But the tigers come at night...

En bok som blev till musikal som blev till film.
Victor Hugos roman Samhällets olycksbarn (Les Misérables) har filmatiserats en hel mängd gånger, blev musikal på 1980-talet och har sedan gjorts i nya filmatiseringar.
Jag har dock lyckats missa alla dessa. Men nu har jag sett den senaste versionen av Les Misérables, musikalfilmen med bl.a. Anne Hathaway och Hugh Jackman.

Vi befinner oss i 1800-talets Frankrike. I en storslagen inledningsscen presenteras vi för fången Jean Valjean som efter 19 års strafftjänst för att ha stulit en limpa bröd blir villkorligt frigiven. Men som före detta fånge är han ändå dömd att leva ett liv som en utstött. En  Les Miserables består av ett antal tragiska levnadsöden, men det är ändå en historia som är full av hopp. Även under de bistraste omständigheter kan man välja godheten framför hat och hämnd.

Jag som inte kände till historien blev förvånad över hur politisk den är. Lyssna här på folkets kampsång (Live-inspelning från 2010). Efter att på kort tid ha läst Vredens druvor och sett Les Miserables börjar mitt röda hjärta vakna...

Anne Hathaway som spelar Fantine gör en oerhört stark version av I Dreamed a Dream. När jag har hört den i andra sammanhang har jag fått för mig att det är en sång som har någon form av hoppfull underton. Men att se den framföras i sitt rätta sammanhang, när Fantine har sjunkit så långt som hon kan utan något hopp om en bättre tillvaro, då blir det en helt annan sång. Jag skulle kunna tänka mig att gå och se filmen igen bara för att få se henne sjunga den en gång till. Hon är nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga biroll, och jag hoppas verkligen att hon vinner för det är hon såå värd! (Jag har i och för sig inte sett övriga nominerade...)

Om du gillar musikaler och/eller musikalfilmer: Gå och SE DEN NU! Underbar film!

Mias filmklubb: 8 kvinnor

I onsdags var vi 8 personer som träffades för att se filmen 8 kvinnor.
Det blev inget toppbetyg direkt. Ett medel på 2,4. Men hälften av oss gillade ändå filmen till viss del och gav den en 3:a i betyg.

Det som sades om filmen i vårt eftersnack jämförde vi filmen med en klassisk Agatha Christie-deckare, men eftersom allting var väldigt absurt och överdrivet så det var mer som en parodi.
Man fick veta mer och mer om de 8 kvinnornas hemligheter, men det fanns ändå väldigt många frågetecken efter att filmen var slut. Ett minus för en del tittare var att det inte kändes trovärdigt. Men jag, och andra med mig, tyckte att det inte nödvändigtvis var ett minus. Det var meningen att det inte skulle vara trovärdigt. Det fanns hela tiden blinkningar till teatern och en massa saker som skulle påminna oss om att det vi såg inte var på riktigt. Men man kan ju förstås ha delad meningar om detta berättargrepp.
En annan sak vi diskuterade var musikalnumren. Även de hade ju effekten att det inte kändes på riktigt. Vår filmmusikexpert påpekade att all bakgrundsmusik var väldigt välgjord och proffsigt mixad, medan musikalnumren var väldigt slarviga. Något som han tyckte kändes fräscht.

Även om filmen "bara" fick en 3:a i betyg av mig var det ändå underhållande 104 min. Och vi hade mycket intressant filmdiskussion efteråt.

Lite intressant kan det ju även vara att läsa en hyllning av filmen. Jag råkade hitta en på bloggen Dreams Are What Le Cinema Is For. Skribenten tycker dock att det borde göras en amerikansk re-make på filmen. Något som jag tror hade blivit katastrofalt dåligt. Att det var på franska var ju en del av charmen.

(nästa filmklubb blir i början av juni)

Det blir en fransk filmklubb igen!

Mias Filmklubb träffas på onsdag nästa vecka kl. 18.30.
Filmen vi ska se denna gång är 8 kvinnor. En fransk musikal med bl.a. Isabelle Huppert och Catherine Deneuve.

Mer info om, och anmälan till filmklubben finner du här!

I dessa stumfilmstider

En del bloggare ber ibland om ursäkt för att de inte skrivit så ofta som de hade avsett. Men jag ber inte om ursäkt.

Inatt var det Oscarsgalan. Ett event som jag inte såg. Delvis för att jag glömde bort att det var, men mest för att jag är alldelens för trött för att hålla mig vaken till klockan 2.30 när det börjar (för att inte tala om att försöka vara vaken hela programmet, sova en halvtimme å sedan gå å jobba...)

Den stora vinnaren verkar i alla fall vara The Artist som fick pris för bl.a. bästa film. Och det är en stumfilm! Det hade jag faktiskt inte trott om Oscarsjuryn. 11 nomineringar varav 5 ledde till vinst. Jag blir rätt sugen på att se den. 9 mars har den Sverigepremiär.



På tal om modern stumfilm så rekommenderar jag Brand upon the Brain! A Rememberance in 12 chapters från 2006. Men egentligen är det väl ingen riktig stumfilm eftersom det finns en berättarröst (Isabella Rossellini). Lite komisk, lite läskig och mycket originell. (det verkar som att hela finns på youtube)



Och för den som vill ha lite mer äkta gammaldags stumfilm rekommenderar jag F.W. Murnaus Sunrise: A Song of Two Humans från 1927 för den som gillar känslofyllda triangeldraman och Fritz Langs Metropolis från samma år för den som hellre ser på science-fictiondystopier. Även dessa två verkar finnas på Youtube. Enjoy!

Min första filmklubb

I onsdags hade jag min första filmklubbsträff.
Vi blev till slut endast 3 personer, men vi hade det mysigt och åt semlor. Och alla rymdes i soffan.
Filmen vi såg var Frihet - Den blå filmen från 1993, regisserad av Krzysztof Kieslowski. Trots att två av oss läst 60 hp filmvetenskap hade ingen av oss sett denna film, så det var verkligen på tiden kan man tycka!


Filmen handlar om Julie som förlorar man och dotter i en bilolycka. Hon säljer allt hon äger och flyttar till en liten lägenhet för att bi fri från minnena från sitt gamla liv. Men det visar sig inte vara så lätt (förstås). Julies man var en känd kompositör som höll på att färdigställa ett verk som snart skulle ha framförts vid en stor konsert. En vän till paret vill skriva klart verket med hjälp av Julie, men hon vill bara glömma allting som har med musiken att göra. Men hon inser till slut att hon måste konfrontera det förslutna för att kunna bli helt fri. 


En av filmklubbsdeltagarna är musiker och sysslar en del med filmmusik, vilket var mycket passande eftersom musiken spelar en stor roll i filmen. Musiken blir nästan som en av rollkaraktärerna där den ständigt gör sig påmind i Julies medvetande hur mycket hon än försöker trycka bort det.
Vi diskuterade musiken. Vem var det egentligen som hade skrivit den? Och Julies godhet. Kan man vara så god och förlåtande som hon var? Och vad betydde den blå färgen? 


Det blev en enhällig 4:a i betyg för Frihet - Den blå filmen. 


Nästa filmklubb är 4 april. Håll utkik här på bloggen eller på facebooksidan för mer info när det närmar sig. Och du kan redan nu önska filmer!


Här kan du få mer info om filmklubben!

Filmfestivalssammanfattning 2012

5 festivalfilmer blev det till slut. + en förfilm.

Här kommer de:

Either Way 

En isländsk film om två killar som arbetar ute i ödemarken med att måla sträck på vägarna. De ställs båda inför händelser som får deras liv att gå i helt nya riktningar, och kanske är det därför de till slut kan mötas på riktigt. En ganska lågmäld film med en del komiska inslag. Extra roligt var att jag bjöd med två vänner på deras första filmfestival och de gillade filmen! En av dem gav till och med högsta betyg till filmen.

För mig blir det 4/5

Fotografen

En kortfilm som var förfilm till ovanstående film. Regissören ville utforska/visa vad som händer när en filmkamera sätts på. Jag förstår idén, och lite intressant blir det i "intervjun" med Stig Larsson, men annars känns det mest alldeles för långdraget. Kan vara intressant att se som en öppning till ett samtal om ämnet, men som underhållning, nja... 

Betyg: 2,0

Hotel

En film som var läskig bara för att man förväntade sig något läskigt. Snyggt foto och läskig stämning. Men jag hade nog velat att det skulle hända något till slut. Eller i alla fall att man i slutet av filmen skulle veta lite mer än i början.

Betyg: 3.5

Den mänskliga faktorn/Bi åker till Fukushima

En dokumentär om hur livet ser ut för de boende nära Fukushima, samt om säkerheten på svenska kärnkraftverk. Som är under all kritik trots att kärnkraftslobbyn vill få oss att tro att en härdsmälta är helt utesluten i Sverige. 

Mycket intressant och viktigt ämne. Men som film kändes den inte riktigt genomarbetad. 

Betyg: 3,5

17 Girls

Fransk film som bygger en verklig händelse. En tonåring blir gravid. Och för att stötta henne bestämmer sig hennes närmaste vänner för att också bli det. Till slut är 17 tjejer på samma skola gravida. De planerar att bo i kollektiv och hjälpas åt att ta hand om barnen medan de pluggar. 

En välgjord film. Dock saknar jag lite mer djup i karaktärerna. Men filmen handlar egentligen om vad som händer med kollektivet så jag kan förstå att man valt att lägga fokus där. Man får heller inte se så mycket av gravidkrämpor som illamående och sånt. Men sånt kanske man slipper om man röker på så mycket som de gjorde, vad vet jag...

Betyg: 4,0

Promising the moon

Enligt regissören var originaltiteln Das Blaue vom Himmel en mycket bättre titel. Men jag hann inte stanna kvar på eftersnacket och höra hans tankar om det. 

Filmen handlar om Sofia vars mamma har blivit senil och börjar yra om saker från sin ungdom. Det är något hon vill få ur sig, men hon kan inte riktigt. Filmen utspelar sig dels i Tyskland och Lettland 1991 och i Lettland under 30-talet. Bit för bit får Sofia veta mer om sin bakgrund, och hur hennes mor haft det under ryska ockupationen i Lettland. 

Betyg: 4,0

Filmklubb nr 1

Första träffen i min nya filmklubb är på onsdag, och nu är det bestämt vilken film det blir, nämligen Frihet - Den blå filmen. Det är första filmen i Krzysztof Kieslowskis trilogi Trikoloren. En riktig 90-talsklassiker som jag inte har sett ännu.
Om du är sugen på att se filmen och diskutera den lite grann efteråt så är du välkommen på onsdag kl 18.30. Det bjuds på någon sorts fika.

Anmäl dig här eller på facebookeventet.
Här kan du läsa mer om mias filmklubb.

(ps. filmklubben är i Göteborg)

Inglourious Basterds

Om man vill se en bra film ikväll föreslår jag Inglourious Basterds som går på TV6 kl 21.00 ikväll. Varför jag inte satte den på min alfabetiska filmtopplista är för mig en gåta.

Filmen innehåller:
Brad Pitt som är rolig och t.ex. pratar italienska
Christopher Waltz som en av de vidrigaste bad guys i filmhistorien
ett alternativt slut på Andra Världskriget
blod
eld
en biograf
en fantastisk hämndaktion
Och Tarantino är ju regissör, förstås.

Mitt betyg: 4,5/5
Enjoy!

Alfabetiska filmtopplistan A-Ö

Här har vi då hela alfabetiska filmtopplistan.

Amelie från Montmartre
Black Swan
Cube
Dancer in the Dark
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Fight Club
Gudfadern II
Harry Potter och dödsrelikerna - Del 2 (när jag först skrev listan skrev jag del 1, men då hade jag inte sett tvåan än)
Into the Wild
Juno
Kill Bill - Vol. 1
Lilla grisen flyger
Melancholia
Nio liv
Oskuldens tid
Paraplyerna i Cherbourg
Requiem for a Dream
Sagan om ringen - Härskarringen
The Scouting Book for Boys
Utvandrarna
Vincent
Walk the Line
X-men
Young Victoria
Zozo
Äppelkriget
År 2001 - ett rymdäventyr
(500) Days of Summer

Alfabetiska filmtopplistan K-R

Tidigare delar av filmtopplistan hittas här:

A-D

E-J

Svensk titel (produktionsår)
Originaltitel, Regissör, Produktionsland
Beskrivning av filmen/motivering
Mitt betyg

Alfabetiska filmtopplistan!

Kill Bill - Vol. 1 (2003)
Kill Bill: Vol: 1, Quentin Tarantino, USA
Det här är den film som jag tror Markus minst gillar att jag gillar. En yrkesmördare ska hämnas sina f.d. kollegor som försökt döda henne. Själva historien går egentligen bara ut på att hon söker upp dem en efter en för att döda dem. Jag brukar inte gilla filmer med för mycket våld, men Kill Bill är en otroligt vacker film, trots allt dödande. Jag gillar också hur Tarantino använder sig av genrekonventionerna. För varje person är det en ny genre kopplad till landet de befinner sig i. Musiken är också mycket noga utvald. 
Lyssna!
Betyg: 4/5

Lilla grisen flyger (2004) 
Lilla grisen flyger, Alicja Jaworski, Sverige, Danmark
Det här är en tecknad kortfilm för de allra minsta barnen. Det jag gillar är att filmen är så totalt inriktad på sin målgrupp. Den är inte som typiska Disneyfilmer som försöker flörta in sig hos en äldre generation för att kunna tjäna mer pengar. Dessutom är Lilla grisen en tjej. Det är inte så ofta en könsneutral karaktär är en tjej, så det är lite uppfriskande!
Betyg: 4,5/5

Melancholia (2011)
Melancholia, Lars von Trier, Danmark, Sverige, Frankrike, Tyskland
Vacker film om hur två systrar möter jordens stundande undergång. Långsamt berättat, underbar musik och otroligt vackert foto.
Betyg: 5/5

Nio liv (2005)
Nine Lives, Rodrigo García, USA
Filmen är egentligen 9 kortfilmer med 9 olika kvinnor i huvudrollerna. Vi möter dem i olika skeden av livet, och filmerna knyts ihop av att en del karaktärer återkommer som biroller i de andra filmerna. 
Betyg: 4,5/5

Oskuldens tid (2009)
Cracks, Jordan Scott, Storbritannien, Irland, Spanien
En internatskola för flickor. Flickorna i simhoppslaget ser upp till sin unga, vackra lärare, men dynamiken i gruppen förändras när en ny elev kommer till skolan och vill vara med i laget. Spännande och lite psykologiskt otäck. 
Betyg: 4/5

Paraplyerna i Cherbourg (1964)
Les parapluies de Cherbourg, Jacques Demy, Frankrike, Västtyskland
En färgsprakande musikal där alla repliker sjungs. Geneviève och Guy är unga och förälskade, men Guy blir inkallad till armén och kommer vara borta i 2 år. Geneviève lovar att vänta på honom, men hennes mamma är emot deras förhållande.
Betyg: 5/5

Q
Q är så krånglig, Q är så svår. Den svåraste bokstav jag hittat i år. Jag struntar i Q, och springer till R. Och vill du mig något, så träffas jag där. 
(Men en film jag borde se är Quadrophenia.)

Requiem for a Dream (2000)
Requiem for a Dream, Darren Aronofsky, USA
Det här är en sån här jobbig misärfilm. Men så bra ändå! Sara ska få sina 15 minutes in fame och bestämmer sig för att prova på en pillerdiet för att snabbt bli smal och snygg, men hon fastnar i ett destruktivt missbruk istället. Det var ett tag sedan jag såg den här filmen, men jag minns det som att alla knarkade... Ändå var filmen vacker på något sätt, i allt elände. Det är samma regissör som till Black Swan, så om man gillade den så rekommenderas Requiem for a Dream också. Ledmotivet till filmen har redan blivit en klassiker, och används ofta i teaser-trailers (t.ex. i fejk-trailern för Boktjuven).
Lyssna!
Betyg: 4,5/5