt musikalig och att det var lite roliga personer med. Men själva storyn var lite tunn. Bättre som koncept än som berättelse alltså. 
Betyg: 3,5

Step Up (2006)
En dansfilm som jag såg med mina elever i år 8. De fick rösta bland ett par filmer som jag hittade i olika lärares bokhyllor och Step Up vann en knapp seger. Det blev rätt så mycket protester eftersom den handlade om balett och när man är en kille på 14 år så måste man ju tycka att sådant är töntigt (10 av 14 elever var killar). Men de gillade den över förväntan. 
Jag var inte heller så sugen på en dansfilm, men även jag gillade den över förväntan. Mycket bättre än Save the Last Dance som är i samma genre (fin flicka möter ghettokille och dansen för dem samman). Därmed inte sagt att det var en toppenfilm, men lite småtrevlig var den.
Betyg: 3,0

Once (2006)
Jättemysig kärlekshistoria om två människor som möts på Dublins gator. Han är gatumusikant och dammsugarreparatör. Hon är östeuropeisk invandrare och säljer blommor på gatorna. Deras gemensamma intresse är musiken och de börjar spela tillsammans. Once har vunnit Oscar för bästa låt, Falling Slowly. Lyssna på den! Och en massa andra priser också. Väldigt välförtjänt tycker jag för det var verkligen en film som grep tag i mig! 
Betyg: 4,5

Moonrise Kingdom (2012)
Wes Andersons senaste film. Och om man har sett fler filmer av Anderson så känner man igen sig. Det handlar om en scoutkille som bestämmer sig för att rymma från ett läger tillsammans med en tjej som bor i närheten. Alla ger sig ut för att leta efter dem, scoutpatruller, föräldrar och polis, och scouterna drar sig inte för att använda våld för att få tillbaka sin patrullkamrat som de egentligen inte alls gillar. Väldigt många weird personer, och det är det som gör filmen både charmig och rolig. Typiskt min humor! Om inte mina systrar och svåger hade suttit så tysta hade jag skrattat högt genom hela filmen!
Betyg: 4,5

Hanna (2011) 4,0 
Hanna har växt upp i vildmarken utan någon kontakt med civilisationen. Hennes pappa har tränat henne till att bli den bästa spion och lönnmördare man kan tänka sig. Till slut är det dags att konfronteras med samhället och FBI som gör allt för att komma åt henne. En actionfilm i Bourne-anda, men Hanna var både mer spännande och mer intressant än Bourne-filmerna.
Betyg: 4,0

Säsongspremiären av Downton Abbey!

Äntligen kom den, dagen vi har väntat på så länge!
Downton Abbey: Series 3, Episode 1.

Jag älskade att Sibyl och Tom Branson är med igen! Och Violet, Lady Grantham, har ju alltid ett gäng härliga one-liners på lager.

Men mitt absoluta favourite moment i dagens avsnitt var när Matthew sa att Tom skulle vara hans best man!
Vilket var ditt favourite moment?

www.itv.com/downtonabbey

P.S. Något man inte ska göra om man vill undvika spoliers är att googla på Downton Abbey. Seriously!! Gör det INTE!! D.S.

Min förkärlek till starka verb

Okej. Detta inlägg kommer handla om grammatik. Men läs vidare i alla fall för grammatik är väldigt intressant!

Jag gillar grammatik och jag gillar gamla svenska språkföreteelser som vi på senare tid har rationaliserat bort. Till exempel det här med starka verb! Starka verb är en form av oregelbundna verb skulle man kunna säga, men oregelbundenheten består i att vokalen ändras. Ett exempel som vi har kvar i vårt språk är ge - gav - givit/gett. Ett verb som jag i min norrbottniska dialekt böjer starkt även om rikssvenskan inte gör det är trycka. En del tycker det låter skrattretande, men för mig är det helt normalt att säga trycka - tröck - tryckt. Att se det i skrift tycker till och med jag ser lite konstigt ut, men att säga det är så normalt för mig att det tog ett bra tag innan jag insåg att inte alla säger så.

Men nu har jag hittat ett helt nytt starkt verb! Nytt för mig alltså. Det har ju funnits för länge sedan. Verbet hittade jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien. Och nu ska jag inte hålla er på halster längre. Så här stod det i kapitlet På tröskeln:

Den gamla trasten, som högt uppifrån hade iakttagit det hela med små pärlögon och huvudet på sned, hov upp en drill. 

Och i nästa kapitel, Ord från insidan:

De kom snabbt till liv och skulle just smyga in i tunneln när Bifur hov upp ett rop: "Mina kusiner! Bombur och Bofur - vi har glömt dem, de är kvar i dalen!"

Hov upp alltså. Jag förstod ju att det var ett verb, men jag kände inte igen det och förstod inte från vilket verb det kom. Inte ens i Svenska Akademins Ordbok kunde jag hitta det. Men det behövdes bara en enkel googling för att få reda på att det kommer från häva upp och även förekommer i bibelöversättningen från 1917. Till exempel 4 Mos. 24:3 "Och han hov upp sin röst och kvad...".

Jag älskar Erik Anderssons översättning av The Hobbit och att han väljer att ha med dessa gamla ord och ordformer (hov är bara ett av många ålderdomliga ord)! En ny översättningen måste inte vara modern!

Dagens teologiska reflektion

Jag gillar att hitta lite teologiska kopplingar i skönlitterära böcker jag läser. Särskilt om jag vet att författaren är kristen; då känns det liksom inte lika långsökt. Men om författaren menar så som jag läser eller inte är egentligen inte viktigaste. Det är det som är det fina med skönlitteratur! Varje läsare hittar sin egen läsning av boken!

Detta läste jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien (som för övrigt var katolik). Dvärgarna och Bilbo har blivit attackerade av vättar och i allt tumult så blev Bilbo kvar inne i berget. Gandalf har mött dvärgarna och undrar hur de har kunnat tappa bort Bilbo:

Dvärgarna ville veta varför han hade fått följa med över huvud taget, varför han inte kunde hålla sig till sina vänner och följa med dem, och varför inte trollkarlen hade valt någon med mer vett. "Han har bara vållat bekymmer hittills", sa en av dem. "Om vi nu måste gå tillbaka in i de vederstyggliga tunnlarna och leta efter honom, så kan han lika gärna flyga och fara."
Argt svarade Gandalf: "Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs [min kursivering]. Antingen hjälper ni mig att leta efter honom eller så går jag ensam och då får ni reda er bäst ni kan. Om vi bara kan hitta honom igen så kommer ni att tacka mig innan allt det här är över. Hur i hela friden kunde du tappa bort honom, Dori?"

Jag tror att Gud är som Gandalf här. Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs. 
Ingen människa finns på jorden av en slump. Ingen människa är onödig eller saknar uppgift. Alla behövs! Gud har en plan med att just DU, och alla andra, finns här! Och detta betyder att vi har en skyldighet att hjälpa varandra. Inte bara dem som vi tror att vi har någon användning av, utan ALLA människor.  

Ny bok av Astrid Lindgren! Ja, på rikt!

Det låter nästan för bra för att vara sant, men en ny Astrid Lindgren-bok har precis getts ut!
Boken heter Tomten är vaken och är en omarbetning av Viktor Rydbergs dikt Tomten. Boken har funnits översatt till flera språk men originalmanuset har varit försvunnet. Tills nu! Wohoo!
Det känns stort att man fortfarande kan hitta "nya" texter skrivna av en av Sveriges största kulturikoner; och jag är lite förvånad över att det inte har synts mer om detta i media. Eller är det jag som har sovit för mycket den senaste veckan?

Jag vill tacka Bokblomma som uppmärksammade mig på detta!
Hon i sin tur hade läst nyheten i DN.

Vem vill dricka ångest?

- Vad vill du ha för te?
- Grönt te.
- Blå passion?
- Ja, det låter gott!

Efter denna helt ordinära replikväxling började jag fundera över om det finns något te som inte låter gott!
Blå passion, lyckliga stunder, lust & fägring, sommardröm.
Varför finns det inga te som heter ångest, skoskav eller diskberg?

Okej okej, ni behöver inte svara på det för det förstår ju jag också att man hellre dricker flytande kärlek än flytande självförakt, men nu vill jag veta:
Vad är era favorit-tenamn?
Och har ni någon gång kommit över ett te med riktigt vidrigt namn?

två koppar blå passion

Augustprisnomineringarna

Här har vi alla nominerade till Augustprisen. (Ja, jag är lite sen. En riktig bokbloggare hade lagt upp detta för flera timmar sedan)

Jag har inte läst någon av böckerna, så jag kunde inte känna mig creddig i år. Men jag har ju fått en massa nya boktips.
En av de nominerade till bästa fackbok, Det enda könet, blev jag intresserad av.
Motiveringen:

Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos, Albert Bonniers Förlag.Juryns motivering: I Det enda könet går Katrine Kielos i clinch med ”Homo economicus”, föreställningen om att samhället befolkas av obevekligt rationella manliga individer. Med skenbart enkla exempel och feministiska verktyg klär hon av den ekonomiske mannen hans anspråk på allmängiltighet, och utmanar till diskussion om samhälle, marknad, ekonomi och kön.

Något att önska sig i julklapp kanske!

40-årskalas, Alfons Åberg!

Alfons Åberg fyller 40 år idag! Förhoppningsvis får han fira precis som han själv vill, med Viktor och Milla och smådjuren under bordet. Eller kommer Faster Fiffi ställa till med hejdundrandes 40-årskalas...

Kalas, Alfons Åberg! var den Alfons-bok som lästes mest flitigt hemma hos familjen Larsson när jag var liten. Vi hade 3 böcker hemma tror jag, och de andra lånade vi på Svartbyns Bibliotek. Aja baja, Alfons Åberg gillade jag! Det var ju så spännande när han flög iväg till djungeln och träffade lejon!

Och musiken är ju också fantastisk!

Vilka är dina bästa Alfons Åberg-minnen?

Veckans te-citat

Mad Men cementerar könsroller

Mången gång har jag fått höra att TV-serien Mad Men är så fantastisk och att jag verkligen borde se den.
Så då gjorde jag det då.
Men vet ni vad? Jag fattar inte vad som är grejen!

Jo, jag fattar att 50- och 60-talet är inne just nu, och har så varit en tid, så det är egentligen inte konstigt att serien har blivit populär. Men förutom scenografin så finns det inte mycket som är intressant.
Framför allt (eller endast) tänker jag på könsrollerna. Fruktansvärt stereotypt! Hunsade kvinnor, förutom någon enstaka fallen kvinna, och maktgalna män som inte tycker att trohet är särskilt viktigt i ett äktenskap (eller ja, alltså mannens trohet är inte så viktig). Visst förstår jag också att samhället såg lite annorlunda ut på den här tiden, att kvinnor förväntades ta hand om hemmet och barnen medan mannen tjänade pengar, men betyder det att alla män var otrogna mansgrisar?

Det som stör mig är att serien talar om för oss hur riktiga män och riktiga kvinnor ska vara och det hjälper till att cementera dessa snäva könsroller. Skit samma att serien utspelar sig för 60 år sedan! Vi åtrår 50- och 60-talet just nu. Vi vill ha kläder, frisyrer, hushållsmaskiner och möbler som återspeglar denna tid. Det är därför Mad Men har blivit så populär. Man är dum om tror att de värderingar som finns i serien inte påverkar oss.
Jag förstår att man vill göra en TV-serie som är tidstypisk, men jag hade förväntat mig lite mer kritik av de värderingar som rådde i samhället på den här tiden.

Jag har sett nästan hela första säsongen. Kanske blir serien bättre efter hand. Men so far är jag inte alls imponerad av Mad Men.

Ni som har sett mycket eller lite av Mad Men, ge mig gärna era tankar om serien!

Ny blogg! Wohoo!

För att försöka återuppliva min blogg har jag bestämt mig för att byta inriktning.
Jag kommer så klart fortsätta blogga om böcker och film, men jag kommer även vidga mina bloggvyer till andra saker som intresserar mig. Det jag tänker mig just nu att bloggen nog kommer handla om är:

• böcker
• film
• språk
• te
• musik
• kultur i allmänhet
• samhälls- och rättvisefrågor
• tro och filosofi

Jag tror att denna inriktning kommer få mig att återfå min lust att blogga och förhoppningsvis kommer ni som läst bloggen vilja läsa den även i fortsättningen. Namnet Mias bokhylla var ju lite snävt redan förut eftersom jag inte bara skrev om böcker. Därför har jag valt att byta namn till Mias vardagsrum. 

Mitt vardagsrum är ett rum där jag sitter när jag läser en bok, när jag ser på film, när jag umgås med mina vänner och när jag bara myser själv med en kopp te. Därför tyckte jag att det var ett passande namn på bloggen. Bloggen kommer ju handla om allt det som ryms i mitt vardagsrum. 

Välkomna till min nya blogg!

(observera att bloggen har ny adress)

ps. Om ni vill ha uppdateringar från bloggen kan ni gilla bloggen på facebook. Ni som gillade Mias bokhylla gillar nu automatiskt Mias vardagsrum. 

Världens sämsta bokblogg

Jag är nog en av de sämre bokbloggarna som finns.
Anledningar:

• Jag gick inte på Bokmässan fast den är i samma stad som jag bor i + kan få inträdet betalt av mitt jobb
• Jag har inte bloggat på ca 2 veckor
• I september skrev jag 4 st blogginlägg och i augusti 1 st
• I augusti läste jag ut 1 st bok
• I september läste jag ut 1 st bok

Vad har hänt med mig, undrar jag...

Och jag tror att jag vet. 

1. Stress

2. Teknik

Stress

Min syster gifte sig i helgen och jag skulle vara värd på festen, så från slutet av sommaren tills nu har jag haft bröllopsplanering i tankarna. Detta tillsammans med allt vad det innebär med terminsuppstart och att för första gången vara kontaktlärare till en egen klass så har jag varit lite för stressad och trött för att känna att jag hinner läsa så mycket som jag vill (än mindre blogga). (Bröllopet var alltså samma helg som Bokmässan... därav min prioritering som jag inte ångrar ett endaste dugg!)

Teknik

I juni fick jag en iPad från jobbet som jag skulle "lära känna" över sommaren för att kunna vara med och dra igång ett IKT-projekt på jobbet. Tyvärr har jag lagt tid på denna lilla platta manick som jag annars hade lagt på läsande. Dessutom skaffade jag mig en smartphone för en månad sedan...

Skärpning, Mia! Läsa är ju roligare än att leka med en sån där töntig liten fyrkant!

Jag tror och hoppas att det ska bli bättring nu. Jag har ju nämligen en bokklubb snart. Och jag ska läsa ut Hobbiten innan 12 december. Och jag ska läsa ut Bibeln innan jag fyller 30 (8 månader kvar). Och jag ska läsa 9 hyllvärmare innan nästa år. Och Och Och...

Därför säger jag nu Godnatt till datorn och lägger mig för att läsa Kolka (Bengt Ohlsson) innan jag somnar.