Visar inlägg med etikett nobelpristagare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nobelpristagare. Visa alla inlägg

torsdag 10 januari 2013

Vredens druvor

Min bokklubb träffades igår i Västra Bodarna för att diskutera Vredens druvor av John Steinbeck.

Vredens druvor utspelar sig i södra USA under 30-talet. Farmarna i Oklahoma och närliggande stater har haft det svårt i ett par år. Man har drivit på jordbruket för hårt och dränerat jorden på näring, vilket lett till torka och dammstormar, Dust Bowls. Bönderna har skuldsatt sig hos banken som nu kommer och gör anspråk på marken. Det ska bli storjordbruk och bönderna som brukat marken blir "traktorade iväg".
Familjen Joad är en av dessa familjer. De packar ihop sig i en nyinförskaffad begagnad bil och beger sig till Kalifornien längs Route 66. Där ska det finnas jobb så att det räcker och bli över, har de fått höra. De drömmer om ett land i ständigt solsken där de kan plocka mogen frukt direkt från träden.
Men familjen Joad är inte ensam om att söka lyckan västerut. Tusentals familjer har mött samma öde som Joads och har hört samma historier om det förlovade landet. Ju fler familjer som kommer för att söka jobb, ju fattigare de blir och ju hungrigare deras barn blir, desto mer kan arbetsgivarna sänka lönerna. Om tio tackar nej till halverad lön så står hundra andra desperata och väntar på att få jobba.

Parallellt med historien om familjen Joad ger Steinbeck sin bild av den här tiden. Och det är dessa passager som jag gillar allra mest, åtminstone i början av boken. De gör att berättelsen sätts in i ett större sammanhang. Det är inte bara Joads historia, utan ett helt folks historia. Och Steinbecks analys av banksystemet känns oerhört modern:
   Ja, vi tycker det är tråkigt. Men det är inte vårt fel. Det är vidundrets. Banken är inte som en vanlig människa.
   Jo, men banken är ju bara något som består av människor.
   Nej, på den punkten tar ni miste - där misstar ni er kapitalt. Banken är något helt annat än människor. Det kan inträffa att varenda människa i en bank ogillar det banken gör, men ändå gör banken så. Ni måste förstå att banken är något utöver människorna. Den är vidundret. Människor har skapat den men de kan inte bestämma över den. 
Jag blir bedrövad, arg och frustrerad av att vi inte lär oss av historien. Många är idag stolta över vårt sekulära samhälle, att vi lyckats slå oss fria från det man tycker är gammal förtryck, men i själva verket har vi skapat oss en ny känslolös gud som har oss fast i sitt ekorrhjul. Och det är faktiskt inte mycket som har förändrats sedan 30-talets USA. Men nu hittar vi billig arbetskraft i andra länder istället för inom vårt eget land. Människor kommer till Sverige med löften om skogar som svämmar över av bär. På en sommar kommer man kunna göra sig en förmögenhet. Bokklubbens gästmedlem hade tänkt på precis samma sak och tänkte skriva en bok med titeln Vredens lingon.

I början av läsningen var jag helt uppslukad av boken och kände att detta blir en klockren 5:a i betyg. Men mot slutet blev boken lite seg, och något som drar ner betyget en smula är att man inte kommer så nära inpå familjemedlemmarna i familjen Joad. Men det är nog egentligen inte meningen. Det är inte en berättelse om individer. Det är en berättelse om kollektivet. Huvudpersonen är inte Tom Joad, och kanske inte ens familjen Joad, utan hela gruppen av människor som blev bortkörda från sina hem. Eller som Tom Joad förklarar för sin mamma: vi har inte någon egen själ, vi har bara en liten del av en enda stor själ.

Det finns så mycket mer att diskutera kring denna bok, så läs den och sök upp mig sen!

Mitt betyg på Vredens druvor: 4,5.
Det genomsnittliga betyget i bokklubben: 4,2

Och nu ska jag äntligen presentera min allra första "Vilken musik passar till boken-lista".
Enjoy!
Och sen måste ni svara på denna fråga: Vilken version av The Ghost of Tom Joad tycker du är bäst?
Jag är inte heeelt säker på vilken som är min favorit, men det jag vet är att det inte är Springsteens.


måndag 10 december 2012

LUCKA 10

Idag är det Nobeldagen!
För 103 år sedan gick Nobelpriset i litteratur för första gången till en svensk och till en kvinna:
Selma Lagerlöf

Om ni klickar på bilden nedan kan ni läsa hennes julnovell, Den heliga natten, som gavs ut i hennes novellsamling Kristuslegender 1904. 

Selma Lagerlöf av Carl Larsson (1908)
För övrigt är Projekt Runeberg något väldigt bra som gör att man lätt kan få tag på många gamla klassiker och läsa dem i sin helhet. 



fredag 9 mars 2012

mellan böcker

Igår på internationella kvinnodagen läste jag ut en bok av en förträfflig kvinna. Kvinnan är Toni Morrison och boken är De blåaste ögonen.
Toni Morrison föddes 1931 i Ohio och 1993 fick hon som första svarta kvinna nobelpriset i litteratur. De blåaste ögonen är hennes debut som kom ut 1970.
Handlingen kretsar kring en familj i en amerikansk småstad på 40-talet. Ett genomgående tema är det vita skönhetsidealet som även svarta kvinnor och flickor försöker leva upp till. Ju vitare man är, desto vackrare och bättre är man. 12-åriga Pecola tror att allting kommer bli bättre om hon får blåa ögon. Då skulle hon bli vacker och alla skulle älska henne.
Redan i bokens inledning får vi veta att något fruktansvärt har hänt. Pecola väntar barn, och det är hennes pappa som gjort henne gravid. Berättarrösten, som tillhör en vuxen Claudia som tittar tillbaka på sommaren 1946, minns hur hon trodde att ringblommorna inte blommade den sommaren av just den anledningen.
Det är många fascinerande och tragiska livsöden som man får möta i boken. Morrison lyckas fantastiskt bra med att göra dessa personer levande och jag tycker att jag kan se allting framför mig.
En bok som rekommenderas alltså!

De blåaste ögonen är den första hyllvärmaren jag läser i år. One down, eleven to go. Vi får se vilken som blir nästa...

Jag läste alltså ut denna bok igår, och jag väntar på att få Hungespelen från biblioteket. Any day now... Men  tidigast på tisdag, så vad ska jag läsa under tiden?

måndag 13 februari 2012

Rapport från Norrköping

Jag har så mycket att skriva om nu! Jag har ju haft filmklubb, jag har sett ett antal filmer, och jag har läst ut Norwegian Wood.
Just nu har jag sportlov och spenderar en långhelg hos min syster i Norrköping. Moa Martinsons stad. Detta har jag uppmärksammat genom att handla två Moa Martinson-böcker på second hand (Kvinnorna på kummelsjö och Rågvakt) samt sett en film som handlar om Moa. Moa - En kvinnas kärlek och längtan heter den och var inte särskilt bra.
Det kändes som en rätt billig produktion, men den var från 1986, så det kanske var normalt för svenska filmer från den tiden. Min största invändning mot filmen är att om man inte känner till Moa Martinsons och Harry Martinsons liv väldigt väl så kommer man inte fatta någonting av filmen. Det var bara som en samling nedslag i deras liv och man fick själv fylla i luckorna, antingen med saker man vetat om sedan innan, eller med gissningar. T.ex. var det en scen där Harry ligger och hostar blod och Moa tar hand om honom. Denna scen ledde inte till någonting. Man fick inte veta varför han var sjuk, om han blev frisk igen eller någonting. Jag antar att det här är något som man känner till om man har studerat lite biografier och sånt, men för oss som bara vet normalmycket om dessa två blir det helt meningslöst att se Harry hosta blod.

Ingen höjdarfilm alltså, men det är trots allt intressant att få veta lite mer om hennes liv och därför får filmen 2,5 i betyg av mig.
De två personer jag såg filmen med gillade den inte heller. Den ena personen sa "men jag blir i alla fall intresserad av att läsa mer om Moa Martinsons liv" och den andra sa "det här var den sämsta film jag någonsin sett".

torsdag 6 oktober 2011

Ääääntligen!

Äntligen kan jag säga: Jag har läst något av årets nobelpristagare!
(innan han tillkännagavs alltså)
Det har varit ett av mina mål i livet, och redan vid 28 års ålder har jag uppnått det. Nu är det ju lite skillnad att läsa en dikt och att läsa en roman, så jag får väl säga att jag fortfarande har som mål att ha läst en hel roman av en nobelpristagare innan han/hon får priset.
Jag läste faktiskt Tranströmer i somras just av anledningen att han kanske skulle få nobelpris. Jag har dock inte studerat hans verk närmare, men han är säkert en värdig vinnare om jag får tro vad alla andra säger.


torsdag 4 augusti 2011

Boknörd i Brighton

Jag har spenderat 4 days in the city of Brighton & Hove.
Jag låg på the pebble beach och läste De imperfekta, jag träffade vänner som jag inte sett på länge, åt brittisk mat, promenerade runt i the country-side, attended my first baby shower, hade lite bbq on the beach. Sadly upptäckte jag att två bokaffärer försvunnit från Brightons centrum sedan jag var där senast. Jag hann inte ägna så värst mycket tid till shopping. Markus ville hänga på stranden, men jag blev rastlös och ville hellre gå i bokaffärer. En natt drömde jag till och med om att jag gick på bokshopping! Till slut hann jag i alla fall med lite bokshoppande på Oxfam Bookshop och en snabb titt inne på Waterstones. Och jag hann också shoppa lite på WHSmith Bookstore på Gatwick Airport innan vi åkte hem.

Jag gjorde också en litterär excursion till Bateman's, Rudyard Kiplings hus. (Ni vet, han som skrev Djungelboken. Innan Disney-filmen, alltså) Det var ett underbart hus, byggt på 1600-talet, med en väldigt homely feel to it. Mörka ekbjälkar och låga dörrposter som bara vi korta gingers kunde gå raka igenom utan att skada oss allvarligt. Jag skulle gärna vilja kopiera denna inredningsstil. Jag vågar inte sno någon annans bilder, så jag länkar istället. This is what Kipling's study looked like!
Vi fick höra en guide, på gränsen till att vara senil, recitera Kipling-dikter. Två gånger berättade han för oss att gästerna kunde höra Kipling "walking back and forth in the upstairs study while he was writing his verse. He always called them verse, never poems". Han (guide-mannen, inte Kipling) reciterade dock 2 olika verses för oss. Inte samma två gånger, som tur var. In the study fanns en svensk järv (platt) och en svensk ljusstake. Annars förknippas ju Kipling mest med Indien och huset var dekorerat med olika asiatiska detaljer. Det fanns ett utställningsrum med handskrifter och tidiga utgåvor från många av hans verk och hans nobelpris-diplom från 1906.
Jag hade köpt hans Just so stories på Oxfam tidigare samma dag så nu är jag lite sugen på att läsa lite i den. Eller kanske ska jag börja med Djungelboken eftersom den är med i 1001 böcker.
Kipling's house, Bateman's in East Sussex, UK

lördag 25 juni 2011

Ack Värmeland, du sköna!


Jag drar till Värmland ett par dar för att slappa, fika och läsa!

Ett värmländskt boktips är En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf (finns med i 1001 böcker...). Boken utspelar sig visserligen inte i Värmland, utan i Uppsala och Dalarna, men Selma Lagerlöf är ju en äkta värmlänning, så det passar ändå.
Boken handlar om Hede som slits mellan sitt fiolspel och studierna. Efter att ha förlorat släktgården går han in i musiken och tappar förståndet. Den enda som når fram till honom är en ung flicka som tappat lusten att leva och som han lyckas väcka upp från att vara skendöd.
Jag gillar verkligen den här! Jag började bläddra lite i den inför min citattävling, och fastnade nästan i den igen. Ännu ett sommartips alltså! Det skadar ju inte heller att den har så här fin och somrig framsida.



fredag 17 juni 2011

þungur hnífur

Idag firar Island att de slapp ifrån Danmark för 65 år sedan. 
Från Island kommer många coola grejer. Här kommer några exempel:

Musik:

Emiliana Torrini, Lyssna här!
Björk Guðmundsdóttir, Lyssna här!
Sigur Rós, Lyssna här!

Film:

Hrafninn flýgur


Nói Albínói

Isländska saker som jag bör bekanta mig närmre med:

Nobelpristagaren i litteratur, Halldór Laxness
101 Reykjavík

Men det bästa med Island är språket. Så underbart och urnordiskt. Och de har haft förnuft nog att behålla en massa coola grammatiska saker som fyrkasussystem, person- och numerusböjda verb och omljud

Så här vackert låter en morgonandakt på íslenska, visst känner ni igen Fader Vår? Lyssna här!