De bästa barnböckerna jag (och Bodil) läst i år

Häromdagen bloggade jag om den bästa ungdomsbok jag läst i år, och nu är det dags för bästa barnboken jag har läst i år.

Jag är mycket glad att ha en liten dotter som gillar böcker! Redan när hon bara var några månader gammal märktes det tydligt vilka böcker hon föredrog framför andra. Hennes första favoritbok var den här:

Snigelns visa. Text av Gustaf Fröding och illustrerad av Malin Biller.
Kul att hon redan fattat tycke för finlitteratur! Även om jag gissar att det mest är illustrationerna hon uppskattar än så länge.

En annan bok hon gillat väldigt mycket är den här:

Tre visor, illustrerad av Catarina Kruusval. Jättefina bilder, och man kan variera sig genom att ibland läsa dem som sagor och ibland sjunga sångerna. Ibland har Bodil inte velat lägga ifrån sig den när hon ska somna utan vill fortsätta hålla i den när jag släcker lampan.

Jag gillar också dessa böcker mycket, men jag tror att min favorit av de böcker vi läst i år är Nämen Benny av Barbro Lindgren, illustrerad av Olof Lagerkrantz.

Gamla pixi-böcker kan vara svåra att få tag på, och Tre visor verkar vara tillfälligt slut på förlaget. Men Malin Biller har gett ut en hel bok med illustrerade Fröding-dikter och barnsånger illustrerade av Catarina Kruusval (inte bara dessa tre) finns utgivna en och en i pekboksvariant med hårda blad. Barbro Lindgren har skrivit tre böcker om Benny.

Alla dessa tips kan du hitta hos Glansholms bokhandel.

Julkalenderbloggstafett - Lucka 11

Välkomna till lucka 11 i julkalenderbloggstafetten!

Vi bloggar på temat En riktigt bra ungdomsbok jag läst 2014.

Innan jag avslöjar mitt val ska jag berätta lite om min relation till ungdomsböcker.
Jag är en 30+-person, och alltså rätt så många år över målgruppen. Men vad gör det? Jag gillar ungdomsböcker! Som tur är är jag lärare i svenska på en högstadieskola och har därmed stor anledning att läsa ungdomsböcker. Det här året har det dock blivit lite skralt med läsning. På mitt jobb har vi ett fin-fint samarbete med ungdomsbibliotekarien som kommer och berättar om nya ungdomsböcker som vi sedan läser och diskuterar. Bokklubb på arbetstid alltså! Men eftersom jag var föräldraledig under vårterminen och har jobbat deltid under höstterminen så har jag inte varit med det här året. Men ett par ungdomsböcker har det ändå blivit i år. Den bästa av dem var en bok som jag läste i min privata bokklubb (alltså utanför jobbet). Jag har sån tur att jag inte bara är lärare, jag är dessutom med i en bokklubb där det finns andra som gillar ungdomsböcker!

Och boken är.... *trumvirvel*

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Snygg framsida, va!
Boken utspelar sig i USA under 80-talet. 14-åriga Junes bästa (ende?) vän är hennes morbror Finn som precis har gått bort i aids. Ett tema som passar bra in om man följer Musikhjälpen i dessa tider.
Efter Finns död får June kontakt med Finns pojkvän Toby, vars existens hon inte kände till innan. Mellan dem utvecklas en förbjuden vänskap; Junes familj vill inte ha något med Toby att göra.
I centrum för berättelsen står både Junes relation med Toby och med Finn som hon ständigt tänker på. Men det handlar också om relationen mellan June och hennes syster Greta. June tänker tillbaks på den bekymmersfria barndomen då hon och Greta var oskiljaktiga. Nu har de svårt att vara i samma rum en längre stund utan att bli osams.

Någon i min bokklubb tyckte att vissa saker i boken kändes lite otrovärdiga (jag är från Norrland och då får man sätta o- framför allt). Men jag köpte allt och bara drogs med i berättelsen! Jag tyckte att historien var sannolik utan att för den skull bli vardaglig och tråkig. På något sätt påminde boken mig om en amerikansk independentfilm (det är bra, alltså!).
Boken har i Sverige blivit klassad som ungdomsbok, men i USA är den en "vanlig" roman. Jag tycker den passar både tonåringar, unga vuxna och vuxna. Vuxna kan ju faktiskt också läsa om tonåringar. Låt vargarna komma är inte skrivet på ett sätt så den känns för ungdomlig även om det är berättat från en tonårings perspektiv. Och June är inte heller en typisk tonåring. På många sätt mognare trots att hon längtar tillbaks till barndomen.
Köp boken i julklapp till dig själv eller någon annan, t.ex. här! Den finns både i pocket och danskt band, men pocketutgåvan är ju tyvärr inte lika snygg tycker jag.

Imorgon ska ni titta in till Anna på Sagan om sagorna för lucka 12.


psst... ni kan även titta in till mig imorgon, för då tänkte jag bjuda på mina bästa barnbokstips som en liten bonus...

Vem behöver 24 julklappar innan julafton?

1 december är dagen då hela världen (nåja, Sverige) fylls av adventskalendrar av alla de slag. Det är tv-serier, paket, choklad, te, rabatterbjudanden från diverse affärer, lotter från idrottsföreningar osv. Jag har läst att den allra första adventskalendern bestod av 24 pepparkakor, men idag anses väl den mest klassiska adventskalendern vara den med en bild med 24 luckor där varje lucka innehåller ytterligare en liten minibild.
Men hur många har såna nuförtiden egentligen?
Vad är det för spännande med att få se en bild varje dag när man istället kan få en pryl?

På sociala medier möter jag bilder på mammors egengjorda present-julkalendrar blandat med andra mammors stress över att inte hinna ge sina barn egengjorda present-julkalendrar. Jag vet inte om det bara är för att min dotter är för liten än så länge, men jag har svårt att komma på vad jag ska köpa åt henne i julklapp eftersom hon redan har allt hon behöver och dessutom kommer få paket från mor- och farföräldrar och andra släktingar. Men många verkar alltså inte ha problem med att komma på 24 saker att ge sina barn innan de får själva julklapparna. (Jag utgår ifrån att dessa barn också får julklappar, men det kanske är fördomsfullt av mig.)

Jag förstår att alla barn numer behöver ett eget rum och att båda föräldrarna måste jobba heltid. För hur får man annars plats med alla nya saker som strömmar in i hemmet år efter år? Och hur har man råd med denna överkonsumtion, tillsammans med det större boende som vår prylhysteri kräver, om man inte jobbar så mycket som möjligt?

Någonstans känns det som om vi blivit lurade. Går livet verkligen ut på att jobba så mycket som möjligt så man kan tjäna så mycket pengar som möjligt så man kan köpa så mycket saker som möjligt? Det de flesta egentligen vill ha mer av är tid. Tid att göra det man vill och tid att umgås med dem man tycker om. Och någonstans verkar det som om vi har gått på lögnen om att man kan köpa tid. Om det verkligen är tid du vill ha så jobba lite mindre! Automatiskt får du fler timmar som du rår över själv. Du kommer ha lite mindre pengar, men skippa att ägna din nyvunna tid åt onödig shopping så har du fått ännu mer tid.
Simple as that!

Nu har jag inte ens gått in på de miljömässiga vinsterna med att skippa presentjulkalendern, eller vad det lär våra barn att ständigt bli överösta med presenter, men lite lämnar jag till er läsaren att fundera över.

Men visst är adventskalendrar jättekul! Jag själv älskar idén! Jag har en teadventskalender i år igen, och även om jag inte har någon adventskalender på bloggen som jag haft tidigare så deltar jag i Sofies bokbloggs julkalenderbloggstafett.

En vän visade upp sin supersmarta presentadventskalender på Facebook. Hon hade lånat 24 böcker på biblioteket och slagit in dem i paket. Ingen kostnad (förutom presentpappret) och barnen får en ny saga att läsa eller lyssna till varje dag. Mysig idé va!

Glad advent på er!

Hej igen och glad advent!

Inte ett ord bloggat på över 8 månader...

Det var Sofie på Sofies bokblogg som fick mig att bryta bloggtystnaden med sin julkalenderbloggstafett som drar igång imorgon, 1 december! 

Att jag inte skrivit något på 8 månader beror på min dotter, Bodil, som fyllde 1 år alldeles nyss. Att få en bäbis in i sitt liv förändrar mycket, så klart. Bl.a. så förminskades min lästid rätt så mycket och jag kände att jag hellre prioriterade att läsa böcker framför att blogga om dem, så jag bestämde mig för att pausa bloggen på obestämd framtid. Men för någon vecka sedan kände jag för första gången att jag var lite sugen på att börja skriva igen. Och sen fick jag nys om Sofies bloggstafett och tänkte att det var väl ett ypperligt tillfälle att börja igen! Och med "börja igen" menar jag "skriva ett inlägg", eller ja, det blir ju två med det här. Sen får vi se om jag går tillbaka in i tystnaden igen... 

I julkalenderbloggstafetten kommer ett antal personer berätta om den bästa ungdomsbok de läst i år. Så vitt jag vet finns det fortfarande en plats kvar, så är du sugen på att vara med, kontakta Sofie så fort som möjligt! Har du ingen egen blogg får du mycket gärna gästblogga hos mig! 

Här är listan på bloggare. Mig hittar ni 11 december. Ses igen då! 

1. filo-sofie.blogspot.com

2. www.swebookobsession.blogspot.com 

3. bokvarg.blogspot.com       

4. wereallstoriesintheend.blogg.se               

5. bokslukartips.blogspot.se 

6. www.gpkjeilen.blogspot.com                  

7. 2 advent på Sofies bokblogg filo-sofie.blogspot.com

8. lauraslasvarld.blogspot.se   

9. brundellsbokhylla.blogg.se  

10. johanssonelinaa.blogg.se    

11. miasvardagsrum.blogspot.com  

12. saganomsagorna.se             

13. www.fiktiviteter.se           

14. 3 advent på Sofies bokblogg filo-sofie.blogspot.com

15. vastmanbok.blogspot.com  

16. Matilda gästbloggar på filo-sofie.blogspot.com

17. enligto.se                           

18. sockerslott.wordpress.com 

19. agnesbokblogg.blogspot.se 

20. barnboksbloggen.se           

21. 4 advent på Sofies bokblogg filo-sofie.blogspot.com

22. bokbeate.blogspot.com  

23. Kanske du?

24. Gemensamt inlägg hos filo-sofie.blogspot.se

Catching Fire

Ikväll ska jag på bio! Det gäller att passa på nu när det är 6 dagar kvar till beräknad födelse.

Filmen det blir är Hunger Games: Catching Fire.

Jag såg om första filmen igår för att ladda upp. Filmen är bra och spännande, men långt ifrån lika bra som boken, så klart!

Bok nr 2, Fatta eld, var jag däremot inte lika förtjust i. Jag tycker att det är den sämsta av de tre böckerna i serien. Den kändes väldigt mycket som en transportsträcka till finalboken. Men kanske funkar den bra som film där fokus brukar vara mer på action och dramatik. 

Här har jag tidigare skrivit om Hungerspelen-böckerna:

Kulturkonsumtion v. 12

Hungerspelen (the book)

En hög med ungdomsböcker

Läs också Kristna Fredsrörelsens analys av Hungerspelen: Hungerspelen visar våldets verkliga pris

TV-serie-höst

Jag gillar att följa tv-serier. På det där gammaldags sättet när man måste vänta en vecka för att få se fortsättningen. Jag hade hört talas om att en del serier skulle vara bra men jag hörde om dem för sent. Story of Film som gick på SVT i somras missade jag också. När jag insåg att serien överhuvudtaget fanns var det redan för sent för att se de första delarna på SVTplay. Jag försökte se i kapp mig på de delar som fanns, men jag har inte riktigt hunnit med och nu finns det bara 4 (av 15) delar kvar.
Men så en kväll, närmare bestämt 19 augusti, satt jag i min tv-soffa och degade. Detta råkade vara den dag då SVT bestämt sig för att köra igång sin hösttermin. Plötsligt säger rösten i tv:n: "dramaserie", "seriestart" och "fyra generationer på 1900-talet" . Och jag vaknar så klart till! Det handlar om norska dramaserien Halvbrodern i 8 delar. Barnum Nilsen är berättaren. Han växte upp i Oslo efter kriget tillsammans med sin mamma och halvbror. Brodern blev till genom en våldtäkt precis på fredsdagen och vet inte vem hans pappa är.Som ung försvinner brodern spårlöst och Barnum försöker hitta honom. Jag har bara sett ett avsnitt än så länge, så de är redan lite fail i mina tv-serieplaner. Men som tur är finns de första tre avsnitten på SVTplay ända till 6 november, så om man har missat början är det inte för sent!

När vi så hade sett första avsnittet av Halvbrodern tänkte jag att det var ju bra att jag har hittat en serie att följa i höst, men så säger den där rösten "seriestart" igen, följt av och "Jane Campion". Och så klart måste jag börja följa denna serie också. Top of the Lake heter denna hyllade och mörka kriminalserie som alltså är Jane Campions första tv-projekt (Jane Campion = regissören till Pianot). Polisen Robin Griffin (Elisabeth Moss) befinner sig på besök i sin hemstad när hon dyker på ett fall med en 12-årig flicka som är gravid i femte månaden. Flickan försvinner och Robin bestämmer sig för att stanna längre än tänkt för att försöka lösa fallet. Hon blir rejält motarbetad av både andra poliser och av flickans pappa. Top of the Lake utspelar sig i en småstad på nya zeeländska landsbygden. En stad full av sviniga män, korruption och kriminalitet. Men även ett flummigt kvinnokollektiv, drivet av GJ (Holly Hunter). En riktigt mörk serie, men spännande! Jag har sett två avsnitt (av 6) och tyvärr finns de bara kvar på SVTplay i en vecka. Så om man missat de första två så får man söka dem någon annanstans.

När vi sett klart första avsnittet av Top of the Lake hörde jag återigen "seriestart", men då var klockan kvart i elva och jag kände att det var dags att sova. Två serier blir alldeles lagomt.

En annan serie som sägs ska komma vintern 2013 är Downton Abbey. Men jag tror att jag ska strunta i den fjärde säsongen eftersom jag tyckte manuset var uselt i säsong tre. Annars hade det varit perfekt att följa den nu i vinter eftersom jag ska vara mammaledig från november, om allt går enligt planerna. Och ja, jag tänker mig att att vara mammaledig innebär att man sitter i soffan och dricker te och ser på tv. I alla fall de första månaderna. Men något som jag hoppas ska funka är Julkalendern. I år i form av Barna Hedenhös. Hoppas den blir kul!

Sedan någon gång efter jul återkommer Game of Thrones! Det får jag inte missa.
Och i februari: Vinter-OS i Sotchi! Jag har valt en bra tidpunkt för min mammaledighet, må jag säga!

Jag väntar under mossan

Jag väntar under mossan. En sån fantastisk titel!

Boken är skriven av Amanda Hellberg och blev tipsad till mig av ungdomsbibliotekarien på Backa Bibliotek. På mitt jobb (för ev. nytillkomna läsare: jag är högstadielärare) har vi ett väldigt bra samarbete med biblioteket som också fungerar som vårt skolbibliotek (det är ju lag nu på att alla skolor ska ha ett bibliotek). Vi svensklärare träffar ungdomsbibliotekarien ett par ggr/termin för att ha bokcirkel där vi får tips om nya och bra ungdomsböcker. Och Jag väntar under mossan var alltså den bok som jag läste denna gång.

Boken är en fantasyroman full av gammal svensk folktro. Riktigt mysigt tycker jag, efter all vampyr-hype som varit de senaste åren. Jag tror att många svenska barn av idag inte har fått höra så mycket om mylingar, Skogsrå och Näcken. Och behovet finns väl inte på samma sätt när många bor i stan. Men jag gillar att en ny generation kan få stifta bekantskap med dessa gamla sagoväsen.

Huvudpersonen är Tilda som hälsar på sin morfar i en liten stuga i skogen. Men berättarperspektivet varierar. Detta kan skapa problem för lite mer ovana läsare i den tänkta målgruppen (12-15 år), men det underlättar att det i början av varje kapitel står vems perspektiv vi får följa. Mysig, sa jag. Men den är också rätt läskig. Det tyckte jag i alla fall när jag började läsa den i mörkret i mitt sovrum en sen kväll. Men mest var det för att jag gillar att skrämma upp mig själv när jag läser barnböcker.

Som många fantasyböcker är detta en historia om att bli vuxen och att hitta sin egen identitet. Och förutom spänning och mystik så finns det också en liten kärlekshistoria med. Det ryms mycket på de få sidorna. Och trots att jag gillar boken jättemycket så är det just detta som drar ner mitt betyg en liten smula. Mot slutet så går händelseutvecklingen lite väl fort. Men detta är absolut en bok som jag kommer rekommendera till mina elever som gillar genren!

Mitt betyg: 4,0

LUCKA 20

Jul i stallet

"Det var en kväll för länge sedan. Då kom en man och en kvinna vandrande vägen fram i mörkret. De hade gått långt och var trötta, nu ville de sova, men de visste inte var. I alla gårdar var ljusen släckta, där sov de redan och brydde sig inte om dem som vandrade på vägarna. Mörkt och kallt var det den kvällen för länge sedan. Ingen stjärna lyste på himlen.

Men vid vägen låg ett litet stall. Mannen gläntade på dörren och lyste med sin lykta. Kanske fanns det djur där inne? Där djuren sover, där är det varmt, och de båda vandrarna var frusna och trötta. 

Ja, det fanns djur i stallet. De sov redan, men när de hörde någon i dörren, vaknade de och såg de båda vandrarna komma in. Och de såg kvinnan stå där i ljuset från lyktan. Men varför hon kom till deras stall om kvällen, det visste de inte. 

Kanske förstod de ändå att hon var frusen och hungrig och trött. Kanske förstod hästen det, när hon stoppade sina kalla händer under hans man och värmde dem där.

Kanske förstod kon det, när kvinnan mjölkade henne och drack hennes varma, goda mjölk.

Kanske fåren också förstod det, ty när kvinnan hade lagt sig ner i halmen för att sova, flockade de sig omkring henne, så att hon skulle få det varmt. 

Så sänkte sig natten tyst över stallet och alla dem som var där inne. 

Men när natten var som mörkast, hördes genom tystnaden det första skriket för ett nyfött barn. Och i samma stund brast nattens alla stjärnor fram på himlen. En var större och klarare än de andra. Mitt över stallet satt den och lyste med det klaraste sken. 

Nu var det några herdar ute den natten. De skulle hämta hem en del får, som dröjt sig kvar ute i markerna, fastän vintern var kommen. Och herdarna såg stjärnan tändas över stallet, de såg hela himlen lysas upp av ljus.

'Varför brinner en stjärna över vårt stall', sade herdarna till varandra. 'Kom, låt oss gå och se vad som har hänt.' Längs snöiga stigar skyndade de sig hem med sina får och lamm.

Och i stallet fann de ett nyfött barn som låg i sin mors armar. 

'Stjärnan lyser för barnets skull', sa herdarna.

'Aldrig förr har det fötts ett barn i vårt stall.'

Men barnet behövde sova, och där fanns varken vagga eller säng. Bara en krubba fanns det. Där bäddade modern åt sitt barn. Hästen stod stilla och såg på. Kanske förstod han att barnet behövde hans krubba att sova i. 

Så gick natten. Barnet sov i krubban, djur och herdar stod tysta runt omkring, allt var stilla.

Och över det gamla stallet lyste julstjärnan. Ty det var en julnatt, som allt detta hände. En julnatt för länge sedan. Den allra första."

av Astrid Lindgren 

LUCKA 19

En julkalender som fått oförtjänt lite uppmärksamhet är Kaspar i Nudådalen som sändes 2001. Det är en riktigt mysig julkalender med riktig snö och duktiga skådespelare. Se första avsnittet här och köp sedan hela  serien på cdon! (eller se den på youtube)

LUCKA 18

Nu är det två dagar kvar till jullovet, så om du inte går i skolan är det dags att börja nu så att du inte missar jullovet!

LUCKA 16

Den här filmen som bygger på en novell av Astrid Lindgren såg jag när jag var liten och gillade väldigt mycket! 

LUCKA 15

En liten lördagsfilm.

Mumintrollet och Lilla My brukar sova hela vintern, men nu har de råkat vakna och får uppleva vintern för första gången!

LUCKA 14

Jag tycker vi kör Lucia-temat ett tag till...

LUCKA 11

Merry Christmas, Merry Christmas
Ring the Hogwart bell
Merry Christmas, Merry Christmas
Cast a Christmas spell

LUCKA 9

När jag var liten såg jag på ett barnprogram där det var en liten pojke som tyckte att Turkish Delight var det godaste som fanns. Jag hade ingen aning om vad det var för något, men jag har undrat ända sedan dess. Kanske har du också undrat över Turkish Delight... I så fall får du ett recept här:

Receptet kommer från boken Filmkokboken av Maria Holm och Mikaela Kindblom. 

Pojken var naturligtvis Edmund och TV-serien Häxan och lejonet. 

   "It is dull, Son of Adam, to drink without eating," said the Queen presently. "What would you like best to eat?"

   "Turkish Delight, please, your Majesty," said Edmund. 

   The Queen let another drop fall from her bottle on to the snow, and instantly there appeared a round box, tied with green silk ribbon, which, when opened, turned out to contain several pounds of the best Turkish Delight. Each piece was sweet and light to the very centre and Edmund had never tasted anything more delicious. He was quiet warm now, and very comfortable. 

ur The Lion, the Witch and the Wardrobe av C.S. Lewis

Nu ledde ju dessa Turkish Delight inte till Delight för någon... men det är en annan historia... 

LUCKA 8

Eftersom det är helg har man tid att se ett jättelångt youtube-klipp (10 minuter).
Otroligt hög mysfaktor på detta, eller hur?

LUCKA 3

Idag bjuder jag på en berättelse om en jul för längesedan i ett land långt borta. 

På morgonen vaknade de allihop i nästan samma ögonblick. De tittade på sina strumpor, och det var något i dem. Jultomten hade varit där. Alice och Ella och Laura i sina röda flanellnattlinnen och Peter i sin röda flanellnattskjorta sprang alla hojtande för att se vad han hade kommit med.
I varje strumpa fanns det ett par klarröda vantar och en lång platt polkagris med prydliga jack längs vardera sidan.
Allihop var så lyckliga att de först knappt kunde tala. De bara tittade med glänsande ögon på de underbara julklapparna. Men Laura var lyckligast av alla. Laura hade fått en trasdocka.
Det var en underbar docka. Hennes ansikte var av vitt tyg med svarta knappögon. En svart penna hade ritat hennes ögonbryn och hennes kinder och mun var röda av bläck gjort av karmesbär. Hennes hår var gjort av svart garn som stickats och repats upp så att det blivit lockigt.
Hon hade sina röda flanellstrumpor och små svarta tygdamasker som föreställde skor,och hennes klänning var av söt skär och blå kalikå.
Hon var så vacker att Laura inte kunde säga ett ord. Hon bara höll henne hårt och glömde allt annat. Hon märkte inte att alla tittade på henne förrän faster Eliza sade:
- Har ni sett så stora ögon nån gång!
De andra flickorna var inte avundsjuka för att Laura fick vantar och karameller och en docka, ty Laura var den minsta flickan utom baby Carrie och faster Elizas lilla baby, Dolly Varden. Spädbarnen var för små för dockor. De var så små att de inte ens visste något om jultomten. De bara stack fingrarna i munnen och skruvade på sig för att det var en sådan uppståndelse.
Laura satte sig på sängkanten och höll i sin docka. Hon tyckte om sina röda vantar och hon tyckte om polkagrisen, men allra mest tyckte hon om dockan. Hon döpte henne till Charlotte.
Sedan tittade de allihop på varandras vantar och provade sina egna, och Peter bet en stor bit av sin polkagris men Alice och Ella och Mary och Laura slickade på sina så att de skulle vara längre.

ur Det lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder (1935)

LUCKA 1

Välkommen till Mias adventskalender! 

I första luckan hittar vi Sveriges mest älskade julkalender! Dags för julbaket!

om Hobbiten - boken alltså

Nu är det exakt 4 veckor kvar!

Till vad, kanske man undrar? Tills betygen ska vara satta?

Jo, det stämmer. Men en mycket trevligare händelse som inträffar den 12 december 2012 är:

Sverigepremiären av The Hobbit!

Detta har jag väntat på i flera år! Utan att överdriva! Det kändes som att dagen aldrig skulle komma, och när det hade närmat sig lite mer så sköt de upp premiärdatumet (två gånger till och med om jag inte missminner mig)!

Men nu är den snart här! Dagen som jag och 100 000-tals andra människor runt om i hela världen har väntat på.

Jag bestämde mig för länge sedan att läsa om The Hobbit innan filmpremiären. Den version jag valde att läsa den här gången blev Hobbiten - eller bort och hem igen som är översättningen av Erik Andersson och John Swedenmark (verser) som kom 2007. Det finns två andra översättningar till svenska. Den mest kända är Britt G. Hallqvists översättning från 1962, Bilbo - en hobbits äventyr. Men innan den kom Hompen - eller en resa dit och tillbaks igen som översattes av Tore Zetterholm (1947). 

Lite kuriosa om denna översättning: Det var den allra första översättningen av något av Tolkiens verk! Men Tolkien gillade inte alls översättningen. Bl.a var han emot att man hade ändrat Hobbit till Hompe. 

- Mr Tolkien, I so totally agree! 

Bilbo hette dessutom Bimbo. I say no more... 

Källa + ytterligare kuriosa: The Tolkien Gateway

Jag har läst Hallqvists översättning när jag var liten, och originalet, The Hobbit, or There and Back Again, för nästan 10 år sedan. Men Hompen har jag aldrig läst. Även om jag inte tror att den står sig så väl rent översättningsmässigt så skulle jag vilja läsa den eller åtminstone hålla i den eller åtminstone se den. För ett par år sedan hittade jag ett exemplar på Tradera, men eftersom jag var student då bjöd jag bara 600 kr. Det kändes inte motiverat att lägga mer än så på en bok som jag redan hade läst. Reservationspriset var nog minst det tredubbla, så det blev inget köp för mig den gången. Men om det är någon som skulle råka ha ett exemplar av denna utgåva är jag naturligtvis väldigt intresserad! Och när jag ändå är inne på det, så söker jag också efter denna utgåva: 

Bilbo, illustrerad av Tove Jansson!

Men vad tycker jag om boken?

Jo, jag tycker att den är helt underbar! Den skiljer sig rätt mycket från Sagan om ringen-trilogin. Hobbiten är en barnbok medan Ringen-trilogin är skriven för vuxna. Och det märks. Hobbiten är mycket mer av en saga. Det är en mörk historia på sina håll, men inte alls lika domedagsaktig som Ringen-trilogin. I Hobbiten använder sig Tolkien ofta av direkta tilltal, något som helt saknas i Ringen-trilogin (förutom kanske i förordet). 

Dock var det en hård nöt för stackars Bilbo, som aldrig hade något med vatten att göra om han kunde undvika det. Ni kan förstås svaret, kan jag tänka mig, eller kan gissa det lätt som aldrig det eftersom ni sitter hemma i lugn och ro och inte får tankarna störda av hotet att bli uppäten. (s. 77)

Tolkien använder sig också av ett berättande där vi läsare ibland får en liten glimt av vad som komma skall innan personerna i boken får det. 

Han gissade så gott han kunde och kröp iväg en bra bit tills han plötsligt fick handen på en liten ring av sval metall som låg på tunnelns golv. Det var en vändpunkt på hans bana, men det visste han inte. (s. 70)

(Och vi som läser boken mer än 70 år efter utgivning vet förstås precis vad denna ring ska komma att betyda... ) Man kan tycka att det dödar spänningen att få veta vad som ska hända innan det gör det, men det är snarare tvärtom. Vi får veta att något ska hända, men inte exakt vad och det bygger upp spänningen snarare än dödar den. 

Båda dessa berättargrepp gör att boken känns mer barnboksaktig. Något annat som gör boken till en perfekt barnbok upptäckte jag när jag provade att läsa lite högt. Boken är perfekt för högläsning! Jag vet inte vad som gör det, men språket liksom flödar fram över sidorna! Detta betyder dock inte att språket är barnsligt. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg är Hobbiten full av ålderdomliga ord och språkliga strukturer. I love it, så klart!

En annan av mina favoriter bland barnböcker-som-lika-väl-kan-läsas-av-vuxna är Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende. På omslaget till den finns detta fina omdöme:

Sven Lindqvist i DN:
- Världens bästa bok! sa min elvaårige vän.
- Varför det?
- Läs en bit var som helst, sa hon. Läs det här: "Vad är en stjärnstund för något?" undrade Momo. 

Detta lilla citat tänkte jag på när jag läste Hobbiten. Man kan slå upp vilken sida som helst och mötas av helt fantastisk berättarkonst! 

Nästa morgon vaknade Bilbo med solens första strålar i ögonen. Han for upp för att se vad klockan var, och gå och sätta på tevatten - och fann att han inte alls var hemma. Så han satte sig och önskade förgäves att han kunde tvätta händer och borsta tänder. Mycket riktigt blev det inte tal om det, och inte te eller rostat bröd eller sidfläsk till frukost, bara kallt fårkött och kall kanin. Och sedan var det dags för en ny färd. (s. 109)

Eller ett annat uppvaknande:

När Bilbo slog upp ögonen undrade han om han hade det, ty det var lika mörkt som när han blundade. (s. 70)

Mitt betyg på Hobbiten av J.R.R. Tolkien: 5/5 

Dagens teologiska reflektion

Jag gillar att hitta lite teologiska kopplingar i skönlitterära böcker jag läser. Särskilt om jag vet att författaren är kristen; då känns det liksom inte lika långsökt. Men om författaren menar så som jag läser eller inte är egentligen inte viktigaste. Det är det som är det fina med skönlitteratur! Varje läsare hittar sin egen läsning av boken!

Detta läste jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien (som för övrigt var katolik). Dvärgarna och Bilbo har blivit attackerade av vättar och i allt tumult så blev Bilbo kvar inne i berget. Gandalf har mött dvärgarna och undrar hur de har kunnat tappa bort Bilbo:

Dvärgarna ville veta varför han hade fått följa med över huvud taget, varför han inte kunde hålla sig till sina vänner och följa med dem, och varför inte trollkarlen hade valt någon med mer vett. "Han har bara vållat bekymmer hittills", sa en av dem. "Om vi nu måste gå tillbaka in i de vederstyggliga tunnlarna och leta efter honom, så kan han lika gärna flyga och fara."
Argt svarade Gandalf: "Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs [min kursivering]. Antingen hjälper ni mig att leta efter honom eller så går jag ensam och då får ni reda er bäst ni kan. Om vi bara kan hitta honom igen så kommer ni att tacka mig innan allt det här är över. Hur i hela friden kunde du tappa bort honom, Dori?"

Jag tror att Gud är som Gandalf här. Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs. 
Ingen människa finns på jorden av en slump. Ingen människa är onödig eller saknar uppgift. Alla behövs! Gud har en plan med att just DU, och alla andra, finns här! Och detta betyder att vi har en skyldighet att hjälpa varandra. Inte bara dem som vi tror att vi har någon användning av, utan ALLA människor.