Igår på internationella kvinnodagen läste jag ut en bok av en förträfflig kvinna. Kvinnan är Toni Morrison och boken är De blåaste ögonen.
Toni Morrison föddes 1931 i Ohio och 1993 fick hon som första svarta kvinna nobelpriset i litteratur. De blåaste ögonen är hennes debut som kom ut 1970.
Handlingen kretsar kring en familj i en amerikansk småstad på 40-talet. Ett genomgående tema är det vita skönhetsidealet som även svarta kvinnor och flickor försöker leva upp till. Ju vitare man är, desto vackrare och bättre är man. 12-åriga Pecola tror att allting kommer bli bättre om hon får blåa ögon. Då skulle hon bli vacker och alla skulle älska henne.
Redan i bokens inledning får vi veta att något fruktansvärt har hänt. Pecola väntar barn, och det är hennes pappa som gjort henne gravid. Berättarrösten, som tillhör en vuxen Claudia som tittar tillbaka på sommaren 1946, minns hur hon trodde att ringblommorna inte blommade den sommaren av just den anledningen.
Det är många fascinerande och tragiska livsöden som man får möta i boken. Morrison lyckas fantastiskt bra med att göra dessa personer levande och jag tycker att jag kan se allting framför mig.
En bok som rekommenderas alltså!
De blåaste ögonen är den första hyllvärmaren jag läser i år. One down, eleven to go. Vi får se vilken som blir nästa...
Jag läste alltså ut denna bok igår, och jag väntar på att få Hungespelen från biblioteket. Any day now... Men tidigast på tisdag, så vad ska jag läsa under tiden?
Tyckte The bluest eyes var riktigt bra, trots allt hemskt i den.
SvaraRadera