TV-serie-höst

Jag gillar att följa tv-serier. På det där gammaldags sättet när man måste vänta en vecka för att få se fortsättningen. Jag hade hört talas om att en del serier skulle vara bra men jag hörde om dem för sent. Story of Film som gick på SVT i somras missade jag också. När jag insåg att serien överhuvudtaget fanns var det redan för sent för att se de första delarna på SVTplay. Jag försökte se i kapp mig på de delar som fanns, men jag har inte riktigt hunnit med och nu finns det bara 4 (av 15) delar kvar.
Men så en kväll, närmare bestämt 19 augusti, satt jag i min tv-soffa och degade. Detta råkade vara den dag då SVT bestämt sig för att köra igång sin hösttermin. Plötsligt säger rösten i tv:n: "dramaserie", "seriestart" och "fyra generationer på 1900-talet" . Och jag vaknar så klart till! Det handlar om norska dramaserien Halvbrodern i 8 delar. Barnum Nilsen är berättaren. Han växte upp i Oslo efter kriget tillsammans med sin mamma och halvbror. Brodern blev till genom en våldtäkt precis på fredsdagen och vet inte vem hans pappa är.Som ung försvinner brodern spårlöst och Barnum försöker hitta honom. Jag har bara sett ett avsnitt än så länge, så de är redan lite fail i mina tv-serieplaner. Men som tur är finns de första tre avsnitten på SVTplay ända till 6 november, så om man har missat början är det inte för sent!

När vi så hade sett första avsnittet av Halvbrodern tänkte jag att det var ju bra att jag har hittat en serie att följa i höst, men så säger den där rösten "seriestart" igen, följt av och "Jane Campion". Och så klart måste jag börja följa denna serie också. Top of the Lake heter denna hyllade och mörka kriminalserie som alltså är Jane Campions första tv-projekt (Jane Campion = regissören till Pianot). Polisen Robin Griffin (Elisabeth Moss) befinner sig på besök i sin hemstad när hon dyker på ett fall med en 12-årig flicka som är gravid i femte månaden. Flickan försvinner och Robin bestämmer sig för att stanna längre än tänkt för att försöka lösa fallet. Hon blir rejält motarbetad av både andra poliser och av flickans pappa. Top of the Lake utspelar sig i en småstad på nya zeeländska landsbygden. En stad full av sviniga män, korruption och kriminalitet. Men även ett flummigt kvinnokollektiv, drivet av GJ (Holly Hunter). En riktigt mörk serie, men spännande! Jag har sett två avsnitt (av 6) och tyvärr finns de bara kvar på SVTplay i en vecka. Så om man missat de första två så får man söka dem någon annanstans.

När vi sett klart första avsnittet av Top of the Lake hörde jag återigen "seriestart", men då var klockan kvart i elva och jag kände att det var dags att sova. Två serier blir alldeles lagomt.

En annan serie som sägs ska komma vintern 2013 är Downton Abbey. Men jag tror att jag ska strunta i den fjärde säsongen eftersom jag tyckte manuset var uselt i säsong tre. Annars hade det varit perfekt att följa den nu i vinter eftersom jag ska vara mammaledig från november, om allt går enligt planerna. Och ja, jag tänker mig att att vara mammaledig innebär att man sitter i soffan och dricker te och ser på tv. I alla fall de första månaderna. Men något som jag hoppas ska funka är Julkalendern. I år i form av Barna Hedenhös. Hoppas den blir kul!

Sedan någon gång efter jul återkommer Game of Thrones! Det får jag inte missa.
Och i februari: Vinter-OS i Sotchi! Jag har valt en bra tidpunkt för min mammaledighet, må jag säga!

LUCKA 19

En julkalender som fått oförtjänt lite uppmärksamhet är Kaspar i Nudådalen som sändes 2001. Det är en riktigt mysig julkalender med riktig snö och duktiga skådespelare. Se första avsnittet här och köp sedan hela  serien på cdon! (eller se den på youtube)

LUCKA 18

Nu är det två dagar kvar till jullovet, så om du inte går i skolan är det dags att börja nu så att du inte missar jullovet!

LUCKA 16

Den här filmen som bygger på en novell av Astrid Lindgren såg jag när jag var liten och gillade väldigt mycket! 

LUCKA 15

En liten lördagsfilm.

Mumintrollet och Lilla My brukar sova hela vintern, men nu har de råkat vakna och får uppleva vintern för första gången!

LUCKA 14

Jag tycker vi kör Lucia-temat ett tag till...

LUCKA 9

När jag var liten såg jag på ett barnprogram där det var en liten pojke som tyckte att Turkish Delight var det godaste som fanns. Jag hade ingen aning om vad det var för något, men jag har undrat ända sedan dess. Kanske har du också undrat över Turkish Delight... I så fall får du ett recept här:

Receptet kommer från boken Filmkokboken av Maria Holm och Mikaela Kindblom. 

Pojken var naturligtvis Edmund och TV-serien Häxan och lejonet. 

   "It is dull, Son of Adam, to drink without eating," said the Queen presently. "What would you like best to eat?"

   "Turkish Delight, please, your Majesty," said Edmund. 

   The Queen let another drop fall from her bottle on to the snow, and instantly there appeared a round box, tied with green silk ribbon, which, when opened, turned out to contain several pounds of the best Turkish Delight. Each piece was sweet and light to the very centre and Edmund had never tasted anything more delicious. He was quiet warm now, and very comfortable. 

ur The Lion, the Witch and the Wardrobe av C.S. Lewis

Nu ledde ju dessa Turkish Delight inte till Delight för någon... men det är en annan historia... 

LUCKA 8

Eftersom det är helg har man tid att se ett jättelångt youtube-klipp (10 minuter).
Otroligt hög mysfaktor på detta, eller hur?

Varför finns det bara en tjej-smurf?

Har ni också tänkt på att män oftast betraktas som det normala, det vanliga och det neutrala medan kvinnor är det andra? En man är en man. En kvinna är motsatsen till en man.
Enligt The Smurfette Principle så ska det bara finnas en kvinna med bland huvudkaraktärerna i en film. Det låter ju helt sjukt, men det är skrämmande hur ofta det faktiskt är så.
Kolla in klippet nedan om ni inte fattar vad jag pratar om (eller om ni gör det)!

Hemliga grisar, svettiga skägg, brightonska stenar och mellanstadieångest

Jag gillar verkligen Bio Roy! För er som inte har vart där: Det är biografen som ligger längst upp vid Götaplatsen (göteborg) och som tidigare hette Royal. Biografen nyöppnade 2008 och drivs av Folkets Hus och Parker.

Imorgon, måndag, har Bio Roy sin sista Grisen-i-säcken-bio för den här våren. Det ryktas om att det är en förhandsvisning. Har man medlemskort från filmfestivalen kostar det endast 40 kr (annars 70 kr).

På torsdag har Bio Roy förhandsvisning av svenska filmen Sweaty Beards, starring bl.a. Marika Lagercrantz, Dogge Doggelito samt min kompis och f.d. kursare Tobbe Lundqvist. Sweaty Beards är en vikingakomedi på svengelska, och jag tycker den verkar va jättekul!

För två år sedan pluggade jag i Brighton några månader. Sista dan där råkade också vara min födelsedag, och väldigt passande så fick jag boken Brighton Rock av Graham Greene av min klasskompis Georg. (boken finns med i 1001 böcker att läsa innan du dör) Jag tycker att boken är rätt så bra, men den var lite svår att helt hänga med i, kanske för att den var skriven på 30-talet och jag läste den på engelska. Nu ska den i alla fall bli film (igen, första gången var 1947) och att döma av trailern verkar den spännande! Det ska också bli kul att se lite Brightonska miljöer på duken. 6 maj har den premiär på Roy.

På tal om översättningar av filmtitlar så hette 1947-filmen Lagt kort ligger på svenska. Det får mig osökt att tänka på denna fina sång från Ebba & Didrik:

Rumours

Dagens snackis bland 9:orna var att Pokémons skapare dött i tsunamin. Det är dock falskt. Det sprids liknande rykten på facebook och twitter om andra kända japaner, så konsultera någon säkrare källa innan ni klär er i sorgedräkt (Hello Kittys skapare är inte heller död).


Egentligen borde jag inte gilla Pokemon. Bl.a. av följande anledningar:

• Det är ett program som endast är till för att locka barn att köpa onödiga spelkort ("gotta catch 'em all").
• Konceptet, att människornas mål i livet är att samla in pokémons och låta dem strida mot varandra, är helt emot mina principer.
• Jag var inte ens barn när Pokemon kom till Sverige.
• Det är en apostrof ovanför e:et utan att man ska betona det.

Men... jag gillar ändå Pikachu och Charmander och Jiggly-Puff. Det kanske är just alla dom här fantasivarelserna som var det jag inte kunde motstå med serien. Dom är ju så söta!

Det var under gymnasiet, efter att ha haft en sommarjobb som innebar att vi såg på TV nåra timme varje dag, som jag nördade ner mig lite i Pokémon. Varje morgon såg vi på Pokémon och Sailor Moon och varje eftermiddag var det Tillbaka till Aidensfield och nån brittisk dramaserie om brandmän. Min favorit var Pokémon, medan Lisa (som var lite mer tjejig av sig) gillade Sailor Moon mer.

Pikachu blev så här glad när han fick veta att Satoshi Tajiri fortfarande lever!