Nya Testamentet - Finally!!

Ett mål som jag satte upp för ett par år sedan var att jag skulle läsa ut hela Bibeln innan jag fyller 30 år. Det kändes som ett helt överkomligt och inte alls svårt mål. Men just därför slöade jag lite i perioder och det kunde gå månader utan att jag läste något alls. Men ju närmare dagen kommer desto mer stressad har jag blivit. Eller snarare mindre ostressad; för helt stressad är jag inte än trots att det bara är 36 dagar kvar.

Men häromdagen kom jag till ett viktigt delmål. Jag läste ÄNTLIGEN ut Gamla Testamentet!
Gamla Testamentet är mycket längre än Nya Testamentet, och otroligt mycket segare. Det skrevs ner ca 700 år tidigare än Nya och byggde då dessutom till stor del på muntliga traditioner och har sammanställts från flera olika källor. Sist i GT finns profetböckerna. Där återfinns många intressanta profetior om Jesu ankomst, men att läsa dem från pärm till pärm är inte att rekommendera. Otroligt mycket upprepningar, otroligt mycket fördömelse över ett svekfullt folk och profetior om död, lidande och krig. Det var väldigt skönt att ha läst klart dessa böcker (jag återvänder gärna till valda delar av dem flera gånger, men som sagt att läsa dem från pärm till pärm: inte den mest njutbara läsningen).

Nu kan jag äntligen börja med NT som är mycket mer lättläst och intressantare. De första böckerna är de fyra evangelierna som handlar om Jesu liv. Och väldigt tidigt i Matteusevangeliet (det första av de fyra) kommer vi till Bergspredikan. En av de viktigaste passagerna i Bibeln, enligt mig.

Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Matt 6:19-21)

Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. (Matt 7:1-5)

Hela Bergspredikan hittar du i Matteusevangeliet kap 5-7. Eller klicka här.

LUCKA 24

Luce Evangelium

Capitel 2

Det begaf sig i den tiden, at af Kejsar Augusto utgick et bud, at all werlden skulle beskattas. Och denna beskattning war den första, och skedde under den höfdingen öfwer Syrien, Cyrenio. Och de gingo alle, hwar uti sin stad, til at låta beskatta sig. Så for ock Joseph up af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judeska landet, til Davids stad, som heter Bethlehem; ty han war af Davids hus och slägt; På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolåfwada hustru, hwilken hafwandes war.
Så begaf sig, medan de woro der, wordo dagarne fullbordade, at hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödda Son, och swepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem war icke rum i herbergena.
Och i den samma ängden woro någre herdar, de der wakade, och höllo wård om nattene öfwer sin hjord. Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem, och de wordo storliga förfärade. Och sade Ängeln til dem: Warer icke förfärade: Si, jag bodar eder stor glädje, hwilken allo folkena wederfaras skall; Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus, Herren, i Davids stad. Och detta skall wara eder för tekn: I skolen finna Barnet swept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo. Och strax wardt med Ängelen et stort tal af den Himmelska härskaran, de der lofwade Gud och sade: Ära ware Gud i högdene, och frid på jordene, och menniskomen en god wilje. Och det begaf sig, at Änglarne foro ifrå dem up i himmelen, och herdarne begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå til Bethlehem, och se det, som wi hafwe hört skedt wara, det Herren oss uppenbarat hafwer.
Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och Barnet nederlagdt i krubban. Och då de det sett hade, beryktade de ut hwad dem sagdt war om detta Barnet. Och alle de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd woro af herdarna.
Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta. Och herdarne gingo tilbaka igen, prisade och lofwade Gud öfwer allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt war.

(Karl XII:s Bibel 1873, http://bibeltemplet.net/bibelnonline/KarlXII/info-kxii.html)

LUCKA 21

Julevangeliet as told by some Australian kids...

LUCKA 17

Hur hade det varit om Jesus föddes på 2010-talet?

Min förkärlek till starka verb

Okej. Detta inlägg kommer handla om grammatik. Men läs vidare i alla fall för grammatik är väldigt intressant!

Jag gillar grammatik och jag gillar gamla svenska språkföreteelser som vi på senare tid har rationaliserat bort. Till exempel det här med starka verb! Starka verb är en form av oregelbundna verb skulle man kunna säga, men oregelbundenheten består i att vokalen ändras. Ett exempel som vi har kvar i vårt språk är ge - gav - givit/gett. Ett verb som jag i min norrbottniska dialekt böjer starkt även om rikssvenskan inte gör det är trycka. En del tycker det låter skrattretande, men för mig är det helt normalt att säga trycka - tröck - tryckt. Att se det i skrift tycker till och med jag ser lite konstigt ut, men att säga det är så normalt för mig att det tog ett bra tag innan jag insåg att inte alla säger så.

Men nu har jag hittat ett helt nytt starkt verb! Nytt för mig alltså. Det har ju funnits för länge sedan. Verbet hittade jag i Hobbiten av J.R.R. Tolkien. Och nu ska jag inte hålla er på halster längre. Så här stod det i kapitlet På tröskeln:

Den gamla trasten, som högt uppifrån hade iakttagit det hela med små pärlögon och huvudet på sned, hov upp en drill. 

Och i nästa kapitel, Ord från insidan:

De kom snabbt till liv och skulle just smyga in i tunneln när Bifur hov upp ett rop: "Mina kusiner! Bombur och Bofur - vi har glömt dem, de är kvar i dalen!"

Hov upp alltså. Jag förstod ju att det var ett verb, men jag kände inte igen det och förstod inte från vilket verb det kom. Inte ens i Svenska Akademins Ordbok kunde jag hitta det. Men det behövdes bara en enkel googling för att få reda på att det kommer från häva upp och även förekommer i bibelöversättningen från 1917. Till exempel 4 Mos. 24:3 "Och han hov upp sin röst och kvad...".

Jag älskar Erik Anderssons översättning av The Hobbit och att han väljer att ha med dessa gamla ord och ordformer (hov är bara ett av många ålderdomliga ord)! En ny översättningen måste inte vara modern!

Världens sämsta bokblogg

Jag är nog en av de sämre bokbloggarna som finns.
Anledningar:

• Jag gick inte på Bokmässan fast den är i samma stad som jag bor i + kan få inträdet betalt av mitt jobb
• Jag har inte bloggat på ca 2 veckor
• I september skrev jag 4 st blogginlägg och i augusti 1 st
• I augusti läste jag ut 1 st bok
• I september läste jag ut 1 st bok

Vad har hänt med mig, undrar jag...

Och jag tror att jag vet. 

1. Stress

2. Teknik

Stress

Min syster gifte sig i helgen och jag skulle vara värd på festen, så från slutet av sommaren tills nu har jag haft bröllopsplanering i tankarna. Detta tillsammans med allt vad det innebär med terminsuppstart och att för första gången vara kontaktlärare till en egen klass så har jag varit lite för stressad och trött för att känna att jag hinner läsa så mycket som jag vill (än mindre blogga). (Bröllopet var alltså samma helg som Bokmässan... därav min prioritering som jag inte ångrar ett endaste dugg!)

Teknik

I juni fick jag en iPad från jobbet som jag skulle "lära känna" över sommaren för att kunna vara med och dra igång ett IKT-projekt på jobbet. Tyvärr har jag lagt tid på denna lilla platta manick som jag annars hade lagt på läsande. Dessutom skaffade jag mig en smartphone för en månad sedan...

Skärpning, Mia! Läsa är ju roligare än att leka med en sån där töntig liten fyrkant!

Jag tror och hoppas att det ska bli bättring nu. Jag har ju nämligen en bokklubb snart. Och jag ska läsa ut Hobbiten innan 12 december. Och jag ska läsa ut Bibeln innan jag fyller 30 (8 månader kvar). Och jag ska läsa 9 hyllvärmare innan nästa år. Och Och Och...

Därför säger jag nu Godnatt till datorn och lägger mig för att läsa Kolka (Bengt Ohlsson) innan jag somnar.

I'm a slow reader

Det är ju det jag alltid har sagt. Jag är en slow reader!
Fast länge trodde jag faktiskt att jag var en fast reader, bara för att jag gillade att läsa. Som vuxen har jag insett att jag faktiskt inte alls läser snabbt. T.ex. om jag och Markus tillsammans läser en artikel i en tidning eller på internet.... Markus vill alltid bläddra eller scrolla neråt innan jag är färdig.

Och nu har jag fått det vetenskapligt (hm... nåja...) bevisat. Jag läser 14% långsammare än the national average (vet ej vilken nation. jag gissar på USA eller UK).
Jag hoppades att det skulle gå bättre. Men till mitt försvar måste jag få säga följande:
1. Engelska är inte mitt modersmål. På svenska hade jag läst väldigt mycket snabbare.
2. Markus satt bredvid och såg på en Bond-film + pratade med mig.
3. Jag blir stressad i läsa-på-tid-situationer. Jag minns att när vi i skolan skulle läsa en text tyst samtidigt så blockerade jag mig alltid och fattade inget av vad jag läste.
Jag tänkte för mycket på hur lång tid det borde ta att läsa, och ifall nån annan redan var klar, och ifall jag var sist, och just ja, jag måste förstå vad jag läser också, bäst att hoppa tillbaka lite, men tänk om jag är sist färdig, och undra hur långt har de andra hunnit, och undra hur långt man borde ha hunnit läsa vid den här tiden, och nu är säkert alla klara, i alla fall alla som är duktiga i skolan, och det är ju jag så jag borde ha läst klart nu men oj det har jag ju inte, bäst att skynda lite, men då fattar jag ju inte vad jag läser, bäst att hoppa tillbaka igen, men läsa snabbt också, bra nu är jag klar och jag är minsann inte sist, men vad läste jag om egentligen?
Ja, ni fattar. Ganska lik upplevelse var det nu också. Men egentligen, vad spelar det för roll? Jag läser 14% långsammare än genomsnittet. Men med bibehållen läshastighet skulle jag läsa Harry Potter and the Sorcerer's Stone på mindre än 6 timmar. Inte illa ändå, när man tänker på det.
Och där har vi också beviset på att det är det amerikanska national average jag jämförs med eftersom boken heter Harry Potter and the Philosopher's Stone i det brittiska originalet.
Och hela Bibeln kan jag läsa på 60 timmar! Då är det ju inga problem att hinna läsa ut den innan jag fyller 30!

Om du inte alls fattar vad jag pratar om så har jag gjort ett snabbt och enkelt läshastighetstest online.
Gör ett du också genom att klicka här!

P.S. När jag gjorde om testet utan att någon pratade med mig samtidigt var jag bara 2% slower than national average. + Jag fattade faktiskt vad jag läste om... D.S.

P.P.S. YES!! gjorde testet igen (med en ny text) och utan något som störde mig. Mer som en vanlig lässituation alltså. 3% snabbare än national average, och alldelens över en åttondeklassares läshastighet. Med denna hastighet hinner jag läsa Harry Potter på 5 timmar, och Bibeln på 50 och en halv timme! D.S.

Stalins barn och Húrins barn

Igår skrev jag att jag var mellan böcker och inte visste vad jag skulle läsa nu, innan jag får Hungerspelen från biblan nästa vecka. Men jag fattar inte hur jag kunde tänka så! Jag har ju mina bokreafynd att hugga in på!

På bokrean köpte jag 3 Tolkien-nyöversättningar:
De två tornen, Konungens återkomst och Hobbiten.
Ringens brödraskap köpte jag när den kom ut för flera år sedan, men uppföljarna har jag väntat med att införskaffa. Och ÄNTLIGEN kom de på bokrean. Hobbiten ägde jag bara på engelska sen tidigare, och den gamla svenska översättningen (Bilbo alltså) ges inte ut längre. Men den ska jag nog kunna hitta på nån second-hand någonstans.

Jag köpte också en till Tolkien-bok. Húrins barn. J.R.R. Tolkien påbörjade denna bok men hann inte slutföra den innan sin död. Hans son Christopher Tolkien sammanställde den och den gavs ut 2006. Fantastiskt att det fortfarande finns material att ge ut från Tolkien!
Húrins barn utspelar sig i Midgårds första tidsålder. Långt innan Sagan om ringen alltså.

En bok som jag varit lite intresserad av innan är Stalins barn av Owen Matthews. Författaren berättar om sin familjs uppväxt i Sovjet och Ryssland under 1900-talet. Ett ämne som intresserar mig, som ni kanske vet! Jag stod och funderade på om jag skulle köpa eller inte. Men inledningen fick mig att bestämma mig för att köpa den.

Jag pratade ryska innan jag pratade engelska. Till dess att jag skickades till en engelsk skola, uppklädd i mössa, kavaj och knäbyxor, såg jag världen på ryska. Om språk har färger var ryska den varma rosa färgen på min mammas sjuttiotalsklänningar, den mättade röda på den uzbekiska tekannan hon hade haft med sig från Moskva, det kitschiga svarta och guldfärgade på de målade ryska träskedar som hängde på köksväggen. Engelska, som jag talade med min pappa, var den diskreta gröna färgen på mattan i hans arbetsrum, den blekt bruna på hans tweedkavajer. Ryskan var ett förtroligt språk, den tillhandahöll en privat kod jag kunde använda när jag pratade med min mamma. Den var varm och sinnlig, och doftade av sängvärme och ångande potatismos. Engelskan var ett språk som tillhörde det formella, vuxenvärlden, skolan och stunder då jag satt i pappas knä och slukade böcker. Doften var Gauloisecigaretter och kaffe och motoroljan till lokomotiven som körde runt på hans modelljärnväg. 

Jag fastnade direkt! Vilken inledning! (särskilt för en språkälskare som jag)

mina bokreafynd

Nu är bara frågan vilken jag ska börja med härnäst.
Ytterligare ett förslag är att jag ska fortsätta med Jesaja bok i Bibeln. Jag var nyligen på Stadsteatern här i Göteborg och såg den 4 timmar långa föreställningen Bibeln, och jag blev sugen på att läsa lite mer. Jag har ju dessutom som mål att hinna läsa hela Bibeln innan jag fyller 30. Det är mindre än 15 månader kvar nu... Det passar ju också bra att ta tag i lite bibelläsande så här i fastetider...

Skärtorsdagsläsning

Nu i påsktid tänkte jag skriva lite om våra påsktraditioner och ge lite kulturtips i påskig anda.

Idag är det skärtorsdag. Skärtorsdag firas till minne av när Jesus instiftade nattvarden. Han tvättade då lärjungarnas fötter, därav skär (som betyder ren). Om man vill läsa om vad som hände på dagen innan Jesus korsfästes, den första skärtorsdagen om man så vill, så står det att läsa om detta i t.ex. Matt 26:17-75

Det finns många filmer som handlar om den kristna påskens ursprung. Några av de mest kända är:
Jesus Christ Superstar (1973)
Jesus of Nazareth (1977) (miniserie)
Kristi sista frestelse (1988)
Passion of the Christ (2004)
Nr 2 och 4 på listan är de som bygger på Bibelns berättelse om påsken. Nr 1 bygger på en musikal och nr 3 på en roman skriven av Nikos Kazantzakis.

Här kommer en skärtorsdagsbild:

Nattvarden av Leonardo da Vinci

Den judiska påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Om detta läses i 2 Mos kap. 13-14.
Man kan också se Dreamworks-filmen Prinsen av Egypten (1998) som handlar om detta.

Skärtorsdagen är också dagen då man klär ut sig till påskkärring, förutom i västsverige där man brukar göra det på påskafton. Enligt folktron var det på skärtorsdagen som häxorna flög till Blåkulla. Därför låste man in kvastar och katter för att häxorna inte skulle ta dem. Påskkärringtraditionen där barn klär ut sig och tigger godis uppkom antagligen långt senare, typ på 1800-talet. Men min gissning är att det nu för tiden är fler som klär ut sig på Halloween än på skärtorsdag. Eller vad tror ni? Eftersom jag bor i lägenhet och man måste ha portkod för att komma in i trapphuset så får jag aldrig besök av varken påskkärringar, halloween-ungar eller jultidningsförsäljare. Lite sorgligt faktiskt.

traditionella påskkärringar från 1990-talet

En bra bok om häxor är Roald Dahls Häxorna från 1983. Där får man t.ex. veta att häxor alltid bär peruk och handskar. Boken blev film 1990.

I Norge förknippas påsken med Påskekrim. Alltså kriminalromaner som ges ut vid påsk då många är lediga, åker till fjällen, går på tur och alltså också: läser kriminalromaner. Att ge ut kriminalromaner speciellt vid påsk har man gjort ända sedan 1923.
Jag är inte jättemycket för kriminalromaner egentligen, men om jag ändå ska tipsa om någon så får det bli Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser.

Ska kvinnor överhuvudtaget läsa?

Jag har kommit till kapitel 15 i Ordspråksboken. Det är lite långtråkigt att sträckläsa denna bibelbok eftersom många ordspråk är väldigt lika varandra. De flesta handlar om att man ska vara rättfärdig, klok och flitig. Men ibland hittar man ett ordspråk som sticker ut lite från de andra. T.ex. klassikern:

Som en guldring i trynet på en gris

är skönhet hos en kvinna utan vett

(Ords. 11:22)

Men i 1700-talets kristna Sverige hade man ännu inte riktigt förstått detta. I UR:s litteraturserie Hej Litteraturen! fick jag igår återbekanta mig med Lenngrens ironiska dikt från 1794:

ur Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon
av Anna Maria Lenngren (1754-1817)

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!
(...)
Försigtigt äfven undanvik
All brydsam forskning i gazetten!
Vårt hushåll är vår republik,
Vår politik är toaletten.
(...)
Blif vid din bågsöm, dina band,
Stick af ditt mönster emot rutan
Och tro, mitt barn, att folk och land
Med Guds hjelp styras oss förutan!

När sig en qvinna nitisk ter
Att staters styrselsätt ransaka,
Gud vet, så tycks mig att jag ser
En skäggbrodd skugga hennes haka.

Nej, slika värf ej stå oss an:
Låt aldrig dem din håg förvilla!
Du skall bli gift - då vill din man
Med tacksamhet min lärdom gilla.

Läs hela dikten här.

En intressant detalj i hela debatten om den kvinnliga förkovringens vara eller icke vara är att när Lenngrens man skulle ge ut hennes dikter postumt så valde han att döpa samlingen till Samlade skaldeförsök. Ja... vad ska man säga... Tur att att han hade tillräcklig tilltro till sin frus försök för att i alla fall tycka att de var värda att dela med eftervärlden.

Anna Maria Lenngren

(Hej Litteraturen! är en serie om litteraturhistorien som inte alls är torr och tråkig, som en del sådana program kanske kan vara. Här kan du läsa mer och se alla avsnitten!)

Innan jag fyller 30...

En del har ju vissa mål som de vill uppnå innan de fyllt 30, som att gifta sig eller få barn eller så.

Mitt mål är att läsa hela Bibeln! Jag började för 10 år sedan och har bara kommit till Ordspråksboken. Men jag misströstar inte. På de exakt 2 år och 2 månader jag har kvar till 30 behöver jag nämligen bara läsa 1 kapitel om dagen för att hinna! (för eventuella läsare som är mer vana vid att läsa Proust än Bibeln: ett kapitel är ungefär en halv sida)

Jag måste erkänna att jag fuskade lite i moseböckerna. Jag hoppade över lite släkttavlor, och rätt så mycket i 4 och 5 mosebok där det mest handlade om att räkna getter och att upprepa vad de gjort i andra mosebok… Men jag lovar att när jag läst hela Bibeln ska jag börja om med moseböckerna så att jag kan säga att jag har läst HELA!

Att läsa Bibeln från pärm till pärm är ju egentligen inte det bästa sättet att läsa bibeln. Om du vill börja läsa bibeln föreslår jag istället att du börjar med något av evangelierna. Om du har 1001 böcker du måste läsa innan du dör kan du t.ex. börja med Lukasevangeliet, så kan du pricka av den. Sen kan du fortsätta med Apostlagärningarna och pricka av den också. 

Om du inte äger en bibel kan du köpa en här, eller läsa hela här.

Gammal bibelutgåva

Ny bibelutgåva

Simon och ekarna

- Det som är konst, Simon, det blir till hos människorna som lyssnar eller läser eller ser på en tavla. Det väcker något, känslor som man inte har några ord för.
(…)
- Så det är inte verkligt då?
- Det beror ju på vad man menar med verklighet. Du som läser så mycket måste ju ha förstått det, att människorna i böckerna inte är verkliga på samma sätt som du och jag och att det som händer dem inte har hänt i det du kallar verkligheten.
Simon hade aldrig tänkt på saken, han hade tagit för givet att de världar han steg in i och de människor han mötte i böckerna hade funnits och sett ut just som han såg dem.
Han tyckte att det slant till i huvudet på honom och han rynkade ihop hela ansiktet och bet i ansträngningen att få ordning på tankarna.
Då sa Ruben:
- Använd inte huvudet, Simon. Använd hjärtat.

Som sagt har jag läst Simon och ekarna av Marianne Fredriksson nyss. Jag har länge tänkt läsa den, men så fick jag höra att den ska bli film, så då fick jag göra slag i saken så jag hinner innan filmen kommer.


Boken handlar om Simon som växer upp i Göteborg under andra världskriget. Simon kommer från en arbetarfamilj men eftersom han är ”boklig” får han möjlighet att läsa på läroverket. Där möter han Isak, som kommer från en rik judisk familj. De är båda annorlunda i skolan och blir genast vänner. Jag vill inte berätta mer om handlingen så att jag kanske förstör läsnöjet för någon.

Marianne Fredrikssons språk doftar mytologi och diskbänksrealism på samma gång! Boken påminner om Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen på det sättet tycker jag. Fast Lagerlöf har mer av det mytologiska och mindre av det jordnära och konkreta, i just den boken.

Boken är underbar! Riktig bokslukningsvarning! Men jag funderar lite på hur den kommer vara som film. Ofta när jag läser böcker så tänker jag mig in hur boken skulle bli som film. Vilka scener tas bort, vilka dialoger får vara kvar. Till och med kameravinklar och övergångar.

Men jag har så svårt att göra det med Simon och ekarna. Det är så mycket som händer, och under en så lång tid, så jag har svårt att tro att man kan knö in allt det viktiga i en enda film. Sen är det också så mycket som pågår i personernas tankar och inre som jag undrar hur de ska gestalta på vita duken. Och det är det här som egentligen är bokens kärna, allt det som pågår i Simons inre. Om man bara tar den yttre handlingen så skulle det fortfarande kunna bli en mycket bra film, men det skulle inte bli samma historia.

Det blir hur som helst spännande att se vilken väg de väljer att gå när de skriver manus.

Filmen har inte premiär förrän i december. Läs boken innan!

Den enda bok jag läst av Marianne Fredriksson innan är hennes debut, Evas bok. Det är en roman som bygger på den bibliska skapelseberättelsen och utspelar sig efter mordet på Abel. Needless to say så är denna bok än mer mytologisk än Simon och ekarna. Evas bok är den första i trilogin Paradisets barn. De andra två delarna Kains bok och Noreas saga står i min bokhylla och väntar på att bli lästa. 

Är det någon som har läst något annat av Marianne Fredriksson? Vad kan ni rekommendera?