Litto-utmaningen. Vilka böcker blev det?

Resultatet i Litteraturfestivalen har kommit! Här ser ni topp 10:

1. Utvandrarna av Vilhelm Moberg
2. Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
3. Brott och Straff
4. Stolthet och fördom av Jane Austen
5. Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
6. Flyga drake av Khaled Hosseini
7. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
8. Härskarringen av J.R.R. Tolkien
9. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
10. 1984 av George Orwell
    (Hela listan hittar ni här)

Av dessa 10 är det 3 som jag inte läst innan, nämligen Mina drömmars stad, Doktor Glas och Gösta Berlings saga. Min utmaning till mig själv var att jag skulle läsa alla böcker på topp 10 som jag inte redan läst, och 3 böcker känns som ett lagomt lättöverkomligt uppdrag. Mina drömmars stad hade jag ändå tänkt läsa snart och Gösta Berlings saga läser jag gärna för jag gillar verkligen Lagerlöf. Däremot är jag inte lika sugen på Doktor Glas, men den är inte så lång så det ska väl gå an.

tre lila böcker som ska läsas innan årets slut

Hur många av Litto-böckerna har du läst? Vad tycker du om resultatet?
Jag tycker det är kul att det är så många svenska böcker i toppen, men några av mina egna högpoängare gick till Härskarringen och Vredens druvor. Jag kan tänka mig att resultatet blivit annorlunda om vi som röstade hade läst alla deltagande böcker. En del böcker har fått många poäng helt enkelt för att många har läst dem. Män som hatar kvinnor t.ex. Riktigt så bra är den väl ändå inte? Att Bröderna Lejonhjärta hamnat så högt upp som på en andraplats är nog också för att det är en bok som många läst, och kanske röstat på av nostalgiskäl. Men hur som helst så är det kul att det är många barn- och ungdomsböcker med i finalen. Litteratur behöver inte vara sämre för att den riktar sig till en ung målgrupp.

19 av de 30 finalisterna

Litto!

Har du röstat i Litto, Litteraturmagazinets litteraturfestival?
Jag har röstat i alla deltävlingar, andra chansen och nu i finalen. Har du inte röstat så är det nog tyvärr försent när du läser detta (midnatt måndag 10 mars).
Min 12:a gick till Härskarringen, men det var många bra böcker med i finalen så det var rätt så svårt att välja ut favoriterna faktiskt.

Jag har sagt att jag inte ska delta i nån läsutmaning i år, men igår kom jag på en lagom lätt utmaning till mig själv. Jag ska läsa alla böcker jag inte redan läst av böckerna i topp 10 i Litto. Av de 30 deltagande böckerna är det 9 som jag är säker på att jag inte läst och ytterligare 3 som jag är osäker på. Det kan alltså bli 10 nya böcker för mig, men det kan ju också hända att jag har läst alla de 10 bästa. I så fall får jag väl tänka att jag kommer lätt undan, eller så läser jag ändå de olästa böcker som placerat sig högst. Ja, så gör jag. Minst 3 böcker från listan får det bli innan året är slut!
Spännande att se vilka det blir!

American Hustle

American Hustle - nominerad till 10 Oscars, vann ingen.
Filmen handlar om två skickliga bedragare (Christian Bale och Amy Adams) som blir tagna av FBI och för att slippa straff tvingas de hjälpa FBI att komma åt korrupta politiker och brottslingar.
Det är härliga 70-tals miljöer och kläder och spännande och engagerande story. Men den allra största behållningen med filmen är Jennifer Lawrence! Hon är absolut underbar som Christian Bales neurotiska fru, och den av skådespelarna som mest förtjänar sin oscarsnominering. Om man trodde att hon skulle ha svårt att slå sig fri från Hunger Games-stämpeln så misstog man sig ordentligt!

Tvära kast

Det har kommit ut en tredje Bridget Jones-bok, och innan jag läser den tänkte jag återläsa de första två. Del ett läste jag ut häromdagen och började direkt efter att läsa Sjukdomen av Birgitta Trotzig som jag ska läsa till min bokcirkel.

Snacka om tvära kast!

Från lättsmällt, kaloriräknande och kärlek till misär och ångest. Jag har bara läst ca 50 sidor men jag är övertygad om att det inte kommer sluta lyckligt. Jag måste nog väga upp läsningen av Sjukdomen med något lite glättigare, kanske På spaning med Bridget Jones. Eller ska jag grotta in mig i misären helt och försöka få det överstökat? Vad tycker du?

Bricken på Svartvik

Förra veckan spenderade jag hos mina föräldrar i Norrbotten. Vädret var inte så vintrigt som jag hade hoppats på, men det var ändå en skön vecka med mycket OS och ganska mycket läsning. Den bok jag ägnade mig mest åt var Bricken på Svartvik av Vibeke Olsson som jag läste ut på tåget på väg hem. (Som av en händelse befann jag mig faktiskt i närheten av Svartvik utanför Sundsvall när jag precis läste klart den)
Boken är fortsättningen på Sågverksungen som handlar om 11-åriga Bricken som bor och jobbar på ett sågverk utanför Sundsvall i slutet av 1800-talet. I Bricken på Svartvik har Bricken blivit 14 år och jobbar som ribbkaperska på sågverket. Boken skildrar livet bland arbetarfamiljerna på Svartvik sett ur Brickens perspektiv. Brickens tankar kretsar kring Jesus och ifall hon ska döpas, att bli vuxen och att hitta sin plats i livet, och omsorgen om föräldrar och vänner. Bricken får möta sorg och motgångar men också kärlek och vänskap. Det är vardagen som skildras men det är för den skull inte alls tråkigt. Människorna på Svartvik skildras så levande att man tror att de faktiskt har funnits på riktigt. Ibland kan jag tycka att Brickens pappa blir lite väl ordentlig och god. Han är duktig på att visa sin kärlek till Bricken och hennes mamma och sedan Brickens mamma gick med i baptistförsamlingen har han själv blivit nykterist trots gliringar från sina vänner. Han känns väldigt modern för sin tid. Men å andra sidan, alla män på 1800-talet kan ju inte ha varit alkoholiserade skitstövlar. Självklart fanns det även då män som satte familjen främst.

Jag tycker faktiskt att Bricken på Svartvik är snäppet bättre än Sågverksungen. I Bricken på Svartvik kommer man ännu närmare Bricken och boken blir mer personlig. Jag ser mycket fram emot att läsa de två följande böckerna i serien: Sågspån och eld och Amerikauret.

Tillbaks efter ett kortare uppehåll

Nu är jag tillbaks efter två månaders blogguppehåll. Denna tid har jag ägnat åt att lära känna min dotter Bodil som föddes i slutet av november.
På läsfronten har jag lärt känna den där Ove, ni vet. Jag lärde mig verkligen att uppskatta honom mer och mer ju längre in i boken jag kom. Hans buttra sätt att visa kärlek på. Och boken lämnade mig med en känsla av hopp om mänskligheten. Det finns kärlek därute även på de mest oväntade platser! (Och om du inte fattar vad jag babblar om: En man som heter Ove av Fredrik Backman)
Jag har också läst ut Svärdets makt av George R.R. Martin, tredje delen i Sagan om is och eld (Game of Thrones, alltså). Och i kväll börjar tv-serien på svt! Tredje säsongen bygger på första halvan av boken. Inte så konstigt att det är svårt att få med allt eftersom boken består av över 900 sidor med pyttetext.
Andra böcker jag läst: En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg (småmysig feel-good) och Hindenburg av Susanna Lundin (fattade nada).
4 böcker på 2 månader alltså, och då hade jag ändå påbörjat några av dem innan. Inte så många, men jag har ändå hunnit läsa mer än jag trodde att jag skulle med en liten nyfödding. Har ni läst någon av dessa fyra böcker, och vad tyckte ni i så fall om dem?

Eftersom jag inte bloggade under årsskiftet har jag inte gjort några års-bästa-listor och sånt. Jag har inga nyårslöften och tänker inte gå med i nån läsutmaning just nu. Min målsättning är att jag ska lust-läsa så mycket som möjligt och bara blogga om sånt jag vill blogga om!

2013 visade sig bli ett fantastiskt bra år, och jag känner på mig att 2014 också kommer bli väldigt spännande på ett bäbisanpassat sätt! (obs! Det här är ingen bäbisblogg, så om ni vill ha detaljerad info om Bodils alla förehavanden så tar vi det in person istället)

away from keyboard

Bloggpaus

Jag tar en paus från bloggen ett litet tag. Jag återkommer i februari.

Under tiden kan man t.ex. läsa mina adventskalendrar från 2011 och 2012. Dem hittar du om du klickar på december under respektive år i datumlistan här till höger. 

Man kan också fortsätta att följa mig på facebook där jag kommer göra ett och annat inlägg under bloggpausen. 

Hej på ett tag!

Catching Fire

Ikväll ska jag på bio! Det gäller att passa på nu när det är 6 dagar kvar till beräknad födelse.

Filmen det blir är Hunger Games: Catching Fire.

Jag såg om första filmen igår för att ladda upp. Filmen är bra och spännande, men långt ifrån lika bra som boken, så klart!

Bok nr 2, Fatta eld, var jag däremot inte lika förtjust i. Jag tycker att det är den sämsta av de tre böckerna i serien. Den kändes väldigt mycket som en transportsträcka till finalboken. Men kanske funkar den bra som film där fokus brukar vara mer på action och dramatik. 

Här har jag tidigare skrivit om Hungerspelen-böckerna:

Kulturkonsumtion v. 12

Hungerspelen (the book)

En hög med ungdomsböcker

Läs också Kristna Fredsrörelsens analys av Hungerspelen: Hungerspelen visar våldets verkliga pris

Klassiker i serieformat - flip eller flop?

För länge sedan skrev jag att jag hade fått mitt första rec-ex, Svindlande höjder av Emely Brontë som seriealbum. 

Historien om Catherine och Heathcliff känner jag till sedan tidigare från filmen Wuthering Heights från 2011, samt genom att de är ett kärlekspar som refereras till ofta när man pratar om litteratur och kultur.

Hur funkar då Svindlande höjder som seriealbum? Inte särskilt bra måste jag väl säga, eftersom jag hade rätt svårt att hinna läsa klart det innan bokbubblarnas träff då vi skulle prata om det. Annars kan man ju tycka att ett seriealbum borde gå snabbt att läsa...

Att det inte funkar för mig beror nog på tre saker:

• När man skalar bort nästan allting utom dialogen blir det rätt trist, faktiskt.
• Illustrationerna tillför inte så mycket i det här fallet
• Kärlekshistorien förstår jag mig inte på alls. 

Bilderna känns rätt ålderdomliga och överdramatiska och alla personer ser ungefär likadana ut och har samma ansiktsuttryck. Man hade kanske kunnat göra något mer nyskapande med den här berättelsen. Hur hade Svindlande höjder som manga fungerat? Kanske hade det lockat en yngre publik? Det hade i alla fall varit mer intressant. 

Innan jag såg filmen eller läste seriealbumet hade jag som sagt hört talas om detta litteraturhistoriens stora kärlekspar, men jag fattar verkligen inte vad grejen är! Är de ens kära i varandra? Catherine verkar bara leka med Heathcliffs känslor och han verkar vara oförmögen att visa kärlek överhuvudtaget. Om något så delar de en sjuk ägandekänsla gentemot varandra. Men är detta kärlek? Jag tycker inte det, och det är ingen gång jag hoppas att de ska få varandra. Kanske bara för att få slut på berättelsen så jag kan få läsa något annat.

Är jag sugen på att läsa romanen efter att ha läst seriealbumet? Nej. Verkligen inte. 

Kan klassiker i serieformat locka en yngre generation? Jag vet inte. Det kan kanske funka bara för att det tar kortare tid att läsa och man ändå får reda på själva berättelsen, men språket missar man såklart. Sen är väl inte Svindlande höjder en klassiker som jag tycker är essentiell för unga människor att läsa. 

Argasso förlag har också gett ut Macbeth, Dracula, Frankenstein och Jane Eyre som seriealbum. Kanske kan någon av dessa passa bättre i serieformat. Särskilt de tre förstnämnda kan jag tänka mig. 

Svindlande höjder som seriealbum - en flop både för själva berättelsen och för formatet. Tyvärr.

Jag har tidigare skrivit om filmen. Läs det inlägget här. 

Teadventskalendern 2013

Även i år har jag köpt mig en teadventskalender. Ett nytt löste varje dag från 1 december fram till julafton. Varje liten påse med löste räcker till två koppar, så om man är två tedrickare i hushållet kan man dela på en kalender. Annars kan man ju få sig två koppar själv, inte helt fel det heller!

Teadventskalendern är ännu snyggare i år och innehåller fler ekologiska teer.

Om du vill ha en egen kalender är det dags att beställa NU för de börjar ta slut i lager!

Beställ din teadventskalender här!

Här står min adventskalender och väntar på 1 december!

Julmusikpremiär

Jag har väntat länge på advent och jul. Längre än vad jag brukar till och med. Ända sedan i våras faktiskt. Jag tyckte till och med att vi kunde hoppa över sommaren och gå direkt till advent! 

Jul och advent är ju alltid mysigt, men just i år blir det nog något alldeles extra eftersom en ny liten person väntas till vår familj någon gång mellan nu och Lucia. Så det är kanske inte så konstigt att julkänslorna har varit extra starka i år. 

När man tittar ut ser det dock fruktansvärt o-juligt ut här i Göteborg. En massa plusgrader och bara grått. Men trots det så är ju faktiskt advent snart här! Nu i helgen hade ju dessutom halva november passerat, och jag bestämde mig för att det betydde att jag nu får lyssna på julmusik på riktigt. Jag har tjuvlyssnat lite innan. Men nu ska jag börja på riktigt!

Jag började i lördags med She & Him's julskiva A Very She & Him Christmas  medan jag åt vaniljglass med hjortron. 

Markus är inte lika julfanatisk som jag är, men idag är jag ledig hela dagen medan han inte är det, så då kan jag nöta julmusik hela dagen. 

Vilken julmusik tipsar du mig om? 

Det borde kanske bli en bokjulgran?

Nu när det närmar sig jul har jag börjat fundera på var min julgran ska stå i år. Sedan förra julen har vi gått från en soffa till två i vardagsrummet så det blir lite knepigare i år. Jag står också inför en rensning av bokhyllan (egentligen håller jag på med en rensning av hela lägenheten, men bokhyllan står näst på tur), och då kanske detta kan vara ett sätt att slå två flugor i en smäll?

Dagens te-tips: Kashmir

Jag vill tipsa om ett te!
Hur detta te kom i min ägo minns jag tyvärr inte, men påsen har stått oöppnad i mitt teskåp sedan i våras tror jag. Att jag inte har öppnat det tidigare beror på att det har en lite julig karaktär. Till och med en mycket julig karaktär upptäckte jag när jag öppnade påsen häromdagen.


Teet heter Kashmir och är ett grönt te smaksatt med kanel, kryddnejlika, kardemumma och rosépeppar. På etiketten står det Smak och arom och när jag googlar på det kommer jag till ett företag som säljer te, kaffe och kryddor genom skolklasser och idrottsföreningar. Men de har också en sida där man som privatperson kan köpa deras varor. Här hittar ni den!

Kashmir är ett perfekt november och december-te! Bra också att det är grönt, för då kan jag dricka dubbelt så mycket innan jag kommer upp i rekommenderade högsta dagliga intag av koffein.

I surrender to Lady Grantham

Nu har jag sett de två första avsnitten av Downton Abbey säsong 4. Och ja, jag kommer följa serien!

Vad är då denna säsongs intriger? I centrum har vi frågan om vem som tar över Downton efter Matthew. Enligt denna tids lagar är det hans son, 6 månader gamla George. I avsnitt 2 hittas dock ett brev som Matthew skrev kort innan sin död där han klargör att han vill att Mary ska vara hans arvinge. Lord Grantham gillar inte detta alls. Kan verkligen en kvinna sköta hela godset? Dessutom blir arvsskatten högre. Inte bra, inte bra.
Lady Edith och hennes journalist-man försöker lösa problemet med att han redan är gift. Kanske flytta till Tyskland och skilja sig? Denna intrig tycker jag känns lite sömnig.

Downstairs är det ett triangeldrama, eller kanske kvadratdrama mellan Daisy, Ivy, Jimmy och Alfred.
Carson blir uppsökt av en gammal bekant som han inte vill veta av. Bekantingen får hjälp av Mrs Isobel Crawly, får jobb på annan ort, reder upp gammalt groll med Carson och lämnar serien (?). Om denna tråd inte följs upp visar serien prov på det dåliga manusarbetet från säsong 3, men vi får se varthän det barkar.
Edna Braithwaite som försökte förföra Tom Branson i säsong 2 är tillbaka och hon och Thomas Barrow har redan börjat scheme:a mot Anna Bates.

Downton Abbey har vissa drag av såpa, men det som gör att serien inte faller över gränsen är att många problem och frågor blir lösta i samma avsnitt. En typisk såpa hade dragit ut frågan om Matthews brev. Lord Grantham hade förmodligen gömt undan brevet för Mary i hela säsongen. Vi hade fått se ändlösa scener där Lady Grantham berättade för sin son att hon borde berätta och där Lord Grantham bekymrat funderar över sitt dilemma. Tack och lov är så icke fallet.

Den som gör serien mest sevärd är helt klart lady Grantham (Maggie Smith) som är en ännu mer lysande karaktär denna säsong. Hennes härliga buttra, ironiska och klarsynta one-liners livar upp den annars rätt stela stämningen upstairs. Hennes son Lord Grantham har dock blivit torrare och tråkigare än sist. Som tur är finns Tom Branson kvar som förvaltare för att väga upp det hela.

Jag har alltså bestämt mig för att följa hela säsong 4. Jag kommer dock inte sitta bänkad framför tv:n varje lördagkväll, utan se en del på svtplay. Något ska jag ju göra om dagarna nu när jag har slutat jobba i väntan på bäbisen. Jag hoppas bara inte att manusförfattarna tabbar sig lika rejält igen, som att låta någon central karaktär dö lite omotiverat eller t.ex. genom att låta det bli en kärlekshistoria mellan Tom Branson och Lady Mary.

Till slut kan jag meddela att det blir en femte säsong av Downton Abbey! Jag förmodar att den kommer visas i Sverige ungefär om ett år.

Jag ger säsong 4 en chans, trots allt

Trots att jag skrev detta förra året så är jag nu ganska taggad att se säsongspremiären av Downton Abbey!
Säsong 3:s manus var verkligen ingen hit, så jag har inte så stora förhoppningar. Men jag skulle bli väldigt glad om jag blev överbevisad!

Att jag ändå faktiskt har längtat efter denna säsongspremiär beror på att jag denna helg är hos morfar och umgås med delar av min familj. Jag måste ju ta tillfället i akt att se Downton Abbey tillsammans med min mamma och downton abbey-fantast till syster eftersom vi vanligtvis är utspridda över nästan hela Sveriges avlånga land.

Downton Abbey säsong 4 sänds i svt ikväll kl. 21.30.