torsdag 24 mars 2011

Simon och ekarna

- Det som är konst, Simon, det blir till hos människorna som lyssnar eller läser eller ser på en tavla. Det väcker något, känslor som man inte har några ord för.
(…)
- Så det är inte verkligt då?
- Det beror ju på vad man menar med verklighet. Du som läser så mycket måste ju ha förstått det, att människorna i böckerna inte är verkliga på samma sätt som du och jag och att det som händer dem inte har hänt i det du kallar verkligheten.
Simon hade aldrig tänkt på saken, han hade tagit för givet att de världar han steg in i och de människor han mötte i böckerna hade funnits och sett ut just som han såg dem.
Han tyckte att det slant till i huvudet på honom och han rynkade ihop hela ansiktet och bet i ansträngningen att få ordning på tankarna.
Då sa Ruben:

- Använd inte huvudet, Simon. Använd hjärtat.
Som sagt har jag läst Simon och ekarna av Marianne Fredriksson nyss. Jag har länge tänkt läsa den, men så fick jag höra att den ska bli film, så då fick jag göra slag i saken så jag hinner innan filmen kommer.


Boken handlar om Simon som växer upp i Göteborg under andra världskriget. Simon kommer från en arbetarfamilj men eftersom han är ”boklig” får han möjlighet att läsa på läroverket. Där möter han Isak, som kommer från en rik judisk familj. De är båda annorlunda i skolan och blir genast vänner. Jag vill inte berätta mer om handlingen så att jag kanske förstör läsnöjet för någon.


Marianne Fredrikssons språk doftar mytologi och diskbänksrealism på samma gång! Boken påminner om Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen på det sättet tycker jag. Fast Lagerlöf har mer av det mytologiska och mindre av det jordnära och konkreta, i just den boken.

Boken är underbar! Riktig bokslukningsvarning! Men jag funderar lite på hur den kommer vara som film. Ofta när jag läser böcker så tänker jag mig in hur boken skulle bli som film. Vilka scener tas bort, vilka dialoger får vara kvar. Till och med kameravinklar och övergångar.
Men jag har så svårt att göra det med Simon och ekarna. Det är så mycket som händer, och under en så lång tid, så jag har svårt att tro att man kan knö in allt det viktiga i en enda film. Sen är det också så mycket som pågår i personernas tankar och inre som jag undrar hur de ska gestalta på vita duken. Och det är det här som egentligen är bokens kärna, allt det som pågår i Simons inre. Om man bara tar den yttre handlingen så skulle det fortfarande kunna bli en mycket bra film, men det skulle inte bli samma historia.
Det blir hur som helst spännande att se vilken väg de väljer att gå när de skriver manus.
Filmen har inte premiär förrän i december. Läs boken innan!

Den enda bok jag läst av Marianne Fredriksson innan är hennes debut, Evas bok. Det är en roman som bygger på den bibliska skapelseberättelsen och utspelar sig efter mordet på Abel. Needless to say så är denna bok än mer mytologisk än Simon och ekarna. Evas bok är den första i trilogin Paradisets barn. De andra två delarna Kains bok och Noreas saga står i min bokhylla och väntar på att bli lästa. 

Är det någon som har läst något annat av Marianne Fredriksson? Vad kan ni rekommendera?

6 kommentarer:

  1. Simon och ekarna lyssnade jag på ljudbok. Den gick på teater i Göteborg då, min far såg den. Filmen kanske inspireras av teatern!?

    Fredriksson har också skrivit "Anna, Hanna och Johanna". Minns inte om det var jag eller min syster (!) som läste den när vi var tonåringar. Men den ska vara bra om jag minns rätt... men är det en tonårsbok?

    SvaraRadera
  2. nej, det är nog en vuxenbok.

    SvaraRadera
  3. Jag har läst flera böcker av Marianne Fredriksson och som favoriter kan nämnas "Den som vandrar om natten", "Gåtan" och "Anna, Hanna och Johanna".
    Den sistnämnda är nog som Christine antyder, ingen tonårsbok, snarare en bok för mogna kvinnor. Så den kan nog passa dig nu Mia.

    SvaraRadera
  4. "mogen kvinna" haha! Det låter lite som en tant! Men det ska nog passa bra för mig. :)

    SvaraRadera
  5. Min syster och jag mognade tidigt. Vi kände oss väldigt vuxna under högstadietiden. ;) /christine

    SvaraRadera
  6. ja, det är många som känner sig vuxna just i den åldern. ;)

    SvaraRadera