En hög med ungdomsböcker

Jag har läst en hel del ungdomsromaner senaste månaderna. Många av dem inom fantasygenren, och många av dem delar av trilogier. Det var länge sedan jag läste en del av dem men jag ska ändå försöka skriva ett par rader om dem.


Under april och maj läste jag Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins.
Första delen, Hungerspelen älskade jag! Den funkar egentligen utmärkt som fristående bok, även om det öppna slutet gör att man vill veta mer. Det är en jättespännande idé: en extrem dokusåpa som går ut på att deltagarna ska ha ihjäl varandra. En ensam överlevande vinner. Här har jag skrivit lite mer om boken. 
Andra delen, Fatta eld, var jag inte lika förtjust i. Det kändes väldigt mycket som en "mellanbok", en transportsträcka, till tredje och avslutande boken, Revolt. I sista boken blir dock spänningen större igen, särskilt sista halvan av boken. Dock tycker jag inte att storyn håller lika hög klass som i första boken. 
Mitt betyg på de tre böckerna i serien blir: 4,5 - 3,0 - 4,0


En fantasybok som jag länge velat läsa är Northern Lights av Philip Pullman, första boken i trilogin His Dark Materials (Den mörka materian). Boken utspelar sig i ett för oss parallellt universum. Vissa saker är likadana som hos oss, andra är det inte. T.ex. har människorna i denna värld sina själar utanför kroppen i form av ett djur. I staden där den unga Lyra bor börjar barn bli kidnappade. Ingen vet vart de förs eller vad som händer med dem. För att hitta dem beger sig hon tillsammans med "the gyptians", som förlorat några av sina barn, till Norden. Hon får hjälp av en talande Panserbjørne och lyckas hitta de bortrövade barnen. Men resan är inte slut där! 
Det är med stor fantasi och spännande intrig som Philip Pullman bygger upp den här världen. Jag gillar att det är lite som vår värld, men ändå inte. De flesta fantasyböcker brukar vara väldigt tydligt medeltida berättelser. Men i Northern Lights är det irrelevant i vilken tid det är. Visst finns det många drag av "förr-i-tiden", men det finns också uppfinningar som inte har funnits hos oss, som fordon drivna av atomkraft. 
Det här känns som en trilogi som kan utvecklas till något riktigt bra! 
Mitt betyg på första boken: 4,0


Revolvern av Marcus Sedgwick läste jag i bokcirkeln som vi har på mitt jobb. Det är en bok som utspelar sig i början av 1900-talet. En av anledningarna till att jag ville läsa boken var att den delvis utspelar sig i Kiruna, som ju inte är min hemort men i alla fall ligger i rätt län. 
I en liten stuga utanför Kiruna sitter Sigge ensam bredvid sin fars lik. Medan Sigges syster och styvmor har åkt för att hämta hjälp kommer en främmande man till stugan för att leta rätt på fadern. Mannen säger att Sigges pappa är skyldig honom pengar och under pistolhot kräver han dem tillbaka. Sigge vet ingenting om några pengar, men gömd i skafferiet ligger pappans revolver. 
Berättelsen utspelar sig delvis i den lilla stugan under ett par timmar, och delvis i Alaska under guldruschen. Hur ligger det egentligen till? Har pappan lurat den främmande mannen på pengarna, och hur ska Sigge klara sig ur knipan?
En spännande bok! Lagom kort för att inte så läsvana elever ska orka läsa den, och intressant nog för att ha intressanta klassdiskussioner om den. 
Mitt betyg: 3,5


Och så har ju äntligen uppföljaren till Cirkeln kommit ut! Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Apokalypsen närmar sig än mer och konstiga saker börjar hända i Engelsfors. Positiva Engelsfors etablerar sig i staden, en nyandlig rörelse som får fler och fler anhängare. Är det bara en vanlig sekt eller finns demonernas välsignade bland dem? Samtidigt kommer Rådet till Engelsfors för att ha en rättegång mot Anna-Karin som använt sin magi på illegalt vis.  
Jag blev inte lika förtjust i Eld som i Cirkeln, men Eld är fortfarande en riktigt bra bok! Men jag gillar att man får lära känna känna Ida mer! I första boken stack hon ut (negativt) bland de andra häxorna genom att vara den enda av dem som man som läsare inte lärde känna. Hon förblev en platt stereotyp genom hela Cirkeln. 
Mitt betyg på Eld: 4,0


Till sist har jag också läst Så har jag det nu av Meg Rosoff. Boken utspelar sig en någon sorts nutid/framtid där ett tredje världskrig brutit ut. Fokuset är dock inte på kriget i sig utan på Daisys nya liv på den engelska landsbygden. Hon lever ett bekymmersfritt liv med sina kusiner ända tills England blir invaderat av okänd främmande makt. 
Jag gillar verkligen den här boken! Språket är personligt, rappt och ungdomligt. I början av boken i alla fall. Efter ett tag händer något som förändrar livet för alla inblandade, och det märks också på Daisys berättarröst. 
Mitt betyg på boken: 4,5
Den här boken läste jag i min bokklubb. Det genomsnittliga betyget bland oss blev 4,25 vilket måste ses som en hit! Tack Fritz Ståhl för boktipset!

Jehåvasjäveln

På min tågresa upp till Boden hann jag läsa ut Fablehaven: Rise of the Evening Star av Brandon Mull (del 2 i fablehaven-serien).

Fablehaven är en fantasyserie om 5 böcker som handlar om ett reservat för magiska väsen. Reservatet är nu hotat av the Evening Star, en organisation som med hjälp av reservatens hemliga artefakter vill ta över världen. Första boken i serien fastnade jag i direkt, men historien avslutades också i den boken, även om det lades ut lite hintar som gjorde att man förstod att "det kommer mera". Bok 2 däremot avslutas med ett stort frågetecken! Och tydligen ska alla de 4 sista böckerna hänga ihop mer. Jag måste alltså snart läsa de övriga tre böckerna! 

Men jag kunde inte börja läsa Grip of the Shadowplague (bok nr 3 alltså) direkt eftersom jag inte än äger den, och jag som sagt satt på ett tåg. 

Istället började jag läsa en bok med en inte så vacker titel, men en klockren framsidesbild. 

Jehåvasjäveln av Henrik Pettersson.

Boken handlar om en kille som är uppvuxen inom Jehovas vittnen, men börjar ifrågasätta en del "sanningar" och så småningom lämnar församlingen. Boken är en roman, men författaren har själv växt upp i Jehovas vittnen och lämnat dem i 20-årsåldern. Tydligen ska mycket vara självupplevt, men jag har ingen källa där han själv säger att det är så. Jag litar inte till 100% på när en recensent säger att något är självbiografiskt. Det finns en tendens att vilja läsa in författarens eget liv så mycket som möjligt i en roman. Hur mycket som är sant i boken låter jag därför vara osagt.

Det jag gillar med Jehåvasjäveln är att det inte är en bok vars syfte är att svartmåla Jehovas vittnen. Man får en nyanserad bild av en som själv varit med, vilket gör det mer trovärdigt än när någon bara har skit att säga. Jag känner faktiskt att jag förstår dem som är med i Jehovas vittnen mer nu. Inte så att jag håller med dem mer än innan.
Man kan förstå utan att hålla med. Något som ibland verkar glömmas bort nu för tiden.

"Bilderna är onaturliga och överdrivna. Nya motiv som jag aldrig förr har sett, men fortfarande samma osannolika sammanblandningar av situationer och miljöer. På bilderna finns fortfarande ett lyckligt svart par, ett lyckligt asiatiskt par, ett lyckligt vitt par. Och alla befinner sig i en välskött park, där det i ena hörnet finns ett vattenfall och i det andra ett dukat bord med frukt och kannor med mjölk.
     Jag skrattar och ställer tillbaka boken.
(...)
Plötsligt får jag för mig att leka med tanken att inget har hänt.
     Jag är ett vittne, tänker jag och tittar på bilderna.
     Jag är ett vittne, tänker jag och läser orden.
     Jag är ett Jehovas vittne.
     Då känner jag det.
     Det fungerar.
     Det händer.
     Det jag ser blir naturligt. Inget är konstigt, utan tryggt. Nästan som hemma.
     Fan.
     Jag lyfter huvudet, blundar och tar ett djupt andetag.
     Jag är det inte, jag är det inte, jag är det inte.
     Jag öppnar ögonen och tittar i boken igen.
     Orden är onaturliga och bilderna är konstiga.
     Det var inte verkligt. Det var spökbilder från ett annat liv.
     Jag andas ut. Ryser, och ställer tillbaka boken och går ut till mamma i köket."

ur Jehåvasjäveln av Henrik Pettersson

Vad säger ni, visst är omslagsbilden underbar på något obehagligt sätt?

Böcker jag gillar

Det är väl på sin plats å berätta vilka böcker jag gillar också. Föga förvånande gillar jag Harry Potter och Sagan om ringen... och andra välskrivna fantasyböcker. En modern favorit (kom på svenska förra året) är Fablehaven - Den förbjudna skogen av Brandon Mull.
På bokus hemsida står det att den är för 9-12-åringar, men jag läste ett utdrag från den med ett gäng 14-åringar och en del av dom blev helt sålda! (Liksom vissa 25+-åringar också har blivit!) Nästa del kommer på svenska i maj, men jag har nog ändå tänkt läsa den på engelska. tänkte se om dom är ännu bättre på originalspråk...


En annan genre jag gillar är historiska romaner (kanske kan kallas för böckernas kostymdramer, om man nu ska försöka para ihop det med min filmsmak). Allt som är för länge sen är intressant! Men kanske framför allt 1800-tal och första halvan av 1900-talet.


Jag gillar författare som har ett eget språk, där det inte bara är historien som är det intressanta, utan där texten i sig är ett konstverk. Exempelvis Monika Fagerholm. Läs hennes Den amerikanska flickan!
Den är lite långsam att komma in i, och det är en massa personer som man först har lite svårt att hålla isär, men när man väl har kommit in i berättelsen är det underbar läsning!


Det får räcka för den här gången. En viss syster har begärt kortare blogginlägg. Den som kan gissa vilken syster ska få ett speciellt hedersomnämnande i min blogg!