Många filmer blir det...

Jag är inte en sån som vill ursäkta mig när jag inte har skrivit i bloggen på ett tag, och egentligen vill jag inte ens känna att jag behöver nämna att jag inte har bloggat på tre veckor. Men ändå gör jag det nu eftersom det här inlägget hade passat bättre att publicera för så där en 20 dagar sedan... Det är ju vid månadsskiftet man ska göra sina listor på lästa böcker och sedda filmer och sådant. Men film-tips kan man ju få även i mitten av en månad, so here goes...

Kanske beror det på vädret.
Kanske beror det på semestern.
Men många filmer har jag sett i juli månad. Men inte en enda på bio.
Här kommer en lista i bokstavsordning:

Carnage (2011) 4,0
Svart relationshumor. Två par träffas för att diskutera ett bråk mellan deras båda söner. Ett möte som blir mer och mer katastrofalt ju längre kvällen går. Underbar dialog (och dialog är typ det enda det är)

Colorado Avenue (2007) 3,0
Finlandssvenskt drama om en familj i början av 1900-talet. Som nybyggarna fast på finlandssvenska, och i Österbotten. Det var intressant att se hur livet kunde vara på andra sidan bottenviken vid den här tiden, men det märks tydligt att filmen bygger på en bok(serie?) och det blir mest korta nedslag i olika händelser. Skulle kanske passat bättre som miniserie?

Drive (2011) 4,0
Action om en kille som extraknäcker som chaufför vid inbrott. Förutom det är han en schysst kille, han blir kär, han råkar ut för lite trubbel (milt sagt). Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen. För att vara en action var den riktigt bra. Men den klarar inte Bechdel-testet. 

Emmas lycka (2006) 4,5
En tysk film om en Emma som lever själv på sin grisfarm. En dag kraschar den cancersjuke Max in på hennes gård och båda deras liv förändras. När jag tänker tillbaka på filmen så tror jag inte att filmen klarar Bechdeltestet, men det kan hända att någon enstaka mening byttes mellan två kvinnor... Men trots det är det ett utomordentligt porträtt av en kvinna som vågar gå sin egen väg oberoende av vad andra tycker om henne. Jag tycker verkligen om den här filmen! 

Flickorna i Dagenham (2010) 4,0
Det är inte lätt att vara kvinna om man arbetar i en fabrik på 60-talet. När sömmerskorna i Dagenham går ut i strejk för att förbättra sin arbetssituation märker de att det är svårt att få stöd från sin omgivning. Deras strejk innebär ju att fabriken måste stänga, vilket leder till att männen inte heller får arbeta. En härlig film om starka kvinnor som vågar fortsätta kämpa för rättvisa. Lite seg i början, men ungefär halvvägs in i filmen blev det mycket mer engagerande. 

Frankenweenie (1984) 4,0
En kortfilm av Tim Burton. Jag såg den som uppladdning inför hans långfilm med samma namn som har sverigepremiär nästa år. Charmig! Och väldigt Burtonesk!

It's complicated (2009) 3,0
En romantisk komedi om folk som skiljer sig och får ihop det igen och dejtar nån annan och det är komplicerat förstås. Helt okej lättsam underhållning.

Mamma Mia! (2008) 2,5
Det är ju musiken som gör denna film, även om det inte är musik jag skulle lyssna på i andra 
sammanhang. Lite småtöntig film men ändå lite underhållande. 

New Year's Eve (2011) 1,0
Alltså, så himla kass. Klicka på titeln så får ni läsa hela mitt omdöme.

Små vita lögner (2010) 4,0
En fransk film som en del i sällskapet tyckte var lite småseg, men jag gillade den! Ett gäng 
kompisar ska åka på semester när en av dem är med om en olycka. De andra bestämmer sig för att åka ändå, men semestern leder till att en del av dem visar upp sina sämsta sidor. 

Snow White and the Huntsman (2012) 3,5
En lite vuxnare variant om man jämför med Disneys. Ett spännande fantasyäventyr, men jag störde mig på alla klichéer. Och varför får dvärgarna bara vara med som någon sorts rolig pajasunderhållning?

Tinker, Tailor, Soldier, Spy (2011) 4,0
Riktigt välgjord och med ett bra manus. Men man måste vara lite vaken för att hänga med på vem alla personer är. Klarar verkligen inte Bechdel-testet! 

Norrbottniska älvar

Igår och idag har vi visat Markus föräldrar runt lite grann i Norrbotten. Igår blev det Tornedalen med bl.a. Sikfesten vid Kukkolaforsen.

Sikhåvning i Torne älv. Bilden tagen från svenska sidan,
med Finland på andra sidan älven.

På Sikfesten hade vi den stora turen att råka hamna på ett författarsamtal med Mikael Niemi och Tove Alsterdal.

Tove Alsterdal berättade om sin kriminalroman, I tystnaden begravd, som utspelar sig i Tornedalen där hennes mamma är uppväxt. Egentligen är ju inte kriminalare min favoritgenre, men att höra författaren själv berätta om boken gjorde mig riktigt intresserad! Boken är inte bara en kriminalroman utan också en mörk släktkrönika som utspelar sig i nutid och under hela 1900-talet i både Tornedalen och Sovjet. 

Mikael Niemi berättade om sin kommande bok Fallvatten (kommer ut i slutet av augusti). Tove Alsterdal hade någon gång frågat honom varför han alltid hade med älven i alla sina böcker. Han insåg att det ju faktiskt var så och skrev en bok utan någon älv (Skjut apelsinen!). Men efter det fick han abstinens och skrev en bok som bara handlar om älven. Dock inte om Torne älv som han har växt upp vid, utan Luleälven.
Han gav oss en  fängslande inledning till boken på sitt eget personliga sätt. Vad händer om en av dammarna i norra Luleälven plötsligt brister? Vad tar du med dig om du har 3 minuter på dig innan du måste lämna ditt hem?
Jag tänkte tillbaka till när jag gick på mellanstadiet och en liknande katastrof hotade (jag växte upp i närheten av Luleälven); Sourvadammen riskerade att brista. Nu blev det som tur var inte så, men om det hade hänt så skulle vi ända haft 12 timmar på oss innan vattnet nådde oss i södra Norrbotten. Enligt beräkningarna skulle vårt hus klara sig, men kvarteret nedanför oss skulle bli under vatten. Dock var jag så ung och naiv att jag mest tyckte det lät spännande med en översvämning.
Fallvatten är också en bok som jag tänker läsa!

Och på tal om älvar har jag här en liten film från en älv som jag besökte idag. Inte Torne, och inte Lule, utan Piteälven. Man får en bild av den otroliga kraft som finns i älvarna och kan lätt förstå Mikael Niemis fascination. 

Själv är jag ju Norrbottning, men inte Tornedaling, och har faktiskt bara varit i Tornedalen ett par gånger under hela mitt liv, så det var intressant att inte bara besöka Sikfesten och äta fantastiska fiskrätter, utan också få ta del av den tornedalska själen på författarsamtalen.

Det blir 3 Hobbit-filmer!

Jag hörde ryktet för ett tag sedan, men nu är det officiellt:
Det blir 3 filmer av The Hobbit istället för de planerade 2. Jag tror att det här är en positiv nyhet. Fler filmminuter ger större chans att göra boken rättvisa. Förhoppningsvis är det inte bara ett sätt att tjäna mer pengar.
Jag gissar att tredje filmen har premiär i december 2014.

Källa:
Bilbo får en trilogi

Filmklubb 8 aug: Letters from Iwo Jima eller Nawals hemlighet

Om knappt två veckor är min nästa filmklubb. Den här gången kan man vara med och rösta om vilken av de två filmer som Lovefilm har skickat till mig som vi ska se.
Filmerna vi har att välja mellan är dessa:

1. Letters from Iwo Jima (Clint Eastwood, 2006)
Berättelsen om det avgörande slaget vid Iwo Jima mellan USA och Japan under andra världskriget. "Letters from Iwo Jima" är inspelad i anslutning till "Flags of our Fathers", och berättar historien skildrat ur den japanska sidans perspektiv.

2. Nawals hemlighet (Denis Villeneuve, 2010)
En historia om trasiga familjeband, djupt rotat hat och varaktig kärlek. En mors sista önskan att få upprättelse efter sin död, skickar tvillingarna Jeanne och Simon på en resa till ett krigshärjat Mellanöstern för att finna sanningen om sin trasliga bakgrund. I jakten på en bror och far de aldrig mött, uppdagas sakta deras mors skakande hemlighet.

(infotext om filmerna är tagen från Lovefilm.se)

Om du vill komma på filmklubben, gå in på facebook-eventet och anmäl att du kommer och klicka like på den film du helst vill se, eller på båda två om det inte spelar någon roll.

Om Downton Abbey (denna gång utan aprilskämt)

Ja, denna gång är det inget aprilskämt. Här kommer första bilden från Downton Abbey - Säsong 3

(Bilden kommer från itv.com)

Ny för denna säsong är Coras mamma Martha Levinson. Eftersom Sibyl och hennes make är med på bilden hoppas jag att vi får se mer av dem i säsong 3 trots att de har flyttat till Irland. 
Säsong 3 utspelar sig i början av 1920-talet och eftersom säsong 2 slutade vid första världskrigets slut så borde vi alltså flyttas framåt ett par år. Det ska bli spännande att se vad som väntar alla på Downton Abbey!


Säsong 3 visas i England till hösten. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta alltför länge innan den visas i Sverige. 
Fram tills dess kan man se på Making off-programmet och julspecialen som visas i repris i svt 18 augusti. 


Källor:
itv.com
svt.se

New Year's Eve, eller: När time ball räddade världen

Jag hade sett en del allvarliga, seriösa, spännande, hemska filmer på senaste tiden så jag kände att det kunde passa med en lättsmält film. Hos min syster fanns filmen New Year's Eve som jag tyckte borde passa in på beskrivningen "lättsmält". Jag hade visserligen hört att den inte skulle vara så bra, men jag förväntade mig inte heller någon bra film. Bara ett lite småmysigt rom-com-tidsfördriv.

Trots mina långt ställda förväntningar så var jag inte beredd på en film som var så dålig som denna. 

Det är alltså nyårsafton 2011 i New York City. Hela universums medelpunkt. Och medelpunkten av universums medelpunkt är någon sorts time ball som ska falla ner vid tolvslaget. På denna händelse väntar miljarder människor, ja, faktiskt hela världen. 

Vi får följa lite olika människor i NY och deras förberedelser för nyårsafton. Någon träffar ett ex, någon fastnar i en hiss med någon som ska sjunga på en konsert, någons bil går sönder, någon får inte gå ut för sin mamma, någon föder barn och någon är ansvarig för att time ball ska falla ner vid tolvslaget för annars kommer världen gå under och alla miljarder människor i världen kommer bli besvikna. 

Upplägget är lite som Love Actually. Men där (brittiska) Love Actually har känsla, stämning, komik och hög mysighetsfaktor har (amerikanska) New Year's Eve... ingenting. 

Eller jo, vänta... nu var jag väl lite orättvis. Den har faktiskt det obligatoriska snyfttalet. Det handlar om att det kommer bli ett nytt år även om time ball inte faller ner. Och man ska ta vara på varandra och sånt. 

Att filmen är så dålig som den är beror till stor del på att det är alldelens för många människor med. Man hinner inte lära känna någon tillräckligt mycket för att bry sig. Till detta kan vi lägga till dåligt skådespeleri och ett värdelöst manus.

Och precis när jag trodde att filmen inte kunde bli sämre så händer detta:

Snygga, kända popstjärnan har precis blivit tillsammans med sitt ex igen. Men vänta nu, du ska ju sjunga vid time ball, men du står ju här. Vem sjunger Auld Lang Syne???

Jo, det gör bakgrundssångerskan som tidigare fastnade i hissen och blev kär, och som nästan inte hann till jobbet som hon så gärna ville till eftersom hon ville göra ett bra intryck på kända popstjärnan och få följa med på hans turné. Och nu står hon där inför hela världen och sjunger solo. Amazing. 

Ja, ni fattar. 

Betyg: 1/5

efterlängtade filmers nya premiärdatum

Till höger finns min filmer jag väntar på-lista.
Där har man länge kunnat läsa:
Frankenweenie - 5 okt
The Hobbit: An Unexpected Journey - 14 dec

Datumen har jag hittat på imdb, men det händer ju ibland att planer blir förändrade. Ett major bakslag är att Frankenweenie inte har sverigepremiär förrän 11 januari!!
Trist, tycker jag så klart. Men jag kan i alla fall glädja mig åt att även sverigepremiären av The Hobbit blivit flyttad. Till 12 december istället för 14 december!

Jag utgår ifrån att de flesta som läser min blogg känner till The Hobbit. Om inte, får ni googla på det.
Men Frankenweenie kan jag berätta lite om...
Filmen är en dockanimation av Tim Burton och bygger på hans spelfilm från 1984 med samma namn. Den handlar om en en pojke som med hjälp av elektricitet lyckas återuppliva sin hund. Och som ni kanske gissar finns vissa kopplingar till ett visst klassiskt verk av Mary Shelley.

Här får ni lite trailers att njuta av!




Och här kan ni till och med se HELA Frankenweenie från 1984 (den är bara 30 min)

Tävling igen!

Ännu ett tävlingstips!
Denna gång är det inte en bok i potten utan en signerad bild av fantasy-illustratören Peter Bergting.
Tävlar gör man hos Eli läser och skriver senast imorgon. Här kan ni läsa mer om tävlingen.

Peter Bergting har bland annat gjort framsidan till de nya snygga pocketutgåvorna av Astrid Lindgrens fantasy-böcker. Och här kan ni se dessa och andra av hans bilder.

filmklubb 8 augusti

Om en månad, onsdagen 8 augusti, bjuder jag in till filmklubb igen!
Jag tänkte ha ett tema, men kunde inte bestämma mig för vilket, så det blev tre stycken. Nämligen:

• Drottningar
• Krig och fred
• Vilhelm Moberg

Anledningen till just dessa teman är att 8 augusti är vår drottnings namnsdag och att Vilhelm Moberg dog denna dag 1973. Krig och fred-temat kommer sig av en hel mängd händelser som inträffat 8 augusti. Slaget vid Dirschau 1627, slaget vid Seneffe 1674, freden i Traventhal 1700, Sovjetunionen förklarar krig mot Japan 1945, Segrarmakterna sluter fred med Japan 1951 och Ryssland ger sig in i kriget i Sydossetien 2008. Jag vet inte om just 8 augusti är en extra gynnsam dag för att inleda och avsluta krig eller om det ser likadant ut de flesta dagarna på året. 
Det har hänt många andra minnesvärda saker denna dag också och om dem kan ni läsa här, men dessa tre är alltså de teman jag har valt ut.

Det är fritt fram att önska filmer! Och man får tolka mina teman hur man vill. Men jag kanske kräver en motivering om det är alltför långsökt.

Ni är välkomna från kl. 18.30 för fika och umgänge. Filmen startar 19.00, så kom i tid!
Anmäl att du kommer i facebook-eventet.
Om allt går enligt planerna meddelar jag vilken film det blir en vecka innan.

Lite bilder för inspiration:

Slaget vid Dirschau

Karl-Oskar och Kristina
(foto av Nagy David)

Mary, Queen of Scots

Den uppmärksamme kanske undrar varför filmklubben inte är första onsdagen i månaden som utlovat, men det är för att jag befinner mig på semester i Norrbotten 1 augusti. 

Mina nyårsmål - Halvårsrapport

Hur går det med mina nyårsmål, undrar säkert väldigt många.
Även om ni inte har undrat får ni veta om ni fortsätter läsa...

Mina bokliga nyårsmål är:

• Läsa 12 hyllvärmare
• Läsa en bok av August Strindberg
• Läsa ut Gamla Testamentet

Hur det har gått:

• inte så bra
• inte så bra
• inte så bra

Och lite mer detaljerat:

Projekt: Kill hyllvärmare

Jag valde ut 18 böcker av vilka jag ska läsa 12 styckna i år. Om man räknar lite grann inser man alltså att det är i genomsnitt 1 bok/månad. Av detta år har 6 månader gått, så för att ligga i fas borde jag ha läst 6 stycken hyllvärmare. 

Jag har läst 2. Inte bra.

Men jag har ju fortfarande nästan ett halvår på mig, så det är väl bara att lägga på ett kol. Minst 2 till borde jag läsa innan semestern är slut, trots att jag har annat jag vill läsa också. 

Böckerna jag väljer mellan är dessa:

Shakespeares hemlighet - Jennifer Lee Carrell
Pojkår - J.M. Coetzee
Den brinnande ugnen - Kerstin Ekman
Momo - Signe Hasso
Perelandra - C.S. Lewis
Det broderade hjärtat - Carole Martinez
Törnfåglarna - Colleen McCullough
De blåaste ögonen - Toni Morrison
Brudskeppet - Jojo Moyes
Bortom stjärnan - Elisabet NemertEn god son - Craig Nova
Dödgrävarens dotter - Joyce Carol Oates
Syster - Bengt Olsson
Northern Lights - Philip Pullman
Jökelteatern - Steinunn Sigurdarðóttir
Jacobys hus - Isaac Bashevis Singer
Motljus - Annika Thor
Alexandra - Torgny Wirén

Projekt: August Strindberg-året

Eftersom detta år har lite Strindberg-tema över sig i det litterära Sverige tänkte jag att jag borde läsa en Strindberg-bok detta år. Jag har tidigare endast läst Ett drömspel av honom.

Detta år ska jag läsa Röda rummet har jag tänkt. Men detta ska jag göra i höst!

Projekt: Läsa ut Bibeln innan 30

Innan jag fyller 30 år ska jag ha läst ut hela Bibeln. Det är nu mindre än 11 månader kvar till denna dag...

Som delmål har jag att läsa ut GT detta år. Med detta mål går det inte särskilt bra; jag har knappt läst något alls det senaste halvåret. 

Jag har kommit till Jesaja, så de bibelböcker jag har kvar efter denna är:

Jeremia
Klagovisorna
Hesekiel
Daniel
Hosea
Joel
Amos
Obadja
Jona
Mika
Nahum
Hakackuk
Sefanja
Haggaj
Sakarja
Malaki 

Som tur är är de flesta av dessa böcker ganska korta (och apokryferna får bli överkurs).
För att hinna detta innan året är slut behöver jag läsa 1,1 kapitel om dagen. Så om jag säger 2 om dagen så har jag mycket god marginal. Det borde inte vara omöjligt. Det gäller bara att göra det också!

Death Comes to Pemberley - P.D. James

Elizabeth och Mr Darcy ska anordna sin årliga bal när de plötsligt blir indragna i ett mordmysterium där Wickham står som misstänkt för mordet på sin vän Captain Denny.

Det är den prisade deckarförfattaren P.D. James som har skrivit denna uppföljare till Stolthet och fördom (skriven av Jane Austen för 200 år sedan).

Deckare är inte min favoritgenre, men jag tyckte ändå att det skulle vara lite roligt att få återstifta bekanskapen med paret Darcy och deras släktingar. Att det var just P.D. James som skrivit boken bidrog också till att jag blev nyfiken på boken.

Jag tycker att författaren lyckas mycket väl med att bygga vidare på karaktärer vi redan känner till. Vi får ibland lite mer inblick i varför de handlade som de gjorde i Stolthet och fördom.
Däremot blir själva mordgåtan lite ointressant, förrän i slutet av boken. Mestadels går allting rätt långsamt och ibland läggs för mycket fokus på oväsentliga vardagsbestyr. Men det är P.D. James förmåga att spinna vidare på den kända historien som jag får mest behållning av.
Death Comes to Pemberley är ett litet gemytligt tidsfördriv som av mig får betyget 3 av 5.

Vinn ett bokpaket!

Lyrans noblesser firar födelsedag (både sin egen och bloggens) med att lotta ut ett stort och härligt bokpaket!
Kika in på bloggen här och var med i utlottningen du också!

Vill du ha en bok?

Min syster och hennes fästman har rensat lite i sina bokhyllor. Och om du vill ha en bok är det bara att säga till så får du den!
Böckerna kan hämtas i Norrköping, men de skulle även kunna överlämnas i Göteborg, Stockholm, Boden eller Skellefteå. Annars går det ju så klart att skicka dem.

Här är hennes blogg där man kan se en lista på vilka böcker det handlar om

Heidi- och Game of Thrones-post

Tydligen så kom på posten i fredags fast det var midsommarafton. Eftersom jag inte visste det så kollade jag aldrig brevlådan, men av någon anledning gjorde Markus det idag.
Och helt fantastiskt! Där fanns TVÅ paket till mig fast det är 3 veckor sedan jag fyllde år!

Det första paketet var en födelsedagspresent från min syster, men inget ont om henne för det. Det är posten från Schweiz som var långsam. Av henne fick jag bland annat en Heidi-bok så att jag kan lära mig lite tyska.

Och jag har redan lärt mig lite grann. Hell betyder inte helvete, utan ljust. Det ger lite mer sense till att meningen "Warum ist es so hell" återfinns i en pixi-bok.

Det andra paketet var ingen födelsedagspresent, men i det låg tredje delen av Game of Thrones (eller Sagan om is och eld, som den ju egentligen heter). Det är Åsa på ...and then there was Beatrix som var så snäll och skickade den till mig eftersom hon hade råkat dubbelköpa den!
TUSEN TACK!

Än så länge är jag bara på första boken, och allt som händer där vet jag ju redan eftersom jag har sett första säsongen av tv-serien. Men det är spännande ändå, och jag är helt fast!
På midsommarafton läste jag så ofta jag kom åt (vilket var rätt ofta eftersom Markus var sjuk och vi struntade i våra midsommarplaner och var bara hemma hela dan istället) och när jag inte läste gick jag runt och tänkte på boken. Sen drömde jag mardrömmar på natten, så kanske blev det lite för mycket...

Den person jag gillar mest är helt klart Arya! Och den jag stör mig mest på är hennes syster Sansa. Igår läste jag ett kapitel då hon var särskilt störig och efter det var jag på helt dåligt humör tills jag fortsatte läsa igen efter nån timme. Hon är så blind och egoistisk och korkad! Hon fattar ju ingenting av vad som pågår runt henne! Men så är hon ju bara 11 år, så vad kan man förvänta sig?
Det är ju faktiskt en sak som skiljer sig mellan tv-serie och bok. Alla är så unga i boken! T.ex så är Daenarys 13 och Jon 15. Det är ju rätt vanligt att skådespelare får spela yngre än vad de är, men såå unga är det väl ändå inte meningen att de ska vara?? Eller är det nån som har koll? Nämns det i tv-serien hur gamla de är?

En hög med ungdomsböcker

Jag har läst en hel del ungdomsromaner senaste månaderna. Många av dem inom fantasygenren, och många av dem delar av trilogier. Det var länge sedan jag läste en del av dem men jag ska ändå försöka skriva ett par rader om dem.


Under april och maj läste jag Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins.
Första delen, Hungerspelen älskade jag! Den funkar egentligen utmärkt som fristående bok, även om det öppna slutet gör att man vill veta mer. Det är en jättespännande idé: en extrem dokusåpa som går ut på att deltagarna ska ha ihjäl varandra. En ensam överlevande vinner. Här har jag skrivit lite mer om boken. 
Andra delen, Fatta eld, var jag inte lika förtjust i. Det kändes väldigt mycket som en "mellanbok", en transportsträcka, till tredje och avslutande boken, Revolt. I sista boken blir dock spänningen större igen, särskilt sista halvan av boken. Dock tycker jag inte att storyn håller lika hög klass som i första boken. 
Mitt betyg på de tre böckerna i serien blir: 4,5 - 3,0 - 4,0


En fantasybok som jag länge velat läsa är Northern Lights av Philip Pullman, första boken i trilogin His Dark Materials (Den mörka materian). Boken utspelar sig i ett för oss parallellt universum. Vissa saker är likadana som hos oss, andra är det inte. T.ex. har människorna i denna värld sina själar utanför kroppen i form av ett djur. I staden där den unga Lyra bor börjar barn bli kidnappade. Ingen vet vart de förs eller vad som händer med dem. För att hitta dem beger sig hon tillsammans med "the gyptians", som förlorat några av sina barn, till Norden. Hon får hjälp av en talande Panserbjørne och lyckas hitta de bortrövade barnen. Men resan är inte slut där! 
Det är med stor fantasi och spännande intrig som Philip Pullman bygger upp den här världen. Jag gillar att det är lite som vår värld, men ändå inte. De flesta fantasyböcker brukar vara väldigt tydligt medeltida berättelser. Men i Northern Lights är det irrelevant i vilken tid det är. Visst finns det många drag av "förr-i-tiden", men det finns också uppfinningar som inte har funnits hos oss, som fordon drivna av atomkraft. 
Det här känns som en trilogi som kan utvecklas till något riktigt bra! 
Mitt betyg på första boken: 4,0


Revolvern av Marcus Sedgwick läste jag i bokcirkeln som vi har på mitt jobb. Det är en bok som utspelar sig i början av 1900-talet. En av anledningarna till att jag ville läsa boken var att den delvis utspelar sig i Kiruna, som ju inte är min hemort men i alla fall ligger i rätt län. 
I en liten stuga utanför Kiruna sitter Sigge ensam bredvid sin fars lik. Medan Sigges syster och styvmor har åkt för att hämta hjälp kommer en främmande man till stugan för att leta rätt på fadern. Mannen säger att Sigges pappa är skyldig honom pengar och under pistolhot kräver han dem tillbaka. Sigge vet ingenting om några pengar, men gömd i skafferiet ligger pappans revolver. 
Berättelsen utspelar sig delvis i den lilla stugan under ett par timmar, och delvis i Alaska under guldruschen. Hur ligger det egentligen till? Har pappan lurat den främmande mannen på pengarna, och hur ska Sigge klara sig ur knipan?
En spännande bok! Lagom kort för att inte så läsvana elever ska orka läsa den, och intressant nog för att ha intressanta klassdiskussioner om den. 
Mitt betyg: 3,5


Och så har ju äntligen uppföljaren till Cirkeln kommit ut! Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Apokalypsen närmar sig än mer och konstiga saker börjar hända i Engelsfors. Positiva Engelsfors etablerar sig i staden, en nyandlig rörelse som får fler och fler anhängare. Är det bara en vanlig sekt eller finns demonernas välsignade bland dem? Samtidigt kommer Rådet till Engelsfors för att ha en rättegång mot Anna-Karin som använt sin magi på illegalt vis.  
Jag blev inte lika förtjust i Eld som i Cirkeln, men Eld är fortfarande en riktigt bra bok! Men jag gillar att man får lära känna känna Ida mer! I första boken stack hon ut (negativt) bland de andra häxorna genom att vara den enda av dem som man som läsare inte lärde känna. Hon förblev en platt stereotyp genom hela Cirkeln. 
Mitt betyg på Eld: 4,0


Till sist har jag också läst Så har jag det nu av Meg Rosoff. Boken utspelar sig en någon sorts nutid/framtid där ett tredje världskrig brutit ut. Fokuset är dock inte på kriget i sig utan på Daisys nya liv på den engelska landsbygden. Hon lever ett bekymmersfritt liv med sina kusiner ända tills England blir invaderat av okänd främmande makt. 
Jag gillar verkligen den här boken! Språket är personligt, rappt och ungdomligt. I början av boken i alla fall. Efter ett tag händer något som förändrar livet för alla inblandade, och det märks också på Daisys berättarröst. 
Mitt betyg på boken: 4,5
Den här boken läste jag i min bokklubb. Det genomsnittliga betyget bland oss blev 4,25 vilket måste ses som en hit! Tack Fritz Ståhl för boktipset!