Kaosutmaning 4: Läs en bok vars författare var under 20 när hen skrev den

Kärlek och vänskap och andra tidiga verk av Jane Austen.
Vissa av texterna skrevs när Austen var endast 13 år! Bennes humor och ironiska stil känns igen. Ibland blir det lite för pladdrigt för min smak, men ibland är det helt genialt också! Vilken utrycksförmåga! Bäst gillade jag Englands historia. Hör bara på detta:

Han blev halshuggen vilket han med rätta hade kunnat vara stolt över om han hade vetat att Maria Stuart skulle dö på samma sätt. Men eftersom han omöjligen kunde ha kännedom om något som inte hade hänt verksr det inte som om han bar särskilt förtjust i tillvägagångssättet.

Så Austenskt, eller hur! Hela titeln på denna text är för övrigt: Englands historia från Henrik IV:s regering till Karl I:s död. Av en partisk, fördomsfull, och okunnig historiker.

Många av texterna är adresserade till Jane Austens släktingar och vänner och när jag läser ser jag framför mig hur de tillsammans sitter och skrattar åt hennes finurliga formuleringar.

Om Jane Austen kan jag också säga att jag en gång hade en lärare i English Literature som inte hade mycket till övers för henne. Han tyckte att hon var överskattad eftersom hon bara skrev om ytliga ting och totalt saknade samhällskritik i sina texter. Jag har svårt att förstå hur en akademiker kan ha missuppfattat hennes författarskap så pass mycket! Hennes texter dryper ju av satir av rådande samhällsnormer! Hon har också blivit kritiserad för att hon inte ens nämner att England befinner sig mitt i brinnande krig. Men om det skulle jag vilja säga: Så bra! Det är faktiskt inte bara männens historia som räknas. Den värld Austen beskriver är kvinnornas värld och kvinnorna är en lika stor del av vår historia som männen!

Men nu kom jag lite ifrån ämnet. Kanske tar jag upp den tråden igen, eller så har jag gjort det förutom. Ni kan t.ex. googla på Bechdel test om ni vill höra mer om kvinnors representation i kulturen.

Hur som helst, att vissa texter är lite väl pladdriga gör att betyget på boken i sin helhet blir 3,5/5

Klassiker i serieformat - flip eller flop?

För länge sedan skrev jag att jag hade fått mitt första rec-ex, Svindlande höjder av Emely Brontë som seriealbum. 

Historien om Catherine och Heathcliff känner jag till sedan tidigare från filmen Wuthering Heights från 2011, samt genom att de är ett kärlekspar som refereras till ofta när man pratar om litteratur och kultur.

Hur funkar då Svindlande höjder som seriealbum? Inte särskilt bra måste jag väl säga, eftersom jag hade rätt svårt att hinna läsa klart det innan bokbubblarnas träff då vi skulle prata om det. Annars kan man ju tycka att ett seriealbum borde gå snabbt att läsa...

Att det inte funkar för mig beror nog på tre saker:

• När man skalar bort nästan allting utom dialogen blir det rätt trist, faktiskt.
• Illustrationerna tillför inte så mycket i det här fallet
• Kärlekshistorien förstår jag mig inte på alls. 

Bilderna känns rätt ålderdomliga och överdramatiska och alla personer ser ungefär likadana ut och har samma ansiktsuttryck. Man hade kanske kunnat göra något mer nyskapande med den här berättelsen. Hur hade Svindlande höjder som manga fungerat? Kanske hade det lockat en yngre publik? Det hade i alla fall varit mer intressant. 

Innan jag såg filmen eller läste seriealbumet hade jag som sagt hört talas om detta litteraturhistoriens stora kärlekspar, men jag fattar verkligen inte vad grejen är! Är de ens kära i varandra? Catherine verkar bara leka med Heathcliffs känslor och han verkar vara oförmögen att visa kärlek överhuvudtaget. Om något så delar de en sjuk ägandekänsla gentemot varandra. Men är detta kärlek? Jag tycker inte det, och det är ingen gång jag hoppas att de ska få varandra. Kanske bara för att få slut på berättelsen så jag kan få läsa något annat.

Är jag sugen på att läsa romanen efter att ha läst seriealbumet? Nej. Verkligen inte. 

Kan klassiker i serieformat locka en yngre generation? Jag vet inte. Det kan kanske funka bara för att det tar kortare tid att läsa och man ändå får reda på själva berättelsen, men språket missar man såklart. Sen är väl inte Svindlande höjder en klassiker som jag tycker är essentiell för unga människor att läsa. 

Argasso förlag har också gett ut Macbeth, Dracula, Frankenstein och Jane Eyre som seriealbum. Kanske kan någon av dessa passa bättre i serieformat. Särskilt de tre förstnämnda kan jag tänka mig. 

Svindlande höjder som seriealbum - en flop både för själva berättelsen och för formatet. Tyvärr.

Jag har tidigare skrivit om filmen. Läs det inlägget här. 

Göteborg läser på Stadsmuseet

Idag träffades Göteborg läser för första gången. Vi läser John Hall: En historia från det gamla Göteborg av Sophie Elkan och eftersom boken utspelar sig på 1700-talet passade det ju väldigt bra att besöka Stadsmuseets 1700-talsutställning. Jag har sett den två gånger tidigare men nu hade vi en museipedagog med oss som berättade om 1700-talets Göteborg så det gjorde ju det hela intressant. Det förhöjer också nöjet att läsa John Hall när man får lite inblick i livet på den tiden.

Vi diskuterade bokens första del med fokus på den historiska epoken och synen på uppfostran. Det är alltid kul att diskutera en bok man läst med andra som har läst samma bok, och kanske ännu roligare är det att diskutera den medan man läser. 

Häng gärna med på Göteborg läser du också! Man kan diskutera boken på facebooksidan eller följa med på de aktiviteter som anordnas kring läsningen. Under våren kommer det bli stadsvandring och besök på Gunnebo slott som John Hall d.ä. lät bygga som sommarställe. Det fina med Göteborg läser är att man deltar precis så mycket som man själv vill och kan! Börja med att gilla facebooksidan så får du information om vad som händer framöver och intressanta tips på "kring-läsning" m.m. 

Stort tack till Anna och Linda för ett mycket trevligt arrangemang! Och tack till Göteborgs Stadsmuseum också så klart!

Här står jag och tittar på 1700-talskläder

Wuthering Heights - Filmen eller boken??

Härom dagen såg jag Wuthering Heights i Andrea Arnolds tappning från 2011.
Jag har inte läst boken eller sett någon annan filmatisering av den, men det jag visste om filmen var att min syster började se den med några kompisar men stängt av den efter en kvart för att den var för seg.

Mitt korta omdöme om filmen:
Jag älskar produktionen men ogillar storyn. Fotot är fantastiskt! Men jag förstår mig inte på kärlekshistorian alls. Svindlande höjder/Wuthering Heights har stått på min att-läsa-lista länge, men nu är jag inte alls sugen på att läsa den.

Ni som har läst boken, hur skiljer sig filmen från boken? Har Arnold lyckats fånga stämningen? Är det något i handlingen som är annorlunda i filmen?
Är boken eller filmen bäst? Finns det någon annan filmatisering av boken ni gillar?

Nu följer några spoilers... Jag har skrivit med vit text, så om du markerar texten här nedanför ska du kunna se den... (jag ber om ursäkt för att ni som läser mobilversionen av bloggen kanske kan läsa texten...)




Det här temat med att man blir sinnessjuk av olycklig kärlek är inget som jag är ett stort fan av. Varför ska så många litterära kvinnor hålla på och bli galna hela tiden? 
Vad var grejen med hundarna som de hängde upp?
Och hade han sex med hennes lik??

Ska kvinnor överhuvudtaget läsa?

Jag har kommit till kapitel 15 i Ordspråksboken. Det är lite långtråkigt att sträckläsa denna bibelbok eftersom många ordspråk är väldigt lika varandra. De flesta handlar om att man ska vara rättfärdig, klok och flitig. Men ibland hittar man ett ordspråk som sticker ut lite från de andra. T.ex. klassikern:

Som en guldring i trynet på en gris

är skönhet hos en kvinna utan vett

(Ords. 11:22)

Men i 1700-talets kristna Sverige hade man ännu inte riktigt förstått detta. I UR:s litteraturserie Hej Litteraturen! fick jag igår återbekanta mig med Lenngrens ironiska dikt från 1794:

ur Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon
av Anna Maria Lenngren (1754-1817)

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!
(...)
Försigtigt äfven undanvik
All brydsam forskning i gazetten!
Vårt hushåll är vår republik,
Vår politik är toaletten.
(...)
Blif vid din bågsöm, dina band,
Stick af ditt mönster emot rutan
Och tro, mitt barn, att folk och land
Med Guds hjelp styras oss förutan!

När sig en qvinna nitisk ter
Att staters styrselsätt ransaka,
Gud vet, så tycks mig att jag ser
En skäggbrodd skugga hennes haka.

Nej, slika värf ej stå oss an:
Låt aldrig dem din håg förvilla!
Du skall bli gift - då vill din man
Med tacksamhet min lärdom gilla.

Läs hela dikten här.

En intressant detalj i hela debatten om den kvinnliga förkovringens vara eller icke vara är att när Lenngrens man skulle ge ut hennes dikter postumt så valde han att döpa samlingen till Samlade skaldeförsök. Ja... vad ska man säga... Tur att att han hade tillräcklig tilltro till sin frus försök för att i alla fall tycka att de var värda att dela med eftervärlden.

Anna Maria Lenngren

(Hej Litteraturen! är en serie om litteraturhistorien som inte alls är torr och tråkig, som en del sådana program kanske kan vara. Här kan du läsa mer och se alla avsnitten!)