Idag hade jag vik i 2:an. Ordinarie läraren hade gjort det lätt för oss 3 vikarier genom att bestämma att vi skulle se på film. Efter omröstning bland barnen vann Bron till Terabitia.
Jag gillade faktiskt filmen, trots en del störande moment som att filmen var dubbad och att jag ibland var tvungen att säga åt någon att sätta sig på stolen istället för att ligga på golvet och sparka bort sockerdrickan i foten.
Redan i baksidestexten på dvd:n fick man veta att två barn fantiserade ihop en egen fantasivärld. Jag är lite skeptisk till det upplägget. Varför kan inte fantasivärlden vara verklig i filmen/boken?!?! Det blir lite som när man läser en bok/ser en film/tv-serie där en massa konstiga, läskiga, spännande saker händer, och i slutet så vaknar huvudpersonen upp. "Det var bara en dröm!" Helt värdelöst! (förutom i ett family guy-avsnitt jag såg häromdan)
Men i Bron till Terabitia tycker jag faktiskt att det funkar rätt så bra ändå. Fokus ligger inte på de äventyr de får vara med om i Terabitia, utan på deras relationer och den inre utveckling som personerna genomgår. Det handlar om den kraft som fantasin äger, och sånt tycker jag alltid är trevligt att se på!
Filmen bygger på en bok av Katherine Paterson som skrevs redan 1977 (jag trodde att det var en mycket nyare skapelse), och har redan filmats en gång, 1985. Men på youtube kan man hitta ännu fler versioner. Här är några klipp från de 3 versioner jag hittat:
Såå Mia å ta med en sims-film! :)
SvaraRadera