Never Let Me Go

Jag fick en väldigt för tidig födelsedagspresent av bästa slag av en svåger och en svägerska, nämligen ett biobesök med efterföljande fika! Tyvärr hade jag ätit för mkt godis under filmen så jag orkade bara köpa ett litet fika som jag dessutom var allergisk mot. Men det var mycket trevligt ändå!

Och filmen då:
Never Let Me Go (2010)
regi: Mark Romanek
manus: Kazuo Ishiguro (efter hans roman) och Alex Garland (som har skrivit boken The Beach)
skådespelare: Carey Mulligan, Keira Knightley, Andrew Garfield
och ja, eftersom det är en brittisk film så ingick såklart också en Harry Potter-skådespelare: Domhnall Gleeson som spelar Bill Weasley i HP7 och 8

På SF:s hemsida stod det att filmen var "science fiction, drama". Eftersom jag har läst boken så visste jag hur mycket sci-fi jag skulle kunna vänta mig, alltså väldigt lite. Eftersom en viss vetenskaplig metod som vi (ännu) inte använder i sån utsträckning (jag spoilrar om vad längst ner i inlägget. Det är inte jättehemligt, men kanske förstör lite att veta innan man sett filmen) är central i filmen så förstår jag varför dom kan kalla den för sci-fi. Men inget annat av de typiska kännetecknen för en science fiction-film finns med.

1. Det mest kännetecknande för science fiction är att det utspelar sig i framtiden. Never Let Me Go utspelar sig mellan 70- och 90-talet. Och det ser hela tiden ut som om det är 50-tal. 
2. Det finns inga långsamma kameraåkningar som zoomar in på alla coola tekniska prylar. Det finns knappt tekniska prylar, förutom ett armband som funkar typ som en stämpelklocka när de kommer in eller går ut.
3. Händelseförloppet är inte särskilt science fiction-aktigt. Hur får ni veta i spoilersarna. 
4. Fokus ligger på huvudpersonernas tankar, känslor och personliga utveckling, även om det kommer fram mycket mer i boken (som vanligt...)

Min slutsats är alltså att boken och filmen inte är science fiction alls.

Däremot kunde jag hitta lite jämförelser med science fiction-filmen The Island. Men där The Island snabbt blir en actionfilm med sedvanliga biljakter och förvecklingar är Never Let Me Go lågmäld och långsam filmen igenom. Som sagt är fokus på personerna istället för på tekniken, vilket gör Never Let Me Go till en intressant  film som väcker frågor om vetenskap och etik och människovärde, medan The Island, trots ett till att börja med intressant upplägg, glöms bort rätt fort.

Jag rekommenderar framför allt att läsa boken, Never let me go av Kazuo Ishiguro (den heter så på svenska också)! Man får reda på så mycket mer än vad man får i filmen. Men om ni inte vill läsa boken, eller vill se filmen först, så gör det! Min svåger och svägerska gillade filmen fast dom inte hade läst boken innan.

En tanke som jag tar med mig från filmen, och som kan kopplas till alla möjliga områden i livet:
När man har vant sig vid en värld full av bekvämligheter vill man inte avsäga sig det bara för att det kanske inte är etiskt försvarbart. 

!!! OBS !!!

!!! SPOILERS !!!

----------------

----------------

Det hemliga ordet som jag inte vill säga var: kloning.

det hemliga händelseförloppet i nr 3: det är ingen i filmen som försöker göra uppror mot systemet.

The Island och Never Let Me Go:

Båda filmerna handlar om människor som klonas och föds upp för att kunna donera till "de riktiga" människorna. I The Island är det en specifik person som har blivit klonad för att ha tillgång till "reservorgan", medan i Never Let Me Go så är klonerna en sorts organbank som alla kan använda sig av.