Sex and the city i 50-talskostym

Ikväll har vi bokcirklat Det bästa av allt av Rona Jaffe.
Den känns igen från Mad Men och det är som "Sex and the City på 50-talet" som den beskrivs av förlaget. Boken gjorde stor uppståndelse när den kom ut 1958 eftersom den skildrade kvinnors liv, känslor och tankar på ett realistiskt sätt. Många män trodde inte att det var så här kvinnor kände, och många kvinnor hade trott att de var ensamma om att känna som de gjorde. En bok där kvinnor pratar om sex, att förlora oskulden och abort, det var man inte van vid vid denna tid (Nu känns dock boken väldigt rumsren, så den pryde läsaren behöver inte bli generad).

Handlingen kretsar kring några kvinnor i New York som arbetar på ett förlag, Fabian Publications. Deras liv handlar om att hitta en man att gifta sig med, men medan de väntar på honom jobbar de och lever storstadsliv. Någon av dem kan nog till och med tänka sig att jobba ett litet tag även efter att de har gift sig.

Det är verkligen Sex and the City på 50-talet. Och inte bara för att Det bästa av allt var före sin tid, utan också för att Sex and City är rätt så omodern. Hur självständig man än är, och hur bra det än går i ens karriär så är ändå det viktigaste att hitta den rätte och stadga sig. I Sex and the City är skillnaden bara att kvinnorna är 10 år äldre än i Det bästa av allt. Och nu för tiden kan man faktiskt klara sig själv som kvinna medan man på 50-talet var mycket mer beroende av en man både ekonomiskt och socialt.
I både Sex and the City och Det bästa av allt är stadgade livet något man ser ner på samtidigt som man strävar efter det. De som redan gift sig och fått barn lever ett trist och konventionellt liv, men ändå är det dit alla strävar.
Tjejerna i boken som gifter sig försvinner ur handlingen. Det är som att när man gifter sig så slutar allting. Nu är man "färdig" och livet rullar bara på i en förutbestämd bana. Det verkar som att de inte längre har någon egen identitet eftersom det inte är värt att berätta något om dem längre.

Många av männen i boken var riktiga svin. Från smågrejer som att tafsa litegrann under bordet, till riktigt vidriga övergrepp som att tvinga någon att göra abort medan man lovar ett giftermål inom kort (vilket man naturligtvis inte alls har en tanke på).

Boken är snabbläst trots sina nästan 500 sidor. Det är inga djupa filosofiska funderingar som man måste stanna upp omkring, men det är trevlig och underhållande läsning för det mesta. Dock gillade jag inte de sista kapitlen. Slutet på boken sänkte mitt betyg minst ett snäpp. Jag ska förstås inte avslöja slutet här, men det jag störde mig på var dels en händelse som kändes för "lätt", som att författaren var lite lat och hittade ett enkelt och stereotypt sätt att avsluta ett händelseförlopp på, och dels en persons reaktion på denna händelse. Det kändes inte alls trovärdigt att handla som hon gjorde i den givna situationen. Så ja, jag hoppas att jag inte har avslöjat för mycket...

Mitt betyg blir: 2,5
Men jag tycker ändå inte att det var bortkastad lästid. Det var helt klart intressant att läsa en bok som både utspelar sig och skrevs på 50-talet, och av en kvinna som levde ungefär ett sånt här liv (även om boken inte är självbiografisk). Och som sagt drar slutet ner betyget. Med ett annat slut hade jag gett den ca 3,5 skulle jag tro.