måndag 18 juli 2011

It all ends here, eller: Min relation till Harry Potter

Jag har försökt skriva något om sista Harry Potter-filmen de senaste dagarna. Men det har visat sig vara rätt så svårt för mig. Vad ska jag skriva? Var ska jag börja?
En del fattar inte vilken big deal Harry Potter är för mig. En del fattar till en viss del, men missförstår ändå. Ett fåtal av mina bekanta kanske delar mina känslor.
Harry Potter är dock inte lika stort för mig som Sagan om ringen, men de senaste åren har nog Harry Potter fått mer utrymme i min tankeverksamhet eftersom det är de böckerna som kommit ut, och de filmerna som gått på bio. En sak som måste klargöras är att mitt nörderi riktar sig mot själva konceptet, den fantastiska berättelsen, hela den fiktiva världen, inte Harry Potter/Daniel Radcliffe som person.

Jag avundas dem som är 10 år yngre än mig och som fick växa upp med Harry Potter. Själv så stiftade jag bekantskap med Harry Potters värld först när jag gick på gymnasiet.Men jag måste faktiskt erkänna en sak: Från början tyckte jag inte att Harry Potter var något särskilt. Men det var för att jag gjorde misstaget att läsa boken efter att jag sett filmen. Andra boken, som jag läste innan jag såg filmen, gillade jag mycket mer. Sedan har mitt gillande ökat för varje bok. De två sista böckerna är helt fantastiskt geniala! Eller snarare: de är beviset för att hela serien är genial! Det är inte bara en serie böcker med 7 olika historier som råkar handla om samma personer. Det är en historia med en röd tråd som går igenom hela serien. Detaljer i de första böckerna visar sig spela en ofantlig roll i de sista. Rowling hade verkligen tänkt ut allt innan hon började skriva klart första boken.
Bok nr 6: Harry Potter och Halvblodsprinsen läste jag någongång lagom till att sista boken skulle komma ut. Sommaren 2007 jobbade jag, som så många andra somrar, i en bokhandel. Jag minns när lådorna med Harry Potter and the Deathly Hallows anlände. Stora varningsmeddelanden:
OBS! Får ej säljas före 21 juli
Detta var väl en eller två dagar innan. Det var en stor stund för mig. Där låg de i sina lådor helt ovetandes om vilken uppståndelsen de skapade över hela världen. (Naturligtvis var de ovetandes, de var böcker.) Jag lyfte lite på varningslappen och kände på en bok. Jag skämtade med min chef om att jag borde ta upp en och läsa ut samma kväll och avslöja slutet på internet. Men jag la tillbaka boken och väntade till 21 juli. Om jag inte missminner mig så behövde jag inte ens betala för den. Ett par exemplar var lite skadade, så jag kunde få ett helt gratis. Jag längtade hem hela dagen.

Men ska jag säga något om sista filmen också? (jag undanhåller mig från spoilers, så du kan fortsätta läsa även om du tänkt se filmen)
För det första så var det en härlig upplevelse att se filmen på premiärdagen tillsammans med ett par hundra andra som kände till filmerna/böckerna lika bra. Jag kände en viss gemenskap i biosalongen när vi tillsammans kunde skratta åt interna skämt som Seamus pyrotekniska kunskaper. Däremot kunde jag inte stämma in i de högljudda snyftningarna. Jag tyckte inte alls att filmen var sorglig. Det enda sorgliga var att hela Harry Potter-sviten är slut. Men det gick inte riktigt upp för mig förrän dagen efter.
Jag tyckte att början av filmen var lite hafsig. Det var ingen tydlig inledning. Men det blir väl så när man delar upp en bok till två filmer. Och de kom till Hogwarts väldigt snabbt. Var det så i boken??
Men efter att Harry besökt minnessållet tyckte jag att filmen kom igång ordentligt. Bitarna började falla på plats och det blev riktigt spännande!
Trots att en bok blivit två filmer var det mycket som inte fick plats. Jag tänker främst på hela historien om Dumbledores bakgrund som var helt borta ur filmen. Jag råder dem som sett filmen, gillat den, men inte läst böckerna, att åtminstone läsa sista boken. Man får veta så mycket mer som ger ett helt annat ljus åt karaktärerna, särskilt åt Dumbledore alltså. Det funkar utmärkt att endast läsa sista boken, om man har sett filmerna. Jag avråder så klart inte från att läsa alla böckerna, men jag vet att inte alla är så sugna på att läsa flera tusen sidor om Harry Potter.

Jag älskar allt som är nördigt. Därför delar jag med mig av ett videoklipp. Wizard rock-bandet The Swedish Shortsnouts sjunger med härlig svensk brytning om en av drakarna som var med i the Triwizard contest.

3 kommentarer:

  1. HAHA vilket klipp!
    /&malin

    SvaraRadera
  2. fint skrivet mia, där gjorde du Harry Potter rättvisa :D
    / en annan Harry Potter-NÖRD

    SvaraRadera
  3. Håller helt med! Och allt vad HP fenomenet gjort för läsningen i världen måste man också älska. Tycker böckerna och filmerna kompletterat varandra bra. Har några år kvar innan min pojke är redo för högläsning, tänk om han inte gillar HP! :)

    SvaraRadera