Bricken på Svartvik

Förra veckan spenderade jag hos mina föräldrar i Norrbotten. Vädret var inte så vintrigt som jag hade hoppats på, men det var ändå en skön vecka med mycket OS och ganska mycket läsning. Den bok jag ägnade mig mest åt var Bricken på Svartvik av Vibeke Olsson som jag läste ut på tåget på väg hem. (Som av en händelse befann jag mig faktiskt i närheten av Svartvik utanför Sundsvall när jag precis läste klart den)
Boken är fortsättningen på Sågverksungen som handlar om 11-åriga Bricken som bor och jobbar på ett sågverk utanför Sundsvall i slutet av 1800-talet. I Bricken på Svartvik har Bricken blivit 14 år och jobbar som ribbkaperska på sågverket. Boken skildrar livet bland arbetarfamiljerna på Svartvik sett ur Brickens perspektiv. Brickens tankar kretsar kring Jesus och ifall hon ska döpas, att bli vuxen och att hitta sin plats i livet, och omsorgen om föräldrar och vänner. Bricken får möta sorg och motgångar men också kärlek och vänskap. Det är vardagen som skildras men det är för den skull inte alls tråkigt. Människorna på Svartvik skildras så levande att man tror att de faktiskt har funnits på riktigt. Ibland kan jag tycka att Brickens pappa blir lite väl ordentlig och god. Han är duktig på att visa sin kärlek till Bricken och hennes mamma och sedan Brickens mamma gick med i baptistförsamlingen har han själv blivit nykterist trots gliringar från sina vänner. Han känns väldigt modern för sin tid. Men å andra sidan, alla män på 1800-talet kan ju inte ha varit alkoholiserade skitstövlar. Självklart fanns det även då män som satte familjen främst.

Jag tycker faktiskt att Bricken på Svartvik är snäppet bättre än Sågverksungen. I Bricken på Svartvik kommer man ännu närmare Bricken och boken blir mer personlig. Jag ser mycket fram emot att läsa de två följande böckerna i serien: Sågspån och eld och Amerikauret.