Den här gången blir det vuxenlitteratur och något helt olikt Harry Potter, enligt henne själv.
Experter tror att det kan röra sig om en pusseldeckare.
Svårt att veta hur jag ska ta emot den här nyheten... Först kände jag glädje och förväntan. Men det är ju inte säkert att Rowling gör sig lika bra utanför fantasygenren...
Det återstår att se. Nyfiken blir jag i alla fall!
Tack till Bokblomma som gjorde mig uppmärksam på denna smaskiga nyhet.
En del bloggare ber ibland om ursäkt för att de inte skrivit så ofta som de hade avsett. Men jag ber inte om ursäkt.
Inatt var det Oscarsgalan. Ett event som jag inte såg. Delvis för att jag glömde bort att det var, men mest för att jag är alldelens för trött för att hålla mig vaken till klockan 2.30 när det börjar (för att inte tala om att försöka vara vaken hela programmet, sova en halvtimme å sedan gå å jobba...)
Den stora vinnaren verkar i alla fall vara The Artistsom fick pris för bl.a. bästa film. Och det är en stumfilm! Det hade jag faktiskt inte trott om Oscarsjuryn. 11 nomineringar varav 5 ledde till vinst. Jag blir rätt sugen på att se den. 9 mars har den Sverigepremiär.
På tal om modern stumfilm så rekommenderar jag Brand upon the Brain! A Rememberance in 12 chaptersfrån 2006. Men egentligen är det väl ingen riktig stumfilm eftersom det finns en berättarröst (Isabella Rossellini). Lite komisk, lite läskig och mycket originell. (det verkar som att hela finns på youtube)
Och för den som vill ha lite mer äkta gammaldags stumfilm rekommenderar jag F.W. Murnaus Sunrise: A Song of Two Humans från 1927 för den som gillar känslofyllda triangeldraman och Fritz Langs Metropolis från samma år för den som hellre ser på science-fictiondystopier. Även dessa två verkar finnas på Youtube. Enjoy!
I onsdags hade jag min första filmklubbsträff. Vi blev till slut endast 3 personer, men vi hade det mysigt och åt semlor. Och alla rymdes i soffan. Filmen vi såg var Frihet - Den blå filmen från 1993, regisserad av Krzysztof Kieslowski. Trots att två av oss läst 60 hp filmvetenskap hade ingen av oss sett denna film, så det var verkligen på tiden kan man tycka!
Filmen handlar om Julie som förlorar man och dotter i en bilolycka. Hon säljer allt hon äger och flyttar till en liten lägenhet för att bi fri från minnena från sitt gamla liv. Men det visar sig inte vara så lätt (förstås). Julies man var en känd kompositör som höll på att färdigställa ett verk som snart skulle ha framförts vid en stor konsert. En vän till paret vill skriva klart verket med hjälp av Julie, men hon vill bara glömma allting som har med musiken att göra. Men hon inser till slut att hon måste konfrontera det förslutna för att kunna bli helt fri.
En av filmklubbsdeltagarna är musiker och sysslar en del med filmmusik, vilket var mycket passande eftersom musiken spelar en stor roll i filmen. Musiken blir nästan som en av rollkaraktärerna där den ständigt gör sig påmind i Julies medvetande hur mycket hon än försöker trycka bort det. Vi diskuterade musiken. Vem var det egentligen som hade skrivit den? Och Julies godhet. Kan man vara så god och förlåtande som hon var? Och vad betydde den blå färgen?
Det blev en enhällig 4:a i betyg för Frihet - Den blå filmen.
Nästa filmklubb är 4 april. Håll utkik här på bloggen eller på facebooksidan för mer info när det närmar sig. Och du kan redan nu önska filmer!
Jag har så mycket att skriva om nu! Jag har ju haft filmklubb, jag har sett ett antal filmer, och jag har läst ut Norwegian Wood.
Just nu har jag sportlov och spenderar en långhelg hos min syster i Norrköping. Moa Martinsons stad. Detta har jag uppmärksammat genom att handla två Moa Martinson-böcker på second hand (Kvinnorna på kummelsjö och Rågvakt) samt sett en film som handlar om Moa. Moa - En kvinnas kärlek och längtan heter den och var inte särskilt bra.
Det kändes som en rätt billig produktion, men den var från 1986, så det kanske var normalt för svenska filmer från den tiden. Min största invändning mot filmen är att om man inte känner till Moa Martinsons och Harry Martinsons liv väldigt väl så kommer man inte fatta någonting av filmen. Det var bara som en samling nedslag i deras liv och man fick själv fylla i luckorna, antingen med saker man vetat om sedan innan, eller med gissningar. T.ex. var det en scen där Harry ligger och hostar blod och Moa tar hand om honom. Denna scen ledde inte till någonting. Man fick inte veta varför han var sjuk, om han blev frisk igen eller någonting. Jag antar att det här är något som man känner till om man har studerat lite biografier och sånt, men för oss som bara vet normalmycket om dessa två blir det helt meningslöst att se Harry hosta blod.
Ingen höjdarfilm alltså, men det är trots allt intressant att få veta lite mer om hennes liv och därför får filmen 2,5 i betyg av mig.
De två personer jag såg filmen med gillade den inte heller. Den ena personen sa "men jag blir i alla fall intresserad av att läsa mer om Moa Martinsons liv" och den andra sa "det här var den sämsta film jag någonsin sett".
5 festivalfilmer blev det till slut. + en förfilm.
Här kommer de:
Either Way
En isländsk film om två killar som arbetar ute i ödemarken med att måla sträck på vägarna. De ställs båda inför händelser som får deras liv att gå i helt nya riktningar, och kanske är det därför de till slut kan mötas på riktigt. En ganska lågmäld film med en del komiska inslag. Extra roligt var att jag bjöd med två vänner på deras första filmfestival och de gillade filmen! En av dem gav till och med högsta betyg till filmen.
För mig blir det 4/5
Fotografen
En kortfilm som var förfilm till ovanstående film. Regissören ville utforska/visa vad som händer när en filmkamera sätts på. Jag förstår idén, och lite intressant blir det i "intervjun" med Stig Larsson, men annars känns det mest alldeles för långdraget. Kan vara intressant att se som en öppning till ett samtal om ämnet, men som underhållning, nja...
Betyg: 2,0
Hotel
En film som var läskig bara för att man förväntade sig något läskigt. Snyggt foto och läskig stämning. Men jag hade nog velat att det skulle hända något till slut. Eller i alla fall att man i slutet av filmen skulle veta lite mer än i början.
Betyg: 3.5
Den mänskliga faktorn/Bi åker till Fukushima
En dokumentär om hur livet ser ut för de boende nära Fukushima, samt om säkerheten på svenska kärnkraftverk. Som är under all kritik trots att kärnkraftslobbyn vill få oss att tro att en härdsmälta är helt utesluten i Sverige.
Mycket intressant och viktigt ämne. Men som film kändes den inte riktigt genomarbetad.
Betyg: 3,5
17 Girls
Fransk film som bygger en verklig händelse. En tonåring blir gravid. Och för att stötta henne bestämmer sig hennes närmaste vänner för att också bli det. Till slut är 17 tjejer på samma skola gravida. De planerar att bo i kollektiv och hjälpas åt att ta hand om barnen medan de pluggar.
En välgjord film. Dock saknar jag lite mer djup i karaktärerna. Men filmen handlar egentligen om vad som händer med kollektivet så jag kan förstå att man valt att lägga fokus där. Man får heller inte se så mycket av gravidkrämpor som illamående och sånt. Men sånt kanske man slipper om man röker på så mycket som de gjorde, vad vet jag...
Betyg: 4,0
Promising the moon
Enligt regissören var originaltiteln Das Blaue vom Himmel en mycket bättre titel. Men jag hann inte stanna kvar på eftersnacket och höra hans tankar om det.
Filmen handlar om Sofia vars mamma har blivit senil och börjar yra om saker från sin ungdom. Det är något hon vill få ur sig, men hon kan inte riktigt. Filmen utspelar sig dels i Tyskland och Lettland 1991 och i Lettland under 30-talet. Bit för bit får Sofia veta mer om sin bakgrund, och hur hennes mor haft det under ryska ockupationen i Lettland.
Jag har sett den där nya Hamilton-filmen. Ni vet, den där med Persbrandt (Hamilton - I nationens intresse är det officiella namnet).
Aftonbladets recensent har kallat den "Den bästa svenska actionfilmen. Någonsin."
Men det var väl inte så svårt, eller? Hur många svenska actionfilmer finns?
Mitt betyg på Hamilton-filmen är 2/5. Och jag kanske håller med om att det är den bästa svenska actionfilmen någonsin. Beroende förstås på hur man definierar actionfilm. Ni får gärna ge förslag på svenska actionfilmer så får vi se om jag tyckte någon av dem var bättre.
Varför gillade jag då inte Hamilton - I nationens intresse?
T.ex. en sån sak som att Carl Hamilton råkar döda kvinnan han älskar. Han ser ledsen ut och kramar henne. Han städar upp lite grann och får det att se ut som ett inbrott. Han tar en dusch och hans bröstmuskler zoomas in ganska länge. Visst, Hamilton är förstås en hård kille som är tränad i att hålla sig kall i såna här situationer. Men jag tycker att ett litet raseri-ångest-anfall hade varit på sin plats. Och det hade inte på något sätt försvagat rollkaraktären.
Sen kommer Carl Hamilton till jobbet och chefen säger "Det är sånt som händer. Glöm henne nu"
-???!
Lite samtalsterapi och en veckas ledigt hade väl varit det minsta man kunde begära. Men det behövs kanske inte på en sån testosteronstinn arbetsplats som underrättelsetjänsten.
Sen var det ju en del andra saker som att skådespelarinsatserna var rätt kassa på sina håll. Och att historien var rätt så mycket så där som det brukar vara i såna här filmen.
Det enda uppfriskande med filmen var att en polis var gravid, utan att det handlade om att hon var gravid. Jag vet inte om jag ska tacka Guillou eller filmskaparna för det. Men till den som bör tackas: Tack för att du visar att kvinnor kan vara gravida och ändå sköta sitt jobb!
Sen var det också ganska bra att det inte var någon alltför lång biljakt (däremot ett alltför långt slagsmål på slutet) och en liten anmärkningsvärd detalj var också att det var amerikanarna som var skurkarna.
Jag ska kanske erkänna att detta inte alls är min genre. Och jag hade inte vidare höga förväntningar på filmen heller. En del tycker att "Men det är ju en actionfilm. Vad hade du väntat dig?"
Ja, från just denna film hade jag alltså inte väntat mig särskilt mycket. Men jag tycker faktiskt att en actionfilm också kan ha lite djup, intressanta karaktärer och bra skådespelarinsatser. Inte bara blod, coola vapen och Persbrandts muskler.
Första träffen i min nya filmklubb är på onsdag, och nu är det bestämt vilken film det blir, nämligen Frihet - Den blå filmen. Det är första filmen i Krzysztof Kieslowskis trilogi Trikoloren. En riktig 90-talsklassiker som jag inte har sett ännu.
Om du är sugen på att se filmen och diskutera den lite grann efteråt så är du välkommen på onsdag kl 18.30. Det bjuds på någon sorts fika.
Anmäl dig här eller på facebookeventet. Här kan du läsa mer om mias filmklubb.
