I surrender to Lady Grantham

Nu har jag sett de två första avsnitten av Downton Abbey säsong 4. Och ja, jag kommer följa serien!

Vad är då denna säsongs intriger? I centrum har vi frågan om vem som tar över Downton efter Matthew. Enligt denna tids lagar är det hans son, 6 månader gamla George. I avsnitt 2 hittas dock ett brev som Matthew skrev kort innan sin död där han klargör att han vill att Mary ska vara hans arvinge. Lord Grantham gillar inte detta alls. Kan verkligen en kvinna sköta hela godset? Dessutom blir arvsskatten högre. Inte bra, inte bra.
Lady Edith och hennes journalist-man försöker lösa problemet med att han redan är gift. Kanske flytta till Tyskland och skilja sig? Denna intrig tycker jag känns lite sömnig.

Downstairs är det ett triangeldrama, eller kanske kvadratdrama mellan Daisy, Ivy, Jimmy och Alfred.
Carson blir uppsökt av en gammal bekant som han inte vill veta av. Bekantingen får hjälp av Mrs Isobel Crawly, får jobb på annan ort, reder upp gammalt groll med Carson och lämnar serien (?). Om denna tråd inte följs upp visar serien prov på det dåliga manusarbetet från säsong 3, men vi får se varthän det barkar.
Edna Braithwaite som försökte förföra Tom Branson i säsong 2 är tillbaka och hon och Thomas Barrow har redan börjat scheme:a mot Anna Bates.

Downton Abbey har vissa drag av såpa, men det som gör att serien inte faller över gränsen är att många problem och frågor blir lösta i samma avsnitt. En typisk såpa hade dragit ut frågan om Matthews brev. Lord Grantham hade förmodligen gömt undan brevet för Mary i hela säsongen. Vi hade fått se ändlösa scener där Lady Grantham berättade för sin son att hon borde berätta och där Lord Grantham bekymrat funderar över sitt dilemma. Tack och lov är så icke fallet.

Den som gör serien mest sevärd är helt klart lady Grantham (Maggie Smith) som är en ännu mer lysande karaktär denna säsong. Hennes härliga buttra, ironiska och klarsynta one-liners livar upp den annars rätt stela stämningen upstairs. Hennes son Lord Grantham har dock blivit torrare och tråkigare än sist. Som tur är finns Tom Branson kvar som förvaltare för att väga upp det hela.

Jag har alltså bestämt mig för att följa hela säsong 4. Jag kommer dock inte sitta bänkad framför tv:n varje lördagkväll, utan se en del på svtplay. Något ska jag ju göra om dagarna nu när jag har slutat jobba i väntan på bäbisen. Jag hoppas bara inte att manusförfattarna tabbar sig lika rejält igen, som att låta någon central karaktär dö lite omotiverat eller t.ex. genom att låta det bli en kärlekshistoria mellan Tom Branson och Lady Mary.

Till slut kan jag meddela att det blir en femte säsong av Downton Abbey! Jag förmodar att den kommer visas i Sverige ungefär om ett år.

Jag ger säsong 4 en chans, trots allt

Trots att jag skrev detta förra året så är jag nu ganska taggad att se säsongspremiären av Downton Abbey!
Säsong 3:s manus var verkligen ingen hit, så jag har inte så stora förhoppningar. Men jag skulle bli väldigt glad om jag blev överbevisad!

Att jag ändå faktiskt har längtat efter denna säsongspremiär beror på att jag denna helg är hos morfar och umgås med delar av min familj. Jag måste ju ta tillfället i akt att se Downton Abbey tillsammans med min mamma och downton abbey-fantast till syster eftersom vi vanligtvis är utspridda över nästan hela Sveriges avlånga land.

Downton Abbey säsong 4 sänds i svt ikväll kl. 21.30.

TV-serie-höst

Jag gillar att följa tv-serier. På det där gammaldags sättet när man måste vänta en vecka för att få se fortsättningen. Jag hade hört talas om att en del serier skulle vara bra men jag hörde om dem för sent. Story of Film som gick på SVT i somras missade jag också. När jag insåg att serien överhuvudtaget fanns var det redan för sent för att se de första delarna på SVTplay. Jag försökte se i kapp mig på de delar som fanns, men jag har inte riktigt hunnit med och nu finns det bara 4 (av 15) delar kvar.
Men så en kväll, närmare bestämt 19 augusti, satt jag i min tv-soffa och degade. Detta råkade vara den dag då SVT bestämt sig för att köra igång sin hösttermin. Plötsligt säger rösten i tv:n: "dramaserie", "seriestart" och "fyra generationer på 1900-talet" . Och jag vaknar så klart till! Det handlar om norska dramaserien Halvbrodern i 8 delar. Barnum Nilsen är berättaren. Han växte upp i Oslo efter kriget tillsammans med sin mamma och halvbror. Brodern blev till genom en våldtäkt precis på fredsdagen och vet inte vem hans pappa är.Som ung försvinner brodern spårlöst och Barnum försöker hitta honom. Jag har bara sett ett avsnitt än så länge, så de är redan lite fail i mina tv-serieplaner. Men som tur är finns de första tre avsnitten på SVTplay ända till 6 november, så om man har missat början är det inte för sent!

När vi så hade sett första avsnittet av Halvbrodern tänkte jag att det var ju bra att jag har hittat en serie att följa i höst, men så säger den där rösten "seriestart" igen, följt av och "Jane Campion". Och så klart måste jag börja följa denna serie också. Top of the Lake heter denna hyllade och mörka kriminalserie som alltså är Jane Campions första tv-projekt (Jane Campion = regissören till Pianot). Polisen Robin Griffin (Elisabeth Moss) befinner sig på besök i sin hemstad när hon dyker på ett fall med en 12-årig flicka som är gravid i femte månaden. Flickan försvinner och Robin bestämmer sig för att stanna längre än tänkt för att försöka lösa fallet. Hon blir rejält motarbetad av både andra poliser och av flickans pappa. Top of the Lake utspelar sig i en småstad på nya zeeländska landsbygden. En stad full av sviniga män, korruption och kriminalitet. Men även ett flummigt kvinnokollektiv, drivet av GJ (Holly Hunter). En riktigt mörk serie, men spännande! Jag har sett två avsnitt (av 6) och tyvärr finns de bara kvar på SVTplay i en vecka. Så om man missat de första två så får man söka dem någon annanstans.

När vi sett klart första avsnittet av Top of the Lake hörde jag återigen "seriestart", men då var klockan kvart i elva och jag kände att det var dags att sova. Två serier blir alldeles lagomt.

En annan serie som sägs ska komma vintern 2013 är Downton Abbey. Men jag tror att jag ska strunta i den fjärde säsongen eftersom jag tyckte manuset var uselt i säsong tre. Annars hade det varit perfekt att följa den nu i vinter eftersom jag ska vara mammaledig från november, om allt går enligt planerna. Och ja, jag tänker mig att att vara mammaledig innebär att man sitter i soffan och dricker te och ser på tv. I alla fall de första månaderna. Men något som jag hoppas ska funka är Julkalendern. I år i form av Barna Hedenhös. Hoppas den blir kul!

Sedan någon gång efter jul återkommer Game of Thrones! Det får jag inte missa.
Och i februari: Vinter-OS i Sotchi! Jag har valt en bra tidpunkt för min mammaledighet, må jag säga!

Välkommen tillbaka, Game of Thrones!

Efter Downton Abbey-besvikelsen så är det med stor glädje jag läser att säsongsstarten av Game of Thrones är redan 21 januari!
Det känns tryggt med en TV-serie som bygger på en bok (eller bokserie)! Game of Thrones säsong 1 var ju inte direkt fri från oväntade dödsfall bland huvudpersonerna, men när så sker beror det på att  storyn är så från början, inte att skådespelaren inte ville vara med längre.

Game of Thrones säsong 2 på SVT måndag 21 januari kl 22.00

Efter julspecialen...

JAG HATAR DOWNTON ABBEY OCH KOMMER ALDRIG SE ETT ENDA AVSNITT TILL!!

Vem är du i Downton Abbey?

Igår sändes det sista avsnittet av Downton Abbey, säsong 3. Jag kunde inte se det igår så jag ska snart se det på svtplay.
Men trots att säsong 3 är slut, så är det inte riktigt slut! Det finns nämligen ett julspecial (precis som förra året) som kommer sändas på lördag 29 december klockan 21.00. Missa inte det!

Och tills dess så kan ni roa er med att göra det här testet:
Which Downton Abbey character are you?

Mitt resultat blev som jag hoppades. Synd bara att jag är död och inte får vara med i nästa säsong (ja, det blir en till säsong!)

Vem är du mest lik?

LUCKA 19

En julkalender som fått oförtjänt lite uppmärksamhet är Kaspar i Nudådalen som sändes 2001. Det är en riktigt mysig julkalender med riktig snö och duktiga skådespelare. Se första avsnittet här och köp sedan hela  serien på cdon! (eller se den på youtube)

LUCKA 18

Nu är det två dagar kvar till jullovet, så om du inte går i skolan är det dags att börja nu så att du inte missar jullovet!

LUCKA 15

En liten lördagsfilm.

Mumintrollet och Lilla My brukar sova hela vintern, men nu har de råkat vakna och får uppleva vintern för första gången!

LUCKA 8

Eftersom det är helg har man tid att se ett jättelångt youtube-klipp (10 minuter).
Otroligt hög mysfaktor på detta, eller hur?

LUCKA 6

Här kommer ännu en julsång. 

But you haven't heard it yet, so don't try to sing along.

Downton-chocken!

Vad säger ni om gårdagens Downton Abbey?

Det var denna händelse som jag råkade få veta för flera veckor sedan. Kan ni förstå hur jag kände mig!? Sybil är ju min absoluta favoritkaraktär i serien!
Men eftersom jag visste vad som skulle komma kunde jag förbereda mig genom att göra mitt hjärta till sten så att jag slapp sitta och hulka mig för mycket. Det var kanske tur att jag visste om det. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat om det hela kom som en chock för mig.

http://www.fanpop.com/clubs/downton-abbey/images/15932711/title/sybil-photo

En glädjande nyhet för alla Downton-fans är att det blir en fjärde säsong av Downton Abbey! 8 avsnitt + en julspecial med premiär i Storbritannien hösten 2013. Men frågan är om jag vill fortsätta se utan Sybil. Jag ska sörja lite först...

LUCKA 1

Välkommen till Mias adventskalender! 

I första luckan hittar vi Sveriges mest älskade julkalender! Dags för julbaket!

Säsongspremiären av Downton Abbey!

Äntligen kom den, dagen vi har väntat på så länge!
Downton Abbey: Series 3, Episode 1.

Jag älskade att Sibyl och Tom Branson är med igen! Och Violet, Lady Grantham, har ju alltid ett gäng härliga one-liners på lager.

Men mitt absoluta favourite moment i dagens avsnitt var när Matthew sa att Tom skulle vara hans best man!
Vilket var ditt favourite moment?

www.itv.com/downtonabbey

P.S. Något man inte ska göra om man vill undvika spoliers är att googla på Downton Abbey. Seriously!! Gör det INTE!! D.S.

Mad Men cementerar könsroller

Mången gång har jag fått höra att TV-serien Mad Men är så fantastisk och att jag verkligen borde se den.
Så då gjorde jag det då.
Men vet ni vad? Jag fattar inte vad som är grejen!

Jo, jag fattar att 50- och 60-talet är inne just nu, och har så varit en tid, så det är egentligen inte konstigt att serien har blivit populär. Men förutom scenografin så finns det inte mycket som är intressant.
Framför allt (eller endast) tänker jag på könsrollerna. Fruktansvärt stereotypt! Hunsade kvinnor, förutom någon enstaka fallen kvinna, och maktgalna män som inte tycker att trohet är särskilt viktigt i ett äktenskap (eller ja, alltså mannens trohet är inte så viktig). Visst förstår jag också att samhället såg lite annorlunda ut på den här tiden, att kvinnor förväntades ta hand om hemmet och barnen medan mannen tjänade pengar, men betyder det att alla män var otrogna mansgrisar?

Det som stör mig är att serien talar om för oss hur riktiga män och riktiga kvinnor ska vara och det hjälper till att cementera dessa snäva könsroller. Skit samma att serien utspelar sig för 60 år sedan! Vi åtrår 50- och 60-talet just nu. Vi vill ha kläder, frisyrer, hushållsmaskiner och möbler som återspeglar denna tid. Det är därför Mad Men har blivit så populär. Man är dum om tror att de värderingar som finns i serien inte påverkar oss.
Jag förstår att man vill göra en TV-serie som är tidstypisk, men jag hade förväntat mig lite mer kritik av de värderingar som rådde i samhället på den här tiden.

Jag har sett nästan hela första säsongen. Kanske blir serien bättre efter hand. Men so far är jag inte alls imponerad av Mad Men.

Ni som har sett mycket eller lite av Mad Men, ge mig gärna era tankar om serien!

Om Downton Abbey (denna gång utan aprilskämt)

Ja, denna gång är det inget aprilskämt. Här kommer första bilden från Downton Abbey - Säsong 3

(Bilden kommer från itv.com)

Ny för denna säsong är Coras mamma Martha Levinson. Eftersom Sibyl och hennes make är med på bilden hoppas jag att vi får se mer av dem i säsong 3 trots att de har flyttat till Irland. 
Säsong 3 utspelar sig i början av 1920-talet och eftersom säsong 2 slutade vid första världskrigets slut så borde vi alltså flyttas framåt ett par år. Det ska bli spännande att se vad som väntar alla på Downton Abbey!


Säsong 3 visas i England till hösten. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta alltför länge innan den visas i Sverige. 
Fram tills dess kan man se på Making off-programmet och julspecialen som visas i repris i svt 18 augusti. 


Källor:
itv.com
svt.se

Heidi- och Game of Thrones-post

Tydligen så kom på posten i fredags fast det var midsommarafton. Eftersom jag inte visste det så kollade jag aldrig brevlådan, men av någon anledning gjorde Markus det idag.
Och helt fantastiskt! Där fanns TVÅ paket till mig fast det är 3 veckor sedan jag fyllde år!

Det första paketet var en födelsedagspresent från min syster, men inget ont om henne för det. Det är posten från Schweiz som var långsam. Av henne fick jag bland annat en Heidi-bok så att jag kan lära mig lite tyska.

Och jag har redan lärt mig lite grann. Hell betyder inte helvete, utan ljust. Det ger lite mer sense till att meningen "Warum ist es so hell" återfinns i en pixi-bok.

Det andra paketet var ingen födelsedagspresent, men i det låg tredje delen av Game of Thrones (eller Sagan om is och eld, som den ju egentligen heter). Det är Åsa på ...and then there was Beatrix som var så snäll och skickade den till mig eftersom hon hade råkat dubbelköpa den!
TUSEN TACK!

Än så länge är jag bara på första boken, och allt som händer där vet jag ju redan eftersom jag har sett första säsongen av tv-serien. Men det är spännande ändå, och jag är helt fast!
På midsommarafton läste jag så ofta jag kom åt (vilket var rätt ofta eftersom Markus var sjuk och vi struntade i våra midsommarplaner och var bara hemma hela dan istället) och när jag inte läste gick jag runt och tänkte på boken. Sen drömde jag mardrömmar på natten, så kanske blev det lite för mycket...

Den person jag gillar mest är helt klart Arya! Och den jag stör mig mest på är hennes syster Sansa. Igår läste jag ett kapitel då hon var särskilt störig och efter det var jag på helt dåligt humör tills jag fortsatte läsa igen efter nån timme. Hon är så blind och egoistisk och korkad! Hon fattar ju ingenting av vad som pågår runt henne! Men så är hon ju bara 11 år, så vad kan man förvänta sig?
Det är ju faktiskt en sak som skiljer sig mellan tv-serie och bok. Alla är så unga i boken! T.ex så är Daenarys 13 och Jon 15. Det är ju rätt vanligt att skådespelare får spela yngre än vad de är, men såå unga är det väl ändå inte meningen att de ska vara?? Eller är det nån som har koll? Nämns det i tv-serien hur gamla de är?

Let the Game of Thrones begin!

Jag har gett mig in i ett projekt som nog kan bli långvarigt. Jag har börjat läsa första game of thrones-boken! Eller Kampen om Järntronen som den ju heter eftersom jag läser på svenska. Det skulle ju ta dubbelt så lång tid att läsà på engelska, och efteresom första boken är 700 sidor och texten är pytteliten så jag tyckte att svenska var ett bra val av språk. Dessutom finns det 4 böcker till i serien att läsa efteråt, och fler ska det bli tydligen. Jag kommer alltså ha att göra de närmsta åren. Om jag gillar det vill säga. Och so far så gillar jag det! Det är såklart mycket lättare att hänga med när man har sett tv-serien eftersom det är ungefär 20 olika huvudpersoner, som nog kan vara lite jobbiga att hålla reda på i början. Nu kan jag istället helt hänge mig åt läsupplevelsen utan att anstränga min hjärna alltför mycket med släktskap och sådant. Detta är det första inlägget jag skriver från min iPad, och det är lite mindre okrångligt än att skriva från en dator, så det blir inget längre inlägg Än detta idag. Nu ska jag fortsätta läsa!

Life's good!

Idag på mitt jobb har jag sett på Oliver Twist, Simpsons och Bröderna Lejonhjärta. Det blir lätt så i slutet av terminen. Och imorgon är jag ledig, vilket känns ganska weird efter bara 2 jobbdagar, men jag ska nog klara av det.
Men helt ledig är jag inte. Min plan är nämligen att baka lite grann till min filmklubb som är imorgon kl 18.00. Och nu måste jag ju göra det eftersom jag har skrivit det här.

Hur som helst så känns livet rätt bra nu! 1 vecka till skolavslutning, 2 veckor till semester. Trots att jag är nästan 30 år så är det min första betalda semester och den håller på så länge att jag inte ens vet hur många veckor den är (okej då, 8 veckor).

På tal om Bröderna Lejonhjärta så ska denna fina film från 1977 få sig en re-make. Detta är ju absolut något att se fram emot! Det skulle kunna bli riktigt bra, även om den gamla filmversionen alltid kommer leva kvar i mitt och många andras hjärtan.

- Jag ser ljuset, Jonathan. Jag ser ljuset!

Eftersom jag är ledig imorgon kanske jag borde fira genom att göra mig något gofika ikväll. Det passar bra tillsammans med en kopp te när jag ser på det jättesista avsnittet av Desperate Housewives. Det börjar om 10 min, så det är bäst att jag skyndar mig med det där gofikat.

Sex and the city i 50-talskostym

Ikväll har vi bokcirklat Det bästa av allt av Rona Jaffe.
Den känns igen från Mad Men och det är som "Sex and the City på 50-talet" som den beskrivs av förlaget. Boken gjorde stor uppståndelse när den kom ut 1958 eftersom den skildrade kvinnors liv, känslor och tankar på ett realistiskt sätt. Många män trodde inte att det var så här kvinnor kände, och många kvinnor hade trott att de var ensamma om att känna som de gjorde. En bok där kvinnor pratar om sex, att förlora oskulden och abort, det var man inte van vid vid denna tid (Nu känns dock boken väldigt rumsren, så den pryde läsaren behöver inte bli generad).

Handlingen kretsar kring några kvinnor i New York som arbetar på ett förlag, Fabian Publications. Deras liv handlar om att hitta en man att gifta sig med, men medan de väntar på honom jobbar de och lever storstadsliv. Någon av dem kan nog till och med tänka sig att jobba ett litet tag även efter att de har gift sig.

Det är verkligen Sex and the City på 50-talet. Och inte bara för att Det bästa av allt var före sin tid, utan också för att Sex and City är rätt så omodern. Hur självständig man än är, och hur bra det än går i ens karriär så är ändå det viktigaste att hitta den rätte och stadga sig. I Sex and the City är skillnaden bara att kvinnorna är 10 år äldre än i Det bästa av allt. Och nu för tiden kan man faktiskt klara sig själv som kvinna medan man på 50-talet var mycket mer beroende av en man både ekonomiskt och socialt.
I både Sex and the City och Det bästa av allt är stadgade livet något man ser ner på samtidigt som man strävar efter det. De som redan gift sig och fått barn lever ett trist och konventionellt liv, men ändå är det dit alla strävar.
Tjejerna i boken som gifter sig försvinner ur handlingen. Det är som att när man gifter sig så slutar allting. Nu är man "färdig" och livet rullar bara på i en förutbestämd bana. Det verkar som att de inte längre har någon egen identitet eftersom det inte är värt att berätta något om dem längre.

Många av männen i boken var riktiga svin. Från smågrejer som att tafsa litegrann under bordet, till riktigt vidriga övergrepp som att tvinga någon att göra abort medan man lovar ett giftermål inom kort (vilket man naturligtvis inte alls har en tanke på).

Boken är snabbläst trots sina nästan 500 sidor. Det är inga djupa filosofiska funderingar som man måste stanna upp omkring, men det är trevlig och underhållande läsning för det mesta. Dock gillade jag inte de sista kapitlen. Slutet på boken sänkte mitt betyg minst ett snäpp. Jag ska förstås inte avslöja slutet här, men det jag störde mig på var dels en händelse som kändes för "lätt", som att författaren var lite lat och hittade ett enkelt och stereotypt sätt att avsluta ett händelseförlopp på, och dels en persons reaktion på denna händelse. Det kändes inte alls trovärdigt att handla som hon gjorde i den givna situationen. Så ja, jag hoppas att jag inte har avslöjat för mycket...

Mitt betyg blir: 2,5
Men jag tycker ändå inte att det var bortkastad lästid. Det var helt klart intressant att läsa en bok som både utspelar sig och skrevs på 50-talet, och av en kvinna som levde ungefär ett sånt här liv (även om boken inte är självbiografisk). Och som sagt drar slutet ner betyget. Med ett annat slut hade jag gett den ca 3,5 skulle jag tro.