söndag 1 december 2013

away from keyboard

Bloggpaus

Jag tar en paus från bloggen ett litet tag. Jag återkommer i februari.
Under tiden kan man t.ex. läsa mina adventskalendrar från 2011 och 2012. Dem hittar du om du klickar på december under respektive år i datumlistan här till höger. 

Man kan också fortsätta att följa mig på facebook där jag kommer göra ett och annat inlägg under bloggpausen. 

Hej på ett tag!


fredag 22 november 2013

Catching Fire

Ikväll ska jag på bio! Det gäller att passa på nu när det är 6 dagar kvar till beräknad födelse.
Filmen det blir är Hunger Games: Catching Fire.




Jag såg om första filmen igår för att ladda upp. Filmen är bra och spännande, men långt ifrån lika bra som boken, så klart!
Bok nr 2, Fatta eld, var jag däremot inte lika förtjust i. Jag tycker att det är den sämsta av de tre böckerna i serien. Den kändes väldigt mycket som en transportsträcka till finalboken. Men kanske funkar den bra som film där fokus brukar vara mer på action och dramatik. 

Här har jag tidigare skrivit om Hungerspelen-böckerna:


Läs också Kristna Fredsrörelsens analys av Hungerspelen: Hungerspelen visar våldets verkliga pris



Klassiker i serieformat - flip eller flop?

För länge sedan skrev jag att jag hade fått mitt första rec-ex, Svindlande höjder av Emely Brontë som seriealbum. 
Historien om Catherine och Heathcliff känner jag till sedan tidigare från filmen Wuthering Heights från 2011, samt genom att de är ett kärlekspar som refereras till ofta när man pratar om litteratur och kultur.

Hur funkar då Svindlande höjder som seriealbum? Inte särskilt bra måste jag väl säga, eftersom jag hade rätt svårt att hinna läsa klart det innan bokbubblarnas träff då vi skulle prata om det. Annars kan man ju tycka att ett seriealbum borde gå snabbt att läsa...
Att det inte funkar för mig beror nog på tre saker:
  • När man skalar bort nästan allting utom dialogen blir det rätt trist, faktiskt.
  • Illustrationerna tillför inte så mycket i det här fallet
  • Kärlekshistorien förstår jag mig inte på alls. 
Bilderna känns rätt ålderdomliga och överdramatiska och alla personer ser ungefär likadana ut och har samma ansiktsuttryck. Man hade kanske kunnat göra något mer nyskapande med den här berättelsen. Hur hade Svindlande höjder som manga fungerat? Kanske hade det lockat en yngre publik? Det hade i alla fall varit mer intressant. 

Innan jag såg filmen eller läste seriealbumet hade jag som sagt hört talas om detta litteraturhistoriens stora kärlekspar, men jag fattar verkligen inte vad grejen är! Är de ens kära i varandra? Catherine verkar bara leka med Heathcliffs känslor och han verkar vara oförmögen att visa kärlek överhuvudtaget. Om något så delar de en sjuk ägandekänsla gentemot varandra. Men är detta kärlek? Jag tycker inte det, och det är ingen gång jag hoppas att de ska få varandra. Kanske bara för att få slut på berättelsen så jag kan få läsa något annat.

Är jag sugen på att läsa romanen efter att ha läst seriealbumet? Nej. Verkligen inte. 
Kan klassiker i serieformat locka en yngre generation? Jag vet inte. Det kan kanske funka bara för att det tar kortare tid att läsa och man ändå får reda på själva berättelsen, men språket missar man såklart. Sen är väl inte Svindlande höjder en klassiker som jag tycker är essentiell för unga människor att läsa. 

Argasso förlag har också gett ut Macbeth, Dracula, Frankenstein och Jane Eyre som seriealbum. Kanske kan någon av dessa passa bättre i serieformat. Särskilt de tre förstnämnda kan jag tänka mig. 

Svindlande höjder som seriealbum - en flop både för själva berättelsen och för formatet. Tyvärr.

Jag har tidigare skrivit om filmen. Läs det inlägget här


måndag 18 november 2013

Teadventskalendern 2013

Även i år har jag köpt mig en teadventskalender. Ett nytt löste varje dag från 1 december fram till julafton. Varje liten påse med löste räcker till två koppar, så om man är två tedrickare i hushållet kan man dela på en kalender. Annars kan man ju få sig två koppar själv, inte helt fel det heller!

Teadventskalendern är ännu snyggare i år och innehåller fler ekologiska teer.

Om du vill ha en egen kalender är det dags att beställa NU för de börjar ta slut i lager!



Här står min adventskalender och väntar på 1 december!

Julmusikpremiär

Jag har väntat länge på advent och jul. Längre än vad jag brukar till och med. Ända sedan i våras faktiskt. Jag tyckte till och med att vi kunde hoppa över sommaren och gå direkt till advent! 

Jul och advent är ju alltid mysigt, men just i år blir det nog något alldeles extra eftersom en ny liten person väntas till vår familj någon gång mellan nu och Lucia. Så det är kanske inte så konstigt att julkänslorna har varit extra starka i år. 

När man tittar ut ser det dock fruktansvärt o-juligt ut här i Göteborg. En massa plusgrader och bara grått. Men trots det så är ju faktiskt advent snart här! Nu i helgen hade ju dessutom halva november passerat, och jag bestämde mig för att det betydde att jag nu får lyssna på julmusik på riktigt. Jag har tjuvlyssnat lite innan. Men nu ska jag börja på riktigt!
Jag började i lördags med She & Him's julskiva A Very She & Him Christmas  medan jag åt vaniljglass med hjortron. 
Markus är inte lika julfanatisk som jag är, men idag är jag ledig hela dagen medan han inte är det, så då kan jag nöta julmusik hela dagen. 

Vilken julmusik tipsar du mig om? 


söndag 17 november 2013

Det borde kanske bli en bokjulgran?

Nu när det närmar sig jul har jag börjat fundera på var min julgran ska stå i år. Sedan förra julen har vi gått från en soffa till två i vardagsrummet så det blir lite knepigare i år. Jag står också inför en rensning av bokhyllan (egentligen håller jag på med en rensning av hela lägenheten, men bokhyllan står näst på tur), och då kanske detta kan vara ett sätt att slå två flugor i en smäll?


onsdag 13 november 2013

Dagens te-tips: Kashmir

Jag vill tipsa om ett te!
Hur detta te kom i min ägo minns jag tyvärr inte, men påsen har stått oöppnad i mitt teskåp sedan i våras tror jag. Att jag inte har öppnat det tidigare beror på att det har en lite julig karaktär. Till och med en mycket julig karaktär upptäckte jag när jag öppnade påsen häromdagen.


Teet heter Kashmir och är ett grönt te smaksatt med kanel, kryddnejlika, kardemumma och rosépeppar. På etiketten står det Smak och arom och när jag googlar på det kommer jag till ett företag som säljer te, kaffe och kryddor genom skolklasser och idrottsföreningar. Men de har också en sida där man som privatperson kan köpa deras varor. Här hittar ni den!

Kashmir är ett perfekt november och december-te! Bra också att det är grönt, för då kan jag dricka dubbelt så mycket innan jag kommer upp i rekommenderade högsta dagliga intag av koffein.


tisdag 12 november 2013

I surrender to Lady Grantham

Nu har jag sett de två första avsnitten av Downton Abbey säsong 4. Och ja, jag kommer följa serien!

Vad är då denna säsongs intriger? I centrum har vi frågan om vem som tar över Downton efter Matthew. Enligt denna tids lagar är det hans son, 6 månader gamla George. I avsnitt 2 hittas dock ett brev som Matthew skrev kort innan sin död där han klargör att han vill att Mary ska vara hans arvinge. Lord Grantham gillar inte detta alls. Kan verkligen en kvinna sköta hela godset? Dessutom blir arvsskatten högre. Inte bra, inte bra.
Lady Edith och hennes journalist-man försöker lösa problemet med att han redan är gift. Kanske flytta till Tyskland och skilja sig? Denna intrig tycker jag känns lite sömnig.

Downstairs är det ett triangeldrama, eller kanske kvadratdrama mellan Daisy, Ivy, Jimmy och Alfred.
Carson blir uppsökt av en gammal bekant som han inte vill veta av. Bekantingen får hjälp av Mrs Isobel Crawly, får jobb på annan ort, reder upp gammalt groll med Carson och lämnar serien (?). Om denna tråd inte följs upp visar serien prov på det dåliga manusarbetet från säsong 3, men vi får se varthän det barkar.
Edna Braithwaite som försökte förföra Tom Branson i säsong 2 är tillbaka och hon och Thomas Barrow har redan börjat scheme:a mot Anna Bates.

Downton Abbey har vissa drag av såpa, men det som gör att serien inte faller över gränsen är att många problem och frågor blir lösta i samma avsnitt. En typisk såpa hade dragit ut frågan om Matthews brev. Lord Grantham hade förmodligen gömt undan brevet för Mary i hela säsongen. Vi hade fått se ändlösa scener där Lady Grantham berättade för sin son att hon borde berätta och där Lord Grantham bekymrat funderar över sitt dilemma. Tack och lov är så icke fallet.

Den som gör serien mest sevärd är helt klart lady Grantham (Maggie Smith) som är en ännu mer lysande karaktär denna säsong. Hennes härliga buttra, ironiska och klarsynta one-liners livar upp den annars rätt stela stämningen upstairs. Hennes son Lord Grantham har dock blivit torrare och tråkigare än sist. Som tur är finns Tom Branson kvar som förvaltare för att väga upp det hela.



Jag har alltså bestämt mig för att följa hela säsong 4. Jag kommer dock inte sitta bänkad framför tv:n varje lördagkväll, utan se en del på svtplay. Något ska jag ju göra om dagarna nu när jag har slutat jobba i väntan på bäbisen. Jag hoppas bara inte att manusförfattarna tabbar sig lika rejält igen, som att låta någon central karaktär dö lite omotiverat eller t.ex. genom att låta det bli en kärlekshistoria mellan Tom Branson och Lady Mary.

Till slut kan jag meddela att det blir en femte säsong av Downton Abbey! Jag förmodar att den kommer visas i Sverige ungefär om ett år.

lördag 2 november 2013

Jag ger säsong 4 en chans, trots allt

Trots att jag skrev detta förra året så är jag nu ganska taggad att se säsongspremiären av Downton Abbey!
Säsong 3:s manus var verkligen ingen hit, så jag har inte så stora förhoppningar. Men jag skulle bli väldigt glad om jag blev överbevisad!

Att jag ändå faktiskt har längtat efter denna säsongspremiär beror på att jag denna helg är hos morfar och umgås med delar av min familj. Jag måste ju ta tillfället i akt att se Downton Abbey tillsammans med min mamma och downton abbey-fantast till syster eftersom vi vanligtvis är utspridda över nästan hela Sveriges avlånga land.

Downton Abbey säsong 4 sänds i svt ikväll kl. 21.30.

lördag 28 september 2013

Secondhand istället för bokmässan

Förra året skippade jag bokmässan för att istället gå på min systers bröllop. I år skippar jag den pga omdömesskrivning och graviditet.
Istället tog jag en promenad till Emmaus för att se om jag kunde hitta något intressant där. Och nu känns det som ett mycket bra beslut att inte gå på bokmässan för bara den korta promenaden hit ner gjorde mig så trött att nu när jag väl är framme orkar jag knappt titta på något och känner hur tröttheten och grinigheten börjar infinna sig.
Secondhand är en sån där företeelse som jag väldigt gärna skulle vilja gå igång på, och jag gör kanske det i teorin. Men i praktiken gör jag mig själv besviken gång på gång. Kanske det har att göra med att jag inte gillar att shoppa överhuvudtaget. Kläder är det jag tycker är svårast att handla på secondhand. Det finns alltid så myyyycket så jag vet inte var jag sKa börja. Och jättemycket av sakerna är fula så det slutar oftast med att jag tittar på tre plagg och sen ger upp. Jag har inte tålamodet att fortsätta kika tills de där guldkornen dyker upp. Jag skulle nog inte känna igen dem om jag höll i dem heller.
Dessutom blir jag lite nedstämd av allt överflöd vi har i vårt land. Det är jättebra att en del av det säljs vidare, men i grund och botten är alla översvämmade secondhandbutiker ett tecken på den överkonsumtion vi lever i. Och när jag går bland alla raderav skor, skjortor, tallrikar, böcker blir jag bara så trött på allting. För vad gör jag här egentligen? Jag behöver ju inga nya prylar, inte ens om de är begagnade. Min lägenhet är överfull av saker och det blir bara stökigare och stökigare.
Nu sitter jag här på en liten pall och vilar fötterna medan jag väntar på Markus som ska komma hit och titta på ett mixerbord. Sen blir det ingen mer shopping för mig idag. Jag längtar hem till min soffa och min tekopp!

tisdag 3 september 2013

TV-serie-höst

Jag gillar att följa tv-serier. På det där gammaldags sättet när man måste vänta en vecka för att få se fortsättningen. Jag hade hört talas om att en del serier skulle vara bra men jag hörde om dem för sent. Story of Film som gick på SVT i somras missade jag också. När jag insåg att serien överhuvudtaget fanns var det redan för sent för att se de första delarna på SVTplay. Jag försökte se i kapp mig på de delar som fanns, men jag har inte riktigt hunnit med och nu finns det bara 4 (av 15) delar kvar.
Men så en kväll, närmare bestämt 19 augusti, satt jag i min tv-soffa och degade. Detta råkade vara den dag då SVT bestämt sig för att köra igång sin hösttermin. Plötsligt säger rösten i tv:n: "dramaserie", "seriestart" och "fyra generationer på 1900-talet" . Och jag vaknar så klart till! Det handlar om norska dramaserien Halvbrodern i 8 delar. Barnum Nilsen är berättaren. Han växte upp i Oslo efter kriget tillsammans med sin mamma och halvbror. Brodern blev till genom en våldtäkt precis på fredsdagen och vet inte vem hans pappa är.Som ung försvinner brodern spårlöst och Barnum försöker hitta honom. Jag har bara sett ett avsnitt än så länge, så de är redan lite fail i mina tv-serieplaner. Men som tur är finns de första tre avsnitten på SVTplay ända till 6 november, så om man har missat början är det inte för sent!


När vi så hade sett första avsnittet av Halvbrodern tänkte jag att det var ju bra att jag har hittat en serie att följa i höst, men så säger den där rösten "seriestart" igen, följt av och "Jane Campion". Och så klart måste jag börja följa denna serie också. Top of the Lake heter denna hyllade och mörka kriminalserie som alltså är Jane Campions första tv-projekt (Jane Campion = regissören till Pianot). Polisen Robin Griffin (Elisabeth Moss) befinner sig på besök i sin hemstad när hon dyker på ett fall med en 12-årig flicka som är gravid i femte månaden. Flickan försvinner och Robin bestämmer sig för att stanna längre än tänkt för att försöka lösa fallet. Hon blir rejält motarbetad av både andra poliser och av flickans pappa. Top of the Lake utspelar sig i en småstad på nya zeeländska landsbygden. En stad full av sviniga män, korruption och kriminalitet. Men även ett flummigt kvinnokollektiv, drivet av GJ (Holly Hunter). En riktigt mörk serie, men spännande! Jag har sett två avsnitt (av 6) och tyvärr finns de bara kvar på SVTplay i en vecka. Så om man missat de första två så får man söka dem någon annanstans.


När vi sett klart första avsnittet av Top of the Lake hörde jag återigen "seriestart", men då var klockan kvart i elva och jag kände att det var dags att sova. Två serier blir alldeles lagomt.

En annan serie som sägs ska komma vintern 2013 är Downton Abbey. Men jag tror att jag ska strunta i den fjärde säsongen eftersom jag tyckte manuset var uselt i säsong tre. Annars hade det varit perfekt att följa den nu i vinter eftersom jag ska vara mammaledig från november, om allt går enligt planerna. Och ja, jag tänker mig att att vara mammaledig innebär att man sitter i soffan och dricker te och ser på tv. I alla fall de första månaderna. Men något som jag hoppas ska funka är Julkalendern. I år i form av Barna Hedenhös. Hoppas den blir kul!



Sedan någon gång efter jul återkommer Game of Thrones! Det får jag inte missa.
Och i februari: Vinter-OS i Sotchi! Jag har valt en bra tidpunkt för min mammaledighet, må jag säga!

Hur skulle du vilja bli bemött i ditt nya land?

Idag läste jag en grej på facebook som gjorde mig så otroligt ledsen och illa berörd. Angelica Nyxdotter, jag känner inte till dig eller din historia. Jag hoppas att du inte tar illa upp av att jag bemöter ditt inlägg i detta forum, men om man lägger upp offentliga statusuppdateringar på facebook så utgår jag ifrån att man tycker det är okej att de sprids vidare och även att folk av motsatt åsikt bemöter ens argument.

Så här skriver du:
Många anser mig nog vara rasist, och kanske det är vad jag just är. Men jag är inte hatisk mot en viss hudfärg eller folkgrupp. Jag är inte ens hatisk, men jag är ledsen och besviken över den orättvisa som håller på att ta över vårt land SVERIGE. En man riskerar nu att få 6 månaders fängelse för att han tutade med sin bil under ett böneutrop här i Sverige.

Våra svenska myndigheter och riksdagsmän vänder sig emot sitt egna folk och pekar ut oss som bovar.

Men vi kan istället vända på det hela.

Låt oss säga att det skulle bli krig i Sverige och vi skulle få fly till ett land där det är väldigt strikt att leva efter ett visst sätt.

För det första så skulle inte ens jag ha dom pengar som krävs för att fly landet (många invandrare, inte alla, har haft en enorm summa pengar för att kunna fly sitt land med sin familj), vi tala alltså om en summa på flera hundra tusentals kr. Vilken Svensson har egentligen råd med det?

Men skulle vi nu lyckas fly från Sverige så ska vi inte förvänta oss att bli bemötta på samma sätt som Svenska myndigheter har bemött invandrare.

Dom kommer inte att slå upp svenska kyrkor, inte öppna affärer för att köpa griskött, inte sluta upp med Halalslakt för att vi finner det stötande och groteskt, inte uppföra heliga platser för oss som har en natur-religion, inte låta oss kvinnor gå ledigt klädda där vi visar hår, armar och ben, och glöm bara att försöka ens visa att du är homosexuell osv osv. Skulle vi bete oss svenskt så skulle vi säkert hamna i fängelse elller ännu värre, stenas till döds.

Så snälla tala om för mig varför vi ska göra allt för dom och sedan bli bespottade, orättvist behandlade, kallade för svennefittor och svennebögar, bli våldtagna och sen få skulden för att det är vårt eget fel, kallade rasister för att vi säger ifrån att nu får det vara nog, bli misshandlad av ett helt gäng för att man råkar ha snaggat hår, bli misshandlad till döds för ynka 20 kr, få fängelse för att man råkade tuta under ett böneutrop, blir nedstuckna och nedskjutna för att vi befinner oss på fel ställe vid fel tidpunkt, få våra skolor nedbrända, våra bilar sprängda. Varför ska vi svenskar få lida så mycket ont, när vi har varit snälla och tagit emot er till vårt land och delat med oss?

Skulle ni ge oss samma möjligheter i ert land som vi har gett er i vårt?

Ni befinner er i Sverige, där svenska lagar och regler skall lydas. Gillas inte läget, nej men stick då och håll på med er skit i ert eget land istället. Flydde ni inte från er land för att slippa kaos och elände? Varför ta med er skiten hit och förstöra MITT land?


Jag tar det stycke för stycke...

Jag känner inte till omständigheterna kring fallet med tutningen utanför moskén så jag tänker inte kommentera detta enskilda fall.

Svenska myndigheter pekar ut sitt eget folk som bovar. Ja, i de fall då svenskar faktiskt ÄR bovar är det väl just det de är till för. Tack och lov lever vi inte i en så korrumperad stat att brottslingar går fria på grund av att de har samma hudfärg eller etnicitet som myndighetspersoner eller riksdagsmän.

En del invandrare har haft det gott ställt i sitt hemland, men det är många som flyr hit hopträngda i lastbilar och äger inte mer än kläderna de har på sig när de kommer hit. Om man ser till hela världen så är vi svenskar ett mycket rikt folk och även låginkomsttagare i Sverige har bra mycket mer tillgångar än medelinkomsttagaren i de flesta länder. Och för att fly Sverige och söka asyl i ett annat land skulle vi inte behöva hundratusentals kronor.

Du säger att myndigheterna i de länder vi skulle söka asyl i inte skulle slå upp svenska kyrkor. Nej, naturligtvis inte. Varför skulle de det? Men i en del länder skulle vi själva ha haft möjlighet att bygga våra egna kyrkor och samlingslokaler, öppna affärer med nordeuropeisk mat och slakterier enligt våra traditioner och värderingar. Det är inte svenska myndigheter som har byggt moskéer, öppnat mataffärer med utländsk mat och halalkött. Det är invandrare själva som har gjort det. Och tack och lov lever vi i ett land med religionsfrihet vilket har gett dem möjlighet att utöva sina religioner och traditioner.
I en del andra länder hade vi inte kunnat göra allt detta. Det finns länder där det är förbjudet att vara kristen, att som kvinna visa håret, att vara homosexuell. Men varför skulle vi vilja bemöta människor från dessa länder på samma sätt? Ska vi inte istället vara stolta över att vi bor i ett land där vi har yttrandefrihet, religionsfrihet och där det är förbjudet att diskriminera folk på grund av etnicitet, religion, sexuell läggning eller kön?

Jag bor i Göteborg, i en stadsdel med blandad befolkning. Jag jobbar i en stadsdel där invandrartätheten är hög. Bilden du målar upp av Sverige känner jag inte igen mig i. Skolor blir nedbrända även av svenskar. Svenskar våldtar, rånar, misshandlar och vandaliserar.  Men dessa brott hör till ovanligheterna. De flesta människor begår inte dessa brott. Varken svenskar eller invandrare. Invandrare blir också rånade, våldtagna, får egendom förstörd och blir kallade glåpord. Det stämmer inte att brott enbart begås AV invandrare MOT svenskar.

Om vi nu ska vända på det hela: om du hade varit i en situation där du var tvungen att fly från ditt hemland, skulle du inte då vilja att du blev bemött med respekt i ditt nya land? Att du fick klä dig som du ville utan att bli ifrågasatt, att du kunde äta den mat du var van vid, att du fick utöva din religion, tala ditt språk, fira dina högtider precis som i ditt hemland. Om det är så du skulle vilja bli bemött i ditt nya hemland, varför ska inte vi kunna bemöta människor på det sättet?
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra mot dem.
Matt. 7:12 


Läs också: vanliga påståenden om invandring 

söndag 1 september 2013

Mitt första rec-ex

För nån vecka sedan eller så beställde jag mitt första recensionsexemplar av en bok: Svindlande höjder av Emily Brontë som seriealbum från Argasso förlag.
Jag hade kunnat gjort det tidigare, men jag har inte riktigt vågat. Skulle lilla jag få en bok helt gratis bara för att skriva om den på min blogg?
Men nu tog jag till slut mod till mig.
Bokbubblarna ska bubbla om detta seriealbum nästa vecka, så strax får ni en rapport om vad jag tyckte om det.
Ska bara läsa klart först...

torsdag 22 augusti 2013

Dialektala ord som behövs i rikssvenskan. Del 1: HE

Hur översätter man put från engelska till svenska?
Ställa/lägga/sätta/slänga/placera... finns det kanske fler? 
Men det allra bästa, ett ord som betyder alla dessa saker på en gång, ett ord på bara två bokstäver, ett ord som jag tycker det är synd att jag inte kan använda i Göteborg (för att nästan ingen hade förstått): det lilla norrländska ordet he
Helt genialiskt ord, eller hur! 
Exempel:
- Kan du he tvätten i maskin?
- Ja, jag ska bara he i mig lite mat först. 
- Vars ska jag he böckerna?
- He dem på golvet så länge. 

Jag blev jätteglad när jag läste att Samuel Stenberg, språkkonsult från Umeå, till och med vill he in he i SAOL (Svenska Akademiens Ordlista)! Han har skrivit ett blogginlägg om detta (som jag missat tills nu) men här finns det: http://uppfatta.com/ett-argument-for-he/
Även Västerbottensnytt har uppmärksammat Samuels förslag till SAOL:



Några frågor till mina läsare:
Hur utbrett är he? Är det bara Norrbotten och Västerbotten som använder det, eller andra delar av Norrland (eller Sverige) också?
Om du inte är från Norrland, hade du förstått ordet om någon sa det i en mening?
Och framför allt: Vad tycker ni om ordet he? Användbart, förkastligt, underbart, onödigt?

(ps. verbet he är inte samma sak som he som uttalsvariant av det. ex. He ä som bra = Det är bra. Detta he uttalas oftast lite kortare än verbet he)

torsdag 8 augusti 2013

Nu kör vi igång hösten!

Efter en dag på IKEA var jag helt däckad, och det kändes faktiskt lite jobbigt att bege sig iväg till Bokbubblarnas träff nu på kvällen. Men jag är glad att jag gjorde det! Det var mycket mysigt att sitta på Rosencaféet i Trädgårdsföreningen och bokprata! Och nu efteråt känner jag mig lite piggare.

Böckerna vi samtalade om var Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe och Fjärilseffekten av Karin Alvtegen, av vilka jag endast läst den sistnämnda.

Båda böckerna fick ett genomsnittligt betyg på 4 av 5, vilket ju ändå måste anses rätt så bra!

Eftersom jag inte har läst Bokklubben vid livets slut känns det onödigt att jag ska försöka berätta om den. Istället kan ni läsa vad Enligt O har skrivit om den här!

I Fjärilseffekten får vi följa tre olika personer i olika former av livskriser. Genom boken uppdagas mer och mer om deras liv och vad som har gjort att de nu är där de är. Särskilt intressant tyckte jag det var att följa Bodil, en medelålderskvinna som efter att fått veta att hon är obotligt sjuk har lämnat sin man, även om jag ofta ville ta tag i henne, ruska om henne och skrika "Men kom igen nu, kvinna! Gör något!". Jag gillade också Andreas i början av boken när han började ifrågasätta sitt liv. Vad som hände sen ska jag inte gå in på...
Titeln, Fjärilseffekten, syftar på de till synes små händelserna i livet som sedan leder till något större. Om ni sett filmen The Butterfly Effect känner ni igen tanken (för övrigt en mycket bra film!).
Trots att jag skrev alldeles nyss att jag var piggare så inser jag att jag nog egentligen är väldigt trött. Så jag orkar inte skriva så långt om Fjärilseffekten... Men jag tillhörde dem som gav boken en 4:a i betyg. Det är en kort och lättläst bok, men väldigt skickligt ihopsatt. Karin Alvtegen är känd sedan tidigare som deckarförfattare, och även om Fjärilseffekten inte är en deckare så blir det lite av en deckargåta att försöka lista ut hur allt hänger ihop. Och det "roliga" var att det var ingen av oss 8 som läst boken som kunde lista ut slutet innan det kom (allt för snabbt på, tyckte en del).

Mer om bokbubblarträffen kan ni läsa här!

Det är tur att bloggandet är en fritidssysselsättning och inte mitt jobb, eftersom detta inlägg mest är hänvisningar till andra bloggare...

En sak jag kände när jag stod vid Nordstan och väntade på spårvagnen i mina sandaler och min jeansjacka var att "det börjar faktiskt bli höst nu". Och det är väl lite gött ändå! För någon dag sedan hade jag lite jobbstartsångest, men nu när jag är tillbaka i Göteborg och dessutom varit på bokbubblarträff känner jag att det ska bli skönt att starta igen.
På måndag börjar jag jobba. Jag ska jobba heltid i ett par månader (förmodligen för sista gången på länge, länge!), jag har mina två bokklubbar, jag ska ta tag i mitt stickande, jag ska dricka te och se på film och en liten bäbis kommer anlända förhoppningsvis kring månadsskiftet nov-dec. Det blir en bra höst det här!
Kom igen nu, alla som snart ska avsluta sin semester: Det blir en bra höst det här! Pepp pepp!

fredag 19 juli 2013

Vidrigt!

Det här är så himla vidrigt! LÄS denna korta nyhetsartikel!

foto: youtube.com/Scanpix
En amerikansk soldat kissar på döda afghaner (videon blev uppmärksammad för ett och ett halvt år sedan, så du har kanske redan hört om det), och nu säger han dessutom att han inte ångrar det och att han skulle göra samma sak igen.
Detta är ett typiskt exempel på andraifiering. Man utmålar en grupp som lägre stående för att kunna utsätta dem för all otänkbar vidrighet. Precis samma sak hände under förintelsen, det händer i USA:s krig i Mellanöstern, och förmodligen i de flesta väpnade konflikter i världen. Jag tror inte att man skulle kunna kriga utan att syssla med andraifiering i någon utsträckning. Hur skulle man kunna skjuta, tortera och förödmjuka någon om man ser dem som likvärdig en själv?
Som tur är fördöms i alla fall detta beteende av offentliga personer i USA, även om det finns människor i USA och Sverige (att döma av diskussionstrådar) som tycker att detta är helt okej. Vidrigt och omänskligt är vad det är!

torsdag 20 juni 2013

Bok & Bio: The Great Gatsby

Igår var jag på ett trevligt arrangemang ihopdraget av Anna på Och dagarna går... Vi diskuterade boken Den store Gatsby och såg sedan filmen ihop.
Andra bloggar som var representerade på Bok & Bio: What you Readin, En trave böcker, Boktjuven, Ciccis bokblogg. (Det var också andra trevliga människor där som inte bloggar)

Eftersom filmen började senare än vad vi hade velat träffades vi innan filmen och diskuterade boken och våra förväntningar på filmen. Efter filmen pratade vi en kort stund om vad vi tyckt om filmen. Jag kände att jag var tvungen att bege mig hemåt i den sena timmen, men några stannade kvar lite längee för att samtala.

Våra åsikter gick i sär både när det gäller boken och filmen.
Jag tillhörde dem som inte var överförtjust i boken. Tidigare i våras läste jag Och solen har sin gång av Ernest Hemingway. Jag tyckte den var jättetråkig, rent ut sagt. Jag väntade på att något skulle hända, men det hände aldrig. Varför jag nämner den här är för att både Och solen har sin gång och The Great Gatsby är samtidsromaner från 1920-talet som utspelar sig bland amerikansk överklass. Eftersom jag verkligen inte gillade Och solen har sin gång tänkte jag att The Great Gatsby kanske inte är något för mig heller, men eftersom den har blivit hyllad av så många gav jag den ändå en chans. Men jag får kanske inse att amerikansk överklass på 20-talet inte är rätt setting för mig, för även om jag gillade The Great Gatsby mer än jag gillade Och solen har sin gång så blev jag inte så begeistrad som jag hade hoppats bli. Historien om den tragiske Mr Gatsby och hans kärlek till Daisy är intressant, men inget som riktigt griper tag i mig.

Jag tyckte faktiskt att filmen var bättre än boken! Filmen är regisserad av Baz Luhrman, och har man sett hans Moulin Rouge så kommer man känna igen känslan. Anledningen till att jag gillar filmen mer är att jag fick ut mer nöje av att se filmen än av att läsa boken, trots att filmen är mer ytlig och Gatsby är lite svårare att tycka om i filmen.
Musiksättningen gillade jag, och jag tyckte det förhöjde filmen att det blandades 20-talsmusik med mer modern r'n'b. Jag tycker att det signalerar att den här historien inte är låst till 20-talet, utan skulle lika gärna kunna utspelas nu eller när som helst. De ytliga festerna, strävan efter pengar, framgång och kändisskap är ju verkligen något som finns nu också.

I handligen och dialog följer filmen boken väldigt väl. Men filmen är spektakulär medan boken är mycket mer lågmäld, så man ska nog egentligen inte jämföra dem för mycket. Boken är boken och filmen är filmen, som jag brukar tänka. De behöver inte vara lika eller förmedla exakt samma känsla bara för att de bygger på samma förlaga.

Det blir ett ljumt betyg för boken, och ett mellanbra för filmen. Får fundera på siffrorna senare...





Mycket av allt...

onsdag 29 maj 2013

Filmen slutar med att...

"I en recension ska man inte avslöja slutet."
Hur många gånger har jag tjatat om detta för mina elever i år 8?

Jag läste precis en elevrecension av Den store Gatsby (filmen). Jag har inte själv sett filmen, men började läsa boken tidigare i veckan. Och nu fick jag en fin resumé om hela filmens (och antar jag, bokens) handling, inklusive slut. Som tur är inkom denna recension 33 minuter efter min deadline för vad jag tar med i min bedömning inför betygsättningen, så jag skumläste bara recensionen. Jag tror att jag kan ha behållning av läsningen ändå.

Nu ska jag återgå till betygsättningen, i ljuset av ett blinkande lysrör... Och där slog de av fläktarna också. Det är tydligen inte meningen att någon på den här skolan ska jobba efter 17.00.


(Jag valde det gamla utseendet när jag köpte boken. Som tur var fanns det ett ex. kvar på Pocketshop, så att jag slapp filmomslaget. Det känns lite mer kulturellt då... )

söndag 19 maj 2013

Vad läser man på en tågluff?

I sommar ska jag åka på mitt livs första tågluff! Det blir tre veckor i sydöstra Europa. Det vi har bestämt so far är att vi tar nattåg till Prag, direkt vidare till Wien där vi turistar en dag. Sedan tar vi nattåg till Transylvanien där vi kommer hänga ett par dagar. Där kommer vi (jag och Markus) lämna våra vänner som ska stanna kvar där ett tag till, medan vi drar till Montenegro som verkar vara ett mycket vackert land. Vad som händer sen får vi se!

Det kommer bli många timmar på tåg så klart, och kanske några på någon strand någonstans också. Böcker är alltså nödvändigt! Men vad tar jag med mig på en tågluff? Jag har några preferenser:

  • Det måste vara pocket för att minimera packvikten
  • Inget för tungt (läsmässigt alltså). Det måste inte vara superlättsmält, men jag tänker: inte Dostojevskij. Något man kommer in i relativt lätt.
  • Böcker som jag inte vill spara i bokhyllan, för då kan jag lämpa av dem på något vandrarhem när jag har läst klart dem. Alltså ingen bok som ingår i en serie som jag vill ha komplett i bokhyllan, t.ex. Sagan om is och eld och Sågverksungen (som jag inte ens har börjat läsa än, men ska snart...)
Det är omöjligt att veta hur många böcker jag kommer plöja under tre veckor. Senaste tiden har jag läst extremt lite, men det är mycket på grund av jobbet (och min smartphone. pinsamt. ja), så kanske kommer jag läsa mer. Å andra sidan kommer jag åka igenom en massa länder jag aldrig varit i innan och kanske hellre tittar ut genom fönstret än ner i en bok på tåget. Jag kommer ju dessutom inte resa själv, och helt osocial tänker jag inte vara. 

Jag tänker att jag inte behöver ta med mig extrem-mycket läsning. 2 räcker nog, om de inte är alltför tunna. På något vandrarhem eller i någon secondhand-affär kan jag säkert hitta en gammal bok på ett språk som jag kan, så jag kan fylla på om jag får akut läsbrist. Jag lider endast av lättare abibliofobi vilket är tur för min ryggs skull. 

Ge mig tips! Vad ska jag ta med mig?

bilden hittade jag på denna blogg:
http://dentonlibrary.wordpress.com/tag/summer-reading-club/

söndag 5 maj 2013

Jag väntar under mossan

Jag väntar under mossan. En sån fantastisk titel!

Boken är skriven av Amanda Hellberg och blev tipsad till mig av ungdomsbibliotekarien på Backa Bibliotek. På mitt jobb (för ev. nytillkomna läsare: jag är högstadielärare) har vi ett väldigt bra samarbete med biblioteket som också fungerar som vårt skolbibliotek (det är ju lag nu på att alla skolor ska ha ett bibliotek). Vi svensklärare träffar ungdomsbibliotekarien ett par ggr/termin för att ha bokcirkel där vi får tips om nya och bra ungdomsböcker. Och Jag väntar under mossan var alltså den bok som jag läste denna gång.

Boken är en fantasyroman full av gammal svensk folktro. Riktigt mysigt tycker jag, efter all vampyr-hype som varit de senaste åren. Jag tror att många svenska barn av idag inte har fått höra så mycket om mylingar, Skogsrå och Näcken. Och behovet finns väl inte på samma sätt när många bor i stan. Men jag gillar att en ny generation kan få stifta bekantskap med dessa gamla sagoväsen.

Huvudpersonen är Tilda som hälsar på sin morfar i en liten stuga i skogen. Men berättarperspektivet varierar. Detta kan skapa problem för lite mer ovana läsare i den tänkta målgruppen (12-15 år), men det underlättar att det i början av varje kapitel står vems perspektiv vi får följa. Mysig, sa jag. Men den är också rätt läskig. Det tyckte jag i alla fall när jag började läsa den i mörkret i mitt sovrum en sen kväll. Men mest var det för att jag gillar att skrämma upp mig själv när jag läser barnböcker.

Som många fantasyböcker är detta en historia om att bli vuxen och att hitta sin egen identitet. Och förutom spänning och mystik så finns det också en liten kärlekshistoria med. Det ryms mycket på de få sidorna. Och trots att jag gillar boken jättemycket så är det just detta som drar ner mitt betyg en liten smula. Mot slutet så går händelseutvecklingen lite väl fort. Men detta är absolut en bok som jag kommer rekommendera till mina elever som gillar genren!

Mitt betyg: 4,0



lördag 27 april 2013

Nya Testamentet - Finally!!

Ett mål som jag satte upp för ett par år sedan var att jag skulle läsa ut hela Bibeln innan jag fyller 30 år. Det kändes som ett helt överkomligt och inte alls svårt mål. Men just därför slöade jag lite i perioder och det kunde gå månader utan att jag läste något alls. Men ju närmare dagen kommer desto mer stressad har jag blivit. Eller snarare mindre ostressad; för helt stressad är jag inte än trots att det bara är 36 dagar kvar.

Men häromdagen kom jag till ett viktigt delmål. Jag läste ÄNTLIGEN ut Gamla Testamentet!
Gamla Testamentet är mycket längre än Nya Testamentet, och otroligt mycket segare. Det skrevs ner ca 700 år tidigare än Nya och byggde då dessutom till stor del på muntliga traditioner och har sammanställts från flera olika källor. Sist i GT finns profetböckerna. Där återfinns många intressanta profetior om Jesu ankomst, men att läsa dem från pärm till pärm är inte att rekommendera. Otroligt mycket upprepningar, otroligt mycket fördömelse över ett svekfullt folk och profetior om död, lidande och krig. Det var väldigt skönt att ha läst klart dessa böcker (jag återvänder gärna till valda delar av dem flera gånger, men som sagt att läsa dem från pärm till pärm: inte den mest njutbara läsningen).


Nu kan jag äntligen börja med NT som är mycket mer lättläst och intressantare. De första böckerna är de fyra evangelierna som handlar om Jesu liv. Och väldigt tidigt i Matteusevangeliet (det första av de fyra) kommer vi till Bergspredikan. En av de viktigaste passagerna i Bibeln, enligt mig.

Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Matt 6:19-21)
Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. (Matt 7:1-5)
Hela Bergspredikan hittar du i Matteusevangeliet kap 5-7. Eller klicka här.

onsdag 13 mars 2013

Göteborg läser på Stadsmuseet

Idag träffades Göteborg läser för första gången. Vi läser John Hall: En historia från det gamla Göteborg av Sophie Elkan och eftersom boken utspelar sig på 1700-talet passade det ju väldigt bra att besöka Stadsmuseets 1700-talsutställning. Jag har sett den två gånger tidigare men nu hade vi en museipedagog med oss som berättade om 1700-talets Göteborg så det gjorde ju det hela intressant. Det förhöjer också nöjet att läsa John Hall när man får lite inblick i livet på den tiden.
Vi diskuterade bokens första del med fokus på den historiska epoken och synen på uppfostran. Det är alltid kul att diskutera en bok man läst med andra som har läst samma bok, och kanske ännu roligare är det att diskutera den medan man läser. 

Häng gärna med på Göteborg läser du också! Man kan diskutera boken på facebooksidan eller följa med på de aktiviteter som anordnas kring läsningen. Under våren kommer det bli stadsvandring och besök på Gunnebo slott som John Hall d.ä. lät bygga som sommarställe. Det fina med Göteborg läser är att man deltar precis så mycket som man själv vill och kan! Börja med att gilla facebooksidan så får du information om vad som händer framöver och intressanta tips på "kring-läsning" m.m. 

Stort tack till Anna och Linda för ett mycket trevligt arrangemang! Och tack till Göteborgs Stadsmuseum också så klart!

Här står jag och tittar på 1700-talskläder

söndag 10 mars 2013

The soundtrack to everyone's life


När man går runt i samhället med musik direkt in i öronen så får man ibland en lite smått absurd känsla av att alla runt omkring en hör samma musik som man själv gör. Eller hur?
Men tänk om det skulle vara så! Det skulle kunna strömmas musik från någonstans uppifrån som alla hörde, precis som man hör fågelkvitter och trafikbuller. 
En fruktansvärd tanke, är det säkert en del som tycker. Att aldrig få ha det tyst och att inte själv få välja vad man ska lyssna på. Det blir lite 1984-känsla över det hela. 
Men tänk på platser som bara är bullriga, fula och tråkiga. Det skulle ju ändå liva upp tillvaron med lite musik. Lite som gatumusik, men steget längre.

Jag tänker mig denna musik när man skyndar sig genom Brunnsparken en torsdagseftermiddag efter jobbet: Brass Buttons från The Hobbit. Livet hade sannerligen blivit lite mer episkt!
Eller om man vill få en lite mer utflippad känsla: Radagast the Brown

På vilka platser eller i vilka situationer tycker du det borde finnas ett kollektivt soundtrack? Och så klart, vilken musik skulle spelas?

tisdag 26 februari 2013

Det som gör mig arg

Post Oscars.
Jag skulle kunna blogga om vem som vann och vem som borde ha vunnit and so on and so on.
Men istället delar jag med mig av något som gör mig så himla arg och faktiskt fysiskt illamående.

Kolla in: 9 Sexist Things That Happened at the Oscars

"Ingen förstår vad de säger, men vad spelar det för roll när de är så attraktiva?" Typiskt exempel på härskarteknik. Om jag skulle komma in efter en sådan presentation hade jag kokat av ilska. Och att Javier Bardem som också nämns är en man gör det inte mindre hemskt. Ingen ska behöva tåla sådana kommentarer.

Och det som gör mig så arg är att detta inte bara är tillfälligheter, utan så inbyggt i vår kultur att alla inte ens tycker att det är något konstigt. "Det är ju bara humor." Är det verkligen bara humor?

Och i jämställda Sverige är vi inte mycket bättre. Aftonbladets mediabevakning kring Oscarsgalan talar sitt tydliga språk:

Bilden från Sara Fritzon, jag hoppas att det är okej
att jag använder bilden)

Att bokrea eller inte bokrea

Bokrean började idag. Denna institution i kultursverige.
Men jag är inte särskild imponerad av utbudet. Tror inte att jag kommer köpa något särskilt.

Möjligtvis att jag kanske köper Drömhjärta av Cecilia Samartin som bokbubblarna ska bubbla om i april. Men den finns ju också i pocket och är ännu billigare då, så varför köpa en tung inbunden?

Och tur är väl det, för jag måste spara pengar till mina sommaräventyr...







söndag 24 februari 2013

The Oscars 2013

Jag orkar inte se på Oscarsgalan som sänds nu i natt.
Jag har inte sett tillräckligt många av filmerna för att kunna avgöra vilka filmer som borde vinna. Många av filmerna får ju svensk premiär någon gång nu på vintern, så jag brukar se försöka se en del filmer som verkar intressanta efter Oscarsgalan istället (det där med att ladda ner film utan att betala för sig är inte min grej).

De nominerade filmer som jag har sett är:
Lite of Pi - 11 nomineringar (!)
Les Misérables - 8 nomineringar
The Hobbit - 3 nomineringar
Snow White and the Huntsman - 2 nomineringar
Moonrise Kingdom - 1 nominering
Prometheus - 1 nominering

Bästa film hoppas jag vinns av Les Misérables för att den var grymt bra, eller av Beast of the Southern Wild för att den verkar vara bra och väldigt annorlunda.

Kvinnlig biroll hoppas jag vinns av Anne Hathaway. Hon var GRYM i Les Misérables! Jag fick precis reda på att all sång i filmen (dvs. all dialog) spelades in live på inspelningsplatsen. En förklaring till att filmen var så fylld av känsla. Det är svårt att få till det när man står i en studio.

Bästa animerade film hoppas jag vinns av Frankenweenie av Tim Burton. Hr tyvärr inte varit och sett filmen än, men den verkar skön!

Sen hade det ju varit kul om The Hobbit vann minst en Oscar också. Kanske scenografi eller specialeffekter.

Och det hade också varit kul om danska A Royal Affair vann bästa utländska film eftersom den har lite svensk-koppling (Alicia Vikander). Sverige har också chans att vinna pris för bästa dokumentärfilm genom Searching for Sugarman, regisserad av svenska Malik Bendjelloul.

Oscarsgalan sänds på kanal9 med start 2.30, men redan nu kan man se på nedräkning och röda mattan-bevakning med Filip och Fredrik på samma kanal. Strax innan klockan 6 kommer man få veta vem som vinner Bästa Film.

Ha en trevlig Oscarsnatt, om du orkar vara vaken. Jag ska åka till jobbet om 8 timmar så jag säger god natt istället!


- Posted using BlogPress from my iPad

onsdag 20 februari 2013

Bokbubbel: Känslan av ett slut

Ikväll har vi bokbubblat Känslan av ett slut av Julian Barnes.
De flesta gillade boken även om ingen gav den högre än 4. En 3:a och en 2:a blev det också. Medelbetyg: 3,5. En välskriven bok, var de flesta överens om.

Boken handlar om en man som tänker tillbaka på sin ungdomskärlek när han oväntat ärver en summa pengar och en dagbok efter hennes mor. Boken handlar om minnen och hur vi väljer att komma ihåg vissa saker och förtränga andra. Vi diskuterade att det var svårt att veta vad som verkligen hade hänt eftersom man bara fick huvudpersonens sida av händelserna, och dessutom inte kunde vara säker på att han kom ihåg det så som det verkligen var.
Vi pratade också om hur snabb man kan vara med att döma folk och analysera deras beteende bara utifrån ytterst lite information. Man kunde störa sig på att huvudpersonen i boken byggde upp en hel livshistoria åt en man enbart baserat på ett mail och ett möte 40 år tidigare. Men själv är man kanske inte så mycket bättre. 

Om ni vill läsa mer om boken och vad vi pratade om kan ni göra det hos Och dagarna går... och Enligt O

Det var mycket trevligt att träffa bokbubblarna igen. Det är faktiskt drygt ett år sedan jag var med senast. Ibland kommer livet emellan...
Men nu hoppas jag att jag ska kunna vara med lite oftare. Jag ser också fram emot Göteborg läser

söndag 17 februari 2013

Mitt sportlov. Dag 9

Idag har jag och min syster/inneboende varit på Göteborgsoperan och sett Tristan och Isolde. 5 timmar Wagner och en muffins i pausen. Lite i längsta laget, men en härlig upplevelse ändå.
Imorrn är det back to business. Alarmet står på 5.45.

Mitt sportlov. Dag 8

Igår, dag 8, lördag, näst sista dagen.
Jag hängde med min syster/inneboende hela dagen och vi gjorde lite av varje. Tränade, stickade några varv, läste lite (hon läste En dag, jag läste klart Hesekiel + läste lite i Ficktjuven), gjorde egna hamburgare kryddade med curry och koriander. Dagen avslutade vi med att se filmen Tristan och Isolde som en uppvärmning inför nästa dags aktivitet.



lördag 16 februari 2013

Mitt sportlov. Dag 7

Igår, dag 7 av mitt sportlov, träffade jag mina vänner Aron och Maria.

Aron och kramgrisen

torsdag 14 februari 2013

Mitt sportlov. Dag 6

Idag har jag börjat på en ny bok: Ficktjuven av Sarah Waters.

Mitt sportlov. Dag 5

På den femte dagen av mitt sportlov, som var igår, begav jag mig in till staden för att luncha med min syster. Lunchen avslutades med en semla på Gyllene Knorren... nä, just ja, Brogyllen hette det...
Jag ägnade min lästid åt Känslan av ett slut av Julian Barnes som jag läser inför bokbubblarnas träff nästa vecka.
Jag stickade lite på min rentröja också.

onsdag 13 februari 2013

Mitt sportlov. Dag 4

Idag har jag tränat för första gången på ett halvår. Jag har också hunnit med att äta en köpe-semla och en hemmagjord semla (hemmagjorda var godare). Mellan semlorna har jag ägnat mig åt mina läsprojekt + språktidningen som kom i brevlådan idag.


tisdag 12 februari 2013

Mitt sportlov. Dag 3

Jag hade stora planer för dagen. Jag skulle gå upp tidigt, börja jobba klockan 8 och sedan jobba hela dagen tills min syster/inneboende kom hem vid 18-tiden. Jag skulle naturligtvis kunna ta ett par korta pauser för att t.ex. gå en promenad på Ramberget eller äta en semla. Jobba på sportlovet? Ja, jag tänkte att jag skulle få gjort lite jobbgrejer så att jag sedan kan vara ledig resten av lovet.

Det var alltså planen, så här blev det:
Jag vaknade tidigt av väckarklockan men bestämde mig för att sova lite till. Jag gick upp och åt frukost och började fila på min nya lärarblogg som jag kommer använda som info-plattform till mina elever. Så det hade ju faktiskt med jobbet att göra. Jag funderade lite grann på de jobbgrejer jag egentligen skulle ha gjort.
När syster/inneboende kom hem bestämde vi oss för att möblera om i hennes rum, vilket var något som egentligen skulle ha gjorts redan innan hon kom hit för 2 veckor sedan.
Sen såg jag på Game of Thrones.

Jag är mycket nöjd med min dag trots att jag inte var så effektiv som jag hade föresatt mig.

Dagens snacks. Mandelmassa
med grädde!

måndag 11 februari 2013

söndag 10 februari 2013

Mitt sportlov. Dag 1

Idag är första dagen på resten av mitt sportlov.
Jag startar nu en serie i 9 delar som heter just Mitt sportlov. Jag kan varna känsliga läsare för att jag endast kommer lägga upp mysiga bilder på allt trevligt jag gör. Så ni som är spyless på sådant kanske ska hålla er borta. Om ni vill ta del av allt tråkigt och fult jag gör så kan ni höra av er och eventuellt få den ocensurerade versionen av mitt liv.
Jag har ingen bra kamera eller ens en iPhone, så själva bilderna kommer vara långt ifrån perfekta.
Detta är första delen...

Idag har jag varit på 59-årskalas och sedan bakat semlor.

tisdag 5 februari 2013

Grattis till semikolonet ;)

Det finns en massa mer eller mindre nödvändiga temadagar att fira. En temadag som tillhör de nödvändiga är Semikolonets dag; och det råkar vara idag, 6 februari!

Av någon anledning har många föreställningen att semikolon är något komplicerat och svårt och något som man helst bör undvika, för annars gör man nog fel. Men semikolon är ju egentligen jätteenkelt! Det är helt enkelt ett mellanting mellan punkt och komma. När du tycker att en punkt är för definitivt, men kommatecken för litet, då använder du kommatecken.
På varje sida av semikolonet ska det vara en huvudsats, alltså en sats som skulle kunna vara en egen fullständig mening.
Före uppräkning och exemplifiering ska det INTE vara semikolon; semikolon är mycket mer närbesläktat med punkt och komma än med kolon.

Exempel på rätt användning av semikolon:

Malin har bakat en kaka till min filmklubb; utan tvekan kommer den att bli succé!
Ingen elev var sjuk; alla gjorde nationella provet.
Idag är det semikolonets dag; det ska inte förringa det faktum att det också är samernas nationaldag.

För övrigt är 2 av de 3 meningarna sanna. Vilken är falsk tror ni?

Ytterligare en användning av semikolonet är i blinksmileyn! Det är en mycket bra smiley som man använder när man antingen vill flirta, ha lite glimten i ögat eller vara ironisk ;).

;)


För mer info om semikolon, följ denna länk: LÄNK


P.S. I detta blogginlägg finns två exempel på kolon. Använd inte semikolon i sådana sammanhang.

P.P.S. På tal om smileysar... Jag har en teori om att folk födda på 70-talet och tidigare skriver smileysar med näsa, medan folk födda på 80-talet och senare skriver smileysar utan näsa. Stämmer det?

fredag 25 januari 2013

Giff13: London: The Modern Babylon

Första filmen på Göteborg International Film Festival blev en dokumentär. London: The Modern Babylon.
Londons historia koncentrerad till 2 timmar till tonerna av brittisk populärmusik. Mycket intressant montagefilm som bland mycket annat tar upp frågor om utanförskap, rasism och vem som har rätten att kalla London sin stad.

Visas även på lördag och tisdag, men är tyvärr slutsåld.


söndag 20 januari 2013

But the tigers come at night...

En bok som blev till musikal som blev till film.
Victor Hugos roman Samhällets olycksbarn (Les Misérables) har filmatiserats en hel mängd gånger, blev musikal på 1980-talet och har sedan gjorts i nya filmatiseringar.
Jag har dock lyckats missa alla dessa. Men nu har jag sett den senaste versionen av Les Misérables, musikalfilmen med bl.a. Anne Hathaway och Hugh Jackman.

Vi befinner oss i 1800-talets Frankrike. I en storslagen inledningsscen presenteras vi för fången Jean Valjean som efter 19 års strafftjänst för att ha stulit en limpa bröd blir villkorligt frigiven. Men som före detta fånge är han ändå dömd att leva ett liv som en utstött. En  Les Miserables består av ett antal tragiska levnadsöden, men det är ändå en historia som är full av hopp. Även under de bistraste omständigheter kan man välja godheten framför hat och hämnd.

Jag som inte kände till historien blev förvånad över hur politisk den är. Lyssna här på folkets kampsång (Live-inspelning från 2010). Efter att på kort tid ha läst Vredens druvor och sett Les Miserables börjar mitt röda hjärta vakna...

Anne Hathaway som spelar Fantine gör en oerhört stark version av I Dreamed a Dream. När jag har hört den i andra sammanhang har jag fått för mig att det är en sång som har någon form av hoppfull underton. Men att se den framföras i sitt rätta sammanhang, när Fantine har sjunkit så långt som hon kan utan något hopp om en bättre tillvaro, då blir det en helt annan sång. Jag skulle kunna tänka mig att gå och se filmen igen bara för att få se henne sjunga den en gång till. Hon är nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga biroll, och jag hoppas verkligen att hon vinner för det är hon såå värd! (Jag har i och för sig inte sett övriga nominerade...)

Om du gillar musikaler och/eller musikalfilmer: Gå och SE DEN NU! Underbar film!

måndag 14 januari 2013

Wuthering Heights - Filmen eller boken??

Härom dagen såg jag Wuthering Heights i Andrea Arnolds tappning från 2011.
Jag har inte läst boken eller sett någon annan filmatisering av den, men det jag visste om filmen var att min syster började se den med några kompisar men stängt av den efter en kvart för att den var för seg.

Mitt korta omdöme om filmen:
Jag älskar produktionen men ogillar storyn. Fotot är fantastiskt! Men jag förstår mig inte på kärlekshistorian alls. Svindlande höjder/Wuthering Heights har stått på min att-läsa-lista länge, men nu är jag inte alls sugen på att läsa den.

Ni som har läst boken, hur skiljer sig filmen från boken? Har Arnold lyckats fånga stämningen? Är det något i handlingen som är annorlunda i filmen?
Är boken eller filmen bäst? Finns det någon annan filmatisering av boken ni gillar?

Nu följer några spoilers... Jag har skrivit med vit text, så om du markerar texten här nedanför ska du kunna se den... (jag ber om ursäkt för att ni som läser mobilversionen av bloggen kanske kan läsa texten...)




Det här temat med att man blir sinnessjuk av olycklig kärlek är inget som jag är ett stort fan av. Varför ska så många litterära kvinnor hålla på och bli galna hela tiden? 
Vad var grejen med hundarna som de hängde upp?
Och hade han sex med hennes lik??

torsdag 10 januari 2013

Vredens druvor

Min bokklubb träffades igår i Västra Bodarna för att diskutera Vredens druvor av John Steinbeck.

Vredens druvor utspelar sig i södra USA under 30-talet. Farmarna i Oklahoma och närliggande stater har haft det svårt i ett par år. Man har drivit på jordbruket för hårt och dränerat jorden på näring, vilket lett till torka och dammstormar, Dust Bowls. Bönderna har skuldsatt sig hos banken som nu kommer och gör anspråk på marken. Det ska bli storjordbruk och bönderna som brukat marken blir "traktorade iväg".
Familjen Joad är en av dessa familjer. De packar ihop sig i en nyinförskaffad begagnad bil och beger sig till Kalifornien längs Route 66. Där ska det finnas jobb så att det räcker och bli över, har de fått höra. De drömmer om ett land i ständigt solsken där de kan plocka mogen frukt direkt från träden.
Men familjen Joad är inte ensam om att söka lyckan västerut. Tusentals familjer har mött samma öde som Joads och har hört samma historier om det förlovade landet. Ju fler familjer som kommer för att söka jobb, ju fattigare de blir och ju hungrigare deras barn blir, desto mer kan arbetsgivarna sänka lönerna. Om tio tackar nej till halverad lön så står hundra andra desperata och väntar på att få jobba.

Parallellt med historien om familjen Joad ger Steinbeck sin bild av den här tiden. Och det är dessa passager som jag gillar allra mest, åtminstone i början av boken. De gör att berättelsen sätts in i ett större sammanhang. Det är inte bara Joads historia, utan ett helt folks historia. Och Steinbecks analys av banksystemet känns oerhört modern:
   Ja, vi tycker det är tråkigt. Men det är inte vårt fel. Det är vidundrets. Banken är inte som en vanlig människa.
   Jo, men banken är ju bara något som består av människor.
   Nej, på den punkten tar ni miste - där misstar ni er kapitalt. Banken är något helt annat än människor. Det kan inträffa att varenda människa i en bank ogillar det banken gör, men ändå gör banken så. Ni måste förstå att banken är något utöver människorna. Den är vidundret. Människor har skapat den men de kan inte bestämma över den. 
Jag blir bedrövad, arg och frustrerad av att vi inte lär oss av historien. Många är idag stolta över vårt sekulära samhälle, att vi lyckats slå oss fria från det man tycker är gammal förtryck, men i själva verket har vi skapat oss en ny känslolös gud som har oss fast i sitt ekorrhjul. Och det är faktiskt inte mycket som har förändrats sedan 30-talets USA. Men nu hittar vi billig arbetskraft i andra länder istället för inom vårt eget land. Människor kommer till Sverige med löften om skogar som svämmar över av bär. På en sommar kommer man kunna göra sig en förmögenhet. Bokklubbens gästmedlem hade tänkt på precis samma sak och tänkte skriva en bok med titeln Vredens lingon.

I början av läsningen var jag helt uppslukad av boken och kände att detta blir en klockren 5:a i betyg. Men mot slutet blev boken lite seg, och något som drar ner betyget en smula är att man inte kommer så nära inpå familjemedlemmarna i familjen Joad. Men det är nog egentligen inte meningen. Det är inte en berättelse om individer. Det är en berättelse om kollektivet. Huvudpersonen är inte Tom Joad, och kanske inte ens familjen Joad, utan hela gruppen av människor som blev bortkörda från sina hem. Eller som Tom Joad förklarar för sin mamma: vi har inte någon egen själ, vi har bara en liten del av en enda stor själ.

Det finns så mycket mer att diskutera kring denna bok, så läs den och sök upp mig sen!

Mitt betyg på Vredens druvor: 4,5.
Det genomsnittliga betyget i bokklubben: 4,2

Och nu ska jag äntligen presentera min allra första "Vilken musik passar till boken-lista".
Enjoy!
Och sen måste ni svara på denna fråga: Vilken version av The Ghost of Tom Joad tycker du är bäst?
Jag är inte heeelt säker på vilken som är min favorit, men det jag vet är att det inte är Springsteens.


söndag 6 januari 2013

Filmslut 2012

Under förra året såg jag 79 filmer! (Det kan säkert vara så att jag glömde skriva upp någon, så kanske blev det någon till...)
13 av filmerna hade jag sett tidigare.
Minst 18 filmer klarade ej Bechdel-testet.
Flest filmer såg jag i juli, 12 st.
Färst filmer såg jag i augusti, 1 st.
7 filmer såg jag under filmfestivalen.
Ytterligare 8 filmer såg jag på annan bio.

Här är listan på alla filmer!

Vad som var bäst och sämst?
Det får ni veta imorgon!

Min bokkarta 2012

Jag har på en karta prickat ut var böckerna jag läst under 2012 utspelar sig.
Som ni ser är det rätt så koncentrerat kring södra Sverige.
Om man undrar varför det är tre prickar mitt i Atlanten så är det de fantasyböcker som utspelar sig på en plats som inte finns på kartan som jag valde att lägga i en liten klump där.


Visa Litterära platser 2012 på en större karta

Bokslut 2012

Det har gått så dåligt med alla mina boknyårslöften, så jag tänker inte ens kommentera dem.
I år har jag inget nyårslöfte alls. Jag har insett att jag bara får negativ press av det. Jag vet ju egentligen hur jag vill leva mitt liv (när det gäller träning, mat, läsning etc. etc.) så det hjälper mig inte i nuläget att ha ett nyårslöfte om det.
Det enda boklöftet, eller bokprojektet, eller bokmålet, jag har är att läsa ut hela Bibeln innan jag fyller 30. Jag har 21 veckor på mig och jag har precis läst ut Jeremia. GT är lite segt, men jag tror det kommer bli mer intressant när jag kommer till NT. Apokryferna till GT är inget måste, de tar jag om jag hinner...

Under 2012 läste jag mycket färre böcker än vad jag ville. Endast 28 blev det.
1 bok (Hobbiten) hade jag läst tidigare, fast i annan översättning i och för sig.
17 böcker var skrivna av en kvinna.
10 var skrivna av en man.
1 var skriven av en kvinna och en man.
Mitt genomsnittsbetyg på böckerna var 3,8.

Alla böcker jag läste under 2012 hittar ni här!

Även om det inte är något nyårslöfte så är det min förhoppning att jag kommer läsa fler böcker 2013!

fredag 4 januari 2013

Välkommen tillbaka, Game of Thrones!

Efter Downton Abbey-besvikelsen så är det med stor glädje jag läser att säsongsstarten av Game of Thrones är redan 21 januari!
Det känns tryggt med en TV-serie som bygger på en bok (eller bokserie)! Game of Thrones säsong 1 var ju inte direkt fri från oväntade dödsfall bland huvudpersonerna, men när så sker beror det på att  storyn är så från början, inte att skådespelaren inte ville vara med längre.