The soundtrack to everyone's life

När man går runt i samhället med musik direkt in i öronen så får man ibland en lite smått absurd känsla av att alla runt omkring en hör samma musik som man själv gör. Eller hur?
Men tänk om det skulle vara så! Det skulle kunna strömmas musik från någonstans uppifrån som alla hörde, precis som man hör fågelkvitter och trafikbuller. 
En fruktansvärd tanke, är det säkert en del som tycker. Att aldrig få ha det tyst och att inte själv få välja vad man ska lyssna på. Det blir lite 1984-känsla över det hela. 
Men tänk på platser som bara är bullriga, fula och tråkiga. Det skulle ju ändå liva upp tillvaron med lite musik. Lite som gatumusik, men steget längre.

Jag tänker mig denna musik när man skyndar sig genom Brunnsparken en torsdagseftermiddag efter jobbet: Brass Buttons från The Hobbit. Livet hade sannerligen blivit lite mer episkt!
Eller om man vill få en lite mer utflippad känsla: Radagast the Brown. 

På vilka platser eller i vilka situationer tycker du det borde finnas ett kollektivt soundtrack? Och så klart, vilken musik skulle spelas?

The Hobbit - filmen alltså!

Äntligen har jag sett The Hobbit - An Unexpected Journey! Min resa startade lite nervöst med att mitt biosällskap fastnade i en bilkö och nästan inte hann till filmen... Det gjorde att jag inte hann få den uppladdning jag hade tänkt. Istället för att sitta bekvämt inne i biosalongen och nervöst titta på all bioreklam stod jag ute i foajén med två Hobbit-menyer och tittade på klockan. Men vi hann i alla fall sätta oss (och spilla ut en halvliter coca cola på stolen) innan filmen startade. Och en lärdom man kan ta med sig av detta är att man aldrig ska ta bilen in till stan klockan halv fyra en fredagseftermiddag.

Men så till filmen:
Jag har svårt att vara objektiv, men jag älskar den!

Jag tillhör inte de som tycker att en film som bygger på en bok ska vara så lik förlagan som möjligt för att vara lyckad. Bok och film är olika medier och för att lyckas berätta historien i ett nytt media så ska man ändra! Jag skulle säga att The Hobbit bygger på boken Hobbiten, snarare än att det är en filmatisering av den. Men inte mig emot!

Peter Jackson och company har verkligen lyckats återskapa det Middle Earth vi lärde känna i Sagan om ringen! Det är en mycket lättsammare film, och vid ett par tillfällen skrattade biopubliken högt. Något som inte hände särskilt ofta under Sagan om ringen. Men det jag särskilt gillar är hur de lyckas knyta ihop The Hobbit med Sagan om ringen. Dvärgarna och Bilbo ska ut på ett äventyr som inte alls är av samma dignitet som Brödraskapets uppdrag. Att återta sitt förlorade land och ett gigantiskt berg med guld går inte att jämföra med att trotsa den ultimata ondskan och rädda hela världen från undergång. Men filmen The Hobbit innehåller så mycket mer än boken. Gandalfs möte med Elrond, Galadriel och Saruman får oss att förstå att det håller på att hända något större. Och vi vet ju alla vad...

För att göra en relativt kort bok till tre filmer så behövs det naturligtvis utfyllnad av något slag. I The Hobbit så är det, förutom ovan nämnda Sagan om ringen-kopplingar, en hel del action men också en massa Middle Earth-mytologi som inte finns med vare sig i Sagan om ringen eller Hobbiten. Trollkarlen Radagast Brun får större plats, och det har lagts in en bihistoria om dvärgen Thorins nemesis den vite orchen. Tyvärr känner jag till Tolkiens värld för lite för att veta om denna historia finns nämnd i något av hans verk. Jag kan mycket väl tänka mig att den gör det, men någon som är mer insatt får gärna upplysa mig! Att orcherna får mycket större plats än i boken är föga förvånande. Det är dem man lärt känna i Sagan om ringen-trilogin, så det känns bara naturligt att de nu också är fienden. Den vite orchen är en bihistoria som antagligen kommer gå igenom de tre filmerna och kan på så sätt binda ihop dem.

Musiken i Sagan om ringen var helt fantastisk! Som tur är har Howard Shore även skrivit musiken till The Hobbit. Flera musikaliska teman återkommer, vilket jag gillar. Någon annan som jag såg filmen med tyckte först att det var lite tråkigt, men jag gillar att det känns som att det är samma film-serie. Och sen är det ju lite kul också när några helt okända krigare kommer in och man hör vilka det är bara på musiken.

Jag älskade verkligen att få komma tillbaka till Middle Earth. Och jag kanske fortfarande är helt överväldigad av min upplevelse som endast är drygt ett dygn bort, men mitt betyg kan inte bli mindre än 5 av 5.

- I'm going on an adventure!

Mina förväntningar på The Hobbit

Nu är det bara ett par timmar kvar tills The Hobbit har premiär. Det är faktiskt en liten sorg för mig att jag inte ska se den förrän på fredag.

Det har nog märkts på min blogg att The Hobbit är en film som jag har funderat på mycket. Hur mycket mer kan jag blogga om filmen innan jag har sett den egentligen? Vet inte riktigt, men lite till i alla fall...

En av sakerna jag har funderat över är förstås hur filmen kommer bli och på vilka sätt den kommer skilja sig från boken. Detta är vad jag tror:

• Filmen kommer vara mycket vuxnare än boken. Det kommer inte kännas som en barnfilm/familjefilm, trots att boken är en barnbok.
• Alverna i boken skiljer sig mycket från alverna i Sagan om ringen. I Hobbiten/Bilbo så framställs de som någon sorts glada och lättsamma varelser som har fester hela tiden, medan de ju i Sagan om ringen är mycket mer allvarliga, nobla och ståtliga. I The Hobbit kommer alverna vara som de är i Sagan om ringen. 
• De alver som är med i filmen kommer vara samma som är med i Sagan om ringen, dvs Legolas, Galadriel osv. trots att de inte är med i boken.
• I boken är anledningen för dvärgarna att dra ut på äventyret att de vill åt drakens skatt. Detta kommer tonas ner i filmen eller helt tas bort. Istället kommer fokus ligga på att de ska ta tillbaka sitt land som rätteligen är deras. Det hade nog varit svårt att få filmtittarna att vara på dvärgarnas sida om de bara var pengagalna lycksökare. 
• Slaget i slutet av boken kommer få mycket större plats (fast detta är ju inte förrän i tredje filmen får man anta).
• Filmen kommer inte klara Bechdel-testet.

En del av detta vet jag redan är sant efter att ha sett trailers och annan reklam för filmen. Och övriga punkter är inte särskilt svåra att gissa sig till. Men en sak som jag undrar över lite är hur komiska dvärgarna kommer framställas. Gimli fick ju ofta bli den tokrolige som man skrattade lite åt, medan Aragorn och Legolas var stiliga och vältaliga mest hela tiden. Detta är tyvärr ofta fallet med dvärgar. Ett exempel är Snow White and the Huntsman där dvärgarna bidrar med lite komik till en annars väldigt mörk saga. Men hur blir det då i The Hobbit där 13 av 14 huvudroller är dvärgar? Min gissningen är att några av dvärgarna kommer inneha rollen som narr. Och jag tror att dessa är Ori, Nori och Bombur. Däremot kommer Thorin vara minst dvärgaktig och lite mer allvarsam. 

Vill man läsa vad jag skrivit om The Hobbit tidigare (både filmen och boken) kan man klicka på nedanstående länkar:

om Hobbiten - boken alltså (14 nov 2012)

Min förkärlek till starka verb (2 nov 2012)

Dagens teologiska reflektion (27 okt 2012)

Hobbit Day 22 sept (22 sept 2012)

Det blir tre Hobbit-filmer! (30 juli 2012)

The Hobbit - An Unexpected Journey (21 dec 2011)

om Hobbiten - boken alltså

Nu är det exakt 4 veckor kvar!

Till vad, kanske man undrar? Tills betygen ska vara satta?

Jo, det stämmer. Men en mycket trevligare händelse som inträffar den 12 december 2012 är:

Sverigepremiären av The Hobbit!

Detta har jag väntat på i flera år! Utan att överdriva! Det kändes som att dagen aldrig skulle komma, och när det hade närmat sig lite mer så sköt de upp premiärdatumet (två gånger till och med om jag inte missminner mig)!

Men nu är den snart här! Dagen som jag och 100 000-tals andra människor runt om i hela världen har väntat på.

Jag bestämde mig för länge sedan att läsa om The Hobbit innan filmpremiären. Den version jag valde att läsa den här gången blev Hobbiten - eller bort och hem igen som är översättningen av Erik Andersson och John Swedenmark (verser) som kom 2007. Det finns två andra översättningar till svenska. Den mest kända är Britt G. Hallqvists översättning från 1962, Bilbo - en hobbits äventyr. Men innan den kom Hompen - eller en resa dit och tillbaks igen som översattes av Tore Zetterholm (1947). 

Lite kuriosa om denna översättning: Det var den allra första översättningen av något av Tolkiens verk! Men Tolkien gillade inte alls översättningen. Bl.a var han emot att man hade ändrat Hobbit till Hompe. 

- Mr Tolkien, I so totally agree! 

Bilbo hette dessutom Bimbo. I say no more... 

Källa + ytterligare kuriosa: The Tolkien Gateway

Jag har läst Hallqvists översättning när jag var liten, och originalet, The Hobbit, or There and Back Again, för nästan 10 år sedan. Men Hompen har jag aldrig läst. Även om jag inte tror att den står sig så väl rent översättningsmässigt så skulle jag vilja läsa den eller åtminstone hålla i den eller åtminstone se den. För ett par år sedan hittade jag ett exemplar på Tradera, men eftersom jag var student då bjöd jag bara 600 kr. Det kändes inte motiverat att lägga mer än så på en bok som jag redan hade läst. Reservationspriset var nog minst det tredubbla, så det blev inget köp för mig den gången. Men om det är någon som skulle råka ha ett exemplar av denna utgåva är jag naturligtvis väldigt intresserad! Och när jag ändå är inne på det, så söker jag också efter denna utgåva: 

Bilbo, illustrerad av Tove Jansson!

Men vad tycker jag om boken?

Jo, jag tycker att den är helt underbar! Den skiljer sig rätt mycket från Sagan om ringen-trilogin. Hobbiten är en barnbok medan Ringen-trilogin är skriven för vuxna. Och det märks. Hobbiten är mycket mer av en saga. Det är en mörk historia på sina håll, men inte alls lika domedagsaktig som Ringen-trilogin. I Hobbiten använder sig Tolkien ofta av direkta tilltal, något som helt saknas i Ringen-trilogin (förutom kanske i förordet). 

Dock var det en hård nöt för stackars Bilbo, som aldrig hade något med vatten att göra om han kunde undvika det. Ni kan förstås svaret, kan jag tänka mig, eller kan gissa det lätt som aldrig det eftersom ni sitter hemma i lugn och ro och inte får tankarna störda av hotet att bli uppäten. (s. 77)

Tolkien använder sig också av ett berättande där vi läsare ibland får en liten glimt av vad som komma skall innan personerna i boken får det. 

Han gissade så gott han kunde och kröp iväg en bra bit tills han plötsligt fick handen på en liten ring av sval metall som låg på tunnelns golv. Det var en vändpunkt på hans bana, men det visste han inte. (s. 70)

(Och vi som läser boken mer än 70 år efter utgivning vet förstås precis vad denna ring ska komma att betyda... ) Man kan tycka att det dödar spänningen att få veta vad som ska hända innan det gör det, men det är snarare tvärtom. Vi får veta att något ska hända, men inte exakt vad och det bygger upp spänningen snarare än dödar den. 

Båda dessa berättargrepp gör att boken känns mer barnboksaktig. Något annat som gör boken till en perfekt barnbok upptäckte jag när jag provade att läsa lite högt. Boken är perfekt för högläsning! Jag vet inte vad som gör det, men språket liksom flödar fram över sidorna! Detta betyder dock inte att språket är barnsligt. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg är Hobbiten full av ålderdomliga ord och språkliga strukturer. I love it, så klart!

En annan av mina favoriter bland barnböcker-som-lika-väl-kan-läsas-av-vuxna är Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende. På omslaget till den finns detta fina omdöme:

Sven Lindqvist i DN:
- Världens bästa bok! sa min elvaårige vän.
- Varför det?
- Läs en bit var som helst, sa hon. Läs det här: "Vad är en stjärnstund för något?" undrade Momo. 

Detta lilla citat tänkte jag på när jag läste Hobbiten. Man kan slå upp vilken sida som helst och mötas av helt fantastisk berättarkonst! 

Nästa morgon vaknade Bilbo med solens första strålar i ögonen. Han for upp för att se vad klockan var, och gå och sätta på tevatten - och fann att han inte alls var hemma. Så han satte sig och önskade förgäves att han kunde tvätta händer och borsta tänder. Mycket riktigt blev det inte tal om det, och inte te eller rostat bröd eller sidfläsk till frukost, bara kallt fårkött och kall kanin. Och sedan var det dags för en ny färd. (s. 109)

Eller ett annat uppvaknande:

När Bilbo slog upp ögonen undrade han om han hade det, ty det var lika mörkt som när han blundade. (s. 70)

Mitt betyg på Hobbiten av J.R.R. Tolkien: 5/5 

Min förkärlek till starka verb

Okej. Detta inlägg kommer handla om grammatik. Men läs vidare i alla fall för grammatik är väldigt intressant!

Jag gillar grammatik och jag gillar gamla svenska språkföreteelser som vi på senare tid har rationaliserat bort. Till exempel det här med starka verb! Starka verb är en form av oregelbundna verb skulle man kunna säga, men oregelbundenheten består i att vokalen ändras. Ett exempel som vi har kvar i vårt språk är ge - gav - givit/gett. Ett verb som jag i min norrbottniska dialekt böjer starkt även om rikssvenskan inte gör det är trycka. En del tycker det låter skrattretande, men för mig är det helt normalt att säga trycka - tröck - tryckt. Att se det i skrift tycker till och med jag ser lite konstigt ut, men att säga det är så normalt för mig att det tog ett bra tag innan jag insåg att inte alla säger så.

Men nu har jag hittat ett helt nytt starkt verb! Nytt för mig alltså. Det har ju funnits för länge sedan. Verbet hittade jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien. Och nu ska jag inte hålla er på halster längre. Så här stod det i kapitlet På tröskeln:

Den gamla trasten, som högt uppifrån hade iakttagit det hela med små pärlögon och huvudet på sned, hov upp en drill. 

Och i nästa kapitel, Ord från insidan:

De kom snabbt till liv och skulle just smyga in i tunneln när Bifur hov upp ett rop: "Mina kusiner! Bombur och Bofur - vi har glömt dem, de är kvar i dalen!"

Hov upp alltså. Jag förstod ju att det var ett verb, men jag kände inte igen det och förstod inte från vilket verb det kom. Inte ens i Svenska Akademins Ordbok kunde jag hitta det. Men det behövdes bara en enkel googling för att få reda på att det kommer från häva upp och även förekommer i bibelöversättningen från 1917. Till exempel 4 Mos. 24:3 "Och han hov upp sin röst och kvad...".

Jag älskar Erik Anderssons översättning av The Hobbit och att han väljer att ha med dessa gamla ord och ordformer (hov är bara ett av många ålderdomliga ord)! En ny översättningen måste inte vara modern!

Dagens teologiska reflektion

Jag gillar att hitta lite teologiska kopplingar i skönlitterära böcker jag läser. Särskilt om jag vet att författaren är kristen; då känns det liksom inte lika långsökt. Men om författaren menar så som jag läser eller inte är egentligen inte viktigaste. Det är det som är det fina med skönlitteratur! Varje läsare hittar sin egen läsning av boken!

Detta läste jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien (som för övrigt var katolik). Dvärgarna och Bilbo har blivit attackerade av vättar och i allt tumult så blev Bilbo kvar inne i berget. Gandalf har mött dvärgarna och undrar hur de har kunnat tappa bort Bilbo:

Dvärgarna ville veta varför han hade fått följa med över huvud taget, varför han inte kunde hålla sig till sina vänner och följa med dem, och varför inte trollkarlen hade valt någon med mer vett. "Han har bara vållat bekymmer hittills", sa en av dem. "Om vi nu måste gå tillbaka in i de vederstyggliga tunnlarna och leta efter honom, så kan han lika gärna flyga och fara."
Argt svarade Gandalf: "Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs [min kursivering]. Antingen hjälper ni mig att leta efter honom eller så går jag ensam och då får ni reda er bäst ni kan. Om vi bara kan hitta honom igen så kommer ni att tacka mig innan allt det här är över. Hur i hela friden kunde du tappa bort honom, Dori?"

Jag tror att Gud är som Gandalf här. Det var min idé att ta med honom, och jag tar inte med sådant som inte behövs. 
Ingen människa finns på jorden av en slump. Ingen människa är onödig eller saknar uppgift. Alla behövs! Gud har en plan med att just DU, och alla andra, finns här! Och detta betyder att vi har en skyldighet att hjälpa varandra. Inte bara dem som vi tror att vi har någon användning av, utan ALLA människor.  

Världens sämsta bokblogg

Jag är nog en av de sämre bokbloggarna som finns.
Anledningar:

• Jag gick inte på Bokmässan fast den är i samma stad som jag bor i + kan få inträdet betalt av mitt jobb
• Jag har inte bloggat på ca 2 veckor
• I september skrev jag 4 st blogginlägg och i augusti 1 st
• I augusti läste jag ut 1 st bok
• I september läste jag ut 1 st bok

Vad har hänt med mig, undrar jag...

Och jag tror att jag vet. 

1. Stress

2. Teknik

Stress

Min syster gifte sig i helgen och jag skulle vara värd på festen, så från slutet av sommaren tills nu har jag haft bröllopsplanering i tankarna. Detta tillsammans med allt vad det innebär med terminsuppstart och att för första gången vara kontaktlärare till en egen klass så har jag varit lite för stressad och trött för att känna att jag hinner läsa så mycket som jag vill (än mindre blogga). (Bröllopet var alltså samma helg som Bokmässan... därav min prioritering som jag inte ångrar ett endaste dugg!)

Teknik

I juni fick jag en iPad från jobbet som jag skulle "lära känna" över sommaren för att kunna vara med och dra igång ett IKT-projekt på jobbet. Tyvärr har jag lagt tid på denna lilla platta manick som jag annars hade lagt på läsande. Dessutom skaffade jag mig en smartphone för en månad sedan...

Skärpning, Mia! Läsa är ju roligare än att leka med en sån där töntig liten fyrkant!

Jag tror och hoppas att det ska bli bättring nu. Jag har ju nämligen en bokklubb snart. Och jag ska läsa ut Hobbiten innan 12 december. Och jag ska läsa ut Bibeln innan jag fyller 30 (8 månader kvar). Och jag ska läsa 9 hyllvärmare innan nästa år. Och Och Och...

Därför säger jag nu Godnatt till datorn och lägger mig för att läsa Kolka (Bengt Ohlsson) innan jag somnar.

Hobbit Day 22 sept

Idag fyller både Bilbo och Frodo år! Gratulerar till dem!
Tyvärr har jag inte firat detta på något särskilt sätt, men jag hoppas hinna läsa lite i Hobbiten i natt.
Dock kan jag kan dela med mig av en ny trailer till The Hobbit:



Här är några exempel på hur man kan fira Hobbit Day:

• Gå omkring barfota
• Gå omkring barfota med håriga fötter
• Läsa The Hobbit på valfritt språk
• Se Lord of the Rings
• Röka pipa (OBS! Endast om du är över 18 år!)
• Ha ett kalas
• Berätta sagor
• Arrangera lite fyrverkerier (OBS! Endast i vuxens sällskap)
• Ge sig ut på ett äventyr

Hej läslust! Jag har saknat dig!

Vad har jag gjort i augusti egentligen??
En läst bok och en sedd film... (men jag såg nog nån mer film; jag har bara glömt att skriva upp dem och nu har jag glömt att jag sett dem...)

Det är kanske så att man ibland behöver en paus även från sånt som man gillar. Jag hade en bok som jag hade tänkt läsa efter Mot ljuset som var den senaste boken jag läste. Men jag gav den boken till Markus när han inte hade något att läsa en gång på ett tåg, och sen kunde jag inte bestämma vad jag skulle läsa istället...

Men nu har jag återfått min läslust! Jag insåg helt plötsligt att jag var i desperat behov av att läsa fantasy, och helst något inte alltför vuxet. Det fick bli en av dessa böcker:

Och det fick bli Hobbiten eftersom jag har läst både Bilbo och The Hobbit förut.
Perfekt uppladdning inför decembers stora händelse! Kanske hinner jag till och med läsa dem alla tre...

Det blir 3 Hobbit-filmer!

Jag hörde ryktet för ett tag sedan, men nu är det officiellt:
Det blir 3 filmer av The Hobbit istället för de planerade 2. Jag tror att det här är en positiv nyhet. Fler filmminuter ger större chans att göra boken rättvisa. Förhoppningsvis är det inte bara ett sätt att tjäna mer pengar.
Jag gissar att tredje filmen har premiär i december 2014.

Källa:
Bilbo får en trilogi

efterlängtade filmers nya premiärdatum

Till höger finns min filmer jag väntar på-lista.
Där har man länge kunnat läsa:
Frankenweenie - 5 okt
The Hobbit: An Unexpected Journey - 14 dec

Datumen har jag hittat på imdb, men det händer ju ibland att planer blir förändrade. Ett major bakslag är att Frankenweenie inte har sverigepremiär förrän 11 januari!!
Trist, tycker jag så klart. Men jag kan i alla fall glädja mig åt att även sverigepremiären av The Hobbit blivit flyttad. Till 12 december istället för 14 december!

Jag utgår ifrån att de flesta som läser min blogg känner till The Hobbit. Om inte, får ni googla på det.
Men Frankenweenie kan jag berätta lite om...
Filmen är en dockanimation av Tim Burton och bygger på hans spelfilm från 1984 med samma namn. Den handlar om en en pojke som med hjälp av elektricitet lyckas återuppliva sin hund. Och som ni kanske gissar finns vissa kopplingar till ett visst klassiskt verk av Mary Shelley.

Här får ni lite trailers att njuta av!




Och här kan ni till och med se HELA Frankenweenie från 1984 (den är bara 30 min)

Stalins barn och Húrins barn

Igår skrev jag att jag var mellan böcker och inte visste vad jag skulle läsa nu, innan jag får Hungerspelen från biblan nästa vecka. Men jag fattar inte hur jag kunde tänka så! Jag har ju mina bokreafynd att hugga in på!

På bokrean köpte jag 3 Tolkien-nyöversättningar:
De två tornen, Konungens återkomst och Hobbiten.
Ringens brödraskap köpte jag när den kom ut för flera år sedan, men uppföljarna har jag väntat med att införskaffa. Och ÄNTLIGEN kom de på bokrean. Hobbiten ägde jag bara på engelska sen tidigare, och den gamla svenska översättningen (Bilbo alltså) ges inte ut längre. Men den ska jag nog kunna hitta på nån second-hand någonstans.

Jag köpte också en till Tolkien-bok. Húrins barn. J.R.R. Tolkien påbörjade denna bok men hann inte slutföra den innan sin död. Hans son Christopher Tolkien sammanställde den och den gavs ut 2006. Fantastiskt att det fortfarande finns material att ge ut från Tolkien!
Húrins barn utspelar sig i Midgårds första tidsålder. Långt innan Sagan om ringen alltså.

En bok som jag varit lite intresserad av innan är Stalins barn av Owen Matthews. Författaren berättar om sin familjs uppväxt i Sovjet och Ryssland under 1900-talet. Ett ämne som intresserar mig, som ni kanske vet! Jag stod och funderade på om jag skulle köpa eller inte. Men inledningen fick mig att bestämma mig för att köpa den.

Jag pratade ryska innan jag pratade engelska. Till dess att jag skickades till en engelsk skola, uppklädd i mössa, kavaj och knäbyxor, såg jag världen på ryska. Om språk har färger var ryska den varma rosa färgen på min mammas sjuttiotalsklänningar, den mättade röda på den uzbekiska tekannan hon hade haft med sig från Moskva, det kitschiga svarta och guldfärgade på de målade ryska träskedar som hängde på köksväggen. Engelska, som jag talade med min pappa, var den diskreta gröna färgen på mattan i hans arbetsrum, den blekt bruna på hans tweedkavajer. Ryskan var ett förtroligt språk, den tillhandahöll en privat kod jag kunde använda när jag pratade med min mamma. Den var varm och sinnlig, och doftade av sängvärme och ångande potatismos. Engelskan var ett språk som tillhörde det formella, vuxenvärlden, skolan och stunder då jag satt i pappas knä och slukade böcker. Doften var Gauloisecigaretter och kaffe och motoroljan till lokomotiven som körde runt på hans modelljärnväg. 

Jag fastnade direkt! Vilken inledning! (särskilt för en språkälskare som jag)

mina bokreafynd

Nu är bara frågan vilken jag ska börja med härnäst.
Ytterligare ett förslag är att jag ska fortsätta med Jesaja bok i Bibeln. Jag var nyligen på Stadsteatern här i Göteborg och såg den 4 timmar långa föreställningen Bibeln, och jag blev sugen på att läsa lite mer. Jag har ju dessutom som mål att hinna läsa hela Bibeln innan jag fyller 30. Det är mindre än 15 månader kvar nu... Det passar ju också bra att ta tag i lite bibelläsande så här i fastetider...

The Hobbit - An Unexpected Journey

Här är första trailern till The Hobbit -  An Unexpected Journey som har premiär 14 dec 2012. Dags att börja räkna ner nu. Och läsa om boken för tredje gången.

Alfabetiska filmtopplistan A-Ö

Här har vi då hela alfabetiska filmtopplistan.

Amelie från Montmartre
Black Swan
Cube
Dancer in the Dark
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Fight Club
Gudfadern II
Harry Potter och dödsrelikerna - Del 2 (när jag först skrev listan skrev jag del 1, men då hade jag inte sett tvåan än)
Into the Wild
Juno
Kill Bill - Vol. 1
Lilla grisen flyger
Melancholia
Nio liv
Oskuldens tid
Paraplyerna i Cherbourg
Requiem for a Dream
Sagan om ringen - Härskarringen
The Scouting Book for Boys
Utvandrarna
Vincent
Walk the Line
X-men
Young Victoria
Zozo
Äppelkriget
År 2001 - ett rymdäventyr
(500) Days of Summer

Alfabetiska filmtopplistan S-X

Tidigare delar i listan hittas här:
A-D
E-J
K-R

Svensk titel (produktionsår)
Originaltitel, Regissör, Produktionsland
Beskrivning av filmen/motivering
Mitt betyg

Alfabetiska filmtopplistan S-X!

Sagan om ringen - Härskarringen (2001)
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring, Peter Jackson, Nya Zeeland, USA
Absolut en favoritfilm! Ibland funderar jag på om Sagan om ringen-filmerna verkligen kan vara sååå bra som jag inbillar mig, men varje gång jag ser dem igen inser jag att, jo, exakt sååå bra är de! Det mest välgjorda som setts på en bioduk skulle jag kunna tänka mig! Jackson, Boyens och Walsh (manusförfattarna) har verkligen lyckats fånga böckernas kärna. Nu är det ju egentligen tre filmer, men första filmen får representera dem alla eftersom det är den som bäst fungerar som ensam film, tycker jag.
Betyg: 5/5

The Scouting Book for Boys (2009)
The Scouting Book for Boys, Tom Harper, Storbritannien
Bokstaven T är lite krånglig. Ska man räkna the som ett ord? Jag väljer att göra det. Mest för att mina listor på filmtipset är sorterade så. Och tur är det, för då får denna fantastiska film vara med! Jag såg den på filmfestivalen för nåt år sedan och hade ingen aning om vad som väntade mig. Direkt efteråt skulle jag promenera iväg till min kvällskurs på universitetet. Men jag kunde inte släppa filmen! Jag gick omkring som i en bubbla och hade svårt att fatta att andra i min närhet inte varit med om samma upplevelse som jag själv. Filmen handlar om David och Emily, tonåringar och bästa vänner. Emily måste flytta mot sin vilja och David hjälper henne att rymma hemifrån och måste ljuga för alla i sin omgivning för att inte svika henne. Det är ett av de bästa originalmanus jag sett. Om du lyckas få tag på den, så se den!
Betyg: 5/5

Utvandrarna (1971)
Utvandrarna, Jan Troell, Sverige
Nästan hela svenska skådespelareliten är engagerad i filmatiseringen av Wilhelm Mobergs klassiska serie om bönderna som flyttar till Amerika i hopp om ett bättre liv. Det är så klart långsamt berättat eftersom det är Troell och 70-tal, och många har kanske sömnigt tvingats se filmerna i skolan. Men låt inte det avskräcka dig från att se de båda filmerna igen (del 2 heter Nybyggarna) med vuxna ögon. Mycket intressanta människoöden!
Betyg: 4/5

Vincent (1982)
Vincent, Tim Burton, USA
En tidig animerad kortfilm av Burton. Tydligen är det här den första filmen där han fick helt fria händer att göra precis det han själv ville. Och det är så klart väldigt burtoneskt!
See for yourself!
Betyg: 4,5/5 

Walk the line (2005)
Walk the Line, James Mangold, USA, Tyskland
Filmen om Johnny Cash. Engagerande manus och mycket bra rollprestationer från Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon (som fick en Oscar för den här rollen).
Betyg: 4/5 

X-men (2000)
X-men, Bryan Singer, USA
För er som inte känner till filmerna: grundstoryn är att en del vanliga människor har fötts med en muterad gen som ger dem en superkraft. En del av dessa X-men vill använda sina krafter för att göra gott och vill leva i samexistens med andra människor, andra X-men anser sig vara en överlägsen ras som borde ta över världen. Det är lite som Harry Potter goes Sci-fi (fast X-men serierna är mycket äldre än Harry Potter), så det är ju inte så konstigt att jag gillar det. Jag vet inte vilken av X-men-filmerna jag gillar bäst så jag skriver upp den första på den här listan. Jag har inte sett den senaste än, så det kan ju hända att den kommer slå ut ettan i framtiden.
Betyg: 4/5

Mr. Ollivander och Gollum

Jag glömde nämna vem som var den obligatoriska Harry Potter-skådespelaren i Brighton Rock (alla brittiska filmer har en sån, som ni vet).
I Brighton Rock var det: Mr Ollivander (John Hurt) som spelade Ida Arnolds vän Phil Corkery.

Mr. Ollivander

Dom lyckades också slänga in Gollum, fast han var inte animerad i denna film.

Gollum och Andy Serkis

jag vill ha!

Ett nästan sjukligt ha-begär har infunnit sig hos mig.
Jag är inte jättemycket för smycken, förutom om de betyder något särskilt, som t.ex. min norrbottensring. Men nu har jag hittat några sidor med smycken som passar alla boknördar:

Dom här små böckerna är helt underbart söta! De är handgjorda av gammalt eller överblivet läder.

Och här kan man få boksmycken med bilder från riktiga bokomslag! Även de här är handgjorda. Och man kan till och med specialbeställa smycken med sina favoritböcker! Ni förstår väl att jag måste ha ett sånt här!

Armband med Tolkien-böcker

Anne på Grönkulla-armband

Och om man vill vara riktigt tönt-nördig kan man från The Noble Collection skaffa sig lite smycken eller prylar från någon storfilm. T.ex. LotR, Harry Potter och Avatar. Man kan köpa the one ring för 495 USD. (OBS! Det är en replika. Man kommer inte kunna bli osynlig med den)

Det jag helst skulle vilja ha från Noble Collection är den här:

The Time Turner, som Hermione använder för att hinna till alla sina lektioner i Harry Potter och fången från Azkaban. The Time Turner är också helt nödvändig för upplösningen av filmen. Utan den hade t.ex. Hippogriffen blivit dödad och Sirius Black fått patronuskyssen. 

En Time Turner skulle vara perfekt för mig! Jag skulle bära den som en hyllning till den vetgirighet som gör att man vill ha fler timmar på dygnet för att hinna studera mer! Underbart! (Tyvärr är det här också en replika, och jag kommer inte kunna turna tiden med den)

Tack till Enligt O, Bokbabbel och Lord of the Ring's facebook page för tips!

Böcker jag gillar

Det är väl på sin plats å berätta vilka böcker jag gillar också. Föga förvånande gillar jag Harry Potter och Sagan om ringen... och andra välskrivna fantasyböcker. En modern favorit (kom på svenska förra året) är Fablehaven - Den förbjudna skogen av Brandon Mull.
På bokus hemsida står det att den är för 9-12-åringar, men jag läste ett utdrag från den med ett gäng 14-åringar och en del av dom blev helt sålda! (Liksom vissa 25+-åringar också har blivit!) Nästa del kommer på svenska i maj, men jag har nog ändå tänkt läsa den på engelska. tänkte se om dom är ännu bättre på originalspråk...


En annan genre jag gillar är historiska romaner (kanske kan kallas för böckernas kostymdramer, om man nu ska försöka para ihop det med min filmsmak). Allt som är för länge sen är intressant! Men kanske framför allt 1800-tal och första halvan av 1900-talet.


Jag gillar författare som har ett eget språk, där det inte bara är historien som är det intressanta, utan där texten i sig är ett konstverk. Exempelvis Monika Fagerholm. Läs hennes Den amerikanska flickan!
Den är lite långsam att komma in i, och det är en massa personer som man först har lite svårt att hålla isär, men när man väl har kommit in i berättelsen är det underbar läsning!


Det får räcka för den här gången. En viss syster har begärt kortare blogginlägg. Den som kan gissa vilken syster ska få ett speciellt hedersomnämnande i min blogg!

Min filmsmak

Jag tänkte berätta lite om vad jag gillar och inte gillar, så ni som eventuellt läser har ett hum om vad som kan väntas dyka upp i bokhyllan.

I filmväg gillar jag t.ex. Sagan om ringen och Harry Potter, som så många andra... inte särskilt unikt av mig.
Andra favoritfilmer är Paraplyerna i Cherbourg och Dancer in the Dark. Båda två är musikaler, men väldigt olika varandra. Likheterna mellan dem är dock att ingen av dem är någon typisk musikalfilm. Paraplyerna i Cherbourg innehåller inte sång- och dansnummer, utan hela dialogen sjungs. Oerhört charmigt! Om man tycker att den gripande kärlekshistorian är för lame (OBS! Det tycker inte jag, som annars inte alls är särskilt romantisk), så är den väl värd att se pga de fantastiska färgerna och tapeterna. Att se en film pga tapeterna låter ju lite weird, men här får ni ett smakprov:

Tydligen är det fler än jag som intresserar sig för tapeter i filmer. Den här texten hittade jag just, om ni känner för att nörda ner er lite grann.
Vad som gör Dancer in the Dark till otypisk i sin genre är att den är så mörk, vilket musikaler oftast inte är. Väääldigt olik Paraplyerna i sitt bildspråk. Björk spelar huvudrollen och har skrivit all musik. Här en duett med Thom Yorke från Radiohead. I filmen sjunger hon tillsammans med Peter Stormare, men han ansågs väl inte sjunga nog bra för att få vara med på studioalbumet.
En annan likhet mellan mina två favoritmusikaler är att Catherine Deneuve är med i båda.
Oj, jag som bara tänkte skriva ett par rader om vilka filmer jag gillar... Men jag älskar dom här filmerna så mkt så jag kan inte låta bli att prata om dem... dom kommer nog nämnas fler ggr...

Andra regissörer som intresserar mig är bl.a. Jean-Pierre Jeunet, Tim Burton och Quentin Tarantino.
Man kan alltså sammanfatta det med att jag gillar filmer som på något sätt fjärmar sig från verkligheten. Jag älskar när en film väcker mitt ibland sovande barnasinne till liv igen. (Haha! Vem försöker jag lura? Det har aldrig sovit!!) Speciellt Jeunet och Burton besitter en fantastisk förmåga att förmedla det fantastiska till filmtittaren. Jag gissar att både de och Tarantino lider av någon form av Peter Pan-syndrom, liksom så många andra manliga filmskapare. Thank God för det!

Det är dock inte bara fantasy-aktiga filmer jag gillar. Två mer realistiska filmer som finns bland mina favoriter är Shooting Dogs och This Is England. Rekommenderas starkt!

Jag hade ju tänkte nämna lite favoritböcker och annat som jag gillar eller inte gillar, men det här inlägget har redan blivit så långt; och dessutom måste jag laga mat nu, så det får bli en annan dag.