Jag fattar verkligen inte varför detta koncept anses fungera fortfarande, 150 år och 228 filmer senare. Den där Bond-snubben ska rädda världen från nån ond terrorist och hinna ha lite sex under tiden. Närbilder på coola gadgets och sen nån fartfylld jakt i valfritt fordon. Sen är det slut.
Och jag känner alltid genom hela filmen att: Jag bryr mig inte! Jag vet redan att Bond kommer överleva och få heta bruden på fall. Och varför skulle jag ens bry mig i om James dör eller inte? Det är ju en så otroligt platt rollfigur. Det finns ingenting i personporträttet som får mig att bry mig det minsta om honom.
Det enda som är bra med filmerna är inledningsvinjetterna som oftast är rätt snygga. Det är också rätt intressant att se hur modet, prylarna och fiendens nationalitet har förändrats över åren. Men det är väl ungefär de hele.
Vad har du för relation till Bond-filmerna? Håller du med mig eller är det något jag har missat?
Extra cred-poäng till dig som aldrig sett en Bond-film!
Filmen thunder ball heter på svenska åskbollen. Det tycker jag är roligt! I indien, den staden jag var i som heter Udaipurc där spelade dom in Octopussy och många restauranger visade filmen på Tv varje kväll. :) Jag gillar inte heller filmerna, förutom de äldre filmernas kostymer. /Christine
SvaraRaderaDet som gjorde (observera tempusformen) Bond intressant för mig (och resten av mina då 13-åriga kompisar) tror jag var följande:
SvaraRadera1. 100% spänning
2. 1 film innebär ungefär en jorden runt-resa för bond. Vem vill inte resa på äventyr och få betalt för det?
3. Classy stajl och skön dialekt. Man slipper släpig texasdialekt och begränsat ordföråd i en testosterontjurs kropp.
4. Överdrivna personporträtt på skurkarna. "Lätt att hålla på bond".
5. Musiken.
...Så här i efterhand funderar jag på om jag iaf störde mig lite på Bonds karaktär och kvinnosyn back then. Förmodligen. Jag minns att jag blev skitirriterad på Sean Connery när han örfilade upp en spiontjej i goldfinger.
/31-årig pojke