kulturkonsumtion v. 12

Lite sent att rapportera veckans kulturkonsumtion torsdagen veckan efter, kanske. Men begreppet "mycket på jobbet" har fått en helt ny innebörd för mig denna vecka...
Hur som helst:
Förra veckan ägnade jag mig åt följande:

Böcker
Mina språkvalssjuor skulle börja läsa en valfri bok på engelska, och jag tänkte föregå med gott exempel och också läsa en valfri bok på engelska. Det fick bli Philip Pullmans Northern Lights (aka. den mörka materian, guldkompassen). Den är dessutom en av mina hyllvärmare som jag ska läsa innan detta år är slut, så det passade extra bra. Och första lektionen överträffade faktiskt mina förväntningar. Det var tyst i klassrummet i säkert 5 minuter i sträck. Underbart!
Sen fick jag äntligen Hungerspelen från biblioteket, så den började jag läsa i helgen. Jag måste läsa ut den ganska snart så jag kan se filmen på bio, kanske redan till helgen. Och jag gillar den verkligen! Bra skriven och spännande! Man får veta exakt lagom mycket om personernas tankar och känslor. Inget övertydligt, utan man är alltid spänd på att veta hur det ska fortsätta. Och jag funderar över den där Peeta! Är han så där trevlig och oskuldsfull på riktigt, eller är det en taktik från hans sida? Jag tror och hoppas på att han är en god människa allt igenom. Jag gillar sådana! :)

Nu tycker jag ju egentligen inte att man ska klottra i biblioteksböcker, men när jag ser detta kan jag inte annat än mysa litegrann inombords.

Ett klotterplank i varje bok kanske inte hade varit fel?

Film
Två filmer såg jag denna vecka. Den först var Whip It som gick på TV. Drew Barrymores regidebut. En helt okej komedi.
Den andra var The Artist, stumfilmen som Oscar för bästa film, ni vet. Mycket fin och välgjord och rolig! En hyllning till stumfilmen! Stumfilm with a twist skulle man kunna säga.

I dessa stumfilmstider

En del bloggare ber ibland om ursäkt för att de inte skrivit så ofta som de hade avsett. Men jag ber inte om ursäkt.

Inatt var det Oscarsgalan. Ett event som jag inte såg. Delvis för att jag glömde bort att det var, men mest för att jag är alldelens för trött för att hålla mig vaken till klockan 2.30 när det börjar (för att inte tala om att försöka vara vaken hela programmet, sova en halvtimme å sedan gå å jobba...)

Den stora vinnaren verkar i alla fall vara The Artist som fick pris för bl.a. bästa film. Och det är en stumfilm! Det hade jag faktiskt inte trott om Oscarsjuryn. 11 nomineringar varav 5 ledde till vinst. Jag blir rätt sugen på att se den. 9 mars har den Sverigepremiär.



På tal om modern stumfilm så rekommenderar jag Brand upon the Brain! A Rememberance in 12 chapters från 2006. Men egentligen är det väl ingen riktig stumfilm eftersom det finns en berättarröst (Isabella Rossellini). Lite komisk, lite läskig och mycket originell. (det verkar som att hela finns på youtube)



Och för den som vill ha lite mer äkta gammaldags stumfilm rekommenderar jag F.W. Murnaus Sunrise: A Song of Two Humans från 1927 för den som gillar känslofyllda triangeldraman och Fritz Langs Metropolis från samma år för den som hellre ser på science-fictiondystopier. Även dessa två verkar finnas på Youtube. Enjoy!

Tusen och en film. och bok.

Jag är en listmänniska. Jag skriver listor för att inte glömma bort viktiga saker som vilka böcker jag ska läsa och vars jag vill åka på semester. Och det ligger en otrolig tillfredsställelse i att få bocka saker man har gjort. Det känns som om man har åstadkommit något i livet.
Såklart har jag därför både 1001 filmer du måste se innan du dör och 1001 böcker du måste läsa innan du dör i min bokhylla. Jag har första utgåvan av båda, och jag ids nog inte köpa någon uppdaterad version än på minst 20 år.

En skillnad mellan de två böckerna är att 1001 böcker... är skriven av Göran Hägg, och listan är alltså hans egen åsikt om vilka böcker som ska ingå i en kanon. 1001 filmer... är däremot sammanställd av flera olika andra listor och av flera personer. Båda böckerna är anpassade för den svenske läsaren, så det finns många svenska filmer och böcker med, vilket ju är väldigt nice!

Jag har sett 154 av de 1001 filmerna. Om man vill pricka av så många filmer som möjligt på listan så är ett tips att bli medlem i Cinemateket (i sthlm, gbg eller malmö); där visas nämligen många gamla klassiker som annars kan vara svåra att få tag på. Om man bara vill se 1001-filmerna så är det dessa som visas resten av säsongen (i Göteborg):

Lör 16 april kl. 14.00 The Housemaid (1960)
Sön 17 april kl. 14.00 Slaktaren (1970)
Sön 24 april kl. 14.00 Ivan den förskräcklige (1944)
Lör 30 april kl. 14.00 Ivan den förskräcklige II (1958)
Tis 3 maj kl. 18.00 Borta med vinden (1939)
Tis 10 maj kl. 18.00 Svindlande höjder (1939)
Tis 10 maj kl 20.00 Ifjol i Marienbad (1961)
Lör 14 maj kl 14.00 Vem är rädd för Virgina Woolf? (1966)

Om man vill börja sitt mission att se alla 1001 filmer direkt i detta nu, så bjuder jag här på den allra första filmen på listan. Resan till månen gjordes 1902 av de franska bröderna Auguste och Louis Lumière och är världens första science-fictionfilm! Det ni!

Av de 1001 böckerna har jag bara läst 68. Men 20 böcker har jag läst delar av, så jag tycker att jag kan få ett halvt kryss för dom.
En bit kvar alltså, för både böckerna och filmerna.
Men om jag ser 2 filmer i månaden så är jag färdig när jag är 63. Och om jag håller samma tempo med böckerna är jag klar vid 67.
Det är bara att kämpa på!

о великих культуры России

Ni måste väl ändå hålla med mig om att Ryssland är ett mycket fascinerande land!

Min obsession för Ryssland bröt ut när Markus introducerade mig för en (för mig) ny kompositör, Dimitrij Shostakovich. Allegro molto ur stråkkvartett nummer 8 i C-moll är det mest känslofyllda jag nånsin har hört! Jag vet inte riktigt vars jag ska ta vägen när jag lyssnar på det. Jag kan inte göra något annat än att bara lyssna! Det är både njutning och ångest på samma gång!

Bara någon dag efter detta uppvaknande såg jag två filmer om ryska revolutionen, Doktor Zjivago och Röda och vita. Den översnöade villan i Doktor Zjivago är helt magisk!

Ryssland/Sovjet under 1900-talet är otroligt fascinerande! Det är ett land med sådana kontraster! Mellan Tsarväldet och kommunismen; mellan högt och lågt; mellan överflöd och misär. Och bara det att landets yta breder ut sig över 160 längdgrader är ju fascinerande!  Jag gillar sånt som är lite off och avsides! Jag skulle hellre bo ett år på Grönland än i Paris till exempel. 1000-tals mil av sibirisk tundra tilltalar alltså mig!

Cinemateket har denna termin en Sergei Eisenstein-serie. Första filmen i serien visades idag: Pansarkryssaren Potemkin, en film som utspelar sig under revolutionen 1905. 1001 filmer du måste se innan du dör skriver så här om den:

Pansarkryssaren Potemkin – vilken berömd film! Sergej Eisensteins andra spelfilm skulle inte bara bli föremål för ideologiska konflikten mellan öst och väst och mellan vänster och höger, utan också en film som all världens filmälskare måste se. […] Som en sann filmkonstnär lyckas han i detalj skapa en lysande och rörande berättelse.

Scenen från trappan i Odessa är den mest berömda från filmen:

På Cinemateket visas Eisensteins stumfilmer ackompanjerade live av Stefan Wingefors. Nästa på repertoaren är Strejken, på lördag kl. 14.00 (Bio Capitol, 65 kr)

När jag såg filmen idag insåg jag att det ryska alfabetet också är väldigt vackert. Jag tror jag ska försöka lära mig det!