Zürich-tips, någon?

Det är ju så att jag har långledigt igen. Eller lov som det heter på skolspråk.
Ikväll är det typ som en fredag fast det är en onsdag. Det är fredag på det sätt att Markus är ute på någon sorts musikalisk festlighet medan jag är för trött för att följa med, samt på det sätt att jag har sovmorgon imorgon. Det är onsdag på det sätt att det faktiskt är onsdag.

Mina planer för resten av kvällen är att dricka te, äta choklad, läsa, diska och packa.
Packa ska jag göra eftersom jag imorgon ska bege mig till Zürich. Därför undrar jag följande:

• Känner du till någon författare från Zürich?
• Känner du till någon författare från Schweiz?
• Har du läst någon bok/sett en film som utspelar sig i, eller på något annat sätt har en koppling till Schweiz?

I så fall får du gärna tipsa mig! 

De enda Schweiz-aktiga böcker jag kan komma på är:

• Den vita massajen av Corinne Hoffman - självbiografisk roman om vit kvinna som under semester i Kenya blir helt betagen av en massaj och därmed lämnar sitt resesällskap (fästman) för att istället dela sitt liv med massajen. Ojdå, det blev lite kulturkrockar och inte alls så fantastiskt som hon hade tänkt sig. Hm... skitbok. Om jag får ta till sådana kraftuttryck.
• Heidi av Johanna Spyri - superidyllisk barnbok om en liten flicka som hoppar omkring in die wunderschönen alplandskap. Nu var det ju väldigt längesedan jag läste denna bok, men visst påminner den om Lilla huset på prärien i det att livet är rätt så fattigt och torftigt, men ändå är allt så gemytligt och oskyldigt att man önskar att man var fattig för 100 år sedan?

Ja, ni förstår ju själva vad jag kommer
syssla med i Schweiz

Heidi har såklart också blivit japansk
animefilm

Filmfestivalssammanfattning 2012

5 festivalfilmer blev det till slut. + en förfilm.

Här kommer de:

Either Way 

En isländsk film om två killar som arbetar ute i ödemarken med att måla sträck på vägarna. De ställs båda inför händelser som får deras liv att gå i helt nya riktningar, och kanske är det därför de till slut kan mötas på riktigt. En ganska lågmäld film med en del komiska inslag. Extra roligt var att jag bjöd med två vänner på deras första filmfestival och de gillade filmen! En av dem gav till och med högsta betyg till filmen.

För mig blir det 4/5

Fotografen

En kortfilm som var förfilm till ovanstående film. Regissören ville utforska/visa vad som händer när en filmkamera sätts på. Jag förstår idén, och lite intressant blir det i "intervjun" med Stig Larsson, men annars känns det mest alldeles för långdraget. Kan vara intressant att se som en öppning till ett samtal om ämnet, men som underhållning, nja... 

Betyg: 2,0

Hotel

En film som var läskig bara för att man förväntade sig något läskigt. Snyggt foto och läskig stämning. Men jag hade nog velat att det skulle hända något till slut. Eller i alla fall att man i slutet av filmen skulle veta lite mer än i början.

Betyg: 3.5

Den mänskliga faktorn/Bi åker till Fukushima

En dokumentär om hur livet ser ut för de boende nära Fukushima, samt om säkerheten på svenska kärnkraftverk. Som är under all kritik trots att kärnkraftslobbyn vill få oss att tro att en härdsmälta är helt utesluten i Sverige. 

Mycket intressant och viktigt ämne. Men som film kändes den inte riktigt genomarbetad. 

Betyg: 3,5

17 Girls

Fransk film som bygger en verklig händelse. En tonåring blir gravid. Och för att stötta henne bestämmer sig hennes närmaste vänner för att också bli det. Till slut är 17 tjejer på samma skola gravida. De planerar att bo i kollektiv och hjälpas åt att ta hand om barnen medan de pluggar. 

En välgjord film. Dock saknar jag lite mer djup i karaktärerna. Men filmen handlar egentligen om vad som händer med kollektivet så jag kan förstå att man valt att lägga fokus där. Man får heller inte se så mycket av gravidkrämpor som illamående och sånt. Men sånt kanske man slipper om man röker på så mycket som de gjorde, vad vet jag...

Betyg: 4,0

Promising the moon

Enligt regissören var originaltiteln Das Blaue vom Himmel en mycket bättre titel. Men jag hann inte stanna kvar på eftersnacket och höra hans tankar om det. 

Filmen handlar om Sofia vars mamma har blivit senil och börjar yra om saker från sin ungdom. Det är något hon vill få ur sig, men hon kan inte riktigt. Filmen utspelar sig dels i Tyskland och Lettland 1991 och i Lettland under 30-talet. Bit för bit får Sofia veta mer om sin bakgrund, och hur hennes mor haft det under ryska ockupationen i Lettland. 

Betyg: 4,0

Rumours

Dagens snackis bland 9:orna var att Pokémons skapare dött i tsunamin. Det är dock falskt. Det sprids liknande rykten på facebook och twitter om andra kända japaner, så konsultera någon säkrare källa innan ni klär er i sorgedräkt (Hello Kittys skapare är inte heller död).


Egentligen borde jag inte gilla Pokemon. Bl.a. av följande anledningar:

• Det är ett program som endast är till för att locka barn att köpa onödiga spelkort ("gotta catch 'em all").
• Konceptet, att människornas mål i livet är att samla in pokémons och låta dem strida mot varandra, är helt emot mina principer.
• Jag var inte ens barn när Pokemon kom till Sverige.
• Det är en apostrof ovanför e:et utan att man ska betona det.

Men... jag gillar ändå Pikachu och Charmander och Jiggly-Puff. Det kanske är just alla dom här fantasivarelserna som var det jag inte kunde motstå med serien. Dom är ju så söta!

Det var under gymnasiet, efter att ha haft en sommarjobb som innebar att vi såg på TV nåra timme varje dag, som jag nördade ner mig lite i Pokémon. Varje morgon såg vi på Pokémon och Sailor Moon och varje eftermiddag var det Tillbaka till Aidensfield och nån brittisk dramaserie om brandmän. Min favorit var Pokémon, medan Lisa (som var lite mer tjejig av sig) gillade Sailor Moon mer.

Pikachu blev så här glad när han fick veta att Satoshi Tajiri fortfarande lever! 

atomklyvning...

Jag bor 5 mil ifrån närmaste kärnkraftverk. Något som jag inte har reflekterat över förut, men som just nu inte känns helt gemytligt. Men jag tackar Gud för att jag bor i ett land där jag just nu inte behöver vara rädd för osynlig, livsfarlig strålning! Jag tänker också lite på de människor som om 100.000 år fortfarande ska behöva leva med effekterna av att vi just nu vill överkonsumera elektricitet. 

Här är ett boktips med anknytning till det som händer i Japan. Sadako och de 1000 papperstranorna av Eleanor Coerr. Boken bygger på en verklig historia om en flicka som under 50-talet får leukemi, ”atombombssjukan”. Jag minns att jag läste den en gång för längesen när jag satt på ett tåg på väg från Värmland. Då var jag väl ungefär i mellanstadieåldern eller kanske nåt år mer. Den är inte så lång så om du inte har läst den redan, låna den på biblan å läs den i helgen. Jag skulle tro att den passar för barn och vuxna från ca 7 år. Var inte rädd för att gråta om det behövs... 

Boken finns att låna t.ex. på Hisingens bibliotek.