tisdag 20 november 2012

Dagens dikt


De små tingen

Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet --
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma --
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.
av Karin Boye

onsdag 14 november 2012

om Hobbiten - boken alltså

Nu är det exakt 4 veckor kvar!
Till vad, kanske man undrar? Tills betygen ska vara satta?
Jo, det stämmer. Men en mycket trevligare händelse som inträffar den 12 december 2012 är:

Sverigepremiären av The Hobbit!

Detta har jag väntat på i flera år! Utan att överdriva! Det kändes som att dagen aldrig skulle komma, och när det hade närmat sig lite mer så sköt de upp premiärdatumet (två gånger till och med om jag inte missminner mig)!
Men nu är den snart här! Dagen som jag och 100 000-tals andra människor runt om i hela världen har väntat på.

Jag bestämde mig för länge sedan att läsa om The Hobbit innan filmpremiären. Den version jag valde att läsa den här gången blev Hobbiten - eller bort och hem igen som är översättningen av Erik Andersson och John Swedenmark (verser) som kom 2007. Det finns två andra översättningar till svenska. Den mest kända är Britt G. Hallqvists översättning från 1962, Bilbo - en hobbits äventyr. Men innan den kom Hompen - eller en resa dit och tillbaks igen som översattes av Tore Zetterholm (1947). 


Lite kuriosa om denna översättning: Det var den allra första översättningen av något av Tolkiens verk! Men Tolkien gillade inte alls översättningen. Bl.a var han emot att man hade ändrat Hobbit till Hompe. 
- Mr Tolkien, I so totally agree! 
Bilbo hette dessutom Bimbo. I say no more... 
Källa + ytterligare kuriosa: The Tolkien Gateway

Jag har läst Hallqvists översättning när jag var liten, och originalet, The Hobbit, or There and Back Again, för nästan 10 år sedan. Men Hompen har jag aldrig läst. Även om jag inte tror att den står sig så väl rent översättningsmässigt så skulle jag vilja läsa den eller åtminstone hålla i den eller åtminstone se den. För ett par år sedan hittade jag ett exemplar på Tradera, men eftersom jag var student då bjöd jag bara 600 kr. Det kändes inte motiverat att lägga mer än så på en bok som jag redan hade läst. Reservationspriset var nog minst det tredubbla, så det blev inget köp för mig den gången. Men om det är någon som skulle råka ha ett exemplar av denna utgåva är jag naturligtvis väldigt intresserad! Och när jag ändå är inne på det, så söker jag också efter denna utgåva: 
Bilbo, illustrerad av Tove Jansson!


Men vad tycker jag om boken?
Jo, jag tycker att den är helt underbar! Den skiljer sig rätt mycket från Sagan om ringen-trilogin. Hobbiten är en barnbok medan Ringen-trilogin är skriven för vuxna. Och det märks. Hobbiten är mycket mer av en saga. Det är en mörk historia på sina håll, men inte alls lika domedagsaktig som Ringen-trilogin. I Hobbiten använder sig Tolkien ofta av direkta tilltal, något som helt saknas i Ringen-trilogin (förutom kanske i förordet). 
Dock var det en hård nöt för stackars Bilbo, som aldrig hade något med vatten att göra om han kunde undvika det. Ni kan förstås svaret, kan jag tänka mig, eller kan gissa det lätt som aldrig det eftersom ni sitter hemma i lugn och ro och inte får tankarna störda av hotet att bli uppäten. (s. 77)
Tolkien använder sig också av ett berättande där vi läsare ibland får en liten glimt av vad som komma skall innan personerna i boken får det. 
Han gissade så gott han kunde och kröp iväg en bra bit tills han plötsligt fick handen på en liten ring av sval metall som låg på tunnelns golv. Det var en vändpunkt på hans bana, men det visste han inte. (s. 70)
(Och vi som läser boken mer än 70 år efter utgivning vet förstås precis vad denna ring ska komma att betyda... ) Man kan tycka att det dödar spänningen att få veta vad som ska hända innan det gör det, men det är snarare tvärtom. Vi får veta att något ska hända, men inte exakt vad och det bygger upp spänningen snarare än dödar den. 

Båda dessa berättargrepp gör att boken känns mer barnboksaktig. Något annat som gör boken till en perfekt barnbok upptäckte jag när jag provade att läsa lite högt. Boken är perfekt för högläsning! Jag vet inte vad som gör det, men språket liksom flödar fram över sidorna! Detta betyder dock inte att språket är barnsligt. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg är Hobbiten full av ålderdomliga ord och språkliga strukturer. I love it, så klart!

En annan av mina favoriter bland barnböcker-som-lika-väl-kan-läsas-av-vuxna är Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende. På omslaget till den finns detta fina omdöme:
Sven Lindqvist i DN:
- Världens bästa bok! sa min elvaårige vän.
- Varför det?
- Läs en bit var som helst, sa hon. Läs det här: "Vad är en stjärnstund för något?" undrade Momo
Detta lilla citat tänkte jag på när jag läste Hobbiten. Man kan slå upp vilken sida som helst och mötas av helt fantastisk berättarkonst! 
Nästa morgon vaknade Bilbo med solens första strålar i ögonen. Han for upp för att se vad klockan var, och gå och sätta på tevatten - och fann att han inte alls var hemma. Så han satte sig och önskade förgäves att han kunde tvätta händer och borsta tänder. Mycket riktigt blev det inte tal om det, och inte te eller rostat bröd eller sidfläsk till frukost, bara kallt fårkött och kall kanin. Och sedan var det dags för en ny färd. (s. 109)
Eller ett annat uppvaknande:
När Bilbo slog upp ögonen undrade han om han hade det, ty det var lika mörkt som när han blundade. (s. 70)


Mitt betyg på Hobbiten av J.R.R. Tolkien: 5/5 

söndag 11 november 2012

Musik, dans, scouter och spioner

5 filmer såg jag i oktober, om jag inte missminner mig.
Här kommer ett litet omdöme om dem:

Alla säger I love you (1996) 
Vi såg den på min filmklubb. Jag gillade att den var så typiskt musikalig och att det var lite roliga personer med. Men själva storyn var lite tunn. Bättre som koncept än som berättelse alltså. 
Betyg: 3,5

Step Up (2006)

En dansfilm som jag såg med mina elever i år 8. De fick rösta bland ett par filmer som jag hittade i olika lärares bokhyllor och Step Up vann en knapp seger. Det blev rätt så mycket protester eftersom den handlade om balett och när man är en kille på 14 år så måste man ju tycka att sådant är töntigt (10 av 14 elever var killar). Men de gillade den över förväntan. 
Jag var inte heller så sugen på en dansfilm, men även jag gillade den över förväntan. Mycket bättre än Save the Last Dance som är i samma genre (fin flicka möter ghettokille och dansen för dem samman). Därmed inte sagt att det var en toppenfilm, men lite småtrevlig var den.
Betyg: 3,0

Once (2006)

Jättemysig kärlekshistoria om två människor som möts på Dublins gator. Han är gatumusikant och dammsugarreparatör. Hon är östeuropeisk invandrare och säljer blommor på gatorna. Deras gemensamma intresse är musiken och de börjar spela tillsammans. Once har vunnit Oscar för bästa låt, Falling Slowly. Lyssna på den! Och en massa andra priser också. Väldigt välförtjänt tycker jag för det var verkligen en film som grep tag i mig! 
Betyg: 4,5

Moonrise Kingdom (2012)
Wes Andersons senaste film. Och om man har sett fler filmer av Anderson så känner man igen sig. Det handlar om en scoutkille som bestämmer sig för att rymma från ett läger tillsammans med en tjej som bor i närheten. Alla ger sig ut för att leta efter dem, scoutpatruller, föräldrar och polis, och scouterna drar sig inte för att använda våld för att få tillbaka sin patrullkamrat som de egentligen inte alls gillar. Väldigt många weird personer, och det är det som gör filmen både charmig och rolig. Typiskt min humor! Om inte mina systrar och svåger hade suttit så tysta hade jag skrattat högt genom hela filmen!
Betyg: 4,5

Hanna (2011) 4,0 

Hanna har växt upp i vildmarken utan någon kontakt med civilisationen. Hennes pappa har tränat henne till att bli den bästa spion och lönnmördare man kan tänka sig. Till slut är det dags att konfronteras med samhället och FBI som gör allt för att komma åt henne. En actionfilm i Bourne-anda, men Hanna var både mer spännande och mer intressant än Bourne-filmerna.
Betyg: 4,0

söndag 4 november 2012

Säsongspremiären av Downton Abbey!

Äntligen kom den, dagen vi har väntat på så länge!
Downton Abbey: Series 3, Episode 1.

Jag älskade att Sibyl och Tom Branson är med igen! Och Violet, Lady Grantham, har ju alltid ett gäng härliga one-liners på lager.

Men mitt absoluta favourite moment i dagens avsnitt var när Matthew sa att Tom skulle vara hans best man!
Vilket var ditt favourite moment?

www.itv.com/downtonabbey


P.S. Något man inte ska göra om man vill undvika spoliers är att googla på Downton Abbey. Seriously!! Gör det INTE!! D.S.


fredag 2 november 2012

Min förkärlek till starka verb

Okej. Detta inlägg kommer handla om grammatik. Men läs vidare i alla fall för grammatik är väldigt intressant!

Jag gillar grammatik och jag gillar gamla svenska språkföreteelser som vi på senare tid har rationaliserat bort. Till exempel det här med starka verb! Starka verb är en form av oregelbundna verb skulle man kunna säga, men oregelbundenheten består i att vokalen ändras. Ett exempel som vi har kvar i vårt språk är ge - gav - givit/gett. Ett verb som jag i min norrbottniska dialekt böjer starkt även om rikssvenskan inte gör det är trycka. En del tycker det låter skrattretande, men för mig är det helt normalt att säga trycka - tröck - tryckt. Att se det i skrift tycker till och med jag ser lite konstigt ut, men att säga det är så normalt för mig att det tog ett bra tag innan jag insåg att inte alla säger så.

Men nu har jag hittat ett helt nytt starkt verb! Nytt för mig alltså. Det har ju funnits för länge sedan. Verbet hittade jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien. Och nu ska jag inte hålla er på halster längre. Så här stod det i kapitlet På tröskeln:
Den gamla trasten, som högt uppifrån hade iakttagit det hela med små pärlögon och huvudet på sned, hov upp en drill. 
Och i nästa kapitel, Ord från insidan:
De kom snabbt till liv och skulle just smyga in i tunneln när Bifur hov upp ett rop: "Mina kusiner! Bombur och Bofur - vi har glömt dem, de är kvar i dalen!"
Hov upp alltså. Jag förstod ju att det var ett verb, men jag kände inte igen det och förstod inte från vilket verb det kom. Inte ens i Svenska Akademins Ordbok kunde jag hitta det. Men det behövdes bara en enkel googling för att få reda på att det kommer från häva upp och även förekommer i bibelöversättningen från 1917. Till exempel 4 Mos. 24:3 "Och han hov upp sin röst och kvad...".

Jag älskar Erik Anderssons översättning av The Hobbit och att han väljer att ha med dessa gamla ord och ordformer (hov är bara ett av många ålderdomliga ord)! En ny översättningen måste inte vara modern!