Vem behöver 24 julklappar innan julafton?

1 december är dagen då hela världen (nåja, Sverige) fylls av adventskalendrar av alla de slag. Det är tv-serier, paket, choklad, te, rabatterbjudanden från diverse affärer, lotter från idrottsföreningar osv. Jag har läst att den allra första adventskalendern bestod av 24 pepparkakor, men idag anses väl den mest klassiska adventskalendern vara den med en bild med 24 luckor där varje lucka innehåller ytterligare en liten minibild.
Men hur många har såna nuförtiden egentligen?
Vad är det för spännande med att få se en bild varje dag när man istället kan få en pryl?

På sociala medier möter jag bilder på mammors egengjorda present-julkalendrar blandat med andra mammors stress över att inte hinna ge sina barn egengjorda present-julkalendrar. Jag vet inte om det bara är för att min dotter är för liten än så länge, men jag har svårt att komma på vad jag ska köpa åt henne i julklapp eftersom hon redan har allt hon behöver och dessutom kommer få paket från mor- och farföräldrar och andra släktingar. Men många verkar alltså inte ha problem med att komma på 24 saker att ge sina barn innan de får själva julklapparna. (Jag utgår ifrån att dessa barn också får julklappar, men det kanske är fördomsfullt av mig.)

Jag förstår att alla barn numer behöver ett eget rum och att båda föräldrarna måste jobba heltid. För hur får man annars plats med alla nya saker som strömmar in i hemmet år efter år? Och hur har man råd med denna överkonsumtion, tillsammans med det större boende som vår prylhysteri kräver, om man inte jobbar så mycket som möjligt?

Någonstans känns det som om vi blivit lurade. Går livet verkligen ut på att jobba så mycket som möjligt så man kan tjäna så mycket pengar som möjligt så man kan köpa så mycket saker som möjligt? Det de flesta egentligen vill ha mer av är tid. Tid att göra det man vill och tid att umgås med dem man tycker om. Och någonstans verkar det som om vi har gått på lögnen om att man kan köpa tid. Om det verkligen är tid du vill ha så jobba lite mindre! Automatiskt får du fler timmar som du rår över själv. Du kommer ha lite mindre pengar, men skippa att ägna din nyvunna tid åt onödig shopping så har du fått ännu mer tid.
Simple as that!

Nu har jag inte ens gått in på de miljömässiga vinsterna med att skippa presentjulkalendern, eller vad det lär våra barn att ständigt bli överösta med presenter, men lite lämnar jag till er läsaren att fundera över.

Men visst är adventskalendrar jättekul! Jag själv älskar idén! Jag har en teadventskalender i år igen, och även om jag inte har någon adventskalender på bloggen som jag haft tidigare så deltar jag i Sofies bokbloggs julkalenderbloggstafett.

En vän visade upp sin supersmarta presentadventskalender på Facebook. Hon hade lånat 24 böcker på biblioteket och slagit in dem i paket. Ingen kostnad (förutom presentpappret) och barnen får en ny saga att läsa eller lyssna till varje dag. Mysig idé va!

Glad advent på er!

Secondhand istället för bokmässan

Förra året skippade jag bokmässan för att istället gå på min systers bröllop. I år skippar jag den pga omdömesskrivning och graviditet.
Istället tog jag en promenad till Emmaus för att se om jag kunde hitta något intressant där. Och nu känns det som ett mycket bra beslut att inte gå på bokmässan för bara den korta promenaden hit ner gjorde mig så trött att nu när jag väl är framme orkar jag knappt titta på något och känner hur tröttheten och grinigheten börjar infinna sig.
Secondhand är en sån där företeelse som jag väldigt gärna skulle vilja gå igång på, och jag gör kanske det i teorin. Men i praktiken gör jag mig själv besviken gång på gång. Kanske det har att göra med att jag inte gillar att shoppa överhuvudtaget. Kläder är det jag tycker är svårast att handla på secondhand. Det finns alltid så myyyycket så jag vet inte var jag sKa börja. Och jättemycket av sakerna är fula så det slutar oftast med att jag tittar på tre plagg och sen ger upp. Jag har inte tålamodet att fortsätta kika tills de där guldkornen dyker upp. Jag skulle nog inte känna igen dem om jag höll i dem heller.
Dessutom blir jag lite nedstämd av allt överflöd vi har i vårt land. Det är jättebra att en del av det säljs vidare, men i grund och botten är alla översvämmade secondhandbutiker ett tecken på den överkonsumtion vi lever i. Och när jag går bland alla raderav skor, skjortor, tallrikar, böcker blir jag bara så trött på allting. För vad gör jag här egentligen? Jag behöver ju inga nya prylar, inte ens om de är begagnade. Min lägenhet är överfull av saker och det blir bara stökigare och stökigare.
Nu sitter jag här på en liten pall och vilar fötterna medan jag väntar på Markus som ska komma hit och titta på ett mixerbord. Sen blir det ingen mer shopping för mig idag. Jag längtar hem till min soffa och min tekopp!

Hur skulle du vilja bli bemött i ditt nya land?

Idag läste jag en grej på facebook som gjorde mig så otroligt ledsen och illa berörd. Angelica Nyxdotter, jag känner inte till dig eller din historia. Jag hoppas att du inte tar illa upp av att jag bemöter ditt inlägg i detta forum, men om man lägger upp offentliga statusuppdateringar på facebook så utgår jag ifrån att man tycker det är okej att de sprids vidare och även att folk av motsatt åsikt bemöter ens argument.

Så här skriver du:

Många anser mig nog vara rasist, och kanske det är vad jag just är. Men jag är inte hatisk mot en viss hudfärg eller folkgrupp. Jag är inte ens hatisk, men jag är ledsen och besviken över den orättvisa som håller på att ta över vårt land SVERIGE. En man riskerar nu att få 6 månaders fängelse för att han tutade med sin bil under ett böneutrop här i Sverige.

Våra svenska myndigheter och riksdagsmän vänder sig emot sitt egna folk och pekar ut oss som bovar.

Men vi kan istället vända på det hela.

Låt oss säga att det skulle bli krig i Sverige och vi skulle få fly till ett land där det är väldigt strikt att leva efter ett visst sätt.

För det första så skulle inte ens jag ha dom pengar som krävs för att fly landet (många invandrare, inte alla, har haft en enorm summa pengar för att kunna fly sitt land med sin familj), vi tala alltså om en summa på flera hundra tusentals kr. Vilken Svensson har egentligen råd med det?

Men skulle vi nu lyckas fly från Sverige så ska vi inte förvänta oss att bli bemötta på samma sätt som Svenska myndigheter har bemött invandrare.

Dom kommer inte att slå upp svenska kyrkor, inte öppna affärer för att köpa griskött, inte sluta upp med Halalslakt för att vi finner det stötande och groteskt, inte uppföra heliga platser för oss som har en natur-religion, inte låta oss kvinnor gå ledigt klädda där vi visar hår, armar och ben, och glöm bara att försöka ens visa att du är homosexuell osv osv. Skulle vi bete oss svenskt så skulle vi säkert hamna i fängelse elller ännu värre, stenas till döds.

Så snälla tala om för mig varför vi ska göra allt för dom och sedan bli bespottade, orättvist behandlade, kallade för svennefittor och svennebögar, bli våldtagna och sen få skulden för att det är vårt eget fel, kallade rasister för att vi säger ifrån att nu får det vara nog, bli misshandlad av ett helt gäng för att man råkar ha snaggat hår, bli misshandlad till döds för ynka 20 kr, få fängelse för att man råkade tuta under ett böneutrop, blir nedstuckna och nedskjutna för att vi befinner oss på fel ställe vid fel tidpunkt, få våra skolor nedbrända, våra bilar sprängda. Varför ska vi svenskar få lida så mycket ont, när vi har varit snälla och tagit emot er till vårt land och delat med oss?

Skulle ni ge oss samma möjligheter i ert land som vi har gett er i vårt?

Ni befinner er i Sverige, där svenska lagar och regler skall lydas. Gillas inte läget, nej men stick då och håll på med er skit i ert eget land istället. Flydde ni inte från er land för att slippa kaos och elände? Varför ta med er skiten hit och förstöra MITT land?

Jag tar det stycke för stycke...

Jag känner inte till omständigheterna kring fallet med tutningen utanför moskén så jag tänker inte kommentera detta enskilda fall.

Svenska myndigheter pekar ut sitt eget folk som bovar. Ja, i de fall då svenskar faktiskt ÄR bovar är det väl just det de är till för. Tack och lov lever vi inte i en så korrumperad stat att brottslingar går fria på grund av att de har samma hudfärg eller etnicitet som myndighetspersoner eller riksdagsmän.

En del invandrare har haft det gott ställt i sitt hemland, men det är många som flyr hit hopträngda i lastbilar och äger inte mer än kläderna de har på sig när de kommer hit. Om man ser till hela världen så är vi svenskar ett mycket rikt folk och även låginkomsttagare i Sverige har bra mycket mer tillgångar än medelinkomsttagaren i de flesta länder. Och för att fly Sverige och söka asyl i ett annat land skulle vi inte behöva hundratusentals kronor.

Du säger att myndigheterna i de länder vi skulle söka asyl i inte skulle slå upp svenska kyrkor. Nej, naturligtvis inte. Varför skulle de det? Men i en del länder skulle vi själva ha haft möjlighet att bygga våra egna kyrkor och samlingslokaler, öppna affärer med nordeuropeisk mat och slakterier enligt våra traditioner och värderingar. Det är inte svenska myndigheter som har byggt moskéer, öppnat mataffärer med utländsk mat och halalkött. Det är invandrare själva som har gjort det. Och tack och lov lever vi i ett land med religionsfrihet vilket har gett dem möjlighet att utöva sina religioner och traditioner.
I en del andra länder hade vi inte kunnat göra allt detta. Det finns länder där det är förbjudet att vara kristen, att som kvinna visa håret, att vara homosexuell. Men varför skulle vi vilja bemöta människor från dessa länder på samma sätt? Ska vi inte istället vara stolta över att vi bor i ett land där vi har yttrandefrihet, religionsfrihet och där det är förbjudet att diskriminera folk på grund av etnicitet, religion, sexuell läggning eller kön?

Jag bor i Göteborg, i en stadsdel med blandad befolkning. Jag jobbar i en stadsdel där invandrartätheten är hög. Bilden du målar upp av Sverige känner jag inte igen mig i. Skolor blir nedbrända även av svenskar. Svenskar våldtar, rånar, misshandlar och vandaliserar.  Men dessa brott hör till ovanligheterna. De flesta människor begår inte dessa brott. Varken svenskar eller invandrare. Invandrare blir också rånade, våldtagna, får egendom förstörd och blir kallade glåpord. Det stämmer inte att brott enbart begås AV invandrare MOT svenskar.

Om vi nu ska vända på det hela: om du hade varit i en situation där du var tvungen att fly från ditt hemland, skulle du inte då vilja att du blev bemött med respekt i ditt nya land? Att du fick klä dig som du ville utan att bli ifrågasatt, att du kunde äta den mat du var van vid, att du fick utöva din religion, tala ditt språk, fira dina högtider precis som i ditt hemland. Om det är så du skulle vilja bli bemött i ditt nya hemland, varför ska inte vi kunna bemöta människor på det sättet?

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra mot dem.

Matt. 7:12 

Läs också: vanliga påståenden om invandring 

Vidrigt!

Det här är så himla vidrigt! LÄS denna korta nyhetsartikel!

foto: youtube.com/Scanpix

En amerikansk soldat kissar på döda afghaner (videon blev uppmärksammad för ett och ett halvt år sedan, så du har kanske redan hört om det), och nu säger han dessutom att han inte ångrar det och att han skulle göra samma sak igen.
Detta är ett typiskt exempel på andraifiering. Man utmålar en grupp som lägre stående för att kunna utsätta dem för all otänkbar vidrighet. Precis samma sak hände under förintelsen, det händer i USA:s krig i Mellanöstern, och förmodligen i de flesta väpnade konflikter i världen. Jag tror inte att man skulle kunna kriga utan att syssla med andraifiering i någon utsträckning. Hur skulle man kunna skjuta, tortera och förödmjuka någon om man ser dem som likvärdig en själv?
Som tur är fördöms i alla fall detta beteende av offentliga personer i USA, även om det finns människor i USA och Sverige (att döma av diskussionstrådar) som tycker att detta är helt okej. Vidrigt och omänskligt är vad det är!