Norrbottniska älvar

Igår och idag har vi visat Markus föräldrar runt lite grann i Norrbotten. Igår blev det Tornedalen med bl.a. Sikfesten vid Kukkolaforsen.

Sikhåvning i Torne älv. Bilden tagen från svenska sidan,
med Finland på andra sidan älven.

På Sikfesten hade vi den stora turen att råka hamna på ett författarsamtal med Mikael Niemi och Tove Alsterdal.

Tove Alsterdal berättade om sin kriminalroman, I tystnaden begravd, som utspelar sig i Tornedalen där hennes mamma är uppväxt. Egentligen är ju inte kriminalare min favoritgenre, men att höra författaren själv berätta om boken gjorde mig riktigt intresserad! Boken är inte bara en kriminalroman utan också en mörk släktkrönika som utspelar sig i nutid och under hela 1900-talet i både Tornedalen och Sovjet. 

Mikael Niemi berättade om sin kommande bok Fallvatten (kommer ut i slutet av augusti). Tove Alsterdal hade någon gång frågat honom varför han alltid hade med älven i alla sina böcker. Han insåg att det ju faktiskt var så och skrev en bok utan någon älv (Skjut apelsinen!). Men efter det fick han abstinens och skrev en bok som bara handlar om älven. Dock inte om Torne älv som han har växt upp vid, utan Luleälven.
Han gav oss en  fängslande inledning till boken på sitt eget personliga sätt. Vad händer om en av dammarna i norra Luleälven plötsligt brister? Vad tar du med dig om du har 3 minuter på dig innan du måste lämna ditt hem?
Jag tänkte tillbaka till när jag gick på mellanstadiet och en liknande katastrof hotade (jag växte upp i närheten av Luleälven); Sourvadammen riskerade att brista. Nu blev det som tur var inte så, men om det hade hänt så skulle vi ända haft 12 timmar på oss innan vattnet nådde oss i södra Norrbotten. Enligt beräkningarna skulle vårt hus klara sig, men kvarteret nedanför oss skulle bli under vatten. Dock var jag så ung och naiv att jag mest tyckte det lät spännande med en översvämning.
Fallvatten är också en bok som jag tänker läsa!

Och på tal om älvar har jag här en liten film från en älv som jag besökte idag. Inte Torne, och inte Lule, utan Piteälven. Man får en bild av den otroliga kraft som finns i älvarna och kan lätt förstå Mikael Niemis fascination. 

Själv är jag ju Norrbottning, men inte Tornedaling, och har faktiskt bara varit i Tornedalen ett par gånger under hela mitt liv, så det var intressant att inte bara besöka Sikfesten och äta fantastiska fiskrätter, utan också få ta del av den tornedalska själen på författarsamtalen.

Stalins barn och Húrins barn

Igår skrev jag att jag var mellan böcker och inte visste vad jag skulle läsa nu, innan jag får Hungerspelen från biblan nästa vecka. Men jag fattar inte hur jag kunde tänka så! Jag har ju mina bokreafynd att hugga in på!

På bokrean köpte jag 3 Tolkien-nyöversättningar:
De två tornen, Konungens återkomst och Hobbiten.
Ringens brödraskap köpte jag när den kom ut för flera år sedan, men uppföljarna har jag väntat med att införskaffa. Och ÄNTLIGEN kom de på bokrean. Hobbiten ägde jag bara på engelska sen tidigare, och den gamla svenska översättningen (Bilbo alltså) ges inte ut längre. Men den ska jag nog kunna hitta på nån second-hand någonstans.

Jag köpte också en till Tolkien-bok. Húrins barn. J.R.R. Tolkien påbörjade denna bok men hann inte slutföra den innan sin död. Hans son Christopher Tolkien sammanställde den och den gavs ut 2006. Fantastiskt att det fortfarande finns material att ge ut från Tolkien!
Húrins barn utspelar sig i Midgårds första tidsålder. Långt innan Sagan om ringen alltså.

En bok som jag varit lite intresserad av innan är Stalins barn av Owen Matthews. Författaren berättar om sin familjs uppväxt i Sovjet och Ryssland under 1900-talet. Ett ämne som intresserar mig, som ni kanske vet! Jag stod och funderade på om jag skulle köpa eller inte. Men inledningen fick mig att bestämma mig för att köpa den.

Jag pratade ryska innan jag pratade engelska. Till dess att jag skickades till en engelsk skola, uppklädd i mössa, kavaj och knäbyxor, såg jag världen på ryska. Om språk har färger var ryska den varma rosa färgen på min mammas sjuttiotalsklänningar, den mättade röda på den uzbekiska tekannan hon hade haft med sig från Moskva, det kitschiga svarta och guldfärgade på de målade ryska träskedar som hängde på köksväggen. Engelska, som jag talade med min pappa, var den diskreta gröna färgen på mattan i hans arbetsrum, den blekt bruna på hans tweedkavajer. Ryskan var ett förtroligt språk, den tillhandahöll en privat kod jag kunde använda när jag pratade med min mamma. Den var varm och sinnlig, och doftade av sängvärme och ångande potatismos. Engelskan var ett språk som tillhörde det formella, vuxenvärlden, skolan och stunder då jag satt i pappas knä och slukade böcker. Doften var Gauloisecigaretter och kaffe och motoroljan till lokomotiven som körde runt på hans modelljärnväg. 

Jag fastnade direkt! Vilken inledning! (särskilt för en språkälskare som jag)

mina bokreafynd

Nu är bara frågan vilken jag ska börja med härnäst.
Ytterligare ett förslag är att jag ska fortsätta med Jesaja bok i Bibeln. Jag var nyligen på Stadsteatern här i Göteborg och såg den 4 timmar långa föreställningen Bibeln, och jag blev sugen på att läsa lite mer. Jag har ju dessutom som mål att hinna läsa hela Bibeln innan jag fyller 30. Det är mindre än 15 månader kvar nu... Det passar ju också bra att ta tag i lite bibelläsande så här i fastetider...

Rysk kvinnolitteratur

Det är många länder som firar nationaldag på sommaren. Idag: Ryssland. Rysslands dag eller День России är en relativt ny företeelse, och började firas först 1992. Rysslands dag firas till minne av deklarationen för självstyre som antogs 12 juni 1990. 


Jag tänkte faktiskt tipsa om något som jag själv inte läst (än). 
Ljudmila Ulitskaja är Rysslands främsta kvinnliga romanförfattare, men jag hade inte hört talas om henne förrän igår då jag bläddrade lite i min ryssland-bok Är du alldelens rysk? av Staffan Skott. Ulitskaja är en av få författare som skildrar kvinnoöden från Sovjettiden, och enligt vad jag läst mig till använder hon sig av "ett traditionellt episkt berättande med ett långt tidsperspektiv". Det låter som om det kan vara något för mig. Tyvärr är det inte många av hennes romaner som blivit översatta till svenska. Så vitt jag kan se är det endast Sonetjka och En munter begravning, varav endast den senare fortfarande finns i tryck (på Bazar förlag). 
Om du vill läsa Staffan Skotts och Maria Nikolajevas text om Ljudmila Ulitskaja så finns den faktiskt (i en något kortare version) också på nätet. Närmare bestämt här. 


Här kan du också läsa ett öppet brev av Ulitskaja. Det skrevs i protest mot de egna landsmän som demonstrerade vid estniska ambassaden i Moskva. Jag känner inte till historien bakom mer än att det finns en rysk minoritet i Estland som bl.a. inte får tala sitt modersmål i skolan. Uppdatera mig gärna om du känner till mer. 
Brevet skrevs 2007, men jag tycker det kan läsas som en universell kritik mot krig och konflikter.

Stress

Jag känner mig otroligt nöjd med dagens bokbyte! Jag har alltid lite svårt att lämna ifrån mig böcker. Jag gillar att äga böcker; i alla fall när det är böcker som jag gillar (oh no, materialistvarning på mig igen). Dessutom gjorde vi en stor bokrensning i samband med flytten för ett år sedan och då försvann många böcker som jag annars hade kunnat byta bort nu. Men jag lyckades ändå hitta 3 böcker som jag kände att jag kunde avvara.
Jag misstänkte att böckerna som var tillbytbara inte skulle vara särskilt intressanta. Typ deckarbestsellers i pocket och bokrea-utgåvor från 2009, men jag blev mycket positivt överraskad! Utanför Lohrs Pocket MedMera fanns en liten låda med bytesböcker, varav många titlar jag inte kände till sedan innan. Istället för att finna det svårt att hitta 3 intressanta böcker blev det tvärtom; jag hade med glädje plockat på mig ett par till!
De jag valde blev:

Den tionde sånggudinnan av Carina Burman
En historisk roman, som dessutom handlar om litteraturhistorisk forskning, dessutom ur feministiskt perspektiv, och som dessutom delvis utspelar sig i Ryssland. Klart att jag måste ta den!

Imago av Eva-Marie Liffner
"en atmosfärrik berättelse om minnets mysterier och historiens magi" Say no more!

Dörren i trädet (Magikerns hus del 2) av William Corlett
Visserligen del 2 i en serie, men fantasy med målgruppen 9-12 år slinker alltid ner!

Dessutom fick jag ju anledning att bekanta mig med Lohrs Pocket MedMera! Otroligt mysig affär+café! Det är så uppfriskande att komma in i en bokhandel som inte tillhör någon stor kedja, och där man kan hitta annat än bara topplisteböcker. De har dessutom en bokklubb (ni vet, en bokklubb i affären där man kan låna hem en bok i taget under ett år) där utbudet inte består till 90% av deckare/kriminalare. (Jag känner att jag inte med gott samvete kan prisa en annan bokhandel utan att också nämna den jag jobbar på ibland. Den är också jättebra och personlig och inte tillhörande en stor kedja.) Förutom en kopp te passade jag också på att köpa den bloggprisade ungdomsboken Om jag stannar av Gayle Forman.
Full pott till bokbytardagen och Lohrs bokhandel, alltså!

Däremot blev jag rejält stressad av alla böcker som jag vill läsa! Jag har ju nu 4 nya böcker att läsa + en massa andra böcker som jag såg i bokhandeln och vill läsa nångång. Hur ska jag hinna!? Jag gillar att insupa varje ord när jag läser, och mitt ordinsupande sker ganska så långsamt. Jag har hela mitt liv trott att jag är en snabb läsare eftersom jag alltid har haft lätt för att läsa, och har läst mycket och gärna. I vuxen ålder (ungefär förra året tror jag) insåg jag dock att när jag snabbläser så fastnar ingenting innanför pannbenet. Det klassiska "nu läser hela klassen samma sida samtidigt och sen ska vi diskutera" fungerar därför inte så bra på mig. Jag läser snabbt, för det är ju pinsamt om man har läst klart sist, och därmed missar jag hälften av innehållet. När jag läser själv, för mitt eget nöjes skull, så läser jag därför inte särskilt snabbt. Men förhoppningsvis ska jag hitta mycket lästid under sommarn, trots att jag ska jobba en hel del.

mina 3 bokbytesfynd

(Inter)nationella bokveckan

På facebook hittade jag en sån där skicka-vidare-status. Jag brukar inte bry mig om sånna, men den här tyckte jag var rolig:

It's national book week. The rules are: grab the closest book to you, turn to page 52, post the 5th sentence as your status. Don't mention the title. Copy the rules as part of your status.

Jag fick tips om att överföra detta till bloggen från Flaskposten som iofs hade skrivit internationella även fast det stod national, iaf i den som jag såg. Den kan ju naturligtvis (troligtvis) ha ändrats på vägen, och översatts, men just därför så är ju denna bokvecka synnerligen internationell. Det måste vara svårt att hålla något nationellt på facebook.
Man kan undra över i vilket land som det är nationell bokvecka, och också vilken vecka det var. Enligt en facebook page som heter just National Book Week så är veckan inte förrän i augusti och nationen som det gäller är Australien.
Men det spelar ju faktiskt ingen roll. Eftersom jag skriver detta på en söndag kommer säkerligen en del att läsa det nästa vecka, men låt då varje vecka bli en bokvecka. Det gör då inte mig något!
Jag har utfört detta uppdrag 2 gånger redan, men med olika böcker. Även om jag satt i samma soffa så hade jag hunnit flytta på böckerna så att en ny blev närmast.
Här kommer då min tredje. Sidan 52, mening 5:

De skickade texten till Sjostakovitj som skrev ny musik till orden.

Vad står det i din närmsta bok? Dela med dig av dina citat i kommentarsfältet!
I instruktionen står att man inte ska skriva vilken bok man tagit citatet ifrån, men det tycker jag inte är så kul, så om någon vill veta så är det från ett av mina bokrea-fynd, nämligen Är du alldeles rysk? - Smått och stort från Ryssland med närområden av Stefan Skott. Jag inhandlade tre böcker på bokrean och eftersom min bokhylla är överfylld så hamnade dessa på en stol bredvid. Därför låg de närmast mig varje gång detta uppdrag kom upp.

Dock är mitt bokhylleproblem på väg att lösas. Fortsättning följer...

Nörd-shopping!

Idag sålde jag en kursbok för ganska mycket pengar.
Pengarna räckte till en runda på Bokias 50% bokrea, lite glass, ekologisk o'boy och apelsiner.
Fredagen räddad!
Och ändå har jag nog lite pengar kvar som jag kan köpa mat för imôra!

Dessa fyndböcker blev det:

Te av Hattie Ellis

Är du alldeles rysk?
av Staffan Skott

Lagom finns bara i
Sverige av Mikael
Parkvall

Alltså böcker som symboliserar lite av mitt nördande: Te, språk och Ryssland!

о великих культуры России

Ni måste väl ändå hålla med mig om att Ryssland är ett mycket fascinerande land!

Min obsession för Ryssland bröt ut när Markus introducerade mig för en (för mig) ny kompositör, Dimitrij Shostakovich. Allegro molto ur stråkkvartett nummer 8 i C-moll är det mest känslofyllda jag nånsin har hört! Jag vet inte riktigt vars jag ska ta vägen när jag lyssnar på det. Jag kan inte göra något annat än att bara lyssna! Det är både njutning och ångest på samma gång!

Bara någon dag efter detta uppvaknande såg jag två filmer om ryska revolutionen, Doktor Zjivago och Röda och vita. Den översnöade villan i Doktor Zjivago är helt magisk!

Ryssland/Sovjet under 1900-talet är otroligt fascinerande! Det är ett land med sådana kontraster! Mellan Tsarväldet och kommunismen; mellan högt och lågt; mellan överflöd och misär. Och bara det att landets yta breder ut sig över 160 längdgrader är ju fascinerande!  Jag gillar sånt som är lite off och avsides! Jag skulle hellre bo ett år på Grönland än i Paris till exempel. 1000-tals mil av sibirisk tundra tilltalar alltså mig!

Cinemateket har denna termin en Sergei Eisenstein-serie. Första filmen i serien visades idag: Pansarkryssaren Potemkin, en film som utspelar sig under revolutionen 1905. 1001 filmer du måste se innan du dör skriver så här om den:

Pansarkryssaren Potemkin – vilken berömd film! Sergej Eisensteins andra spelfilm skulle inte bara bli föremål för ideologiska konflikten mellan öst och väst och mellan vänster och höger, utan också en film som all världens filmälskare måste se. […] Som en sann filmkonstnär lyckas han i detalj skapa en lysande och rörande berättelse.

Scenen från trappan i Odessa är den mest berömda från filmen:

På Cinemateket visas Eisensteins stumfilmer ackompanjerade live av Stefan Wingefors. Nästa på repertoaren är Strejken, på lördag kl. 14.00 (Bio Capitol, 65 kr)

När jag såg filmen idag insåg jag att det ryska alfabetet också är väldigt vackert. Jag tror jag ska försöka lära mig det!