torsdag 28 juli 2011

Niceville, efter att ha läst hela boken

Jag har ju redan skrivit om Niceville av Kathryn Stockett en gång, men det var när jag bara hade lyssnat på 1 av 16 CD-skivor. Här kommer min rapport efter hela lyssningen/läsningen. Det blev nämligen så att jag lyssnade på 2 CD-skivor och läste resten. Jag gillar att läsa bättre än att lyssna, men lyssna är bra när man åker bil.
I början av september kommer Niceville ut i ljudpocket. Ljudpocket är som vanlig ljudbok på CD, fast i pappersfodral. Lättare att bära med sig säger Bonniers. Billigare och därmed mer lättsålt säger jag. Dessutom större risk för att skivorna ramlar ut ur fodralet, men allt är ju en avvägning.

Niceville var underhållande läsning. Inte så att man skrattade, men så att man ville fortsätta läsa.
Handlingen i Niceville kretsar kring 3 personer: den unga plantageägardottern Skeeter och de två hembiträdena Aibileen och Minny. Skeeter har återvänt till hemstaden Jackson, Mississippi efter att ha studerat på universitetet. Hennes mamma oroar sig eftersom hon inte är gift och tycker att hon borde skaffa ett jobb där hon kan träffa en man. Men Skeeter drömmer om att bli författare. Hon blir upprörd över orättvisorna i samhället och bestämmer sig för att skriva om en bok om hur de svarta hembiträdenas situation ser ut. Till sin hjälp lyckas hon få sin väninnas hembiträde Aibileen och hennes vän Minny.
Det är svårt att sätta sig in i vilken risk de inblandade tar genom att skriva boken. Boken utspelar sig på 60-talet, men ofta känns det som 1800-tal. Svarta och vita får inte använda samma toaletter, handla i samma affärer eller låna böcker på samma bibliotek.
Men förutom södra USA:s segregering är boken också full av detaljer som ger en tidstypisk touch. De som växt upp under 60-talet får kanske något nostalgiskt i sinnet, medan det för mig som varken levde på 60-talet eller har befunnit mig i USA mer än 2 veckor i sträck istället fylls av en känsla av att jag får ta del av något exotiskt.

Boken är berättad från de tre kvinnornas olika perspektiv. Det hade varit intressant att läsa originalet för att se hur Stockett valt att variera språket. Skillnaden mellan sociolekter är ju inte så lätt att överföra mellan olika språk. I svenska översättningen märkte jag skillnaden i att han användes som objektsform när texten var berättad av Minny och Aibileen (alltså, han istället för honom i t.ex. "Jag såg han"). När jag lyssnade på boken tänkte jag inte alls på det, men det är väl för att det är vanligare att höra objekts-han i talat språk än i skriftligt. Det kan också ha något att göra med min dialekt (norrbottniska). För övrigt anser jag mig ha rätt att använda han som objektsform i talat språk eftersom det härstammar från dialekt och inte slarv/okunskap. Och ibland gör jag det enkom i syfte att bevara min dialekt.
För att återgå till boken: Det är inte endast grammatiskt som berättarrösterna skiljer sig åt. Aibileens, Skeeters och Minnys personlighet lyser igenom i vad de berättar och hur det berättar det. Jag tycker att man borde ha tagit till vara på detta i ljudboken och haft tre olika uppläsare.

Niceville har biopremiär i Sverige 7 oktober. Boken är nästan 500 sidor lång och innehåller många sidohistorier. Jag funderar lite över hur mycket som måste utelämnas för att det ska bli en enda film (man borde kanske ha gjort en mini-serie istället?). Själva grundhistorien, tre kvinnor försöker sammanställa en bok om de sociala orättvisor de lever med, är rätt intressant, men det är allting runt omkring, att man lär känna dem och deras vänner, deras bakgrunder, drömmar och rädslor, det är det som gör boken värd att läsa. Jag har därför inte alltför höga förväntningar på filmen. Men, men... det återstår att se...
Eftersom jag redan har lagt upp trailern för filmatiseringen så visar jag istället bokvideon den här gången. Bokvideo är tydligen det som är coolt nuförtiden.

söndag 24 juli 2011

Filmfrossa!

Det finns tydligen dom som inte tycker att det passar att se på film på sommaren. Detta kan jag inte riktigt förstå.

Varje sommar har Hagabion filmfrossa. Det är faktiskt rätt klantigt att jag har glömt att tipsa om det förrän nu eftersom filmfrossan började 8 juli och bara fortsätter till på torsdag. Filmfrossa innebär att gamla och inte lika gamla filmer visas två ggr/dag och att det endast kostar 40 kr.
Mitt tips är att man på tisdag kl 21.00 ser Till det som är vackert om man inte har sett den än. Jag såg den hemma hos min svägerska häromdan, så därför tänker jag bara se The Hurt Locker på onsdag kl 18.30. Filmen utspelar sig under irakkriget och belönades med 6 oscar, bl.a. för bästa film, bästa manus och bästa regi. Den kan ju inte vara heelt dålig då...
Här hittar ni de andra filmerna som visas.

Om man inte bor tillräckligt nära Göteborg, eller bara hellre känner för att se på film hemma i sin egen soffa så har jag också några tips som jag råkade se i hyllan på Hemmakväll. (För ovanlighetens skull tänker jag bara tipsa om komedier.)

Trolljägaren blev snabbt slutsåld på Göteborgs filmfestival i år. Om ni missade den då finns den alltså på DVD nu. Filmen handlar om ett gäng studenter som ska spela in en dokumentärfilm om några incidenter med djur som blivit dödade på ett mystiskt sätt. Deras efterforskningar leder dem till en skum man som visar sig vara en trolljägare. Blair Witch i nordisk miljö. Både spännande och roligt, med glimten i ögat.

Tyvärr är inte alla terrorister lika klantiga som de är i filmen Four Lions.
När jag såg filmen undrade jag om man verkligen fick skratta åt en film om självmordsbombare. Det är i alla fall en väldigt annorlunda komedi som ger ett perspektiv på självmordsbombare som
man aldrig tidigare har fått se. Jag tror det kan vara befriande att få skämta även om detta.

Och så ett svenskt tips: I Rymden finns inga känslor. En härlig film om Simon som har aspergers syndrom. Han klarar inte av att folk tar i honom och han måste ha samma matschema varje vecka. När hans brors flickvän gör slut förändras hela deras rutinfyllda vardag, och det klarar Simon inte alls av. Därför försöker han hitta en ny flickvän åt honom.






fredag 22 juli 2011

Firar nr 100: Vad vill du läsa om?

Jag har inte skrivit något inlägg de senaste dagarna. Anledningen, förutom att jag har jobbat, är att jag insåg att jag hade publicerat 99 inlägg. Nr 100 måste ju bli något alldelens särskilt, tänkte jag!
Kanske en tävling, kanske någon sorts summering över vad jag har hunnit med hittils. Men jag har ingenting bra att lotta ut och jag kan inte komma på något fantastiskt sätt att fira denna milstolpe. Så för att inte bloggen ska stanna upp helt medan jag väntar på inspiration så kommer det här ändå: Mitt inlägg nr 100! Wohoo!!

Istället för att jag ska anstränga min trötta hjärna för att komma på något smart att skriva så tänkte jag att ni läsare skulle kunna få berätta för mig vad ni skulle vilja läsa mer om i bloggens följande 100 inlägg. Det kan vara något som redan finns i bloggen, något ni tycker borde finnas ännu mer av, eller något som inte finns i bloggen (än)! Det kan vara ett brett ämne, som "Böcker", eller ett något mer avgränsat område som t.ex. "användandet av nominalfraser i Dostojevskijs tidiga verk". Jag förbehåller mig dock rätten att bara ta till mig de tips jag känner för. Du får gärna kommentera även om det är ditt första besök på min blogg, och man får vara anonym om man vill. En enkel fråga alltså:
Vad vill du läsa om i min blogg?

måndag 18 juli 2011

It all ends here, eller: Min relation till Harry Potter

Jag har försökt skriva något om sista Harry Potter-filmen de senaste dagarna. Men det har visat sig vara rätt så svårt för mig. Vad ska jag skriva? Var ska jag börja?
En del fattar inte vilken big deal Harry Potter är för mig. En del fattar till en viss del, men missförstår ändå. Ett fåtal av mina bekanta kanske delar mina känslor.
Harry Potter är dock inte lika stort för mig som Sagan om ringen, men de senaste åren har nog Harry Potter fått mer utrymme i min tankeverksamhet eftersom det är de böckerna som kommit ut, och de filmerna som gått på bio. En sak som måste klargöras är att mitt nörderi riktar sig mot själva konceptet, den fantastiska berättelsen, hela den fiktiva världen, inte Harry Potter/Daniel Radcliffe som person.

Jag avundas dem som är 10 år yngre än mig och som fick växa upp med Harry Potter. Själv så stiftade jag bekantskap med Harry Potters värld först när jag gick på gymnasiet.Men jag måste faktiskt erkänna en sak: Från början tyckte jag inte att Harry Potter var något särskilt. Men det var för att jag gjorde misstaget att läsa boken efter att jag sett filmen. Andra boken, som jag läste innan jag såg filmen, gillade jag mycket mer. Sedan har mitt gillande ökat för varje bok. De två sista böckerna är helt fantastiskt geniala! Eller snarare: de är beviset för att hela serien är genial! Det är inte bara en serie böcker med 7 olika historier som råkar handla om samma personer. Det är en historia med en röd tråd som går igenom hela serien. Detaljer i de första böckerna visar sig spela en ofantlig roll i de sista. Rowling hade verkligen tänkt ut allt innan hon började skriva klart första boken.
Bok nr 6: Harry Potter och Halvblodsprinsen läste jag någongång lagom till att sista boken skulle komma ut. Sommaren 2007 jobbade jag, som så många andra somrar, i en bokhandel. Jag minns när lådorna med Harry Potter and the Deathly Hallows anlände. Stora varningsmeddelanden:
OBS! Får ej säljas före 21 juli
Detta var väl en eller två dagar innan. Det var en stor stund för mig. Där låg de i sina lådor helt ovetandes om vilken uppståndelsen de skapade över hela världen. (Naturligtvis var de ovetandes, de var böcker.) Jag lyfte lite på varningslappen och kände på en bok. Jag skämtade med min chef om att jag borde ta upp en och läsa ut samma kväll och avslöja slutet på internet. Men jag la tillbaka boken och väntade till 21 juli. Om jag inte missminner mig så behövde jag inte ens betala för den. Ett par exemplar var lite skadade, så jag kunde få ett helt gratis. Jag längtade hem hela dagen.

Men ska jag säga något om sista filmen också? (jag undanhåller mig från spoilers, så du kan fortsätta läsa även om du tänkt se filmen)
För det första så var det en härlig upplevelse att se filmen på premiärdagen tillsammans med ett par hundra andra som kände till filmerna/böckerna lika bra. Jag kände en viss gemenskap i biosalongen när vi tillsammans kunde skratta åt interna skämt som Seamus pyrotekniska kunskaper. Däremot kunde jag inte stämma in i de högljudda snyftningarna. Jag tyckte inte alls att filmen var sorglig. Det enda sorgliga var att hela Harry Potter-sviten är slut. Men det gick inte riktigt upp för mig förrän dagen efter.
Jag tyckte att början av filmen var lite hafsig. Det var ingen tydlig inledning. Men det blir väl så när man delar upp en bok till två filmer. Och de kom till Hogwarts väldigt snabbt. Var det så i boken??
Men efter att Harry besökt minnessållet tyckte jag att filmen kom igång ordentligt. Bitarna började falla på plats och det blev riktigt spännande!
Trots att en bok blivit två filmer var det mycket som inte fick plats. Jag tänker främst på hela historien om Dumbledores bakgrund som var helt borta ur filmen. Jag råder dem som sett filmen, gillat den, men inte läst böckerna, att åtminstone läsa sista boken. Man får veta så mycket mer som ger ett helt annat ljus åt karaktärerna, särskilt åt Dumbledore alltså. Det funkar utmärkt att endast läsa sista boken, om man har sett filmerna. Jag avråder så klart inte från att läsa alla böckerna, men jag vet att inte alla är så sugna på att läsa flera tusen sidor om Harry Potter.

Jag älskar allt som är nördigt. Därför delar jag med mig av ett videoklipp. Wizard rock-bandet The Swedish Shortsnouts sjunger med härlig svensk brytning om en av drakarna som var med i the Triwizard contest.

lördag 16 juli 2011

Halvsommarsrapport

Halva sommaren har gått. Så hur har det gått med min att-läsa-under-sommarn-lista? Slutdatum var från början "när jag börjar lärar-jobba, antagligen nångång i augusti". Nu vet jag att det kommer bli 15 augusti, så nu har jag ett lite tydligare mål.
Listan såg ut så här (markerade böcker är lästa):
  • Om jag stannar - Gayle Forman
  • När jag lät dig gå - Gayle Forman
  • Cirkeln - Strandberg & Bergmark Elfgren
  • De imperfekta - Tom Rachman
  • Fablehaven 3 - Brandon Mull
  • Boktjuven - Markus Zusak
  • Igelkottens elegans - Muriel Barbery
  • Aprilhäxan - Majgull Axelsson
  • Jesaja (i Bibeln, alltså)
Halvvägs kan man alltså säga, vilket ju är ganska bra efter halva sommarn. Jag har dessutom hunnit läsa Tretton skäl varför av Jay Asher och börjat på Niceville av Kathryn Stocket och En dag av David Nicholls. Och jag måste också sätta upp All my friends are superheroes på att-läsa-listan eftersom den väntar på mig på biblioteket, samt en tillsvidare hemlig bok som jag kommer skriva något om lite senare. Jag börjar faktiskt bli lite stressad. Jag måste kanske göra mig lite osocial för att hinna med att läsa allt jag vill. (alt. inte ta min lista på så blodigt allvar)

fredag 15 juli 2011

15 juli: En dag


Idag ska man läsa En dag av David Nicholls. Varför? För att den utspelar sig 15 juli 1988 och sedan 15 juli alla följande år.

Jag har bara hunnit läsa 19 sidor än så länge. Den handlar om Emma och Dexter. De har precis spenderat en natt tillsammans, och dagen efter ska han åka ut på en lång resa. Var kommer de vara 15 juli nästa år? Kommer de träffa varandra igen? Kommer de få varandra till slut?
Jag vet ej. Men om ett par dagar vet jag... Eller ska jag vänta med att läsa fortsättningen till 15 juli 2012? Nej. Jag tror inte det är en så bra idé.
Det är ju lite dumt av mig att jag tipsar om vad man ska läsa idag när det är en och en halv timma kvar av dygnet, men jag har inte hunnit lägga upp något tidigare idag.
Många rekommenderar i alla fall boken, och om ni vill läsa vad någon som faktiskt läst hela boken säger om den kan ni gör det här och här och här.

onsdag 13 juli 2011

Fantasy på svenska

Ni vet hur det är när man är tonåring. När alla de där stereotyperna faktiskt är på riktigt. I Cirkeln möter vi plugghästen, den mobbade, gothtjejen, tjejen som älskar att festa och är tillsammans med en äldre kille, den populära bitchen som ingen egentligen gillar och den snygga men osäkra tjejen med ätstörningar. De är utvalda, och trots sina olikheter måste de samarbeta för att kämpa mot ondskan.

Vi möter dem i den lilla staden Engelsfors i Bergslagen. Höstterminen i ettan på gymnasiet börjar med att en elev dör. Självmord, sägs det. Naturligtvis är det inte självmord. De sex tjejerna vaknar mystiskt upp mitt i skogen och får veta att de är utvalda, att de är häxor och att de har ett uppdrag. De vet inte vad uppdraget är eller vem som är deras fiende. Men om de inte kommer på det snart kommer de alla att dödas en efter en.

Persongalleriet kan tyckas klichéartat. Men det är inte den känslan man får när man läser boken. Alla blir verkliga personer, mycket tack vare att berättarperspektivet skiftar mellan tjejerna. För varje person får man del av de andras åsikter om henne, men sedan får man se händelserna genom hennes egna ögon. Enda undantaget av de utvalda är Ida, den populära som ingen gillar. Eftersom vi bara får de andras bild av henne, och inte får se något från hennes perspektiv, blir hennes roll lite platt.

Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren har blivit hyllad i bokbloggar och tidningar, och har fått epitetet "en svensk Twilight". Jag har inte läst Twilight-böckerna, så jag kan bara jämföra med filmerna, men visst finns det likheter. Det är modern fantasy som handlar om tonåringar. Det finns lite kärlek med, även om det inte är lika centralt som i Twilight. Om man gillade Twilight tror jag absolut att man kommer gilla Cirkeln också. Om man gillar det magiska och övernaturliga. Om man gillar Twilight bara för kärlekshistorian blir man kanske besviken.

Jag hade väldigt höga förväntningar på Cirkeln. Men de blev infriade. Jag slukade boken! En av bokens starka sidor är just att man får följa många olika personer. Det gör att berättelsen aldrig blir långtråkig. Författarna har verkligen lyckats med att fånga de olika personernas personligheter.

Cirkeln är första delen i en trilogi och nästa del kommer 2012. Det har redan börjat skrivas på manus till filmen som antagligen kommer redan 2012-2013, så serien  passar också bra för dem som lider av post-potter-depression.
Nu har vi något mer att se fram emot!

lördag 9 juli 2011

Jag läser - alltså finns jag

Jag har börjat mitt sommarjobb på Din Bok den här veckan, och jag hittade en sån fin liten sak till mig själv häromdan.
En liten söt, blå läsdagbok som heter något så fint som Jag läser - alltså finns jag. Jag kunde inte motstå.
Den har olika rubriker. Allra flest sidor är förstås Böcker jag har läst, men sen finns det också sidor för Böcker jag vill läsa, Böcker jag tänker läsa igen, De sämsta böcker jag läst, Böcker jag borde läsa, Några böcker jag tar med mig till en öde ö, Böcker jag gärna läser högt, Böcker jag önskar att jag hade skrivit själv och Mina favoritcitat. 
Dessutom bryter det av med ett par fina citat emellanåt.
klicka på bilden för att se den i
större format

Jag gillar rubrikerna. En del av dem hade jag inte själv kunnat komma på, men de känns helt klockrena när man ser dem. Jag gillar också att det är skillnad på Böcker jag vill läsa och Böcker jag borde läsa. Jag har oftast bundat ihop dessa kategorier i min hjärna till Böcker jag ska läsa. Men visst är det stor skillnad på vill och borde!

Läsdagboken är utgiven på Brombergs förlag och kostar endast 39 kr på Din Bok. Just nu finns den inte inne eftersom jag köpte den sista, men ring/kom in och beställ den så tar vi in den igen. (jag tänker naturligtvis inte tipsa om andra sätt att få tag på den)

Använder du dig av läsdagbok? Vilka rubriker skulle du vilja ha?

onsdag 6 juli 2011

Och en faktisk nyhet

Nu finns Mias Bokhylla på facebook.
Du får gärna gå in och gilla sidan. Då kommer följande att hända:
1. Du får uppdateringar på facebook om nya blogginlägg
2. Jag blir jätteglad

Jag kommer alltså inte längre länka blogginläggen från min privata facebookprofil, utan endast från bloggens facebooksida.
Facebooksidan hittar ni genom att söka på Mias Bokhylla eller klicka här.

Nyttiga fakta

Jag har precis fått reda på intressanta och nödvändiga nyheter.

1. På en lista över de 10 Hollywood-skådespelare som dött på film oftast är alla män. Kvinnor får kanske inte utsätta sig för livsfara i film. Se listan här. 

2. Angry Birds ska bli film. Och Marvel producerar.
vet ej vad jag ska säga mer om detta.

3. Angry Birds är finska.

Korta och dubbla böcker

Mitt sista självpåtagna uppdrag efter värmlandsminiresan är att berätta om mina second-hand- och reafynd:
Kerstin och jag av Astrid Lindgren
Den hemlighetsfulla trädgården av Frances Hodgson Burnett
Kungens rosor av Moa Martinson
Trägudars land av Jan Fridegård

De första tre köpte jag på Kupan i Arvika. 3 för 10 kr. Den fjärde köpte jag för 10 kr på Bokträdet i samma stad. Den var inte begagnad, men hade stått i hyllan rätt länge verkade det som (därav priset antar jag) och var lite sliten, så där som pocketböcker blir utan att de ens är lästa. Men det gjorde mig inget.

Jag tänkte att det kunde vara kul att läsa en av Astrid Lindgrens mindre kända böcker. Kerstin och jag kom ut 1945, samma år som Pippi Långstrump, och jag vet inte vad den handlar om, men den är ju skriven av Astrid Lindgren och har en fin vintage-framsida (denna utgåva kom 1960).


Den hemlighetsfulla trädgården läste jag nån gång när jag var liten och inte riktigt förstod vilken klassiker det var. Jag minns inte vad den handlar om, bara att jag tyckte att den var bra. Ibland har den hetat Den hemliga trädgården, men filmen heter Den hemlighetsfulla trädgården liksom min utgåva av boken gör. När jag kommit hem och bläddrade lite i boken möttes jag dock av en lite otrevlig överraskning:
Kortad upplaga
står det på titelsidan. Oh no, tänkte jag! Nu kommer jag ju inte kunna läsa den utan att undra vad jag missar. 
Jag blev lite orolig och tittade igenom mina andra gamla Wahlströms-klassiker. Och Storasyster som gift av Ethel S. Turner var också en något förkortad utgåva. Samma problem vet jag att jag stötte på under utbildningen. När vi skulle läsa Anne på Grönkulla lånade jag mammas gamla Wahlströmsutgåva, och där fanns varken gröna håret-historien eller ko-säljar-historien med. Det gjorde inte mig så mycket eftersom jag hade läst dem tidigare, men en klasskompis som mötte Anne för första gången blev förstås lite besviken när de andra i klassen pratade om händelser som han helt hade missat. Här handlade det alltså om att man tagit bort enstaka händelser i boken, men när vi läste Madam Bovary av Gustave Flaubert var det en del i klassen som hade kortare utgåvor där man istället tagit bort t.ex. långa beskrivningar och sånt man antagligen tyckte var onödig "utfyllnad" av texten. Får man verkligen göra så? Som litteraturhistoriastudent är det ju rätt väsentligt att få med författarens språk, så troget originalet som möjligt.

Jag funderade lite på om jag redan hade Kungens rosor hemma i min bokhylla. Kungens rosor är den sista boken i Moa Martinsons självbiografiska trilogi. Det visade sig att jag inte hade den. Så ett mycket bra köp alltså, eftersom jag har läst de två första delarna Mor gifter sig och Kyrkbröllop.

Trägudars land blev jag glad att jag hittade till ett så bra pris eftersom den är en sån man ska ha läst (den är dessutom med i 1001 böcker). Den visade det sig dock att jag redan hade. Jag missade dessutom att köpa en av Fogelströms stad-böcker eftersom jag trodde att jag redan hade den. Jag handlar nog för mycket second-hand-böcker när jag inte har någon aning om vilka böcker jag äger och inte... 

lördag 2 juli 2011

Vad är egentligen meningen med James Bond?

Eftersom morfar bara får in 3 kanaler (+ en norsk) så var det enda jag såg på TV under min vistelse Leva och låta dö. En Bond-film alltså. Förr i tiden kunde jag skämmas lite för att aldrig ha sett en Bond-film. Det var ju något man skulle ha sett! När jag sedan såg min första så insåg jag att det faktiskt var något positivt att inte ha sett någon. Länge kunde jag skryta med att bara ha sett 2 stycken, men nu har jag till och med tappat räkningen. Jag tror att det är 4 eller 5...

Jag fattar verkligen inte varför detta koncept anses fungera fortfarande, 150 år och 228 filmer senare. Den där Bond-snubben ska rädda världen från nån ond terrorist och hinna ha lite sex under tiden. Närbilder på coola gadgets och sen nån fartfylld jakt i valfritt fordon. Sen är det slut.
Och jag känner alltid genom hela filmen att: Jag bryr mig inte! Jag vet redan att Bond kommer överleva och få heta bruden på fall. Och varför skulle jag ens bry mig i om James dör eller inte? Det är ju en så otroligt platt rollfigur. Det finns ingenting i personporträttet som får mig att bry mig det minsta om honom. 

Det enda som är bra med filmerna är inledningsvinjetterna som oftast är rätt snygga. Det är också rätt intressant att se hur modet, prylarna och fiendens nationalitet har förändrats över åren. Men det är väl ungefär de hele. 

Vad har du för relation till Bond-filmerna? Håller du med mig eller är det något jag har missat? 
Extra cred-poäng till dig som aldrig sett en Bond-film!

fredag 1 juli 2011

Best of June

Junis bästa...

bok: Boktjuven av Markus Zusak 5/5

film: Melancholia 5/5

förlovning: Lisa och Fredrik

resa: Gunnarskog

Oh Canada (eller: vikten av att vara rödhårig)

Ännu en av sommarens nationaldagar...
Mitt Canada-tips blir: Lucy Maud Montgomery
Montgomery föddes på Prince Edward Island 1874 och är mest känd för att ha skrivit böckerna om Anne på Grönkulla. För mig väcker Anne-böckerna en fantastisk känsla av nostalgi, men om man ej läst dem som barn så kan man absolut göra det som vuxen också.
De bästa böckerna är de tre första: Anne på GrönkullaVår vän Anne (eller Anne växer upp som den har hetat i en utgåva) och Drömmens uppfyllelse. Jag har läst att Montgomery egentligen inte ville skriva mer än en bok men blev om och om igen övertalad av förlaget att skriva ytterligare en bok. Med detta i åtanke lämnar läsningen av de senare böckerna en lite cynisk eftersmak.

Som barn gillade jag Anne bl.a. eftersom hon var rödhårig. Till skillnad från Anne så var jag stolt över min hårfärg. Men det finns inte så många rödhåriga hjältinnor i litteraturen, så de få som fanns tog jag genast till mitt hjärta. De som finns är ju dock väldigt grymma, som t.ex. Anne och Pippi Långstrump. Och kanske var det rödhårigheten som gav dessa töser möjligheten att blomma ut i alla sin originalitet. Just det kan jag inte känna igen mig i eftersom jag alltid har sett mig som oerhört vanlig, men bara det att vara rödhårig räcker för att man ska ha en gemensam erfarenhet. Sverige är dock ett föregångsland när det gäller rödhårigas lika värde i samhället. Det är kanske därför jag har kunnat vara stolt över min hårfärg och inte, som Anne, färgat håret grönt i ett misslyckat försök att få det mörkbrunt.

"You'd find it easier to be bad than good if you had red hair," said Anne reproachfully. "People who haven't red hair don't know what trouble is."