Dagens teologiska reflektion

Jag gillar att hitta lite teologiska kopplingar i skönlitterära böcker jag läser. Särskilt om jag vet att författaren är kristen; då känns det liksom inte lika långsökt. Men om författaren menar så som jag läser eller inte är egentligen inte viktigaste. Det är det som är det fina med skönlitteratur! Varje läsare hittar sin egen läsning av boken!

Detta läste jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien (som för övrigt var katolik). Dvärgarna och Bilbo har blivit attackerade av vättar och i allt tumult så blev Bilbo kvar inne i berget. Gandalf har mött dvärgarna och undrar hur de har kunnat tappa bort Bilbo:

Dvärgarna ville veta varför han hade fått följa med över huvud taget, varför han inte kunde hålla sig till sina vänner och följa med dem, och varför inte trollkarlen hade valt någon med mer vett. "Han har bara vållat bekymmer hittills", sa en av dem. "Om vi nu måste gå tillbaka in i de vederstyggliga tunnlarna och leta efter honom, så kan han lika gärna flyga och fara."
Argt svarade Gandalf: "Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs [min kursivering]. Antingen hjälper ni mig att leta efter honom eller så går jag ensam och då får ni reda er bäst ni kan. Om vi bara kan hitta honom igen så kommer ni att tacka mig innan allt det här är över. Hur i hela friden kunde du tappa bort honom, Dori?"

Jag tror att Gud är som Gandalf här. Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs. 
Ingen människa finns på jorden av en slump. Ingen människa är onödig eller saknar uppgift. Alla behövs! Gud har en plan med att just DU, och alla andra, finns här! Och detta betyder att vi har en skyldighet att hjälpa varandra. Inte bara dem som vi tror att vi har någon användning av, utan ALLA människor.