TV-serie-höst

Jag gillar att följa tv-serier. På det där gammaldags sättet när man måste vänta en vecka för att få se fortsättningen. Jag hade hört talas om att en del serier skulle vara bra men jag hörde om dem för sent. Story of Film som gick på SVT i somras missade jag också. När jag insåg att serien överhuvudtaget fanns var det redan för sent för att se de första delarna på SVTplay. Jag försökte se i kapp mig på de delar som fanns, men jag har inte riktigt hunnit med och nu finns det bara 4 (av 15) delar kvar.
Men så en kväll, närmare bestämt 19 augusti, satt jag i min tv-soffa och degade. Detta råkade vara den dag då SVT bestämt sig för att köra igång sin hösttermin. Plötsligt säger rösten i tv:n: "dramaserie", "seriestart" och "fyra generationer på 1900-talet" . Och jag vaknar så klart till! Det handlar om norska dramaserien Halvbrodern i 8 delar. Barnum Nilsen är berättaren. Han växte upp i Oslo efter kriget tillsammans med sin mamma och halvbror. Brodern blev till genom en våldtäkt precis på fredsdagen och vet inte vem hans pappa är.Som ung försvinner brodern spårlöst och Barnum försöker hitta honom. Jag har bara sett ett avsnitt än så länge, så de är redan lite fail i mina tv-serieplaner. Men som tur är finns de första tre avsnitten på SVTplay ända till 6 november, så om man har missat början är det inte för sent!

När vi så hade sett första avsnittet av Halvbrodern tänkte jag att det var ju bra att jag har hittat en serie att följa i höst, men så säger den där rösten "seriestart" igen, följt av och "Jane Campion". Och så klart måste jag börja följa denna serie också. Top of the Lake heter denna hyllade och mörka kriminalserie som alltså är Jane Campions första tv-projekt (Jane Campion = regissören till Pianot). Polisen Robin Griffin (Elisabeth Moss) befinner sig på besök i sin hemstad när hon dyker på ett fall med en 12-årig flicka som är gravid i femte månaden. Flickan försvinner och Robin bestämmer sig för att stanna längre än tänkt för att försöka lösa fallet. Hon blir rejält motarbetad av både andra poliser och av flickans pappa. Top of the Lake utspelar sig i en småstad på nya zeeländska landsbygden. En stad full av sviniga män, korruption och kriminalitet. Men även ett flummigt kvinnokollektiv, drivet av GJ (Holly Hunter). En riktigt mörk serie, men spännande! Jag har sett två avsnitt (av 6) och tyvärr finns de bara kvar på SVTplay i en vecka. Så om man missat de första två så får man söka dem någon annanstans.

När vi sett klart första avsnittet av Top of the Lake hörde jag återigen "seriestart", men då var klockan kvart i elva och jag kände att det var dags att sova. Två serier blir alldeles lagomt.

En annan serie som sägs ska komma vintern 2013 är Downton Abbey. Men jag tror att jag ska strunta i den fjärde säsongen eftersom jag tyckte manuset var uselt i säsong tre. Annars hade det varit perfekt att följa den nu i vinter eftersom jag ska vara mammaledig från november, om allt går enligt planerna. Och ja, jag tänker mig att att vara mammaledig innebär att man sitter i soffan och dricker te och ser på tv. I alla fall de första månaderna. Men något som jag hoppas ska funka är Julkalendern. I år i form av Barna Hedenhös. Hoppas den blir kul!

Sedan någon gång efter jul återkommer Game of Thrones! Det får jag inte missa.
Och i februari: Vinter-OS i Sotchi! Jag har valt en bra tidpunkt för min mammaledighet, må jag säga!

Jag väntar under mossan

Jag väntar under mossan. En sån fantastisk titel!

Boken är skriven av Amanda Hellberg och blev tipsad till mig av ungdomsbibliotekarien på Backa Bibliotek. På mitt jobb (för ev. nytillkomna läsare: jag är högstadielärare) har vi ett väldigt bra samarbete med biblioteket som också fungerar som vårt skolbibliotek (det är ju lag nu på att alla skolor ska ha ett bibliotek). Vi svensklärare träffar ungdomsbibliotekarien ett par ggr/termin för att ha bokcirkel där vi får tips om nya och bra ungdomsböcker. Och Jag väntar under mossan var alltså den bok som jag läste denna gång.

Boken är en fantasyroman full av gammal svensk folktro. Riktigt mysigt tycker jag, efter all vampyr-hype som varit de senaste åren. Jag tror att många svenska barn av idag inte har fått höra så mycket om mylingar, Skogsrå och Näcken. Och behovet finns väl inte på samma sätt när många bor i stan. Men jag gillar att en ny generation kan få stifta bekantskap med dessa gamla sagoväsen.

Huvudpersonen är Tilda som hälsar på sin morfar i en liten stuga i skogen. Men berättarperspektivet varierar. Detta kan skapa problem för lite mer ovana läsare i den tänkta målgruppen (12-15 år), men det underlättar att det i början av varje kapitel står vems perspektiv vi får följa. Mysig, sa jag. Men den är också rätt läskig. Det tyckte jag i alla fall när jag började läsa den i mörkret i mitt sovrum en sen kväll. Men mest var det för att jag gillar att skrämma upp mig själv när jag läser barnböcker.

Som många fantasyböcker är detta en historia om att bli vuxen och att hitta sin egen identitet. Och förutom spänning och mystik så finns det också en liten kärlekshistoria med. Det ryms mycket på de få sidorna. Och trots att jag gillar boken jättemycket så är det just detta som drar ner mitt betyg en liten smula. Mot slutet så går händelseutvecklingen lite väl fort. Men detta är absolut en bok som jag kommer rekommendera till mina elever som gillar genren!

Mitt betyg: 4,0

Välkommen tillbaka, Game of Thrones!

Efter Downton Abbey-besvikelsen så är det med stor glädje jag läser att säsongsstarten av Game of Thrones är redan 21 januari!
Det känns tryggt med en TV-serie som bygger på en bok (eller bokserie)! Game of Thrones säsong 1 var ju inte direkt fri från oväntade dödsfall bland huvudpersonerna, men när så sker beror det på att  storyn är så från början, inte att skådespelaren inte ville vara med längre.

Game of Thrones säsong 2 på SVT måndag 21 januari kl 22.00

The Hobbit - filmen alltså!

Äntligen har jag sett The Hobbit - An Unexpected Journey! Min resa startade lite nervöst med att mitt biosällskap fastnade i en bilkö och nästan inte hann till filmen... Det gjorde att jag inte hann få den uppladdning jag hade tänkt. Istället för att sitta bekvämt inne i biosalongen och nervöst titta på all bioreklam stod jag ute i foajén med två Hobbit-menyer och tittade på klockan. Men vi hann i alla fall sätta oss (och spilla ut en halvliter coca cola på stolen) innan filmen startade. Och en lärdom man kan ta med sig av detta är att man aldrig ska ta bilen in till stan klockan halv fyra en fredagseftermiddag.

Men så till filmen:
Jag har svårt att vara objektiv, men jag älskar den!

Jag tillhör inte de som tycker att en film som bygger på en bok ska vara så lik förlagan som möjligt för att vara lyckad. Bok och film är olika medier och för att lyckas berätta historien i ett nytt media så ska man ändra! Jag skulle säga att The Hobbit bygger på boken Hobbiten, snarare än att det är en filmatisering av den. Men inte mig emot!

Peter Jackson och company har verkligen lyckats återskapa det Middle Earth vi lärde känna i Sagan om ringen! Det är en mycket lättsammare film, och vid ett par tillfällen skrattade biopubliken högt. Något som inte hände särskilt ofta under Sagan om ringen. Men det jag särskilt gillar är hur de lyckas knyta ihop The Hobbit med Sagan om ringen. Dvärgarna och Bilbo ska ut på ett äventyr som inte alls är av samma dignitet som Brödraskapets uppdrag. Att återta sitt förlorade land och ett gigantiskt berg med guld går inte att jämföra med att trotsa den ultimata ondskan och rädda hela världen från undergång. Men filmen The Hobbit innehåller så mycket mer än boken. Gandalfs möte med Elrond, Galadriel och Saruman får oss att förstå att det håller på att hända något större. Och vi vet ju alla vad...

För att göra en relativt kort bok till tre filmer så behövs det naturligtvis utfyllnad av något slag. I The Hobbit så är det, förutom ovan nämnda Sagan om ringen-kopplingar, en hel del action men också en massa Middle Earth-mytologi som inte finns med vare sig i Sagan om ringen eller Hobbiten. Trollkarlen Radagast Brun får större plats, och det har lagts in en bihistoria om dvärgen Thorins nemesis den vite orchen. Tyvärr känner jag till Tolkiens värld för lite för att veta om denna historia finns nämnd i något av hans verk. Jag kan mycket väl tänka mig att den gör det, men någon som är mer insatt får gärna upplysa mig! Att orcherna får mycket större plats än i boken är föga förvånande. Det är dem man lärt känna i Sagan om ringen-trilogin, så det känns bara naturligt att de nu också är fienden. Den vite orchen är en bihistoria som antagligen kommer gå igenom de tre filmerna och kan på så sätt binda ihop dem.

Musiken i Sagan om ringen var helt fantastisk! Som tur är har Howard Shore även skrivit musiken till The Hobbit. Flera musikaliska teman återkommer, vilket jag gillar. Någon annan som jag såg filmen med tyckte först att det var lite tråkigt, men jag gillar att det känns som att det är samma film-serie. Och sen är det ju lite kul också när några helt okända krigare kommer in och man hör vilka det är bara på musiken.

Jag älskade verkligen att få komma tillbaka till Middle Earth. Och jag kanske fortfarande är helt överväldigad av min upplevelse som endast är drygt ett dygn bort, men mitt betyg kan inte bli mindre än 5 av 5.

- I'm going on an adventure!

Mina förväntningar på The Hobbit

Nu är det bara ett par timmar kvar tills The Hobbit har premiär. Det är faktiskt en liten sorg för mig att jag inte ska se den förrän på fredag.

Det har nog märkts på min blogg att The Hobbit är en film som jag har funderat på mycket. Hur mycket mer kan jag blogga om filmen innan jag har sett den egentligen? Vet inte riktigt, men lite till i alla fall...

En av sakerna jag har funderat över är förstås hur filmen kommer bli och på vilka sätt den kommer skilja sig från boken. Detta är vad jag tror:

• Filmen kommer vara mycket vuxnare än boken. Det kommer inte kännas som en barnfilm/familjefilm, trots att boken är en barnbok.
• Alverna i boken skiljer sig mycket från alverna i Sagan om ringen. I Hobbiten/Bilbo så framställs de som någon sorts glada och lättsamma varelser som har fester hela tiden, medan de ju i Sagan om ringen är mycket mer allvarliga, nobla och ståtliga. I The Hobbit kommer alverna vara som de är i Sagan om ringen. 
• De alver som är med i filmen kommer vara samma som är med i Sagan om ringen, dvs Legolas, Galadriel osv. trots att de inte är med i boken.
• I boken är anledningen för dvärgarna att dra ut på äventyret att de vill åt drakens skatt. Detta kommer tonas ner i filmen eller helt tas bort. Istället kommer fokus ligga på att de ska ta tillbaka sitt land som rätteligen är deras. Det hade nog varit svårt att få filmtittarna att vara på dvärgarnas sida om de bara var pengagalna lycksökare. 
• Slaget i slutet av boken kommer få mycket större plats (fast detta är ju inte förrän i tredje filmen får man anta).
• Filmen kommer inte klara Bechdel-testet.

En del av detta vet jag redan är sant efter att ha sett trailers och annan reklam för filmen. Och övriga punkter är inte särskilt svåra att gissa sig till. Men en sak som jag undrar över lite är hur komiska dvärgarna kommer framställas. Gimli fick ju ofta bli den tokrolige som man skrattade lite åt, medan Aragorn och Legolas var stiliga och vältaliga mest hela tiden. Detta är tyvärr ofta fallet med dvärgar. Ett exempel är Snow White and the Huntsman där dvärgarna bidrar med lite komik till en annars väldigt mörk saga. Men hur blir det då i The Hobbit där 13 av 14 huvudroller är dvärgar? Min gissningen är att några av dvärgarna kommer inneha rollen som narr. Och jag tror att dessa är Ori, Nori och Bombur. Däremot kommer Thorin vara minst dvärgaktig och lite mer allvarsam. 

Vill man läsa vad jag skrivit om The Hobbit tidigare (både filmen och boken) kan man klicka på nedanstående länkar:

om Hobbiten - boken alltså (14 nov 2012)

Min förkärlek till starka verb (2 nov 2012)

Dagens teologiska reflektion (27 okt 2012)

Hobbit Day 22 sept (22 sept 2012)

Det blir tre Hobbit-filmer! (30 juli 2012)

The Hobbit - An Unexpected Journey (21 dec 2011)

LUCKA 9

När jag var liten såg jag på ett barnprogram där det var en liten pojke som tyckte att Turkish Delight var det godaste som fanns. Jag hade ingen aning om vad det var för något, men jag har undrat ända sedan dess. Kanske har du också undrat över Turkish Delight... I så fall får du ett recept här:

Receptet kommer från boken Filmkokboken av Maria Holm och Mikaela Kindblom. 

Pojken var naturligtvis Edmund och TV-serien Häxan och lejonet. 

   "It is dull, Son of Adam, to drink without eating," said the Queen presently. "What would you like best to eat?"

   "Turkish Delight, please, your Majesty," said Edmund. 

   The Queen let another drop fall from her bottle on to the snow, and instantly there appeared a round box, tied with green silk ribbon, which, when opened, turned out to contain several pounds of the best Turkish Delight. Each piece was sweet and light to the very centre and Edmund had never tasted anything more delicious. He was quiet warm now, and very comfortable. 

ur The Lion, the Witch and the Wardrobe av C.S. Lewis

Nu ledde ju dessa Turkish Delight inte till Delight för någon... men det är en annan historia... 

om Hobbiten - boken alltså

Nu är det exakt 4 veckor kvar!

Till vad, kanske man undrar? Tills betygen ska vara satta?

Jo, det stämmer. Men en mycket trevligare händelse som inträffar den 12 december 2012 är:

Sverigepremiären av The Hobbit!

Detta har jag väntat på i flera år! Utan att överdriva! Det kändes som att dagen aldrig skulle komma, och när det hade närmat sig lite mer så sköt de upp premiärdatumet (två gånger till och med om jag inte missminner mig)!

Men nu är den snart här! Dagen som jag och 100 000-tals andra människor runt om i hela världen har väntat på.

Jag bestämde mig för länge sedan att läsa om The Hobbit innan filmpremiären. Den version jag valde att läsa den här gången blev Hobbiten - eller bort och hem igen som är översättningen av Erik Andersson och John Swedenmark (verser) som kom 2007. Det finns två andra översättningar till svenska. Den mest kända är Britt G. Hallqvists översättning från 1962, Bilbo - en hobbits äventyr. Men innan den kom Hompen - eller en resa dit och tillbaks igen som översattes av Tore Zetterholm (1947). 

Lite kuriosa om denna översättning: Det var den allra första översättningen av något av Tolkiens verk! Men Tolkien gillade inte alls översättningen. Bl.a var han emot att man hade ändrat Hobbit till Hompe. 

- Mr Tolkien, I so totally agree! 

Bilbo hette dessutom Bimbo. I say no more... 

Källa + ytterligare kuriosa: The Tolkien Gateway

Jag har läst Hallqvists översättning när jag var liten, och originalet, The Hobbit, or There and Back Again, för nästan 10 år sedan. Men Hompen har jag aldrig läst. Även om jag inte tror att den står sig så väl rent översättningsmässigt så skulle jag vilja läsa den eller åtminstone hålla i den eller åtminstone se den. För ett par år sedan hittade jag ett exemplar på Tradera, men eftersom jag var student då bjöd jag bara 600 kr. Det kändes inte motiverat att lägga mer än så på en bok som jag redan hade läst. Reservationspriset var nog minst det tredubbla, så det blev inget köp för mig den gången. Men om det är någon som skulle råka ha ett exemplar av denna utgåva är jag naturligtvis väldigt intresserad! Och när jag ändå är inne på det, så söker jag också efter denna utgåva: 

Bilbo, illustrerad av Tove Jansson!

Men vad tycker jag om boken?

Jo, jag tycker att den är helt underbar! Den skiljer sig rätt mycket från Sagan om ringen-trilogin. Hobbiten är en barnbok medan Ringen-trilogin är skriven för vuxna. Och det märks. Hobbiten är mycket mer av en saga. Det är en mörk historia på sina håll, men inte alls lika domedagsaktig som Ringen-trilogin. I Hobbiten använder sig Tolkien ofta av direkta tilltal, något som helt saknas i Ringen-trilogin (förutom kanske i förordet). 

Dock var det en hård nöt för stackars Bilbo, som aldrig hade något med vatten att göra om han kunde undvika det. Ni kan förstås svaret, kan jag tänka mig, eller kan gissa det lätt som aldrig det eftersom ni sitter hemma i lugn och ro och inte får tankarna störda av hotet att bli uppäten. (s. 77)

Tolkien använder sig också av ett berättande där vi läsare ibland får en liten glimt av vad som komma skall innan personerna i boken får det. 

Han gissade så gott han kunde och kröp iväg en bra bit tills han plötsligt fick handen på en liten ring av sval metall som låg på tunnelns golv. Det var en vändpunkt på hans bana, men det visste han inte. (s. 70)

(Och vi som läser boken mer än 70 år efter utgivning vet förstås precis vad denna ring ska komma att betyda... ) Man kan tycka att det dödar spänningen att få veta vad som ska hända innan det gör det, men det är snarare tvärtom. Vi får veta att något ska hända, men inte exakt vad och det bygger upp spänningen snarare än dödar den. 

Båda dessa berättargrepp gör att boken känns mer barnboksaktig. Något annat som gör boken till en perfekt barnbok upptäckte jag när jag provade att läsa lite högt. Boken är perfekt för högläsning! Jag vet inte vad som gör det, men språket liksom flödar fram över sidorna! Detta betyder dock inte att språket är barnsligt. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg är Hobbiten full av ålderdomliga ord och språkliga strukturer. I love it, så klart!

En annan av mina favoriter bland barnböcker-som-lika-väl-kan-läsas-av-vuxna är Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende. På omslaget till den finns detta fina omdöme:

Sven Lindqvist i DN:
- Världens bästa bok! sa min elvaårige vän.
- Varför det?
- Läs en bit var som helst, sa hon. Läs det här: "Vad är en stjärnstund för något?" undrade Momo. 

Detta lilla citat tänkte jag på när jag läste Hobbiten. Man kan slå upp vilken sida som helst och mötas av helt fantastisk berättarkonst! 

Nästa morgon vaknade Bilbo med solens första strålar i ögonen. Han for upp för att se vad klockan var, och gå och sätta på tevatten - och fann att han inte alls var hemma. Så han satte sig och önskade förgäves att han kunde tvätta händer och borsta tänder. Mycket riktigt blev det inte tal om det, och inte te eller rostat bröd eller sidfläsk till frukost, bara kallt fårkött och kall kanin. Och sedan var det dags för en ny färd. (s. 109)

Eller ett annat uppvaknande:

När Bilbo slog upp ögonen undrade han om han hade det, ty det var lika mörkt som när han blundade. (s. 70)

Mitt betyg på Hobbiten av J.R.R. Tolkien: 5/5 

Dagens teologiska reflektion

Jag gillar att hitta lite teologiska kopplingar i skönlitterära böcker jag läser. Särskilt om jag vet att författaren är kristen; då känns det liksom inte lika långsökt. Men om författaren menar så som jag läser eller inte är egentligen inte viktigaste. Det är det som är det fina med skönlitteratur! Varje läsare hittar sin egen läsning av boken!

Detta läste jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien (som för övrigt var katolik). Dvärgarna och Bilbo har blivit attackerade av vättar och i allt tumult så blev Bilbo kvar inne i berget. Gandalf har mött dvärgarna och undrar hur de har kunnat tappa bort Bilbo:

Dvärgarna ville veta varför han hade fått följa med över huvud taget, varför han inte kunde hålla sig till sina vänner och följa med dem, och varför inte trollkarlen hade valt någon med mer vett. "Han har bara vållat bekymmer hittills", sa en av dem. "Om vi nu måste gå tillbaka in i de vederstyggliga tunnlarna och leta efter honom, så kan han lika gärna flyga och fara."
Argt svarade Gandalf: "Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs [min kursivering]. Antingen hjälper ni mig att leta efter honom eller så går jag ensam och då får ni reda er bäst ni kan. Om vi bara kan hitta honom igen så kommer ni att tacka mig innan allt det här är över. Hur i hela friden kunde du tappa bort honom, Dori?"

Jag tror att Gud är som Gandalf här. Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs. 
Ingen människa finns på jorden av en slump. Ingen människa är onödig eller saknar uppgift. Alla behövs! Gud har en plan med att just DU, och alla andra, finns här! Och detta betyder att vi har en skyldighet att hjälpa varandra. Inte bara dem som vi tror att vi har någon användning av, utan ALLA människor.  

Hobbit Day 22 sept

Idag fyller både Bilbo och Frodo år! Gratulerar till dem!
Tyvärr har jag inte firat detta på något särskilt sätt, men jag hoppas hinna läsa lite i Hobbiten i natt.
Dock kan jag kan dela med mig av en ny trailer till The Hobbit:



Här är några exempel på hur man kan fira Hobbit Day:

• Gå omkring barfota
• Gå omkring barfota med håriga fötter
• Läsa The Hobbit på valfritt språk
• Se Lord of the Rings
• Röka pipa (OBS! Endast om du är över 18 år!)
• Ha ett kalas
• Berätta sagor
• Arrangera lite fyrverkerier (OBS! Endast i vuxens sällskap)
• Ge sig ut på ett äventyr

Hej läslust! Jag har saknat dig!

Vad har jag gjort i augusti egentligen??
En läst bok och en sedd film... (men jag såg nog nån mer film; jag har bara glömt att skriva upp dem och nu har jag glömt att jag sett dem...)

Det är kanske så att man ibland behöver en paus även från sånt som man gillar. Jag hade en bok som jag hade tänkt läsa efter Mot ljuset som var den senaste boken jag läste. Men jag gav den boken till Markus när han inte hade något att läsa en gång på ett tåg, och sen kunde jag inte bestämma vad jag skulle läsa istället...

Men nu har jag återfått min läslust! Jag insåg helt plötsligt att jag var i desperat behov av att läsa fantasy, och helst något inte alltför vuxet. Det fick bli en av dessa böcker:

Och det fick bli Hobbiten eftersom jag har läst både Bilbo och The Hobbit förut.
Perfekt uppladdning inför decembers stora händelse! Kanske hinner jag till och med läsa dem alla tre...

Det blir 3 Hobbit-filmer!

Jag hörde ryktet för ett tag sedan, men nu är det officiellt:
Det blir 3 filmer av The Hobbit istället för de planerade 2. Jag tror att det här är en positiv nyhet. Fler filmminuter ger större chans att göra boken rättvisa. Förhoppningsvis är det inte bara ett sätt att tjäna mer pengar.
Jag gissar att tredje filmen har premiär i december 2014.

Källa:
Bilbo får en trilogi

efterlängtade filmers nya premiärdatum

Till höger finns min filmer jag väntar på-lista.
Där har man länge kunnat läsa:
Frankenweenie - 5 okt
The Hobbit: An Unexpected Journey - 14 dec

Datumen har jag hittat på imdb, men det händer ju ibland att planer blir förändrade. Ett major bakslag är att Frankenweenie inte har sverigepremiär förrän 11 januari!!
Trist, tycker jag så klart. Men jag kan i alla fall glädja mig åt att även sverigepremiären av The Hobbit blivit flyttad. Till 12 december istället för 14 december!

Jag utgår ifrån att de flesta som läser min blogg känner till The Hobbit. Om inte, får ni googla på det.
Men Frankenweenie kan jag berätta lite om...
Filmen är en dockanimation av Tim Burton och bygger på hans spelfilm från 1984 med samma namn. Den handlar om en en pojke som med hjälp av elektricitet lyckas återuppliva sin hund. Och som ni kanske gissar finns vissa kopplingar till ett visst klassiskt verk av Mary Shelley.

Här får ni lite trailers att njuta av!




Och här kan ni till och med se HELA Frankenweenie från 1984 (den är bara 30 min)

Heidi- och Game of Thrones-post

Tydligen så kom på posten i fredags fast det var midsommarafton. Eftersom jag inte visste det så kollade jag aldrig brevlådan, men av någon anledning gjorde Markus det idag.
Och helt fantastiskt! Där fanns TVÅ paket till mig fast det är 3 veckor sedan jag fyllde år!

Det första paketet var en födelsedagspresent från min syster, men inget ont om henne för det. Det är posten från Schweiz som var långsam. Av henne fick jag bland annat en Heidi-bok så att jag kan lära mig lite tyska.

Och jag har redan lärt mig lite grann. Hell betyder inte helvete, utan ljust. Det ger lite mer sense till att meningen "Warum ist es so hell" återfinns i en pixi-bok.

Det andra paketet var ingen födelsedagspresent, men i det låg tredje delen av Game of Thrones (eller Sagan om is och eld, som den ju egentligen heter). Det är Åsa på ...and then there was Beatrix som var så snäll och skickade den till mig eftersom hon hade råkat dubbelköpa den!
TUSEN TACK!

Än så länge är jag bara på första boken, och allt som händer där vet jag ju redan eftersom jag har sett första säsongen av tv-serien. Men det är spännande ändå, och jag är helt fast!
På midsommarafton läste jag så ofta jag kom åt (vilket var rätt ofta eftersom Markus var sjuk och vi struntade i våra midsommarplaner och var bara hemma hela dan istället) och när jag inte läste gick jag runt och tänkte på boken. Sen drömde jag mardrömmar på natten, så kanske blev det lite för mycket...

Den person jag gillar mest är helt klart Arya! Och den jag stör mig mest på är hennes syster Sansa. Igår läste jag ett kapitel då hon var särskilt störig och efter det var jag på helt dåligt humör tills jag fortsatte läsa igen efter nån timme. Hon är så blind och egoistisk och korkad! Hon fattar ju ingenting av vad som pågår runt henne! Men så är hon ju bara 11 år, så vad kan man förvänta sig?
Det är ju faktiskt en sak som skiljer sig mellan tv-serie och bok. Alla är så unga i boken! T.ex så är Daenarys 13 och Jon 15. Det är ju rätt vanligt att skådespelare får spela yngre än vad de är, men såå unga är det väl ändå inte meningen att de ska vara?? Eller är det nån som har koll? Nämns det i tv-serien hur gamla de är?

En hög med ungdomsböcker

Jag har läst en hel del ungdomsromaner senaste månaderna. Många av dem inom fantasygenren, och många av dem delar av trilogier. Det var länge sedan jag läste en del av dem men jag ska ändå försöka skriva ett par rader om dem.


Under april och maj läste jag Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins.
Första delen, Hungerspelen älskade jag! Den funkar egentligen utmärkt som fristående bok, även om det öppna slutet gör att man vill veta mer. Det är en jättespännande idé: en extrem dokusåpa som går ut på att deltagarna ska ha ihjäl varandra. En ensam överlevande vinner. Här har jag skrivit lite mer om boken. 
Andra delen, Fatta eld, var jag inte lika förtjust i. Det kändes väldigt mycket som en "mellanbok", en transportsträcka, till tredje och avslutande boken, Revolt. I sista boken blir dock spänningen större igen, särskilt sista halvan av boken. Dock tycker jag inte att storyn håller lika hög klass som i första boken. 
Mitt betyg på de tre böckerna i serien blir: 4,5 - 3,0 - 4,0


En fantasybok som jag länge velat läsa är Northern Lights av Philip Pullman, första boken i trilogin His Dark Materials (Den mörka materian). Boken utspelar sig i ett för oss parallellt universum. Vissa saker är likadana som hos oss, andra är det inte. T.ex. har människorna i denna värld sina själar utanför kroppen i form av ett djur. I staden där den unga Lyra bor börjar barn bli kidnappade. Ingen vet vart de förs eller vad som händer med dem. För att hitta dem beger sig hon tillsammans med "the gyptians", som förlorat några av sina barn, till Norden. Hon får hjälp av en talande Panserbjørne och lyckas hitta de bortrövade barnen. Men resan är inte slut där! 
Det är med stor fantasi och spännande intrig som Philip Pullman bygger upp den här världen. Jag gillar att det är lite som vår värld, men ändå inte. De flesta fantasyböcker brukar vara väldigt tydligt medeltida berättelser. Men i Northern Lights är det irrelevant i vilken tid det är. Visst finns det många drag av "förr-i-tiden", men det finns också uppfinningar som inte har funnits hos oss, som fordon drivna av atomkraft. 
Det här känns som en trilogi som kan utvecklas till något riktigt bra! 
Mitt betyg på första boken: 4,0


Revolvern av Marcus Sedgwick läste jag i bokcirkeln som vi har på mitt jobb. Det är en bok som utspelar sig i början av 1900-talet. En av anledningarna till att jag ville läsa boken var att den delvis utspelar sig i Kiruna, som ju inte är min hemort men i alla fall ligger i rätt län. 
I en liten stuga utanför Kiruna sitter Sigge ensam bredvid sin fars lik. Medan Sigges syster och styvmor har åkt för att hämta hjälp kommer en främmande man till stugan för att leta rätt på fadern. Mannen säger att Sigges pappa är skyldig honom pengar och under pistolhot kräver han dem tillbaka. Sigge vet ingenting om några pengar, men gömd i skafferiet ligger pappans revolver. 
Berättelsen utspelar sig delvis i den lilla stugan under ett par timmar, och delvis i Alaska under guldruschen. Hur ligger det egentligen till? Har pappan lurat den främmande mannen på pengarna, och hur ska Sigge klara sig ur knipan?
En spännande bok! Lagom kort för att inte så läsvana elever ska orka läsa den, och intressant nog för att ha intressanta klassdiskussioner om den. 
Mitt betyg: 3,5


Och så har ju äntligen uppföljaren till Cirkeln kommit ut! Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Apokalypsen närmar sig än mer och konstiga saker börjar hända i Engelsfors. Positiva Engelsfors etablerar sig i staden, en nyandlig rörelse som får fler och fler anhängare. Är det bara en vanlig sekt eller finns demonernas välsignade bland dem? Samtidigt kommer Rådet till Engelsfors för att ha en rättegång mot Anna-Karin som använt sin magi på illegalt vis.  
Jag blev inte lika förtjust i Eld som i Cirkeln, men Eld är fortfarande en riktigt bra bok! Men jag gillar att man får lära känna känna Ida mer! I första boken stack hon ut (negativt) bland de andra häxorna genom att vara den enda av dem som man som läsare inte lärde känna. Hon förblev en platt stereotyp genom hela Cirkeln. 
Mitt betyg på Eld: 4,0


Till sist har jag också läst Så har jag det nu av Meg Rosoff. Boken utspelar sig en någon sorts nutid/framtid där ett tredje världskrig brutit ut. Fokuset är dock inte på kriget i sig utan på Daisys nya liv på den engelska landsbygden. Hon lever ett bekymmersfritt liv med sina kusiner ända tills England blir invaderat av okänd främmande makt. 
Jag gillar verkligen den här boken! Språket är personligt, rappt och ungdomligt. I början av boken i alla fall. Efter ett tag händer något som förändrar livet för alla inblandade, och det märks också på Daisys berättarröst. 
Mitt betyg på boken: 4,5
Den här boken läste jag i min bokklubb. Det genomsnittliga betyget bland oss blev 4,25 vilket måste ses som en hit! Tack Fritz Ståhl för boktipset!

Let the Game of Thrones begin!

Jag har gett mig in i ett projekt som nog kan bli långvarigt. Jag har börjat läsa första game of thrones-boken! Eller Kampen om Järntronen som den ju heter eftersom jag läser på svenska. Det skulle ju ta dubbelt så lång tid att läsà på engelska, och efteresom första boken är 700 sidor och texten är pytteliten så jag tyckte att svenska var ett bra val av språk. Dessutom finns det 4 böcker till i serien att läsa efteråt, och fler ska det bli tydligen. Jag kommer alltså ha att göra de närmsta åren. Om jag gillar det vill säga. Och so far så gillar jag det! Det är såklart mycket lättare att hänga med när man har sett tv-serien eftersom det är ungefär 20 olika huvudpersoner, som nog kan vara lite jobbiga att hålla reda på i början. Nu kan jag istället helt hänge mig åt läsupplevelsen utan att anstränga min hjärna alltför mycket med släktskap och sådant. Detta är det första inlägget jag skriver från min iPad, och det är lite mindre okrångligt än att skriva från en dator, så det blir inget längre inlägg Än detta idag. Nu ska jag fortsätta läsa!

Life's good!

Idag på mitt jobb har jag sett på Oliver Twist, Simpsons och Bröderna Lejonhjärta. Det blir lätt så i slutet av terminen. Och imorgon är jag ledig, vilket känns ganska weird efter bara 2 jobbdagar, men jag ska nog klara av det.
Men helt ledig är jag inte. Min plan är nämligen att baka lite grann till min filmklubb som är imorgon kl 18.00. Och nu måste jag ju göra det eftersom jag har skrivit det här.

Hur som helst så känns livet rätt bra nu! 1 vecka till skolavslutning, 2 veckor till semester. Trots att jag är nästan 30 år så är det min första betalda semester och den håller på så länge att jag inte ens vet hur många veckor den är (okej då, 8 veckor).

På tal om Bröderna Lejonhjärta så ska denna fina film från 1977 få sig en re-make. Detta är ju absolut något att se fram emot! Det skulle kunna bli riktigt bra, även om den gamla filmversionen alltid kommer leva kvar i mitt och många andras hjärtan.

- Jag ser ljuset, Jonathan. Jag ser ljuset!

Eftersom jag är ledig imorgon kanske jag borde fira genom att göra mig något gofika ikväll. Det passar bra tillsammans med en kopp te när jag ser på det jättesista avsnittet av Desperate Housewives. Det börjar om 10 min, så det är bäst att jag skyndar mig med det där gofikat.

kulturkonsumtion v. 12

Lite sent att rapportera veckans kulturkonsumtion torsdagen veckan efter, kanske. Men begreppet "mycket på jobbet" har fått en helt ny innebörd för mig denna vecka...
Hur som helst:
Förra veckan ägnade jag mig åt följande:

Böcker
Mina språkvalssjuor skulle börja läsa en valfri bok på engelska, och jag tänkte föregå med gott exempel och också läsa en valfri bok på engelska. Det fick bli Philip Pullmans Northern Lights (aka. den mörka materian, guldkompassen). Den är dessutom en av mina hyllvärmare som jag ska läsa innan detta år är slut, så det passade extra bra. Och första lektionen överträffade faktiskt mina förväntningar. Det var tyst i klassrummet i säkert 5 minuter i sträck. Underbart!
Sen fick jag äntligen Hungerspelen från biblioteket, så den började jag läsa i helgen. Jag måste läsa ut den ganska snart så jag kan se filmen på bio, kanske redan till helgen. Och jag gillar den verkligen! Bra skriven och spännande! Man får veta exakt lagom mycket om personernas tankar och känslor. Inget övertydligt, utan man är alltid spänd på att veta hur det ska fortsätta. Och jag funderar över den där Peeta! Är han så där trevlig och oskuldsfull på riktigt, eller är det en taktik från hans sida? Jag tror och hoppas på att han är en god människa allt igenom. Jag gillar sådana! :)

Nu tycker jag ju egentligen inte att man ska klottra i biblioteksböcker, men när jag ser detta kan jag inte annat än mysa litegrann inombords.

Ett klotterplank i varje bok kanske inte hade varit fel?

Film
Två filmer såg jag denna vecka. Den först var Whip It som gick på TV. Drew Barrymores regidebut. En helt okej komedi.
Den andra var The Artist, stumfilmen som Oscar för bästa film, ni vet. Mycket fin och välgjord och rolig! En hyllning till stumfilmen! Stumfilm with a twist skulle man kunna säga.

Stalins barn och Húrins barn

Igår skrev jag att jag var mellan böcker och inte visste vad jag skulle läsa nu, innan jag får Hungerspelen från biblan nästa vecka. Men jag fattar inte hur jag kunde tänka så! Jag har ju mina bokreafynd att hugga in på!

På bokrean köpte jag 3 Tolkien-nyöversättningar:
De två tornen, Konungens återkomst och Hobbiten.
Ringens brödraskap köpte jag när den kom ut för flera år sedan, men uppföljarna har jag väntat med att införskaffa. Och ÄNTLIGEN kom de på bokrean. Hobbiten ägde jag bara på engelska sen tidigare, och den gamla svenska översättningen (Bilbo alltså) ges inte ut längre. Men den ska jag nog kunna hitta på nån second-hand någonstans.

Jag köpte också en till Tolkien-bok. Húrins barn. J.R.R. Tolkien påbörjade denna bok men hann inte slutföra den innan sin död. Hans son Christopher Tolkien sammanställde den och den gavs ut 2006. Fantastiskt att det fortfarande finns material att ge ut från Tolkien!
Húrins barn utspelar sig i Midgårds första tidsålder. Långt innan Sagan om ringen alltså.

En bok som jag varit lite intresserad av innan är Stalins barn av Owen Matthews. Författaren berättar om sin familjs uppväxt i Sovjet och Ryssland under 1900-talet. Ett ämne som intresserar mig, som ni kanske vet! Jag stod och funderade på om jag skulle köpa eller inte. Men inledningen fick mig att bestämma mig för att köpa den.

Jag pratade ryska innan jag pratade engelska. Till dess att jag skickades till en engelsk skola, uppklädd i mössa, kavaj och knäbyxor, såg jag världen på ryska. Om språk har färger var ryska den varma rosa färgen på min mammas sjuttiotalsklänningar, den mättade röda på den uzbekiska tekannan hon hade haft med sig från Moskva, det kitschiga svarta och guldfärgade på de målade ryska träskedar som hängde på köksväggen. Engelska, som jag talade med min pappa, var den diskreta gröna färgen på mattan i hans arbetsrum, den blekt bruna på hans tweedkavajer. Ryskan var ett förtroligt språk, den tillhandahöll en privat kod jag kunde använda när jag pratade med min mamma. Den var varm och sinnlig, och doftade av sängvärme och ångande potatismos. Engelskan var ett språk som tillhörde det formella, vuxenvärlden, skolan och stunder då jag satt i pappas knä och slukade böcker. Doften var Gauloisecigaretter och kaffe och motoroljan till lokomotiven som körde runt på hans modelljärnväg. 

Jag fastnade direkt! Vilken inledning! (särskilt för en språkälskare som jag)

mina bokreafynd

Nu är bara frågan vilken jag ska börja med härnäst.
Ytterligare ett förslag är att jag ska fortsätta med Jesaja bok i Bibeln. Jag var nyligen på Stadsteatern här i Göteborg och såg den 4 timmar långa föreställningen Bibeln, och jag blev sugen på att läsa lite mer. Jag har ju dessutom som mål att hinna läsa hela Bibeln innan jag fyller 30. Det är mindre än 15 månader kvar nu... Det passar ju också bra att ta tag i lite bibelläsande så här i fastetider...

The Hobbit - An Unexpected Journey

Här är första trailern till The Hobbit -  An Unexpected Journey som har premiär 14 dec 2012. Dags att börja räkna ner nu. Och läsa om boken för tredje gången.

Alfabetiska filmtopplistan A-Ö

Här har vi då hela alfabetiska filmtopplistan.

Amelie från Montmartre
Black Swan
Cube
Dancer in the Dark
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Fight Club
Gudfadern II
Harry Potter och dödsrelikerna - Del 2 (när jag först skrev listan skrev jag del 1, men då hade jag inte sett tvåan än)
Into the Wild
Juno
Kill Bill - Vol. 1
Lilla grisen flyger
Melancholia
Nio liv
Oskuldens tid
Paraplyerna i Cherbourg
Requiem for a Dream
Sagan om ringen - Härskarringen
The Scouting Book for Boys
Utvandrarna
Vincent
Walk the Line
X-men
Young Victoria
Zozo
Äppelkriget
År 2001 - ett rymdäventyr
(500) Days of Summer