Jag har inte gått i något tåg idag. Inte något annat år heller för den delen. Men jag tror att jag en gång har deltagit i ett 1 maj-tåg sittandes i en barnvagn. Idag firar jag istället 1 maj med att uppmärksamma Moa Martinson, en av våra mest kända kvinnliga arbetarförfattare.
Mitt första möte med Moa Martinson var när jag läste nån litteraturkurs på lärarutbildningen och vi läste Kvinnor och äppelträd. Fast nä, det är inte sant... Mitt allra första möte med Moa Martinson var när min mor såg en filmatisering av Mor gifter sig som gick på TV. Det finns en TV-serie från 1979 som bygger på den romanen, men då kan det inte ha varit, eftersom jag inte var född då. Jag gissar att det var nångång första halvan av 90-talet. Jag har alltid tyckt att det varit spännande med "förr i tiden", särskilt när det handlade om vanliga människor och inte om t.ex. krig och sånt tråkigt. Därför var jag rätt så intresserad av den här serien fast jag nog inte förstod så mycket. Sedan, i vuxen ålder har jag läst Kvinnor och äppelträd och Kyrkbröllop. Jag började med Kyrkbröllop innan jag läst Mor gifter sig eftersom den stod i bokhyllan. Jag har så mycket jag vill läsa, och så lite tid, så jag har inte hunnit till Mor gifter sig ännu.
Moa Martinson rekommenderas om du gillar att läsa om "fattigmanssverige" med fokus på kvinnans roll. Något som går igenom i båda böckerna jag har läst är att det är kvinnorna som är de starka och som lyckas ta sig fram i livet trots att de blir motarbetade av samhällsstrukturer och alkoholiserade män.
Förra året fick jag möta Moa på ett ännu mer handgripligt sätt när jag turistade i hennes hemstad, Norrköping.
 |
| Moa och jag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar