The many ways of Shakespeare

Många länder firar sin självständighet från Storbritannien på sin nationaldag. Men andra lördagen i juni (dvs. idag) är det Storbritanniens tur att fira nationaldag. Det man firar är monarkens officiella födelsedag. Datumet varierar alltså från år till år, och alla monarker (sedan någon gång på 1700-talet) har haft detta som sin födelsedag, vilket jag tycker låter lite ologiskt, men visst, om ni vill göra det så, så varsågod. Det kan ju iofs vara trevligt att ha en födelsedag på arbetet och en privat. Elizabeth II:s privata födelsedag är 21 april, om någon skulle vilja överraska henne då.

Så på vilket sätt har jag då tänkt fira Storbritannien? Jag skriver ju om englandsrelaterade böcker och filmer rätt ofta ändå, men en författare som jag inte tror att jag har nämnt ännu är tidernas antagligen mest kända författare.
Ja, William Shakespeare så klart. De enda av hans dramer som jag läst i sin helhet är Hamlet och Macbeth. Jag har läst utdrag ur t.ex. Romeo och Julia, och jag har läst ett par av hans sonetter. Jag har sett Measure for Measure och Merry Wives of Windsor på teater.
Otaliga filmatiseringar har gjorts av hans verk. Mer eller mindre trogna originalet. Bland de mindre originaltrogna finns 10 orsaker att hata dig (bygger på Så tuktas en argbigga) och West Side Story (bygger på Romeo och Julia).
Shakespeare kan ju vara lite svårtillgänglig, även i filmatiserad form. Romeo och Julia är det drama som mest anses passa även den "moderne" läsaren, på grund av dess odödliga tema. Jag gissar att de flesta 80-talister har sett Baz Luhrmanns Romeo + Julia från 1996. Trots replikerna är de samma som för 400 år sedan är filmen allt annat än torr och tråkig. Om du inte har sett den ännu (oavsett om du är 80-talist eller ej) så rekommenderar jag att du gör det!

Om man vill bekanta sig med den "äkta" Shakespeare, och inte bara med de tusentals adaptionerna, men känner att ett helt drama är lite segt att ta sig igenom så kan man börja med hans sonetter. En del är romantiska, andra humoristiska eller ironiska. Hur Sonett 130 ska uppfattas kan man diskutera. Jag ser den som en kritik mot överdrivna kärleksförklaringar som till slut bara blir nonsenstexter. Vad tänker du om denna sonett?

Sonnet 130 


My mistress' eyes are nothing like the sun; 
Coral is far more red than her lips' red;
If snow be white, why then her breasts are dun;
If hairs be wires, black wires grow on her head.
I have seen roses damask'd, red and white,
But no such roses see I in her cheeks;
And in some perfumes is there more delight
Than in the breath that from my mistress reeks.
I love to hear her speak, yet well I know
That music hath a far more pleasing sound;
I grant I never saw a goddess go;
My mistress, when she walks, treads on the ground:
And yet, by heaven, I think my love as rare
As any she belied with false compare.