Mad Men cementerar könsroller

Mången gång har jag fått höra att TV-serien Mad Men är så fantastisk och att jag verkligen borde se den.
Så då gjorde jag det då.
Men vet ni vad? Jag fattar inte vad som är grejen!

Jo, jag fattar att 50- och 60-talet är inne just nu, och har så varit en tid, så det är egentligen inte konstigt att serien har blivit populär. Men förutom scenografin så finns det inte mycket som är intressant.
Framför allt (eller endast) tänker jag på könsrollerna. Fruktansvärt stereotypt! Hunsade kvinnor, förutom någon enstaka fallen kvinna, och maktgalna män som inte tycker att trohet är särskilt viktigt i ett äktenskap (eller ja, alltså mannens trohet är inte så viktig). Visst förstår jag också att samhället såg lite annorlunda ut på den här tiden, att kvinnor förväntades ta hand om hemmet och barnen medan mannen tjänade pengar, men betyder det att alla män var otrogna mansgrisar?

Det som stör mig är att serien talar om för oss hur riktiga män och riktiga kvinnor ska vara och det hjälper till att cementera dessa snäva könsroller. Skit samma att serien utspelar sig för 60 år sedan! Vi åtrår 50- och 60-talet just nu. Vi vill ha kläder, frisyrer, hushållsmaskiner och möbler som återspeglar denna tid. Det är därför Mad Men har blivit så populär. Man är dum om tror att de värderingar som finns i serien inte påverkar oss.
Jag förstår att man vill göra en TV-serie som är tidstypisk, men jag hade förväntat mig lite mer kritik av de värderingar som rådde i samhället på den här tiden.

Jag har sett nästan hela första säsongen. Kanske blir serien bättre efter hand. Men so far är jag inte alls imponerad av Mad Men.

Ni som har sett mycket eller lite av Mad Men, ge mig gärna era tankar om serien!

Mias filmklubb: 8 kvinnor

I onsdags var vi 8 personer som träffades för att se filmen 8 kvinnor.
Det blev inget toppbetyg direkt. Ett medel på 2,4. Men hälften av oss gillade ändå filmen till viss del och gav den en 3:a i betyg.

Det som sades om filmen i vårt eftersnack jämförde vi filmen med en klassisk Agatha Christie-deckare, men eftersom allting var väldigt absurt och överdrivet så det var mer som en parodi.
Man fick veta mer och mer om de 8 kvinnornas hemligheter, men det fanns ändå väldigt många frågetecken efter att filmen var slut. Ett minus för en del tittare var att det inte kändes trovärdigt. Men jag, och andra med mig, tyckte att det inte nödvändigtvis var ett minus. Det var meningen att det inte skulle vara trovärdigt. Det fanns hela tiden blinkningar till teatern och en massa saker som skulle påminna oss om att det vi såg inte var på riktigt. Men man kan ju förstås ha delad meningar om detta berättargrepp.
En annan sak vi diskuterade var musikalnumren. Även de hade ju effekten att det inte kändes på riktigt. Vår filmmusikexpert påpekade att all bakgrundsmusik var väldigt välgjord och proffsigt mixad, medan musikalnumren var väldigt slarviga. Något som han tyckte kändes fräscht.

Även om filmen "bara" fick en 3:a i betyg av mig var det ändå underhållande 104 min. Och vi hade mycket intressant filmdiskussion efteråt.

Lite intressant kan det ju även vara att läsa en hyllning av filmen. Jag råkade hitta en på bloggen Dreams Are What Le Cinema Is For. Skribenten tycker dock att det borde göras en amerikansk re-make på filmen. Något som jag tror hade blivit katastrofalt dåligt. Att det var på franska var ju en del av charmen.

(nästa filmklubb blir i början av juni)

The way of Nature and the way of Grace

Det finns två vägar genom livet. Naturens väg och Nådens väg.

I Oscarnominerade Tree of Life står modern i familjen för Nåden och fadern för Naturen. Men även när man har valt att följa nådens väg så är man inte förskonad från olycka. Äldsta sonen i familjen dör.
Historien berättas genom ena broderns minnen av sin mor och sin bror. Filmen rör sig hela tiden kring temat godhet och ondska och avståndet/närheten mellan människa och Gud. Hur kan Gud låta goda människor drabbas av det onda?

Tree of Life är nominerad till 3 Oscar. Bästa film, bästa regi och bästa foto. Mitt tips är att Tree of Life inte vinner kategorin bästa film. Jag tror den är alldeles för o-traditionellt berättad med långa sekvenser utan någon dialog alls. Inledningen med en 10 minuter lång (jag klockade inte, så rätta mig om min tidangivelse är helt ute och cyklar) sekvens med storslagna naturbilder som skulle visa jordens skapelse och evolutionen fram till kometen som förgör dinosaurierna känns inte heller särskilt "oscars". Vinnaren av Bästa film brukar ändå vara ganska mainstream.

Men min personliga åsikt om filmen är att jag gillar den!
Den är lite segt berättad, men är man upplagd för det så är det inget problem. Det är meditativt och existentiellt. Och det finns tonvis med saker att analysera, om man skulle känna för det. Man skulle med lätthet kunna bygga minst en D-uppsats i filmvetenskap på enbart denna film.

Nu ska jag inte säga mer, utan visa trailern istället.

Sex and the city i 50-talskostym

Ikväll har vi bokcirklat Det bästa av allt av Rona Jaffe.
Den känns igen från Mad Men och det är som "Sex and the City på 50-talet" som den beskrivs av förlaget. Boken gjorde stor uppståndelse när den kom ut 1958 eftersom den skildrade kvinnors liv, känslor och tankar på ett realistiskt sätt. Många män trodde inte att det var så här kvinnor kände, och många kvinnor hade trott att de var ensamma om att känna som de gjorde. En bok där kvinnor pratar om sex, att förlora oskulden och abort, det var man inte van vid vid denna tid (Nu känns dock boken väldigt rumsren, så den pryde läsaren behöver inte bli generad).

Handlingen kretsar kring några kvinnor i New York som arbetar på ett förlag, Fabian Publications. Deras liv handlar om att hitta en man att gifta sig med, men medan de väntar på honom jobbar de och lever storstadsliv. Någon av dem kan nog till och med tänka sig att jobba ett litet tag även efter att de har gift sig.

Det är verkligen Sex and the City på 50-talet. Och inte bara för att Det bästa av allt var före sin tid, utan också för att Sex and City är rätt så omodern. Hur självständig man än är, och hur bra det än går i ens karriär så är ändå det viktigaste att hitta den rätte och stadga sig. I Sex and the City är skillnaden bara att kvinnorna är 10 år äldre än i Det bästa av allt. Och nu för tiden kan man faktiskt klara sig själv som kvinna medan man på 50-talet var mycket mer beroende av en man både ekonomiskt och socialt.
I både Sex and the City och Det bästa av allt är stadgade livet något man ser ner på samtidigt som man strävar efter det. De som redan gift sig och fått barn lever ett trist och konventionellt liv, men ändå är det dit alla strävar.
Tjejerna i boken som gifter sig försvinner ur handlingen. Det är som att när man gifter sig så slutar allting. Nu är man "färdig" och livet rullar bara på i en förutbestämd bana. Det verkar som att de inte längre har någon egen identitet eftersom det inte är värt att berätta något om dem längre.

Många av männen i boken var riktiga svin. Från smågrejer som att tafsa litegrann under bordet, till riktigt vidriga övergrepp som att tvinga någon att göra abort medan man lovar ett giftermål inom kort (vilket man naturligtvis inte alls har en tanke på).

Boken är snabbläst trots sina nästan 500 sidor. Det är inga djupa filosofiska funderingar som man måste stanna upp omkring, men det är trevlig och underhållande läsning för det mesta. Dock gillade jag inte de sista kapitlen. Slutet på boken sänkte mitt betyg minst ett snäpp. Jag ska förstås inte avslöja slutet här, men det jag störde mig på var dels en händelse som kändes för "lätt", som att författaren var lite lat och hittade ett enkelt och stereotypt sätt att avsluta ett händelseförlopp på, och dels en persons reaktion på denna händelse. Det kändes inte alls trovärdigt att handla som hon gjorde i den givna situationen. Så ja, jag hoppas att jag inte har avslöjat för mycket...

Mitt betyg blir: 2,5
Men jag tycker ändå inte att det var bortkastad lästid. Det var helt klart intressant att läsa en bok som både utspelar sig och skrevs på 50-talet, och av en kvinna som levde ungefär ett sånt här liv (även om boken inte är självbiografisk). Och som sagt drar slutet ner betyget. Med ett annat slut hade jag gett den ca 3,5 skulle jag tro.