But the tigers come at night...

En bok som blev till musikal som blev till film.
Victor Hugos roman Samhällets olycksbarn (Les Misérables) har filmatiserats en hel mängd gånger, blev musikal på 1980-talet och har sedan gjorts i nya filmatiseringar.
Jag har dock lyckats missa alla dessa. Men nu har jag sett den senaste versionen av Les Misérables, musikalfilmen med bl.a. Anne Hathaway och Hugh Jackman.

Vi befinner oss i 1800-talets Frankrike. I en storslagen inledningsscen presenteras vi för fången Jean Valjean som efter 19 års strafftjänst för att ha stulit en limpa bröd blir villkorligt frigiven. Men som före detta fånge är han ändå dömd att leva ett liv som en utstött. En  Les Miserables består av ett antal tragiska levnadsöden, men det är ändå en historia som är full av hopp. Även under de bistraste omständigheter kan man välja godheten framför hat och hämnd.

Jag som inte kände till historien blev förvånad över hur politisk den är. Lyssna här på folkets kampsång (Live-inspelning från 2010). Efter att på kort tid ha läst Vredens druvor och sett Les Miserables börjar mitt röda hjärta vakna...

Anne Hathaway som spelar Fantine gör en oerhört stark version av I Dreamed a Dream. När jag har hört den i andra sammanhang har jag fått för mig att det är en sång som har någon form av hoppfull underton. Men att se den framföras i sitt rätta sammanhang, när Fantine har sjunkit så långt som hon kan utan något hopp om en bättre tillvaro, då blir det en helt annan sång. Jag skulle kunna tänka mig att gå och se filmen igen bara för att få se henne sjunga den en gång till. Hon är nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga biroll, och jag hoppas verkligen att hon vinner för det är hon såå värd! (Jag har i och för sig inte sett övriga nominerade...)

Om du gillar musikaler och/eller musikalfilmer: Gå och SE DEN NU! Underbar film!

LUCKA 5

Igår deltog jag i julpyntandet av personalrummet på mitt jobb. 

Här får ni se ett annat gäng förbereda sig för jul.
(Varning för monster och sånt...)

Musik, dans, scouter och spioner

5 filmer såg jag i oktober, om jag inte missminner mig.
Här kommer ett litet omdöme om dem:

Alla säger I love you (1996) 
Vi såg den på min filmklubb. Jag gillade att den var så typiskt musikalig och att det var lite roliga personer med. Men själva storyn var lite tunn. Bättre som koncept än som berättelse alltså. 
Betyg: 3,5

Step Up (2006)
En dansfilm som jag såg med mina elever i år 8. De fick rösta bland ett par filmer som jag hittade i olika lärares bokhyllor och Step Up vann en knapp seger. Det blev rätt så mycket protester eftersom den handlade om balett och när man är en kille på 14 år så måste man ju tycka att sådant är töntigt (10 av 14 elever var killar). Men de gillade den över förväntan. 
Jag var inte heller så sugen på en dansfilm, men även jag gillade den över förväntan. Mycket bättre än Save the Last Dance som är i samma genre (fin flicka möter ghettokille och dansen för dem samman). Därmed inte sagt att det var en toppenfilm, men lite småtrevlig var den.
Betyg: 3,0

Once (2006)
Jättemysig kärlekshistoria om två människor som möts på Dublins gator. Han är gatumusikant och dammsugarreparatör. Hon är östeuropeisk invandrare och säljer blommor på gatorna. Deras gemensamma intresse är musiken och de börjar spela tillsammans. Once har vunnit Oscar för bästa låt, Falling Slowly. Lyssna på den! Och en massa andra priser också. Väldigt välförtjänt tycker jag för det var verkligen en film som grep tag i mig! 
Betyg: 4,5

Moonrise Kingdom (2012)
Wes Andersons senaste film. Och om man har sett fler filmer av Anderson så känner man igen sig. Det handlar om en scoutkille som bestämmer sig för att rymma från ett läger tillsammans med en tjej som bor i närheten. Alla ger sig ut för att leta efter dem, scoutpatruller, föräldrar och polis, och scouterna drar sig inte för att använda våld för att få tillbaka sin patrullkamrat som de egentligen inte alls gillar. Väldigt många weird personer, och det är det som gör filmen både charmig och rolig. Typiskt min humor! Om inte mina systrar och svåger hade suttit så tysta hade jag skrattat högt genom hela filmen!
Betyg: 4,5

Hanna (2011) 4,0 
Hanna har växt upp i vildmarken utan någon kontakt med civilisationen. Hennes pappa har tränat henne till att bli den bästa spion och lönnmördare man kan tänka sig. Till slut är det dags att konfronteras med samhället och FBI som gör allt för att komma åt henne. En actionfilm i Bourne-anda, men Hanna var både mer spännande och mer intressant än Bourne-filmerna.
Betyg: 4,0

Mias filmklubb: 8 kvinnor

I onsdags var vi 8 personer som träffades för att se filmen 8 kvinnor.
Det blev inget toppbetyg direkt. Ett medel på 2,4. Men hälften av oss gillade ändå filmen till viss del och gav den en 3:a i betyg.

Det som sades om filmen i vårt eftersnack jämförde vi filmen med en klassisk Agatha Christie-deckare, men eftersom allting var väldigt absurt och överdrivet så det var mer som en parodi.
Man fick veta mer och mer om de 8 kvinnornas hemligheter, men det fanns ändå väldigt många frågetecken efter att filmen var slut. Ett minus för en del tittare var att det inte kändes trovärdigt. Men jag, och andra med mig, tyckte att det inte nödvändigtvis var ett minus. Det var meningen att det inte skulle vara trovärdigt. Det fanns hela tiden blinkningar till teatern och en massa saker som skulle påminna oss om att det vi såg inte var på riktigt. Men man kan ju förstås ha delad meningar om detta berättargrepp.
En annan sak vi diskuterade var musikalnumren. Även de hade ju effekten att det inte kändes på riktigt. Vår filmmusikexpert påpekade att all bakgrundsmusik var väldigt välgjord och proffsigt mixad, medan musikalnumren var väldigt slarviga. Något som han tyckte kändes fräscht.

Även om filmen "bara" fick en 3:a i betyg av mig var det ändå underhållande 104 min. Och vi hade mycket intressant filmdiskussion efteråt.

Lite intressant kan det ju även vara att läsa en hyllning av filmen. Jag råkade hitta en på bloggen Dreams Are What Le Cinema Is For. Skribenten tycker dock att det borde göras en amerikansk re-make på filmen. Något som jag tror hade blivit katastrofalt dåligt. Att det var på franska var ju en del av charmen.

(nästa filmklubb blir i början av juni)

Det blir en fransk filmklubb igen!

Mias Filmklubb träffas på onsdag nästa vecka kl. 18.30.
Filmen vi ska se denna gång är 8 kvinnor. En fransk musikal med bl.a. Isabelle Huppert och Catherine Deneuve.

Mer info om, och anmälan till filmklubben finner du här!

Alfabetiska filmtopplistan A-Ö

Här har vi då hela alfabetiska filmtopplistan.

Amelie från Montmartre
Black Swan
Cube
Dancer in the Dark
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Fight Club
Gudfadern II
Harry Potter och dödsrelikerna - Del 2 (när jag först skrev listan skrev jag del 1, men då hade jag inte sett tvåan än)
Into the Wild
Juno
Kill Bill - Vol. 1
Lilla grisen flyger
Melancholia
Nio liv
Oskuldens tid
Paraplyerna i Cherbourg
Requiem for a Dream
Sagan om ringen - Härskarringen
The Scouting Book for Boys
Utvandrarna
Vincent
Walk the Line
X-men
Young Victoria
Zozo
Äppelkriget
År 2001 - ett rymdäventyr
(500) Days of Summer

Alfabetiska filmtopplistan K-R

Tidigare delar av filmtopplistan hittas här:

A-D

E-J

Svensk titel (produktionsår)
Originaltitel, Regissör, Produktionsland
Beskrivning av filmen/motivering
Mitt betyg

Alfabetiska filmtopplistan!

Kill Bill - Vol. 1 (2003)
Kill Bill: Vol: 1, Quentin Tarantino, USA
Det här är den film som jag tror Markus minst gillar att jag gillar. En yrkesmördare ska hämnas sina f.d. kollegor som försökt döda henne. Själva historien går egentligen bara ut på att hon söker upp dem en efter en för att döda dem. Jag brukar inte gilla filmer med för mycket våld, men Kill Bill är en otroligt vacker film, trots allt dödande. Jag gillar också hur Tarantino använder sig av genrekonventionerna. För varje person är det en ny genre kopplad till landet de befinner sig i. Musiken är också mycket noga utvald. 
Lyssna!
Betyg: 4/5

Lilla grisen flyger (2004) 
Lilla grisen flyger, Alicja Jaworski, Sverige, Danmark
Det här är en tecknad kortfilm för de allra minsta barnen. Det jag gillar är att filmen är så totalt inriktad på sin målgrupp. Den är inte som typiska Disneyfilmer som försöker flörta in sig hos en äldre generation för att kunna tjäna mer pengar. Dessutom är Lilla grisen en tjej. Det är inte så ofta en könsneutral karaktär är en tjej, så det är lite uppfriskande!
Betyg: 4,5/5

Melancholia (2011)
Melancholia, Lars von Trier, Danmark, Sverige, Frankrike, Tyskland
Vacker film om hur två systrar möter jordens stundande undergång. Långsamt berättat, underbar musik och otroligt vackert foto.
Betyg: 5/5

Nio liv (2005)
Nine Lives, Rodrigo García, USA
Filmen är egentligen 9 kortfilmer med 9 olika kvinnor i huvudrollerna. Vi möter dem i olika skeden av livet, och filmerna knyts ihop av att en del karaktärer återkommer som biroller i de andra filmerna. 
Betyg: 4,5/5

Oskuldens tid (2009)
Cracks, Jordan Scott, Storbritannien, Irland, Spanien
En internatskola för flickor. Flickorna i simhoppslaget ser upp till sin unga, vackra lärare, men dynamiken i gruppen förändras när en ny elev kommer till skolan och vill vara med i laget. Spännande och lite psykologiskt otäck. 
Betyg: 4/5

Paraplyerna i Cherbourg (1964)
Les parapluies de Cherbourg, Jacques Demy, Frankrike, Västtyskland
En färgsprakande musikal där alla repliker sjungs. Geneviève och Guy är unga och förälskade, men Guy blir inkallad till armén och kommer vara borta i 2 år. Geneviève lovar att vänta på honom, men hennes mamma är emot deras förhållande.
Betyg: 5/5

Q
Q är så krånglig, Q är så svår. Den svåraste bokstav jag hittat i år. Jag struntar i Q, och springer till R. Och vill du mig något, så träffas jag där. 
(Men en film jag borde se är Quadrophenia.)

Requiem for a Dream (2000)
Requiem for a Dream, Darren Aronofsky, USA
Det här är en sån här jobbig misärfilm. Men så bra ändå! Sara ska få sina 15 minutes in fame och bestämmer sig för att prova på en pillerdiet för att snabbt bli smal och snygg, men hon fastnar i ett destruktivt missbruk istället. Det var ett tag sedan jag såg den här filmen, men jag minns det som att alla knarkade... Ändå var filmen vacker på något sätt, i allt elände. Det är samma regissör som till Black Swan, så om man gillade den så rekommenderas Requiem for a Dream också. Ledmotivet till filmen har redan blivit en klassiker, och används ofta i teaser-trailers (t.ex. i fejk-trailern för Boktjuven).
Lyssna!
Betyg: 4,5/5

Skärtorsdagsläsning

Nu i påsktid tänkte jag skriva lite om våra påsktraditioner och ge lite kulturtips i påskig anda.

Idag är det skärtorsdag. Skärtorsdag firas till minne av när Jesus instiftade nattvarden. Han tvättade då lärjungarnas fötter, därav skär (som betyder ren). Om man vill läsa om vad som hände på dagen innan Jesus korsfästes, den första skärtorsdagen om man så vill, så står det att läsa om detta i t.ex. Matt 26:17-75

Det finns många filmer som handlar om den kristna påskens ursprung. Några av de mest kända är:
Jesus Christ Superstar (1973)
Jesus of Nazareth (1977) (miniserie)
Kristi sista frestelse (1988)
Passion of the Christ (2004)
Nr 2 och 4 på listan är de som bygger på Bibelns berättelse om påsken. Nr 1 bygger på en musikal och nr 3 på en roman skriven av Nikos Kazantzakis.

Här kommer en skärtorsdagsbild:

Nattvarden av Leonardo da Vinci

Den judiska påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Om detta läses i 2 Mos kap. 13-14.
Man kan också se Dreamworks-filmen Prinsen av Egypten (1998) som handlar om detta.

Skärtorsdagen är också dagen då man klär ut sig till påskkärring, förutom i västsverige där man brukar göra det på påskafton. Enligt folktron var det på skärtorsdagen som häxorna flög till Blåkulla. Därför låste man in kvastar och katter för att häxorna inte skulle ta dem. Påskkärringtraditionen där barn klär ut sig och tigger godis uppkom antagligen långt senare, typ på 1800-talet. Men min gissning är att det nu för tiden är fler som klär ut sig på Halloween än på skärtorsdag. Eller vad tror ni? Eftersom jag bor i lägenhet och man måste ha portkod för att komma in i trapphuset så får jag aldrig besök av varken påskkärringar, halloween-ungar eller jultidningsförsäljare. Lite sorgligt faktiskt.

traditionella påskkärringar från 1990-talet

En bra bok om häxor är Roald Dahls Häxorna från 1983. Där får man t.ex. veta att häxor alltid bär peruk och handskar. Boken blev film 1990.

I Norge förknippas påsken med Påskekrim. Alltså kriminalromaner som ges ut vid påsk då många är lediga, åker till fjällen, går på tur och alltså också: läser kriminalromaner. Att ge ut kriminalromaner speciellt vid påsk har man gjort ända sedan 1923.
Jag är inte jättemycket för kriminalromaner egentligen, men om jag ändå ska tipsa om någon så får det bli Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser.

Alfabetiska filmtopplistan A-D

Jag gillar att-göra-listor.
Och jag gillar topplistor.
Med filmtipsets hjälp har jag sammanställt en lista över de bästa filmerna från A-Ö. På filmtipset.se har jag betygsatt alla filmer jag har sett, så jag behöver inte sitta och fundera på vilka filmer jag har sett som börjar på varje bokstav.
Listan är utformad på följande sätt:

Svensk titel (produktionsår)
Originaltitel, Regissör, Produktionsland
Beskrivning av filmen/motivering
Mitt betyg

Alfabetiska filmtopplistan!

Amelie från Montmartre (2001)
Le fabuleux destin d'Amélie Poulain, Jean-Pierre Jeunet, Frankrike
Den här filmen har väl de flesta sett? En film man blir glad av! Underbart foto! Jeunet tar verkligen fantasi på allvar och vågar vara lekfull. Sånt älskar jag!
Lyssna!
Betyg: 5/5

Black Swan (2010)
Black Swan, Darren Aronofsky, USA
Har redan skrivit en massa om den här filmen. Obehaglig! Men o, så välgjord!
Betyg: 5/5

Cube (1997)
Cube, Vincenzo Natali, Kanada
Ett par personer vaknar upp i en cell och måste försöka ta sig ut, men utanför varje cell finns ytterligare en. Varje cell innehåller dessutom fruktansvärda fällor som de måste försöka ta sig igenom. Riktigt obehaglig och klaustrofobisk. Det var länge sen jag såg den, men jag gav den högt betyg då i alla fall.
OBS!! Mycket bättre än nyare filmer på liknande tema, som t.ex. Saw-filmerna.
Betyg: 4,5/5

Dancer in the Dark (2000)
Dancer in the Dark, Lars von Trier, Danmark, Sverige, USA m.fl.
Världens bästa musikal! Selma har en ärftlig ögonsjukdom och håller på att bli blind. Hennes son lider av samma sjukdom och Selma sparar alla pengar för att hennes son ska få genomgå en operation som ska kunna bota honom från sjukdomen. Pengarna blir stulna... och sen berättar jag inte vad som händer...
Lyssna!
Betyg: 5/5

Min filmsmak

Jag tänkte berätta lite om vad jag gillar och inte gillar, så ni som eventuellt läser har ett hum om vad som kan väntas dyka upp i bokhyllan.

I filmväg gillar jag t.ex. Sagan om ringen och Harry Potter, som så många andra... inte särskilt unikt av mig.
Andra favoritfilmer är Paraplyerna i Cherbourg och Dancer in the Dark. Båda två är musikaler, men väldigt olika varandra. Likheterna mellan dem är dock att ingen av dem är någon typisk musikalfilm. Paraplyerna i Cherbourg innehåller inte sång- och dansnummer, utan hela dialogen sjungs. Oerhört charmigt! Om man tycker att den gripande kärlekshistorian är för lame (OBS! Det tycker inte jag, som annars inte alls är särskilt romantisk), så är den väl värd att se pga de fantastiska färgerna och tapeterna. Att se en film pga tapeterna låter ju lite weird, men här får ni ett smakprov:

Tydligen är det fler än jag som intresserar sig för tapeter i filmer. Den här texten hittade jag just, om ni känner för att nörda ner er lite grann.
Vad som gör Dancer in the Dark till otypisk i sin genre är att den är så mörk, vilket musikaler oftast inte är. Väääldigt olik Paraplyerna i sitt bildspråk. Björk spelar huvudrollen och har skrivit all musik. Här en duett med Thom Yorke från Radiohead. I filmen sjunger hon tillsammans med Peter Stormare, men han ansågs väl inte sjunga nog bra för att få vara med på studioalbumet.
En annan likhet mellan mina två favoritmusikaler är att Catherine Deneuve är med i båda.
Oj, jag som bara tänkte skriva ett par rader om vilka filmer jag gillar... Men jag älskar dom här filmerna så mkt så jag kan inte låta bli att prata om dem... dom kommer nog nämnas fler ggr...

Andra regissörer som intresserar mig är bl.a. Jean-Pierre Jeunet, Tim Burton och Quentin Tarantino.
Man kan alltså sammanfatta det med att jag gillar filmer som på något sätt fjärmar sig från verkligheten. Jag älskar när en film väcker mitt ibland sovande barnasinne till liv igen. (Haha! Vem försöker jag lura? Det har aldrig sovit!!) Speciellt Jeunet och Burton besitter en fantastisk förmåga att förmedla det fantastiska till filmtittaren. Jag gissar att både de och Tarantino lider av någon form av Peter Pan-syndrom, liksom så många andra manliga filmskapare. Thank God för det!

Det är dock inte bara fantasy-aktiga filmer jag gillar. Två mer realistiska filmer som finns bland mina favoriter är Shooting Dogs och This Is England. Rekommenderas starkt!

Jag hade ju tänkte nämna lite favoritböcker och annat som jag gillar eller inte gillar, men det här inlägget har redan blivit så långt; och dessutom måste jag laga mat nu, så det får bli en annan dag.