Korta och dubbla böcker

Mitt sista självpåtagna uppdrag efter värmlandsminiresan är att berätta om mina second-hand- och reafynd:
Kerstin och jag av Astrid Lindgren
Den hemlighetsfulla trädgården av Frances Hodgson Burnett
Kungens rosor av Moa Martinson
Trägudars land av Jan Fridegård

De första tre köpte jag på Kupan i Arvika. 3 för 10 kr. Den fjärde köpte jag för 10 kr på Bokträdet i samma stad. Den var inte begagnad, men hade stått i hyllan rätt länge verkade det som (därav priset antar jag) och var lite sliten, så där som pocketböcker blir utan att de ens är lästa. Men det gjorde mig inget.

Jag tänkte att det kunde vara kul att läsa en av Astrid Lindgrens mindre kända böcker. Kerstin och jag kom ut 1945, samma år som Pippi Långstrump, och jag vet inte vad den handlar om, men den är ju skriven av Astrid Lindgren och har en fin vintage-framsida (denna utgåva kom 1960).

Den hemlighetsfulla trädgården läste jag nån gång när jag var liten och inte riktigt förstod vilken klassiker det var. Jag minns inte vad den handlar om, bara att jag tyckte att den var bra. Ibland har den hetat Den hemliga trädgården, men filmen heter Den hemlighetsfulla trädgården liksom min utgåva av boken gör. När jag kommit hem och bläddrade lite i boken möttes jag dock av en lite otrevlig överraskning:

Kortad upplaga

står det på titelsidan. Oh no, tänkte jag! Nu kommer jag ju inte kunna läsa den utan att undra vad jag missar. 

Jag blev lite orolig och tittade igenom mina andra gamla Wahlströms-klassiker. Och Storasyster som gift av Ethel S. Turner var också en något förkortad utgåva. Samma problem vet jag att jag stötte på under utbildningen. När vi skulle läsa Anne på Grönkulla lånade jag mammas gamla Wahlströmsutgåva, och där fanns varken gröna håret-historien eller ko-säljar-historien med. Det gjorde inte mig så mycket eftersom jag hade läst dem tidigare, men en klasskompis som mötte Anne för första gången blev förstås lite besviken när de andra i klassen pratade om händelser som han helt hade missat. Här handlade det alltså om att man tagit bort enstaka händelser i boken, men när vi läste Madam Bovary av Gustave Flaubert var det en del i klassen som hade kortare utgåvor där man istället tagit bort t.ex. långa beskrivningar och sånt man antagligen tyckte var onödig "utfyllnad" av texten. Får man verkligen göra så? Som litteraturhistoriastudent är det ju rätt väsentligt att få med författarens språk, så troget originalet som möjligt.

Jag funderade lite på om jag redan hade Kungens rosor hemma i min bokhylla. Kungens rosor är den sista boken i Moa Martinsons självbiografiska trilogi. Det visade sig att jag inte hade den. Så ett mycket bra köp alltså, eftersom jag har läst de två första delarna Mor gifter sig och Kyrkbröllop.

Trägudars land blev jag glad att jag hittade till ett så bra pris eftersom den är en sån man ska ha läst (den är dessutom med i 1001 böcker). Den visade det sig dock att jag redan hade. Jag missade dessutom att köpa en av Fogelströms stad-böcker eftersom jag trodde att jag redan hade den. Jag handlar nog för mycket second-hand-böcker när jag inte har någon aning om vilka böcker jag äger och inte...